publicerad: 2015
prioritera
pri·or·it·era
verb
~de ~t • ge försteg el. förtur åt; jfr prioritet
Finita former | |
---|---|
prioriterar | presens aktiv |
prioriteras | presens passiv |
prioriterade | preteritum aktiv |
prioriterades | preteritum passiv |
prioritera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att prioritera | infinitiv aktiv |
att prioriteras | infinitiv passiv |
har/hade prioriterat | supinum aktiv |
har/hade prioriterats | supinum passiv |
Presens particip | |
prioriterande | |
Perfekt particip | |
en prioriterad + substantiv | |
ett prioriterat + substantiv | |
den/det/de prioriterade + substantiv |
prioritera bort
• prioritera bort el. (sällan) bortprioritera ngtInfinita former att prioritera bort infinitiv aktiv Presens particip bortprioriterande Perfekt particip en bortprioriterad + substantiv ett bortprioriterat + substantiv den/det/de bortprioriterade + substantiv
prioritera ner
• ge lägre prioritet: prioritera ner el. nedprioritera ngtInfinita former att prioritera ner infinitiv aktiv Presens particip nerprioriterande Perfekt particip en nerprioriterad + substantiv ett nerprioriterat + substantiv den/det/de nerprioriterade + substantiv
prioritera om
• prioritera om el. omprioritera ngtInfinita former att prioritera om infinitiv aktiv Presens particip omprioriterande Perfekt particip en omprioriterad + substantiv ett omprioriterat + substantiv den/det/de omprioriterade + substantiv