publicerad: 2015
utredningsdirektiv
ut·red·nings|di·rekt·iv
substantiv
~et; pl. ~ utredning direktiv
Singular | |
---|---|
ett utredningsdirektiv | obestämd form |
ett utredningsdirektivs | obestämd form genitiv |
utredningsdirektivet | bestämd form |
utredningsdirektivets | bestämd form genitiv |
Plural | |
utredningsdirektiv | obestämd form |
utredningsdirektivs | obestämd form genitiv |
utredningsdirektiven | bestämd form |
utredningsdirektivens | bestämd form genitiv |