publicerad: 2021
bortföra
bortförde bortfört, presens bortför
verb
●
ofta lös förbindelse, se
föra
avlägsna med visst tvång
bortföra någon/något (någonstans)
bortföra någon (någonstans)
bortföra något (någonstans)
polisen gjorde en razzia och bortförde tre män
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska bort föra
bortförabortförande, bortföring