publicerad: 2021  
brännmärka brännmärkte brännmärkt, presens brännmärker
verb
bränn`märka
● ut­peka (person eller handling) som klander­värd
JFR fördöma 1
någon brännmärker någon/något (som någon/något)
någon brännmärker någon (som någon)
någon brännmärker någon (som något)
någon brännmärker något (som någon)
någon brännmärker något (som något)
någon brännmärker någon/något (för något/att+verb/sats)
någon brännmärker någon (för något)
någon brännmärker någon (för sats)
någon brännmärker någon (för att+verb)
någon brännmärker något (för något)
någon brännmärker något (för sats)
någon brännmärker något (för att+verb)
stor­makten bränn­märktes som an­gripare; Luther bränn­märkte avlatshandeln
○ äv. konkret märka boskap
belagt sedan ca 1750; urspr. 'märka med bränn­järn'
brännmärkabrännmärkande, brännmärkning