publicerad: 2021  
inträffa inträffade inträffat
verb
in`träffa
1 komma att äga rum ofta om något oförutsett el. plötsligt
JFR hända, inträda 2, ske, tilldra sig 2
något inträffar någonstans (tid) något inträffar (någonstans) tid
strömavbrottet in­träffade i de centrala delarna kl. 04.30
○ äv. infalla
något inträffar tid
påsken in­träffar i slutet av mars
belagt sedan 1786
2 något hög­tidligt infinna sig
någon inträffar någonstans (tid) någon inträffar (någonstans) tid
han in­träffar i staden näst­kommande lör­dag
belagt sedan 1796
inträffainträffande