publicerad: 2021  
medicin medicinen mediciner
med·ic·in·en
substantiv
medici´n
1 knappast plur. vetenskapligt grundad läke­konst
medicinare; allmänmedicin; socialmedicin
in­värtes medicin; ut­värtes medicin; före­byggande medicin; studera medicin
belagt sedan 1557; av lat. (ars´) medici´na 'läke­konst; läke­medel'; till med´icus 'läkare'; jfr ur­sprung till medikament, medikus
2 medel mot (kroppsliga eller psykiska) besvär auktoriserat av läkar­vetenskapen
SYN. farmaka, läkemedel, medikament
medicinera; medicinlåda; medicinskåp; hostmedicin
medicin (för någon) (mot något)
ta in medicin; läkaren skrev ut recept på en bra medicin
○ äv. bildligt om metod för att förbättra ogynnsam situation
finans­ministerns beska medicin mot inflationen
få smaka (på) sin egen medicin själv få samma mindre an­genäma behandling som man ger andramånga som har blivit ut­hängda i pressen skulle önska att journalisterna fick smaka på sin egen medicin
belagt sedan 1538