SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rare substantiv ~n äv. vard. görarn, plur. ~, best. plur. görarna gör·ar·enperson som ut­för (konkret) handling mest relig. ut­om i sammansättn.relig.yrk.botgöraremålgörarevälgörareprästen manade dem att vara ordets görare och inte bara dess hörarei vissa sammansättn. äv. om före­teelse med viss effektmjukgörarerengörareskadegöraresedan ca 1385Klosterläsningfornsv. görare