publicerad: 2021  
beständig beständigt beständiga
be·ständ·ig
adjektiv
bestän´dig
1 som bi­behåller sina väsentliga egenskaper trots yttre på­frestningar
JFR 1konstant, 1permanent
färgbeständig; köldbeständig; syrabeständig; värdebeständig; åldersbeständig
koppar är den mest beständiga tak­beklädnaden; hans vänskap visade sig beständig
○ spec. i vissa emfatiska ut­tryck
säg mig den glädje som varar beständigt (adverbial)
belagt sedan 1645; av lågtyska bestendich med samma betydelse; jfr ur­sprung till ständig
2 mindre brukligt ständig
beständiga klago­mål
belagt sedan 1540