publicerad: 2021
förmå
förmådde förmått, presens förmår
för·mår
verb
1
vara i stånd att utföra viss prestation eller dylikt
någon förmår (att+)verb
någon förmår sätt
svenskarna förmådde inte hävda sig i den hårda konkurrensen; han förmår inte göra rättvisa åt rollen
○
ibland i konstruktioner utan infinitiv
de sprang allt vad de förmådde
vad huset förmår
se
hus
2
påverka (någon) att genomföra (det att)
någon förmår någon att+verb
någon förmår någon till något/att+verb
någon förmår någon till något
någon förmår någon till att+verb
man försöker förmå stormakterna att återuppta nedrustningsförhandlingarna
belagt sedan 1436
förlikningsfördrag mellan kung Erik och rikets inbyggare (Sveriges traktater)