publicerad: 2021  
1torn tornet, plural torn, bestämd plural tornen
torn·et
substantiv
to´rn
● hög och smal byggnad eller byggnads­del (eller annan konstruktion) med någon funktion som har naturligt sam­band med höjden; vanligen inte om fri­stående byggnad för boende
tornspira; tornur; fyrtorn; hopptorn; utsiktstorn; vakttorn; vattentorn
kyrkans torn är 120 meter högt; klockan i tornet slog fem; slottets tinnar och torn
○ äv. om en schackpjäs med denna form
torndrag
han offrade tornet och satte matt
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska torn; via lågtyska torn av lat. turr´is med samma betydelse
2torn tornen tornar
torn·en
substantiv
to´rn
● hårt, spetsigt ut­skott på växt som upp­stått genom om­bildning av annat organ (t.ex. skott el. blad)
JFR tagg
bladtorn; stamtorn
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska thorn 'törn­tagg; törn­buske'; gemensamt germanskt ord, urspr. trol. 'ngt styvt, stelt'; jfr ur­sprung till dorn, hagtorn, liktorn