publicerad: 2021
bevisa
bevisade bevisat
verb
1
särskilt juridik, logik och matematik
oemotsägligt fastställa riktigheten av något påstående eller dylikt, vanligen genom framläggande av fakta el. genom logiskt resonemang
JFR
överbevisa
någon bevisar något/sats
någon bevisar något
någon bevisar sats
bevisa att vinklarna A och B är lika!; den tilltalade behöver inte bevisa sin oskuld, eftersom det är åklagarens sak att bevisa hans skuld; kan du bevisa riktigheten av ditt påstående?
○
äv. om fakta, resonemang etc.
utgöra bevis för
något bevisar något/sats
något bevisar något
något bevisar sats
utvecklingen bevisar att jag hade rätt
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska bevisa; av lågtyska bewisen med samma betydelse; jfr ursprung till
2visa 1
2
något ålderdomligt
ge omisskännligt tecken på
bevisa (någon) något
konungen bevisade kammarherren sin ynnest
belagt sedan ca 1420
Bonaventuras Betraktelser