publicerad: 2021  
bortföra bortförde bortfört, presens bortför
verb
[bårt`-]
● ofta lös förbindelse, se föra av­lägsna med visst tvång
bortföra någon/något (någonstans)
bortföra någon (någonstans)
bortföra något (någonstans)
polisen gjorde en razzia och bort­förde tre män
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska bort föra
bortförabortförande, bortföring