publicerad: 2021  
diskret neutrum diskret, bestämd form och plural diskreta
dis·kret
adjektiv
diskre´t
1 som und­viker att väcka olämplig upp­märksamhet som skulle kunna skada egna el. andras intressen
JFR finkänslig, försiktig, försynt, hänsynsfull, taktfull
du ska få höra en hemlighet om du lovar att vara diskret
○ äv. om handling eller dylikt
ett diskret på­pekande; en diskret hostning för att på­kalla upp­märksamhet
○ äv. all­männare som inte är iögon­fallande eller på­trängande
höstmodets diskreta färger
belagt sedan 1654; av medeltidslat. discre´tus 'som förmår att sär­skilja', till lat. discer´nere 'sålla; skilja åt'; jfr ur­sprung till exkret, koncern, 2sekret!!
2 matematik som består av sins­emellan åt­skilda delar
MOTSATS kontinuerlig 2 JFR diskontinuerlig
mängden av hela tal är diskret
belagt sedan 1850