publicerad: 2021  
kommendera kommenderade kommenderat
verb
kommende´ra
● föra befäl över grupp av soldater eller dylikt
kommendör
någon kommenderar (över någon/något)
någon kommenderar (över någon)
någon kommenderar (över något)
någon kommenderar (någon att+verb)
någon kommenderar (fram/in/ut) någon/något (någonstans)
någon kommenderar (fram) någon (någonstans)
någon kommenderar (fram) något (någonstans)
någon kommenderar (in) någon (någonstans)
någon kommenderar (in) något (någonstans)
någon kommenderar (ut) någon (någonstans)
någon kommenderar (ut) något (någonstans)
han kommenderade (över) en bataljon
○ äv. ibland med partikel som an­ger förflyttning, t.ex.fram, in, ut beordra någon att ut­föra något
han kommenderades till Västfronten; han kommenderade ut två brand­bilar
○ äv. med av­seende på ordern
kommendera halt
○ äv. ut­vidgat till icke-militära samman­hang
kommendera fram mat på bordet
belagt sedan 1557; av franska commander med samma betydelse; av lat. commenda´re 'an­förtro; an­befalla'; besläktat med mandat
kommenderakommenderande, kommendering