SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bet se1bita
1bet substantiv ~en ~ar bet·en1straffinsats i spel särsk. vira spel.sese3straff äv. om spel­mark som tas ur och ges till potten, vid in­sats el. som straffsedan 1733av fra. bête ’djur’, tidigast i ut­trycket faire la bête ’förlora spelet’; jfr best 2i vissa ut­tryck straff i bridge och liknande spel spel.han fick två bet i slamkontraktetgå bet (på ngt)miss­lyckas (med ngt)specialistgruppen försöker lösa de fall som den vanliga polisen går bet på sedan 1739; 1900: bet
2bet substantiv, ingen böjning jordbr.gå i betgå på beteom boskapkor, får och getter går i bet på ängarna utan­för den lilla byn sedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. (gaa i) beeth; till 1bita, med an­slutning till 1bete