SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sti`la verb ~de ~t stil·arpå ett över­drivet sätt visa färdighet i ngt vard.komm.han vill all­tid stila med sina kunskaper i franskaäv.visa upp sig i vackra kläder e.d. han stod mitt i salongen och stiladestila (med ngt)sedan 1889Subst.:vbid1-342217stilande