SAOL
publicerad: 2015
hotellrum
hot·ell|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men hotell 1rum 1
Singular | |
---|---|
ett hotellrum | obestämd form |
ett hotellrums | obestämd form genitiv |
hotellrummet | bestämd form |
hotellrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hotellrum | obestämd form |
hotellrums | obestämd form genitiv |
hotellrummen | bestämd form |
hotellrummens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
hotell
hotellet, plural hotell, bestämd plural hotellen
hot·ell·et
substantiv
●
byggnad eller anläggning för inkvartering av resande mot betalning vanligen med en- och tvåbäddsrum och med viss minimistandard; ofta äv. med restaurang
JFR
vandrarhem
ett fyrstjärnigt hotell; ta in på hotell; övernatta på hotell; checka ut från ett hotell
○
i sammansättn. äv. om byggnad för något mer varaktigt boende (men utan karaktär av hem)
○
i sammansättn. äv. om byggnad eller dylikt för verksamhet el. för vistelse och där någon form av tjänster erbjuds
hundhotell; kontorshotell
○
i sammansättn. äv. om byggnad eller dylikt för förvaring av konkreta eller abstrakta objekt
○
i sammansättn. äv. om konstruktion för insekter
bihotell; insektshotell
belagt sedan 1788;
av franska hôtel med samma betydelse; till lat. hospita´lis 'gästfri'; jfr ursprung till
hospital
SAOB
publicerad: 1932
HOTELL hotäl4, n.; best. -et; pl. = (AGeijer (1846) i Solnedg. 4: 64 osv.), äv. -er (Leopold 3: 443 (1795, 1816), SDS 1929, nr 321, s. 5) ((†) -tels Stiernstolpe Arndt 1: 6 (1807)).
Ordformer
(hotel (hôtel) 1788—1904. hotell 1801 osv.)
Etymologi
1) (numera, utom i ssgr, nästan bl. i fråga om utländska, i sht franska förh.) palats i stad vilket bebos av ngn förnäm (i sht adlig) person l. av ngn hög ämbetsman; särsk. om ambassadör- l. ministerbostad o. d. Franske Ministern Bombelles's Hotel (i Venedig). PT 1791, nr 13, s. 2. Grefve Creutz gaf honom (dvs. Lidner) .. rum i sitt hotel. Franzén Minnest. 3: 354 (1838). (Änkedrottning Desideria) ägde ett hotell i Paris, som hon länge velat sälja. De Geer Minn. 1: 213 (1892). BonnierKL (1924). — jfr ADELS-, AMBASSAD-, BESKICKNINGS-, MINISTER-, UTRIKESMINISTER-HOTELL m. fl.
2) hus (l. våning) med möblerade rum till uthyrning åt resande, ofta i förening med restaurant o. kafé; förr stundom oeg. om enbart restaurant (o. kafé). Bo på hotell, taga in på ett hotell. Första klassens hotell. Hotell Fenix. Grand hotell. GT 1788, nr 21, s. 1. Salen är .. lik alla matsalar i de stora hotellena utrikes. AGeijer (1846) i Solnedg. 4: 64. Hotell kallas .. en och annan af våra restauranter, utan att därför vara hotell för resande. Sthm 3: 257 (1897). SFS 1917, s. 1093. — jfr BAD-, EMIGRANT-, FAMILJE-, JÄRNVÄGS-, LYX-, MISSIONS-, PRIVAT-, STADS-, UNGKARLS-HOTELL m. fl. — oeg. I järnvägarnas, bilarnas, de flytande hotellens (dvs. turistångarnas) och flygmaskinernas tid. TurÅ 1930, s. 190.
-OMNIBUS. omnibus med vilken ett hotells gäster föras från järnvägsstation l. tilläggsplats för ångare o. d. till hotellet l. omvändt. Wrangel HbHästv. 659 (1885). —
-PERSONAL. —
-PRIS. Höga hotellpriser. —
-RÅTTA. [jfr d. hotelrotte] (skämts.; i sht i fråga om utländska förh.) hotelltjuv. Serner YussufKh. 91 (1916). Siwertz Varuh. 102 (1926). —
-TJUV. tjuv som begår stölder i hotellrum. —
-UPPASSERSKA~0200. —