publicerad: 1902
BEKLÄDA beklä4da, i Sveal. äfv. 032 (beklä´da Weste; bekl`äda Almqvist), v. -er, -klädde, -klädt, -klädd; se för öfr. KLÄDA. vbalsbst. -ANDE, -NAD (se d. o.), -NING (se d. o.).
(i sht i skriftspr.)
I. i fråga om kläder l. andra till klädedräkten hörande artiklar; äfv. bildl. o. oeg. om annan (yttre) betäckning: kläda. — jfr HALF-, O-BEKLÄDD.
1) eg.: i fråga om kläder l. till dräkten hörande artiklar o. d. — jfr BOTTIN-, HANDSK-, HJÄLM-, JÄRN-, PJÄX-, PRAKT-, PURPUR-, PÄLS-, SCHABRAK-, STÅL-, SVART-BEKLÄDD m. fl.
a) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. t.] (numera mindre br.; se dock α) iföra (ngn) kläder (osv.), påkläda; vanl. med prep. med: kläda i, iföra, ikläda, påkläda. Tu bleffst .. beklädd medh besta lijnklädhe, silke och stickat werck. Hes. 16: 13 (Bib. 1541). Bekläda sig med Franciscanerklädnad. Eneman Resa 2: 229 (1712). En del (unga svenskar som varit utrikes) .. tyckas endast varit ute, at låta städa sina hår, och bekläda sina kroppar, til mönster åt sina nygiruga Landsmän. Tessin Bref 1: 290 (1753). Om du från topp till tå med fjädrar dig beklär, / Du lär dig aldrig dock att flyga. Nicander S. arb. 1: 373 (c. 1834); jfr β. — i p. pf.: klädd; numera bl. med prep. med: klädd i, förr äfv. med prep. i l. adv., ss. väl, illa o. d. Een quinna beclädd medh solenne. Upp. 12: 1 (NT 1526); jfr 2. (Adam) stodh nw (efter syndafallet) för Gudhi beklädder j en skinkiortel. O. Petri Men. skap. 46 (c. 1540). Förstar som med silke beklädde woro. Hes. 23: 6 (Bib. 1541); jfr β. Kärlek är funnen igen, frusin och illa beklädd. Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651). Soldater beklädde i Cronans livrée. S. Rosenhane i HSH 31: 15 (1663); jfr b. En uppräckt arm, upp till axeln beklädd i harnesk. Schlegel o. Klingspor Ättart. 37 (cit. efter RR 1691). Herr Sprätthök kommer in beklädd i fransker dräckt. J. G. Hallman Vitt. 193 (1735). Han är ikke väl beklädd. Schultze Ordb. 2330 (c. 1755). Kort derpå inträdde .. Odysseus, / .. beklädd med ömkliga slarfvor. Johansson Hom. Od. 17: 338 (1845). Herkules, beklädd med Nessus-skjortan. Bremer G. verld. 6: 94 (1862). — särsk.
α) (i skriftspr. fullt br.) i fråga om dräkt l. plagg l. andra föremål som utmärka viss(t) värdighet l. ämbete (jfr II 1). Assistenterne .. beklädde honom (dvs. den tjänstförrättande prelaten) med en kåpa. Ljunggren Resa 36 (1871). Promotor .. bekläder .. promovenderna med insignierna på deras nyvunna .. värdighet: en krans .. och en .. ring för magistrarne, en .. hatt för doktorerna. T. Rein i Finland 169 (1893).
β) (numera föga br.) i fråga om ämne hvaraf kläder förfärdigas. J haffuen ätit miölken aff fåren och mz vllen haffue j beklädt jdher. O. Petri 1 Post. 43 a (1528).
b) gifva kläder åt, förse med kläder. Bekläda fattiga skolbarn. De Saxiska Fångarna, hvilka Konungen låtit bekläda ifrån hufvud til fot. Nordberg 1: 582 (1740). Låta bekläda sina .. betjente. Tessin Bref 2: 353 (1755). Kungen har befalt landshöfdingarna att ålägga hvarje ort skyldigheten att bekläda sitt landtvärn. Trolle-Wachtmeister 1: 108 (1808). (†) Han skal beklädha sitt regementhe blåt. Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 38 (1688). — i p. pf. närmande sig a (jfr c slutet). Ett .. ståteligit Manskap .. tämmeligen monterade och beklädde. N. Av. 30 Dec. 1656, Extr.
c) (ss. kläder l. i likhet med kläder) betäcka l. täcka. Grekernes pantsar voro skyddsvapn, som beklädde bröst och underlif. Ödmann Str. förs. II. 1: 141 (1803). — i p. pf. närmande sig a (jfr b slutet). I månsken satt Necken, af sjögräs beklädd. Atterbom Lyr. 2: 25 (1808).
2) (i högtidlig stil) = 1 a i mer l. mindre bildl. anv. Till thes j wardhen beclädde medh krafftena offuaneffter. Luk. 24: 49 (NT 1526; gr. ἐνδύσησϑε, Vulgata: induamini). (Adams o. Evas) blotta hwdh och meenlösa (dvs. oskuld), war en rett lijffachtigh klädebonat, .. then Gudh sielffuer hade beklädt them mz. O. Petri Men. skap. 15 (c. 1540); jfr 1. (Sions) Prester wil iagh beklädha med saligheet. Psalt. 132: 16 (Bib. 1541). (Gud) wil .. oss medh sin nådhe och barmhertigheet bekläde. Christl. ordn. E 2 a (1602). Itt Blomster på markenne .. är .. medh ååtskilleligha sköna färghor beklädt. Grubb Likpred. öfv. Brita Clemetzdotter D 3 a (1616); jfr 3. Om Gudh nu så gräset bekläder, / Som wäxer och wahrar så kort. Ps. 1695, 211: 8; jfr Ps. 1819, 298: 6. Sig dagens stolta Gud bekläder / Med dubbelt ljus och majestät. Kellgren 2: 225 (c. 1780). Agamemnon och .. Menelaos, af Zevs / med gemensam dyrd utaf spira och tron / beklädda. Risberg Agam. 4 (1890); jfr II 1. (†) Dygdens skönhet så härligt strålar, / När hon går i ära beklädd. Nordenflycht QT 1745, s. 41. — särsk. [jfr ä. d. at beklæde sit poetiske digt med ziirlige ord] (†) (med ord) utsmycka, bemantla. Hörer mikit tiil, beclädha en oretferdige sack. G. I:s reg. 5: 178 (1528). Titt helge nampn bliffuer ock försmädt, / Ther med haffue the (dvs. danskarna) sijn falskheet beklädt. Svart Gensv. G 1 b (1558). Circumvestire rem dictis et verbis .. Medh taal och ord bekläda och besmyckia en saak. Lex. Linc. (1640). Så månde Belial sitt taal medh skiäl bekläda. Spegel Tilsl. par. 108 (1705).
3) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t.] oeg.: betäcka.
a) i fråga om ngt som växer på människo- l. djurkropp l. växter l. mark o. d., ss. hår, blad, växter o. d. — jfr GRÖN-, HÅR-, LÖF-, MOSS-, SKOG-, VASS-BEKLÄDD m. fl.
α) motsv. 1 a, med prep. med: betäcka med, låta växa på; i sht i pass.: betäckas l. blifva bevuxen med, i p. pf.: bevuxen med. The möre Myrter sågs beklädde ä och ä (dvs. ständigt) / Medh sina gröna lööf. Spegel Öp. par. 16 (1705). Hvad bekläder vår jord med grönska och blommor och frukter? Franzén Skald. 1: 330 (1824). När de (dvs. träden) af våren beklädas med löf och grönska och fägring. Runeberg 1: 55 (1832); jfr 2. (Ungen till Phoca barbata har) kroppen beklädd med mörkgrå ull. Nilsson Fauna 1: 295 (1847). Med skog beklädda fjell. Ill. Sv. 2: 226 (1886). — (mindre br.) utan angifvande af det som utgör betäckningen. Våra nakna bärg, som fordom varit beklädde. Dalin Hist. 2: Föret. 13 (1750).
β) motsv. 1 c: betäcka. Ecbatana och Susa, hwilka städer / Samt theras fasta Slott nu willan skog bekläder. Spegel Sal. vish. 27 (1711). (Jorden såg) En blomstrande tapet bekläda kärrens dy. J. G. Oxenstierna 2: 36 (1796, 1806). Silfverlockar glest hans tinningar beklädde. Stagnelius 1: 59 (1813?). De organismers väsen, hvilka .. bekläda andra verldskroppar. Agardh Bot. 2: 208 (1832). Alla mossar beklädas hufvudsakligen af Scirpus cæspitosus. Fries Utfl. 3: 174 (1856, 1864).
b) i fråga om (oorganiskt) yttre lager l. öfverdrag. — jfr BRÄD-, FILT-, IS-, MALM-, SKINN-BEKLÄDD m. fl.
α) i fråga om yttre lager l. öfverdrag som (vanl. till skydd l. prydnad) fästes vid l. på ett föremål: öfverkläda, öfverdraga; fodra. Johan iii (1588) i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1896, s. 25. Then mindre Saal beklädh medh Gull. Messenius Sign. 10 (1612). Beklädd lijkkista. HSH 31: 70 (1661). Hela platsen är beklädd eller öfverdragen med en vacker marmorsten. Eneman Resa 2: 255 (1712). Huru som .. Riddarhuus-Directeurerne .. låtit .. laga bänckarne ock dem bekläda. 2 RARP I. 2: 4 (1720). De Konglige personerne förde lösa tapeter med sig på resor, och beklädde därmed sina rum. Hallenberg Hist. 3: 31 (1793). Väggarnes beklädande med förhydningspapp. Tekn. tidn. 1871, s. 186. Lådan är af papp, som invändigt är beklädd med hvitt glanspapper. Freja 1873, s. 5. I regnig väderlek måste vissa sluttningar .. beklädas (dvs. betäckas med flätverk, bräder o. d.) för att göras tillräckligt hållbara. Lärob. i förskansningslära 48 (1881). De gamla, fula tornmurarne beklädas med färgadt tegel. J. Neander i VLS 22 (1884). Bättre trähus beklädas efter ett par år .. med bräde, hvilket kallas att ”panela huset”, för att skydda väggarna mot inverkan af luft och regn. Arbetets bok 130 (1887). Med filt beklädda hamrar (i piano). Wegelius Musikl. 2: 171 (1889). Hufvudbyggnaden beklädde han (dvs. Salomo) med cypressträ, detta åter beklädde han med bästa guld. 2 Krön. 3: 5 (öfv. 1896). — (†) byggn. Är dörren af dubbla bräden, som då läggas i vinkel emot hvarandra, så kallas den beklädd. Rothstein Byggn. 692 (1859, 1875).
β) i fråga om yttre lager l. öfverdrag som (på kemisk l. mekanisk väg) afsätter sig på ngt: öfverdraga.
α') motsv. 1 a, med prep. med. Antimon .. förbrinner på kol och bekläder detsamma rundtomkring med ett hvitt perlemorglänsande beslag af antimonsyrlighet. A. Sjögren Min. 73 (1865). Under .. neddoppningen (i salmiaklösningen) beklädes. projektilernas yta med ett .. lager af salmiak. L. A. Hubendick i Tekn. tidn. 1871, s. 226.
β') motsv. 1 c. Berzelius Kemi 4: 32 (1827). Såsom afsättning ur varma källors vatten bekläder den (dvs. svafvelkisen) ofta termernas stigrör. A. Sjögren i NF 15: 930 (1891).
α) motsv. 1 a, med prep. med. Alla weggar och hwalf woro thär i Salen beklädde med fagra Skjöldar. Peringskiöld M. upl. 140 (1710). Solen, / Som himlens rymd med ljus beklär. Stenbäck Dikter 95 (1840, 1868). De härliga iskristaller, med hvilka tak och väggar .. beklädt sig. Nordenskiöld Vega 1: 495 (1880). — (†) Således äre borden (vid jultiden) beklädde dag och natt i 19 dygn fulla med maat, in til 20 dagen som är Knut. Rudbeck Atl. 2: 232 (1689).
4) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) oeg.: intaga l. sitta l. ligga l. stå på (en plats) (jfr II 2). (Kejsar Teodosius) hoff sigh nidh på Golfwet vthi Kyrkiones Wåkenhuus .. och förwägrade sigh icke at bekläda thet Rum, ther fattige Syndare stå plägade. Schroderus Osiander 1: 488 (1635).
II. i fråga om värdighet l. makt l. ämbete o. d.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; sannol. urspr. öfversättning af mlat. investire, (under vissa ceremonier) ikläda (ngn) de yttre sinnebilderna af en viss värdighet; jfr eng. invest with a dignity, fr. investir o. revêtir d'une dignité samt INVESTITUR] i förb. bekläda ngn med (en värdighet l. ett ämbete o. d.), göra ngn till innehafvare af, åt ngn öfverlämna l. uppdraga (det ordinarie) handhafvandet af; i sht i fråga om högre värdigheter o. ämbeten. Plutarchus .. var .. med Consuls värdighet beklädd. Tessin Bref 2: 40 (1754). Carthagerne beklädde nu med befälet i Spanien den unge Hannibal. Emanuelsson Polyb. 1: 219 (1833). Inquisitorerna .. beklädas med obegränsad magt öfver lif och död. Rydberg Magi 113 (1865). Den makt, hvarmed .. (staten) är beklädd. Nyblæus Statsm. 142 (1882). Ingen ofrälse man hade ännu blifvit beklädd med excellensvärdigheten. De Geer Minnen 1: 151 (1892). Det mandat, hvarmed valkretsen velat bekläda honom. AB(L) 1895, nr 257, s. 5.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t., i hvilket sistn. spr. denna bet. sannol. gm objektsväxling utvecklats ur den under 1 angifna; förb. bekläda ett säte, en plats o. d. kunna ock tänkas utvecklade ur I 4] innehafva l. (ss. ordinarie innehafvare) sköta l. förvalta l. förestå (ett ämbete l. en plats o. d.); jfr KLÄDA. At han .. thet storfurstliga embetet bekläda skulle. Petreius Beskr. 2: 20 (1614). Jag .. sträfwade emot at komma til Vpsala (ss. professor), förebärande .. min odugelighet; så at jag .. icke skulle .. kunna .. mitt rum ther med heder bekläda. Swedberg Ungd. Tillegn. § 6 (1709). Stånds-Personer, .. värdige at bekläda hederlige Beställningar och Ämbeten i Riket. 2 RARP I. 1: 119 (1719). En Man, som i Holland beklädde de högsta Äreställen. Ågren Gell. 71 (1757). Den sista af Erikska ätten, som beklädde svenska thronen. Lehnberg i 1 SAH 2: 118 (1787). Mins noga de kall dina Fäder beklädt. Lenngren 95 (1798). Ovärdig att bekläda någon Kronans tjenst. Rabenius Kam. 52 (1832). En bland de mest rättsinniga och verksamma män, som beklädt påfliga stolen. Fryxell Ber. 10: 331 (1842). Bekläda någon .. hög befattning. Svedelius Statsk. 3: 212 (1869). Skytteanska professorsstolen bekläddes af Kolmodin. Dens. Förfl. lif 286 (1887). Alla (dessa expeditionschefer) hafva .. med utmärkelse beklädt sina högre platser. De Geer Minnen 1: 195 (1892). — särsk.
a) i numera föga br. förb. Hennes Majestet beklädde (vid en förlustelse på hofvet) en Kammarpigas tienst. Rudbeck Atl. 1: 696 (1679). Sin Domar-stol Han så beklädt, / At dygd blef dygd, och Rätt blef Rätt. Nordenflycht QT 1745, s. 115; jfr b slutet.
b) i numera obr. förb. Thet kongelige säthe, som e. k. M. (dvs. Sigismund) .. uthrikes beklädher. RA 3: 376 (1594). Vij (hafva) icke lijka ståndh beklädt. Oxenst. brefv. 5: 50 (1613). Adelen som hafwa beklädt Säthe på Ridderhusedt vthi denna session. RARP 1: 14 (1627). Derföre ähr Per Sparre .. till Köpenhampn förrester, H. M:tts stelle (ss. fadder) att bekläda. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 159 (1628). I gode Herrer, som denne kongelige Regeringen bekläda. RP 6: 382 (1636). Friherre S., som sin Families Säte ock Stämma vid Riksdagen bekläder. 2 RARP 2: 192 (1723). Rådet .. bör .. vara beklädt af 16 personer. Därs. 3: 438 (1723). — särsk. [jfr mnt. dat gericht bekleden, holl. het gerecht bekleeden] i uttr. bekläda rätten o. d., vara domare, handlägga målen i (den l. den) domstolen. Wår (dvs. K. M:ts) Hoffrätt (skall) wara beklädd aff fiorton Personer. Schmedeman Just. 137 (1614). Begärade Konung Gustaff en Dom här vppå, anthen the som Rätten beklädde, wille them fälla, eller frija. Tegel G. I 1: 249 (1622). Rådstugurätten (i Sthm) .. beklädes af fyra Borgmestare och Tålff Rådmänn. S. Rosenhane i HSH 31: 19 (1663). Regementz rätte[n] och dhe offiserare, som dhen beklet hafwa. Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 44 (1688). Stadens Areopag, som bekläddes af Athens uplystaste män. Ödmann Str. förs. 4: 129 (1822). jfr: Rum som Domare bekläda. Kellgren 2: 74 (1790).
3) [utveckladt ur 1 l. 2; jfr motsv. anv. i holl.] (mindre br.) i förb. bekläda (en plats o. d.) med ngn, utnämna l. förordna ngn till att innehafva l. sköta l. förestå; i sht i pass. Det hörde till denna tids förhållanden, att lärostolarne icke alldeles sällan bekläddes med män af utländsk börd. Svedelius i SAH 40: 524 (1865).
4) [utveckladt ur 2; jfr särsk. språkprofvet från Oxenst. brefv. under 2 b] (†) innehafva l. spela (en roll). Såsom det .. skeer i Comœdierna hoos oss; hwarest, han som hennes (dvs. Disas) person (dvs. roll) bekläder, .. med det ena Benet sitter öfwer en lefwande Bock. Rudbeck Atl. 2: 498 (1689).
Spoiler title
Spoiler content