SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HANDSKE han3ske2, i mycket vårdat språk äv. han3d-, förr äv. HANDSK, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Bureus Suml. 62 (c. 1600) osv.); förr äv. HANDSKA, r. l. m. l. f.; best. -an; pl. -or (Fosz 67 (1621)), äv. -er (Visb. 1: 43 (1572), Lindestolpe FlWiksb. 27 (1716)).
Ordformer
(handsk 1688c. 1750 (: järnhansk). -e, nom. 1538 osv., oblik kasus 1621 osv. -a, nom. 15971739, oblik kasus 1646c. 1678. hands- 1538 osv. han(n)s- 15451773. -sch- 15971660. -sk- 1538 osv.)
Etymologi
[fsv. handske, hanske, motsv. d. handske, handske, vante, nor. hanske, isl. hanzki; av mnt. han(t)sche, fsax. handscōh, motsv. mnl. hantscoe, holl. handschoen, ffris. håndskōch, fht. hantscuoh, t. handschuh, handske, vante; av ord motsv. HAND o. SKO]
1) beklädnad l. betäckning för handen (jämte större l. mindre del av armen) sydd av skinn o. i sht avsedd till skydd mot kyla (l. vid grovt l. nedsmutsande arbete o. d.) l. till prydnad; vanl. om fingerhandske; ofta motsatt (förr icke strängt skilt från): vante; äv. om liknande, av gummi (kautschuk) l. dyl. gjord handbeklädnad vid kirurgiska operationer, laboratoriearbete o. d.; äv. (i fråga om ä. förh.) om liknande, till rustning hörande handskydd av järn. Ett par (o)fodrade handskar. Långa handskar. Vita handskar (t. ex. vid bröllop l. överlämnade ss. gåva till åklagare av medlemmarna i underrätt, då session inställes på grund av brist på mål). Svarta handskar (till sorgdräkt). Ta l. dra på sig handskarna, dra av sig handskarna. Skånska handskar (tillvärkade i sht i Lund l. Malmö). VarRerV 20 (1538). Hanskar till bergzdrengers behooff. UpplFmT 20: 19 (1545). Stiernman Com. 1: 518 (1607; om handskar till rustning). Perfermerade (dvs. parfymerade) handskar. OxBr. 11: 693 (1637). De hade sig med hvarandra trolofvat samt hvarannan med ringar, böcker och handskar begåfvat till äktenskapstecken. UpplFmT 20: 78 (1730); jfr b. Handskar förfärdigas antingen af Skinn, eller af Silke, Tråd, Bomulls- och Ull-garn. Orrelius (1797). LbKir. 1: 489 (1920). Man skiljer .. mellan handskar av sämskberedda och glacéberedda skinn. 3NF 9: 483 (1928). SDS(A) 1930, nr 171, s. 6. (†) Han låter handtera sig som en handske. Almqvist FrSpr. 182 (1838) [jfr fr. souple comme un gant]. — jfr ARBETS-, BAL-, BENLINGS-, BIL-, BJÖRN-, BOCKSKINNS-, BOMULLS-, BOX-, BÄLG-, DAM-, ENKNÄPPS-, FINGER-, FÄKT-, GLACÉ-, GLANS(K)-SKINNS-, GUMMI-, HERR-, HJORTLÄDERS-, HÖGER-, JÄRN-, KAUTSCHUKS-, KLIPPINGS-, KLÄDES-, KORT-, KRAG-, KÖR-, LAPPSKINNS-, LÅNG-, LÄDER-, MOCKA-, PARIS-, PÅS-, RENHUDS-, RID-, SKINN-, SOMMAR-, SORG-, STÅL-, SUÈDE-, SÄCK-, SÄMSK(SKINNS)-, TOLVKNÄPPS-, TREKNÄPPS-, TUM-, TVÄTT-, VARGSKINNS-, VILDSVINS-, VINTER-, VÄNSTER-, ÄLGHUDS-HANDSKE m. fl., ävensom HALV-HANDSKE. — särsk.
a) (förr) om ytterhandske använd utanpå (ylle)vante. 1 par vantar medh hanskar ofuer. VRP 1642, s. 1023. Murenius AV 456 (1660).
b) [jfr motsv. anv. i t. ex. mnt.] (förr) om handske som, symboliserande ett handslag, vid en utfästelse l. ett åtagande överlämnades till tecken på att utfästelsen osv. skulle hållas; äv. i den allittererande förb. hand och handske. Då sade Morthen att han wille göra sigh therföre sielf tolffte frij och Lade fram theras hanskar som hade lofwan gå med sigh. UpplDomb. 1: 6 (1615). Konungen gaf .. (pojken) både hand och handske på att .. (löftet) skulle vara säkert. SvFolks. 466 (1849).
c) [jfr d. kaste handsken til en, optage handsken, t. einem den (fehde)handschuh werfen o. liknande uttr. i andra främmande språk] i fråga om det medeltida bruket att utmana ngn till strid gm att överlämna en handske l. kasta den till den utmanades fötter samt att, då en utmaning antogs, taga upp handsken; vanl. bildl., i sådana uttr. som kasta sin handske l. handsken (åt, äv. till l. mot ngn), utmana (ngn), o. taga upp handsken, antaga utmaningen. (Isegrim) äskade (Reynick) .. til Kamp, och räckte honom en Hanske, såsom fordom bruklighit war. Fosz 528 (1621). Vi kasta vår handske / mot Ödet sjelf. Tegnér (WB) 2: 16 (1808). Lundius var ej sen att upptaga den kastade handsken. Annerstedt UUH II. 1: 420 (1908). — jfr STRIDS-, UTMANINGS-HANDSKE m. fl.
d) [jfr d. drage l. trække handske(r)] (numera bl. i vissa trakter) i uttr. dra(ga) handskar l. handske, om en lek varvid deltagarna (bl. a.) lägga sina flata händer på varandra i lekledarens knä o. den vars hand ligger underst hastigt drar ut handen o. lägger den överst, o. så vidare i rask följd. NordFolkm. 157 (i handl. fr. c. 1622). Benedictsson Peng. 176 (1885). JGötlind i NordFolkm. 157 (1928; fr. Smål.).
e) (numera knappast br. utom i ssgn HÅRD-HANDSKAR) i pl., i vissa bildl. uttr. När Sodom hade stått så mången goder dag, / Behöfdes handskar til, at sättia thet vr lag. Kolmodin QvSp. 1: 28 (1732); jfr HÅRD-, STÅL-HANDSKAR. Försök att draga allmänheten vid näsan med handskar af falsk kulör (dvs. falska förespeglingar). VRydberg (1885) hos Warburg Rydbg 2: 651. De äro breda herrar och hitta de ett fel på mig, kan någon af dem lätt få lust att draga på sig mina handskar (dvs. sätta sig i mitt ställe). Heidenstam Folkung. 1: 316 (1905).
f) oeg., om vissa, i sht vid gnidning o. d. använda redskap liknande en handske; i sådana ssgr som FROTTER-, POLER-, PUTS- o. SUL-HANDSKE.
2) oeg. o. bildl.
a) tekn. visst slags (bågformigt) bläck l. järn (vilket likt en handskbeklädd hand omsluter l. griper om ngt). Vid upptagning (av dammluckan) tillgår så, att en med en ketting förbunden handske föres utefter baksidan af luckstolpen till dennas nedre ände. TT 1901, V. s. 36.
b) [benämningen beror på att ifrågavarande växters ”rot” jämförts med en handske; jfr uttr. jungfru Marie hand i bet. β] (†) i uttr. jungfru Marias handskar, benämning på växter.
α) örten Asarum europæum Lin., hasselört. Linc. (1640; under baccharis).
β) örten Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Lindestolpe FlWiksb. 27 (1716). Dybeck Runa 1850, s. 10.
c) (†) i pl.: handbojor, handklovar. Förr än han Oss bådha skal vndslippa, / Wij honom i thesse Handskar Knippa (dvs. knäppa på honom). Chronander Bel. K 2 b (1649). Braun Ber. 1: 203 (1847).
d) (†) i pl., om vid Växjö gamla gymnasium parvis utdelade ”handplaggor”. De slag, som med risets lilla ände gofvos åfvan på bara handen, kallades plaggor. De åtföljdes altid partals och fingo namn af handskar. Ödmann Hågk. 53 (c. 1805; uppl. 1918).
Ssgr (till 1; jfr ssgrna under HANDSKMAKARE): A: HANDSK-AFFÄR. jfr AFFÄR 6 slutet. —
-ARBETARE~0200. jfr HANDSKMAKARE.
-BEKLÄDD, p. adj. —
-BLÄCK. tekn. jfr HANDSKE 2 a. (Bomjärnen för fyrdubbel timmerbom ha) vinkelbleck såsom skoningar och s. k. handskbleck, omslutande en del af de runda stockarne i bommen. TT 1883, s. 138.
-BOD. (i vissa trakter) jfr -AFFÄR. Dalin (1852).
-FABRIKÖR. Runemarck SthmVägv. 61 (1789).
-FINGER. (handsk- 1688 osv. handske- 17381749) jfr FINGER 2 d. BtÅboH I. 5: 67 (1688). Montell Frun 15 (1898).
-FORM; pl. -ar. handskm. form varpå handskar utspännas, formas o. glättas; äv.: från ett fotställ uppstående arm med handliknande form för formning av använda, tvättade hanskar. Dalin FrSvOrdb. (1872; under quille). SDS 1896, nr 316, s. 4.
-HÅLLARE, r. l. m. (numera knappast br.) slejf l. band använd(t) till att hålla fast handske rundt handloven l. underarmen. UnderrFruntKläd. 8 (1778). WoL (1889; under gloveband).
-KLÄMMA, r. l. f. handsktöjare. —
-KLÄMMARE, r. l. m. (föga br.) handskm. handsktöjare. BoupptVäxjö 1866. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 163. BoupptVäxjö 1887.
-KNAPP, r. l. m. —
-KNÄPPARE, r. l. m. av en kort, böjd ten gjort redskap för hopknäppande av handskar försedda med knappar o. knapphål. Björkman (1889). LoW (1911).
-KRAGE. (handsk- 1871 osv. handske- 1632) särsk. dels: utstående (konisk), underarmen betäckande del av vissa handskar (ss. Karl XII:shandskar o. bilhandskar), dels: med broderier l. dyl. försedd (ofta överviken), handloven omslutande kant å damhandskar. BtÅboH I. 4: 179 (1632). Auerbach (1909).
-LIM. [jfr (ä.) d. handskelim] tekn. lim kokat på avfall av handskskinn; jfr HANDSKMAKAR-LIM. Miniatursk. 72 (1784).
-LÅDA. (liten) låda l. ask till förvaring av handskar; jfr -SKRIN. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 4.
-LÄDER. tekn. jfr -SKINN. BoupptSthm 3/10 1679. PrHb. 1: 128 (1884; om glacéläder). Lundell (1893).
-MAGASIN. större (o. finare) handskaffär. AdrKalSthm 1910, s. 155.
-MAKARE, se d. o. —
-MASKIN. handskm. handsksymaskin. 2UB 8: 406 (1900).
-MORAL. (handske- 18961909) [jfr d. handskemoral; efter Bjørnstjerne Bjørnsons skådespel En hanske (1883), vari ifrågavarande slag av moral förfäktas] (numera föga br.) litthist. moral som fordrar samma sedliga renhet hos mannen som hos kvinnan. Hedenstierna Marie 251 (1896). 2NF (1909).
-NUMMER. nummer som anger storleken av (ett par) handskar. —
-PÄNNINGAR, pl. [jfr holl. handschoengeld, eng. glove-money, ävensom motsv. anv. av ä. t. etwas für ein paar handschuh, ä. fr. gants o. sp. guantes] (†) drickspängar (eg. ersättande ss. present givna handskar). Björkman (1889). LfF 1903, s. 195 (i fråga om förh. i Finl.).
-SKINN. (handsk- 1771 osv. handska- 1634. handske- 16951797) (i sht i fackspr.) (gm visst slags garvning, i sht vitgarvning beredt) skinn varav handskar förfärdigas. VRP 1634, s. 530. VaruförtTulltaxa 1: 722 (1912).
-SKRIN. jfr -LÅDA. BoupptVäxjö 1870.
-SYMASKIN~002. jfr -MASKIN. handskm. 2UB 8: 407 (1900).
-SÖMMERSKA. ss. yrkesbeteckning. —
-SÖMNAD.
-TILLVÄRKNING~020. —
-TUMME. (handsk- 1749 osv. handska- 1648. handske- 1681c. 1755) tumfinger på handske. VRP 1648, s. 284.
-TUTA, r. l. f. (ngt vard.) avklippt handskfinger. Hillman SpNov. 35 (1896).
-TVÄTT.
-TVÄTTERSKA. (förr) ss. yrkesbeteckning. Runemarck VägvSthm 159 (1790). Blanche Bild. 4: 138 (1865).
-TÅNG. (mindre br.) handskm. handsktöjare. Björkman (1889). Auerbach (1909).
-TÄNJARE, r. l. m. (mindre br.) handskm. handsktöjare. Larsen (1884). Östergren (1926).
-TÖJARE, r. l. m. handskm. till utspännande av handskar avsett redskap bestående av två tillskurna, med varandra rörligt förenade pinnar. Salomon Slöjdsk. 1: 53 (1876).
-UPPSLAG. (†) jfr -KRAGE. BoupptSthm 6/7 1676.
B (†): HANDSKA-SKINN, -TUMME, se A.
C (numera bl., föga br., i -MORAL): HANDSKE-FINGER, -KRAGE, se A.
-KVINNA. [jfr d. handskekvinde] (enst.) kvinna som hyllar l. förfäktar ”handskmoralen”. Strindberg GötR 59 (1904).
-MAKARE, se HANDSKMAKARE.
-MORAL, se A.
-MÄRKARE, m. l. r. eg.: den som tager mått till handskar; insekten Coccinella septempunctata Lin., jungfru Marie nyckelpiga. Sjuprickiga Gullhönan (kallas) .. i Sverige .. äfven Hanskemärkare, derföre att hon springer upp och ner på fingrarne, när man släpper henne i handen. Dahlbom Insekt. 97 (1837).
-RÅD, m. material (skinn) för handsktillvärkning. Manfolket (bland lapparna) fiskia och vedha (dvs. jaga) efter diur och skin til Mudderådh, hanskerådhen(,) skorådhen och til födhan. Bureus Suml. 62 (c. 1600).
-SKINN, se A.
-TUMLING. handsktumme. Lenæus Delsbo 139 (1764).
-TUMME, se A.
Avledn. (till 1): HANDSKAD, p. adj. (numera knappast br.) om hand: handskbeklädd; jfr BEHANDSKAD, KRAGHANDSKAD. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 405 (1864).
Spoiler title
Spoiler content