publicerad: 1908
BEVÄPNA bevä4pna, i Sveal. äfv. 032 (bevä´pna Weste; bev`äpna Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -ING (se d. o.).
förse l. utrusta med vapen, väpna; i sht i p. pf. i (mer l. mindre) adjektivisk anv.
1) i fråga om vapen i eg. bem.; med prep. med: förse med vapen bestående af (det l. det). Monter .. mundera .. utrusta, bewäpna. Spegel Gl. 598 (1712). Emedan det (bland forntidens tyskar) .. var en stor ära, at beväpnas, kunde ingen ting skamligare hända en Krigsman, än at komma utur striden och hafva förlorat sina vapn. Stadg. ang. landtmil. 2: 1 Föret. 2 b (1764). Ryktet om allmogens beväpnande. Rosenstein 3: 318 (1788). Nordman beväpnar sin arm, / Klär sig i blixtrande stål. Stagnelius 1: 312 (c. 1815). — särsk.
a) refl. Emoot afftonen bewepnadhe the (dvs. hertigarna Erik o. Valdemar o. deras folk) sich hemeliga och föllo med hast til och gripo konung Birger med hans drottning och barn. O. Petri Kr. 109 (c. 1540). Se, med svärdet hjelten sig beväpnar. Stagnelius 2: 122 (1821). Johansson Hom. Od. 24: 495 (1845). — särsk. (föga br.) om rike, stat, regent o. d.: rusta sig. (K. Maj:t o. kronan) hafva .. icke trodt sigh hafva något att fruchta för de anseenliga å begge sidor (dvs. af England o. Ryssland) giorde utrustningar, mindre velat beväpna sig deremot. 2 RARP 5: 643 (1727). Däremot beväpnade sig Prinsarne af Catholska ligan med eftertryck och enighet. Hallenberg Hist. 4: 801 (1794). Hela riket beväpnade sig. Meurman (1846).
b) i p. pf. i (mer l. mindre) adjektivisk anv., eg.: som försett sig l. försetts med vapen; som bär vapen, väpnad; med prep. med: som bär (det l. det) ss. vapen. Lätt, tungt, väl, dåligt beväpnad. Beväpnad ända till tänderna. Beväpnade med revolvrar, med mausergevär, med knölpåkar. Thå en stark bewäpnat bewarar sitt hws, så bliffuer thet j fridh som han ågher. Luk. 11: 21 (NT 1526). Eij må någor i (dom-)Capitlet bewäpnad ingå, uthan afläggie wapnen, antingen hemma eller wid dören för än han inträder. E. Emporagrius i KOF II. 2: 264 (c. 1655). Lille, med Pijlar och Bloss, och Boga bewäpnade Skytten / .. / Astrild Fröjas Son. Stiernhielm Herc. 99 (1668). (Ett vapen med) En löpande gul varg med utsträckt tunga, beväpnad med en bar värja. Schlegel o. Klingspor Ättart. 329 (cit. fr. 1704). På ett Herremöte uti Stockholm år 1526 .. (blef) beslutadt, att af hvarje 400 marks årlig ränta .. skulle af frälse och förläningar hållas 3:ne tungt beväpnade Ryttare och lika många med lätta rustningar. C. Adlersparre i VittAH 3: 146 (1793). En med spjut, bågar och knifvar beväpnad hop. Rydberg Sing. 35 (1865; uppl. 1876: väpnad). Det var redan i och för sig en något betänklig sak, att beväpnade kårer (näml. skarpskyttekårerna) organiserades utan allt tillstånd eller kontroll af landets regering. De Geer Minnen 1: 215 (1892). Den, som bär sådan (dvs. genèvekonventionens) armbindel, får vara beväpnad endast till själfförsvar. Tingsten o. Hasselrot Värnpl. bok 80 (1902, 1904). — jfr LANS-, LÄTT-, O-, SKÖLD-, SPJUT-, SVÄRD-BEVÄPNAD m. fl. — särsk.
α) [jfr t. mit gewaffneter hand, fr. à main armée] (numera föga br.) i uttr. med (förr äfv. utan) beväpnad hand, med (utan) vapen i hand, med väpnad hand, med (utan) vapenmakt, med (utan) väpnad styrka. (Kristus) kommer här sielff ridhandes på een förachtat åszna, vthan någhon bewäpnat hand eller krigzmunition. Rudbeckius 1 Pred. B 4 b (1618, 1625). Om man med bewäpnad hand sådana oförrätter affwärier. Girs Edelh. D 4 a (1627). Ehoo som sig emot honom (dvs. fältmarskalken) vphäfwer med bewäpnat eller Obewäpnat Hand .. miste Lijfwet. Krigsart. 1683, art. 27. Svea Rikes Konung hade under påstående krig, desse land med beväpnad hand intagit. Celsius G. I 232 (1746, 1792). Meurman (1846).
β) herald. klädd i harnesk. En s. k. beväpnad arm, hvarmed menas en harneskklädd arm med eller utan vapen i handen. Schlegel o. Klingspor Herald. 50 (1874). En fördeldt sköld, ofvantill med hvit och nedantill med röd färg, deruti en beväpnad hand med en sabelbyssa. Des. Ättart. 9 (1875; efter handl. fr. 1614). En blå sköld, hvaruti sitter till häst en i fullt harnesk beväpnad man, hållande en sabel i högra handen. Därs. 228 (efter handl. fr. 1704). Beväpnad, iförd harnesk, med hjälm, om figuren är hel. Granfelt Vapenb. 4 (1889).
γ) [jfr t. gewaffneter friede, bewaffnete neutralität, äfvensom fr. neutralité armée] (mindre br.) om tillstånd, skick o. d.: som upprätthålles l. skyddas af vapenmakt, väpnad. Att denne giorde fredh (dvs. vestfaliska freden) hålles bewäpnad, lijka såsom wapnen tilförende .. ähre befredade wordne. RARP 4: 234 (1649). Beväpnad neutralitet. Lindfors (1815). Af detta fiendtliga förhållande (mellan adel o. borgare) vilje vi här blott anmärka en vigtig följd, nemligen att städernas frihet nödgades .. blifva en beväpnad frihet. Geijer I. 1: 60 (1818). Meurman (1846). jfr: (Riksdagen i Augsburg) war och så en bewäpnat Rijkszdagh, ändoch Rijksens Tilstånd war någet roligare. Schroderus Osiander III. 1: 374 (1635; lat. erant et hæc armata comitia).
c) (i högre stil) med sakligt subj.: blifva l. utgöra vapen för (ngn) l. i (ngns hand o. d.). Det jern, som hvetet fällt och Ceres höga råg, / Å nyo .. / Med sin förnötta glaf beväpnar skördarns händer. J. G. Oxenstierna 2: 101 (1796, 1806); jfr 2.
d) (†) med afs. på fästen o. d.: rusta till försvar, befästa. Bewepna, Befästa, Bewara. Lex. Linc. (1640; under munio). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr b). Fastaste Borgar, bewäpnade Slått .. / Måste gå kull, vthi eld och mull. Stiernhielm Parn. 2: 3 (1651). i bild (jfr 2). (Att Gud måtte vara Sverges) Inbyggiare och tillijtande wänner en stark Eldzmur .. och en bewäpnad oöfwerwinneligh borg och fäste. RARP 4: 227 (1649).
e) [jfr t. schiffe bewaffnen] (mindre br.) i fråga om fartyg: armera (se d. o. 2 a), bevära. Fyra pansarkryssare (skola) beväpnas med dessa kanoner. Tekn. tidskr. 1898, Allm. s. 59. — i p. pf. närmande sig adjektivisk anv. (jfr b). Galerer och andra beväpnade fartyg. Höpken 1: 83 (1752). (Konungen befallde) att ett beväpnadt fartyg skulle utlöpa, för att åter inhämta det afgångna skeppet. Leopold 5: 308 (1804).
f) (numera föga br.) gifva (ngn) anledning l. förmå (ngn) att gripa till vapen l. att intaga en fientlig hållning, bringa i harnesk. Kejsar Carl (behöfde) .. til sin egen säkerhet mot Frankrike upvikla och beväpna både Engeland, Österrike .. och sielfve Påfven. Dalin Hist. III. 1: 62 (1760). Ovänskapen, som beväpnade Drotning Margareta emot Konung Albrect. Lagerbring 1 Hist. 3: 743 (1776). Huru ofta har icke Religionen beväpnat stora Riken. Möller (1790). — (†) Rijkzens Rådh och Adelskap befahrade, at medh sådana Penningar (dvs. gm utbetalande af brudskatt till konung Kristiern II:s döttrar) bewäpnades Rijket Fiender på halszen. Girs G. I 210 (c. 1630).
2) i oeg. o. bildl. anv. Men som jag ofta och svårligen mot dig syndat; så beväpnas hela naturen emot mig med rätta; och jag är endast värd förakt. Liljestråle Kempis 205 (1798; lat. armatur contra me omnis creatura). — jfr OBEVÄPNAD. — särsk.
a) i fråga om andra föremål än vapen använda l. afsedda till skydd l. hjälp; i p. pf. i allm. i adjektivisk anv., om människor.
α) [jfr d. bevæbnet öje, holl. het gewapend oog, t. gewaffnetes auge] om med synglas (glasögon, kikare, mikroskop m. m.) utrustadt öga; i sht i uttr. med beväpnadt öga i motsats till med blotta ögat. Rel. cur. 305 (1682; i fråga om mikroskop). (Planeter som) vi här på jordenne antingen med blotta, eller beväpnada ögon åskode. Vassenius Alm. 1738, s. 7. Bildningen af nya delar börjas för vår observation, äfven genom beväpnadt öga, med en punkt eller en linea. Agardh Bot. 2: 131 (1832). Ett öga, beväpnadt med en stor kikare, riktades spändt och spejande mot det menlösa Rosenvik. Bremer Grann. 2: 55 (1837). (Från Bispbergs klack) urskiljer (man) med beväpnadt öga .. kyrkorna .. i .. Falun. Ill. Sv. 2: 131 (1886). — bildl. Det med vetenskapens synglas beväpnade forskareögat. Noreen Spr. stud. 2: 78 (1900, 1903).
β) (numera bl. skämts.) i annan anv. Een som wäll ähr blif(ven) informerat om samma saak, och nogsampt bewäpnadt mädh venerandi Consistorij fullmakht att agera emot Piltän. Växiö domk. arkiv 1666, nr 123. Jag törs intet säja, at ganska många af vårt Fruentimmers vackra näsor äro beväpnade med dessa machiner. Dalin Arg. 1: 87 (1733, 1754; i fråga om fördomar som framställas under bilden af glasögon); jfr α. Ändtligen slog timmen för den efterlängtade balen, och jag begaf mig dit, beväpnad med min lornjett och besluten att genomskåda alla mina rivaler. De Geer Minnen 1: 95 (1847, 1892); jfr α. Beväpnad med detta (bröd), skyndade han från middagen direkte till en af sina .. vänner. Sturzen-Becker 1: 143 (1861). Beväpnade med våra paraplyer begåfvo vi oss .. ut i den gassande solhettan. Wachtmeister Indien 1: 18 (1894).
b) [jfr d. et med brod bevæbnet insekt] naturv. i fråga om (skarpa l. stickande) djur- l. växtorgan som tjäna resp. djur l. växter till skydd l. hjälp; i p. pf. i adjektivisk anv. Så skarpt beväpnade kreatur, som Bien äro. A. Modeer i VetAH 23: 30 (1761). Beväpnad, armatus, hvarest en torn finnes i stället för bladet under basen af grenen. Marklin Illiger 363 (1818). Beväpnad .. Så kallas en växtdel, som är försedd med tornar, taggar eller brännborster. Dalin (1850). (Djuren af kattsläktet) äro af alla rofdjur de kraftigast beväpnade. Thorell Zool. 2: 99 (1861). Tårna (på fåglarna) äro beväpnade med klor. Därs. 156. Tungan (hos vissa blötdjur) är beväpnad med en lång rad af platta tandskifvor. NF 12: 1227 (1888). Volkameria aculeata L. är beväpnad genom bladskaftens förkrympning till taggar. Därs. 17: 1336 (1893). — (†) (Krokodilens) Rygg är öfveralt med tiocka och hårda Fiäll emot all Våldsamhet svåra (dvs. kraftigt) beväpnad. Bliberg Acerra 904 (1737). — jfr BORST-, KLO-, NAGEL-, TAGG-BEVÄPNAD m. fl.
c) (föga br.) i fråga om delar på redskap l. verktyg o. d. afsedda att förhöja redskapets l. verktygets verkan; i p. pf. i adjektivisk anv. När han detta sagdt, uplyfte han sin tunga knylige och med jerntaggar beväpnade klubba. Ehrenadler Tel. 830 (1723; fr. armée). Starka och väl beväpnade verktyg. Thomander 1: 652 (1863).
d) (i sht i högtidlig stil) i fråga om egenskaper, andliga förmögenheter l. krafter o. d. ägnade att tjäna till skydd l. hjälp. Gudh skal vpwäckia en annan Hielte, then han til alle Saker medh itt högt och dråpeligit Sinne bewäpna skal. Schroderus Osiander III. 1: 10 (1635; lat. armabit). Att H.s K. M.t må af högden bewäpnas medh Wyssdomssens, försichtigheetennes och Herrans fruchtans Anda. RARP 3: 397 (1644). Bewäpna osz medh tine andeliga Wapen, att wij honom (dvs. djäfvulen) må öfwerlägne wara. Emporagrius Cat. I 8 b (1669). At .. beväpna sitt förnuft med goda slutreglor, och sitt sinne med ett vprichtigt vpsåt. Rydelius Förn. 188 (1722, 1737). Vi förgäte vår Frälsare, som allena skal beväpna oss emot samma fruktan. Bælter Strid. o. segr. christen 170 (1743, 1748). Förh. o. upps. 17: 341 (cit. fr. c. 1790). jfr: Om den gamle ormen beväpnar emot dig all sin ondska, skall du dock med bönen honom förjaga. Liljestråle Kempis 142 (1798). — särsk.
α) refl. Beväpna dig med ett frijmodigt hierta emot dig sielf, dina egna begiärelser och dina Smickrare. Ehrenadler Tel. 777 (1723; fr. armetoi). Förgäfves beväpnar man sig med dygd ock kundskaper, man finner ingenstädes den ömhet, som man sjelf så gerna bevisar andra. J. G. Oxenstierna Dagb. 23 (1769). Beväpna sig med .. ståndaktighet. Dalin (1850). — särsk.
α') i uttr. beväpna sig med tålamod. Beväpna dock Er sielf / Med tålamod. Gyllenborg Vill. 92 (1721).
β') i allmännare anv.: rusta sig; med prep. mot: rusta sig mot, bereda sig att (framgångsrikt) möta l. bekämpa. Beväpna sig mot frestelser. Serenius (1741). En Christens plikt, att beväpna sig emot sorgedagen. Ödmann Str. förs. II. 1: 225 (1803). Beväpna sig emot ödets skiften. Meurman (1846). Den som beväpnar sig emot ljuset, är alltid stadd på orättfärdiga vägar. Thomander Pred. 1: 325 (1849). Beväpna sig emot olyckan, (dvs.) bereda sig att med mod och ståndaktighet bära olyckan. Beväpna sig emot frestelsen, (dvs.) bereda sig att väl emotstå frestelsen. Dalin (1850).
β) i p. pf. i adjektivisk anv. Waren medh gudz ordh bewäpnadhe. O. Petri 1 Post. 100 b (1528). Schroderus Osiander 2: 388 (1635). Du skal ej heller frukta djefvulens anlopp, om du är beväpnad med tron, och håller dig vid Jesu kors. Liljestråle Kempis 101 (1798; lat. fide armatus). Derföre Jupiter .. / .. dem (dvs. vindarna) förordnat en Drott, med säker förmåga beväpnad, / Så att tygla, som gifva dem flygt med friare tömmar. Adlerbeth Æn. 4 (1804, 1811). Af Gud är kärleken. Till hugnad, ej till häpnad, / Går himlaordets tolk med andans svärd beväpnad. Wallin Vitt. 1: 188 (1817). Hon syntes sorgsen, men med mod beväpnad. Böttiger 1: 27 (1856).
γ) med sakligt subj.: tjäna (ngn) till skydd l. hjälp. (Människan bör) sigh Troona förskaffa, hwilken henne emoot all thetta onda sedan bewäpna skall. Emporagrius Cat. M 4 b (1669). Trones och Gudsfruchtans närmaste frucht och werckan (är) .. at bewäpna sinnet, til .. at liksom apa och förstöra alt ondt, wrångt och ogudachtigt wesende. Sahlstedt Hofart. 79 (1720). Samma andeliga vapn (dvs. Guds ord) skola ock beväpna och styrcka oss, när anfallet skier ifrån vår sida på verlden. Bælter Strid. o. segr. christen 208 (1743, 1748).
Spoiler title
Spoiler content