publicerad: 1973
SKRÄMSEL skräm4sel, r. l. m. l. f. (Rydelius Förn. 200 (1722, 1737) osv.), i bet. 3 äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) n. (Björner Hrom. 16 (1737) osv.); best. -n, ss. n. skrämslet; äv. (i bet. 3, numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKRÄMSLE skräm3sle2, n.; best. -et; pl. -en; förr äv. SKRÄMSLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Dahlstierna (SVS) 119 (1698), Borg Luther 2: 469 (1753)).
Ordformer
(skrämsel (-ell) 1712 osv. skrämsla 1698—1840 (: skrämslor, pl.). skrämsle 1745—1928)
Etymologi
[sv. dial. skrämsel, skrämsle; jfr d. skræmsel, nor. skremsel, nor. dial. skræmsla; till SKRÄMMA, v.2]
1) (numera bl. tillf.) om handlingen l. verksamheten att skrämma (se SKRÄMMA, v.2 I 1); stundom svårt att skilja från 2. (Fienden har) fått spörja, at det tappra Swea Konunga blodet, jemwäl i det Konungsliga Qwinnokiönet eij förmår med skrämsel ock hotelser twingas eller underkufwas. Stiernman Riksd. 2430 (1720). Så mörkrets andar ock sin flygt kring jorden togo; / Och under alla skick, med skrämsla, våld och list, / Förförde, väckte hat, förblindelse och tvist, / Begären retade, och menskorna bedrogo. JGOxenstierna 5: 97 (c. 1817). (Det) beslöts (av det ryska befälet), att genom skrämsel söka utleta uppriktigheten af berätterskans utsago. Crusenstolpe Tess. 5: 282 (1849). Man använde äfven skrämsel (vid fiske), såsom då man med en s. k. puls, som slogs ned i vattnet, jagade fisken in i noten. Hildebrand Medelt. 1: 214 (1880). Jag som inte trodde på Gud hade inte haft någon ursäkt, om jag slagit mina barn. Jag ville inte lydnad genom skrämsel. Moberg StundJord. 243 (1963); jfr 2. — särsk. övergående i 3, i uttr. till skrämsel, för att skrämma (äv. i sådana uttr. som tjäna till skrämsel för ngn, tjäna till att skrämma ngn); förr äv. i uttr. göra ngt o. d. till en skrämsel för ngn, göra ngt osv. för att skrämma ngn. Til en billig skrämsla för alla, som äro otrogna, skulle han lämna .. tilbaka (förrädarna), at de måtte undergå det straff, som de genom sin otrohet .. förtienat. Mörk Ad. 2: 436 (1744). Ingen anstalt (blev) förgäten, som kunde tjena til skrämsel för de ostyrige (dalkarlarna). Celsius G1 1: 368 (1746). Ditt ansigte försmår, att längre likna / En masque, till skrämsel blott på narri buren; / Det redan all sin fägring återtar. Atterbom LÖ 2: 38 (1827).
2) förhållandet att bli l. ha blivit skrämd (se SKRÄMMA, v.2 I 2) l. rädd l. skräckslagen, rädsla, förskräckelse, skräck; jfr 1. Gripas l. dö av skrämsel. Rydelius Förn. 200 (1722, 1737). Man kunde losza den största murbräcka brede wid örat, utan at .. (hästen) skulle göra den minsta nyck af skrämsel. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Sin skrämsla kunde han så lätt ej öfwerwinna. Livin Kyrk. 85 (1781). Jag hade gått förbi .. (slakthuset) ett par gånger och blivit kall av skrämsel av djurens förfärliga skrikande. Martinson ArméHor. 55 (1942). — jfr HJÄRT-SKRÄMSEL. — särsk.
a) (†) med attributiv bestämning inledd av prep. av, betecknande vad som inger ngn skrämsel. Ser jag dig (dvs. Satan), djerfve! Du, som utan motstånd / Trott hinna målet för din ärelystnad, / Guds thron försvarslös och Hans rike blottadt / För skrämslan af ditt stortal eller styrka? JGOxenstierna 4: 199 (1815; eng. orig.: the terror of thy power).
b) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt inger ngn rädsla l. skräck; särsk. i uttr. inge ngn skrämsel l. injaga l. väcka skrämsel hos ngn, äv. injaga ngn skrämsel, i sht förr äv. sätta skrämsel (i kroppen) på ngn l. försätta ngn i skrämsel; jfr c. Herr kritikus måste .. trott sig genom .. (vissa till Chydenius ställda frågors stora) antal kunna injaga någon skrämsel hos auktorn. Chydenius 262 (1766). (Gm K. XI:s lagstiftning, varigm eftergift o. nåd i föregivna brottmål gjordes beroende av konungens fortsatta nåd, blevo) hela slägter och deras efterkommande försatte i en evärdelig skrämsel. Schönberg Bref 3: 98 (1778). Sätta skrämsel i någon. ÖoL (1852). Kaptenen .. ville (med pryglingen) blott sätta litet skrämsel i kroppen på (soldaten). Sundblad Off. 39 (1894). Det enda hos henne, som injagat mig skrämsel, .. är hennes elaka lynne. Lange Thackeray Esm. 419 (1926). SvHandordb. (1966). — särsk. i numera obrukliga l. bl. tillf. brukliga uttr. I the Syrers här Gud sådan skrämsla giorde, / At the ock flydde bort frå staden (dvs. det belägrade Samaria) en och hwar. Kolmodin QvSp. 1: 567 (1732). Det .. skal (mycket) derpå bero, at få en eller annan för malmstegring fast, hwarigenom de andra til någon skrämsel och lydna måge bringas. Bergv. 2: 324 (1745). Inga mörka sagor (låter en god moder) sätta .. (barnens) unga och nyfikna Själar i skrämsel, och nedså i dem vidskepelsens ogräs. SvMerc. 1765, s. 91. Den grymma besten der ett lejon är, / Som gör skön Thisbe skrämsel och besvär. Hagberg Shaksp. 1: 83 (1847). (Att det fanns ett vittne) diktade jag upp efter fritt gehör för att få skrämsel på'en (dvs. på patronen Törnqvist) och mjuka upp skälmen. Högberg Frib. 88 (1910). Tanken på slikt otyg (dvs. gastar o. annat spökeri) ger mig skrämsel. Lindström Österhus 210 (1952).
c) (†) i uttr. få en skrämsel i sig l. ta (sig) skrämsel (av ngt), bli skrämd (av ngt); jfr b. (Den preussiske befälhavaren hade) från första stunden tagit skrämsel af vår oförmodeliga attack. JMSprengtporten (c. 1780) i MoB 8: XXVIII. Wi .. taga skrämsel / Fastän wi icke weta hwad osz skrämmer. Hagberg Shaksp. 9: 282 (1850). (Sv.) Få en skrämsel i sig, (t.) vom Schrecken befallen werden. ÖoL (1852). Nej — stilla! Tyst då! Skrämsel ej du tar dig väl? Spongberg Soph. 7 (1866).
3) (numera i sht i vissa trakter) i konkret(are) anv. av 1 o. 2, om ngn l. ngt som skrämmer l. om ngt som utgör en skräckupplevelse (förr särsk. om skrämmande syn l. väsen l. gestalt, spöke); äv. i uttr. vara en skrämsel för ngn (förr äv. ngns skrämsel), vara ngt som skrämmer ngn, vara en skräck l. fasa för ngn; jfr 1 slutet o. SKRYMSEL, sbst.1 Dahlstierna (SVS) 119 (1698). Fyris-Wall, som warit sina fienders skrämsla, mistade sitt anseende och blef nu deras åtlöje. Mörk Ad. 1: 23 (1742). Wähn honom at wara .. en skrämsla för sina Fiender. Därs. 66. Dödsens och helwetes ångest, med alla de skrämslor, som gifwas i denna och den tilkommande werld. Borg Luther 2: 469 (1753). (Sv.) Spöke, skrämsel, (lat.) Monstrum, spectrum. Schultze Ordb. 4392 (c. 1755). Det var nästan en skrämsel att höra .. (den sinnessjuke) komma upp mot salongsdörrn. Lagerlöf Herrg. 144 (1899). Vad skulle det gamla helvetet haft för skrämsel för hyggligt folk, om det bestått sig med ett andetag då och då av äkta livsluft. Larsson Hemmab. 9 (1916). Slädpartier .. genom den julgransliknande skogen med dess små skrämslen av gruvhål vid vägkanterna. Hasselblad BergslFlyddT 161 (1927). — jfr BARNA-, DÖD-SKRÄMSEL o. BARN-SKRÄMSLA. — särsk. om fågelskrämma. Serenius (1734; under crow). Spong Kungsb. 148 (1928). — jfr FÅGEL-SKRÄMSEL.
Ssgr (i allm. till 1, 2. Anm. Ssgrna anslutas av språkkänslan numera i sht till 2): SKRÄMSEL-AGITATION. jfr agitation 1 o. -propaganda. SvD(A) 1916, nr 38, s. 5. —
-FYLLD, p. adj. (i sht i vitter stil) fylld av skrämsel; särsk. till 2: skrämd, skräckfylld; jfr rädsel-full. I tomma molnen, / Bland skrämselfyllda skuggor, / Har du (dvs. dygden) din lärostol, och får till följe / Blott harm och ånger! Wulff Leopardi 109 (1913; it. orig.: inquiete larve). Hades' skrämselfyllda tystnad. Thunman PanSpel. 15 (1919). —
-HICKA. (vard.) hicka som ngn får på grund av att han blir skrämd; i sht i (hyperboliska) uttr. som beteckna att ngn blir (mycket) rädd (t. ex. få skrämselhicka). IdrBl. 1935, nr 95, s. 3. —
-LÄTE. zool. om det slags läte (med avskräckande funktion) som en fågel av viss art regelmässigt ger ifrån sig vid skrämsel. Har .. (dubbeltrasten) ungar, då är den eljes rädda fågeln arg (när någon kommer nära boet) .. och ger då ifrån sig det långdragna, knarrande skrämsellätet. Rosenius SvFågl. 1: 53 (1914). FoFl. 1952, s. 102. —
(2) -ÖGD, p. adj. (i sht i vitter stil) om person(s ansikte): vars ögon äro fyllda av skrämsel. JudLittSSkr. 1: 151 (1920).
Spoiler title
Spoiler content