publicerad: 1931
HJON jω4n, n. (G1R 1: 5 (1521) osv.) ((†) m.||ig. VDAkt. 1719, nr 200 (: Allmosohion), Därs. 1751, nr 266 (: inhyseshjon); jfr pl. -er); best. -et (ss. m.||ig. -en VDAkt. 1719, nr 200 (: Allmosohionen)); pl. = (G1R 1: 5 (1521) osv.) ((†) -er VDAkt. 1688, nr 944 (: allmosohionerna, best.), Därs. 1710, nr 160 (: allmosehioner)).
Ordformer
(hjo(o)n (hion, hyon) 1521 osv. jo(o)n Murenius AV 145 (1646: jonelag), Rudbeck Atl. 2: 149 (1689: Wal-jon))
Etymologi
[fsv. hjon (hjön), sv. dial. jon, jun m. m., motsv. (ä.) d. hjon, nor. dial. hjon, hjun m. m., isl. hjón, hjún, hjú; urspr. en sammanfattande n. pl. l. dual av ett germ. ord hīwan, som föreligger i fsax. hīwa, f., maka, fht. hīwo, m., hushållsmedlem, make, hīwa, f., maka, feng. hīwan, pl., hushållsmedlemmar, tjänare, o. som, i ssgsformen hīwa-, ingår i bl. a. HYBBLE, got. heiwafrauja, husbonde, feng. hīwrǣden, hīred, hushåll, hird (se HIRD), fht. hīrāt, t. heirat, giftermål (se HEIRATS-); besläktat med lat. civis, borgare (se CIVIL)]
1) (numera bl., starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) om var särskild person i ett hushåll: hushållsmedlem; i pl.: husfolk; särsk. i förb. husets hjon; förr äv.: familjemedlem. Befaltes hålla bönedagarne och skall til thet minste ett hion aff gården komma til kyrkio på then dagen. SynodA 2: 12 (1584). TRudeen Vitt. 225 (1689; om familjemedlem). Uti Prestgåln slamrades i mortlar, / Brottom hade alla husets hjon. Lenngren (SVS) 2: 345 (1796); jfr 2. Nordström Luleåkult. 79 (1925: husets hjon).
2) (ngns) tjänare; i pl.: tjänstefolk; numera nästan bl. i ssgn TJÄNSTE-HJON; stundom bildl.; äv. allmännare: (löne)arbetare, numera bl. (i fackspr., i sht landt.) om arbetsanställda kvinnor o. barn, motsatt: fullvuxen manlig arbetare. G1R 1: 5 (1521). Gästgifvaren, eller hans hion. BB 28: 10 (Lag 1734). Klockare! du är et Bacchi Hjon. Envallsson Slått. 8 (1787). En man hinner upptaga 500 gropar och ett hjon hinner utplantera 300—400 plantor. Haller o. Julius 207 (1908). Karlfeldt FlBell. 15 (1918). — jfr ARBETS-, DAGSVÄRKS-, FABRIKS-, GRUVE-, KVINNO-, LEGO-, RÄFS-, TJÄNSTE-, VALL-HJON m. fl.
3) person som underhålles av det allmänna (l. av andra) l. som är intagen å allmän inrättning; numera bl. ss. senare led i ssgr l. (föga br. utom i Finl.) elliptiskt för dessa. (Hospitalssysslomannen skall) förswara för rätta Hospitals egendom, rättigheet och hion. KOF II. 2: 369 (c. 1655). Hedin 3Tal 26 (1913). FFS 1918, nr 38, s. 3. — jfr ALLMOSE-, ARBETS-, DANVIKS-, DÅRHUS-, FATTIG(HUS)-, HOSPITALS-, INHYSES-, KORREKTIONS-, LASARETTS-, NÅDE-, ROTE-, SPINNHUS-HJON m. fl.
4) i utvidgad anv. av 1: person, individ, människa; särsk. med anslutning till 2 o. 3, om person ur lägre samhällsklass; numera bl. ss. senare led i ssgr l. (ngn gg, vard.) med föraktlig bet.: klåpare, ”drulle” o. d. Så .. liten .. wardt Gudz Försambling, at vthi Noah tijd, icke flere funnos än blot otta hioon, som sigh widh .. bodhskapet (om Kristus' ankomst) tröste. LPetri 2Post. 280 a (1555). Prytz OS B 2 b (1620). (Sv.) Onyttiga hjon, (fr.) bouches inutiles. Weste (1807). Björkman (1889). Gud, hvad dessa .. hjon tvättade illa! Lundström Jörgenb. 163 (1898). — jfr BACKSTUGU-, GOD-DAGS-, KVINNO-, UNDANTAGS-HJON m. fl.
5) äkta make l. maka; trolovad (förlovad) man l. kvinna; ”kontrahent”; särsk. i uttr. äkta hjon; numera bl. i ssgn FÄSTE-HJON. Wivallius Dikt. 104 (c. 1642); möjl. till 4. Trolofwade hion. KOF II. 2: 141 (c. 1655). Forssell Hist. 1: 123 (1869; möjl. efter handl. fr. 1576). Förr behöfdes många pengar / För att blifva äkta hjon. Hedenstierna Kaleid. 36 (1884). Björkman (1889). — jfr FÄSTE-HJON.
Ssgr: A: (2) HJON-DAGSVÄRKE~020. (hjon- 1859—1921. hjone- 1910. hjons- 1874—1927) (i fackspr., i sht landt.) dagsvärke som utföres av kvinna l. barn; motsatt: mansdagsvärke. TByggn. 1859, s. 57. TT 1927, Allm. s. 98. —
C (numera knappast br. utom i -LAG): HJONE-DAGSVÄRKE, se A. —
-LAG, se d. o.
D (mindre br.): HJONS-DAGSVÄRKE, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content