publicerad: 1932
Ordformer
(höna 1526 osv. höne 1543 (nom.)—c. 1580)
Etymologi
[fsv. höna, motsv. d. høne, isl. hæna; femininbildning (med avljud) till HANE, sbst.1; jfr med annan femininbildning t. henne, eng. hen]
1) (vuxen) hona av släktet Gallus Lin., i sht av arten Gallus gallus (Lin.), tamhöns; äv. ss. ämnesnamn om maträtt. En fet höna. En höna med kycklingar. Plocka en höna. Koka soppa på en höna. Stekt höna. Likauist som hönan församblar sina kyklingar vnder sina wingar. Mat. 23: 37 (NT 1526). Han (dvs. räven) lopp tijt han the Höner wiste wara. Fosz 71 (1621). Den Höna (är) bäst, som är flitig at wärpa och vil gärna ligga. Dahlman Reddej. 113 (1743). Karlfeldt FlPom. 17 (1906). — jfr BANKIVA-, BOND-, GALL-, GUMP-, KROLL-, KYCKLING-, LEGHORNS-, LIGG-, RAS-, SKROCK-, VÄRP-HÖNA m. fl. — särsk.
a) i en mängd ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Blind höna hittar också ett korn; jfr BLIND 1 c. Ägget wil lähra Hönan wärpa. Grubb 487 (1665). Dhen hönan föder bör haa ägget. Törning 21 (1677). Bettre et egg i dag än en höna i morgon. Serenius (1741). Hönan lära tuppen gala, är lika som Hustrun vil råda öfver Mannen. Kolmodin QvSp. 2: A 4 b (1750). (Ordspråket säger) at den Hönan som vil värpa borta, är svårt at akta. DA 1771, nr 32, s. 2. Den som vill hafva äggen, får ej döda hönan. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) [jfr liknande uttr. i d., nt. o. t.] (†) i uttr. hava en höna plocka, hava en gås oplockad, hava en ouppgjord tvist; jfr GÅS 1 b α. Han och jørien hade ena høno plocka. OPetri Tb. 1: 149 (1526; uppl. 1929).
c) i jämförelser; ofta med syftning på att hönan anses vara dum, ha dåligt minne o. d. Mont-Louis FrSpr. 293 (1739). Jag vet altför väl at jag icke har mera minne än en höna. Björn Tvill. 18 (1787) [jfr HÖNS-MINNE]. Han är slug som en höna. Holmberg 1: 532 (1795; ironiskt). Han går, som en äggsjuk höna. Rhodin Ordspr. 61 (1807). Kors, hon är lungvåt som en höna! Valerius 2: 132 (1811). Dum som en höna. Vendell SvFras. 94 (1903). — särsk. (†) i uttr. som en höna på en käpp i blåsväder, äv. enbart som en höna på en käpp o. d., i fråga om att ngn råkar illa ut l. befinner sig i en svår situation. En Diäkne. .. io io han står sig, som en Höna på en Kiäpp. Warnmark Epigr. K 2 a (1688). Den som vil säja sanningen, kommer ut ibland som en höna på en käpp i blås-väder. Dalin Arg. 1: 83 (1733, 1754). Rhodin Ordspr. 60 (1807). Jag mår som en höna på en stör i starkt nordanväder. Granlund Ordspr. (c. 1880).
d) (†) i uttr. som beteckna ngt ss. varande av ringa värde o. d. Tilstadde han icke at noghor i hans heer skulle .. tagha .. (bönderna) i frå med öffueruold så gott som til en höna. OPetri Kr. 177 (c. 1540). Marcus Meijer .. hade .. icke heller fåt in opå slottet så gått som en höne var verdh. HH 20: 30 (c. 1580). VDAkt. 1713, nr 49. jfr: Gestgifwaren .. hafwer (icke) så stort (utrymme) som han kan sleppa en Höna uppå. HSH 31: 102 (1662).
e) i bildl. anv., om kvinna; jfr äv. a.
α) (†) ss. smeknamn på kvinna. Düben Boileau Sat. 12 (1722). Rosa, hönan min, tag ur mitt apthek den der stopsflaskan med ”elakt”, du vet. Bremer Fad. 18 (1858). jfr: Pläga och unga Courtisaner, så och nygiffta, möta sina Hustrur och Fästmör .. (med benämningar) som mitt Korn, min Höna, min Grijs. Rudbeck Atl. 2: 585 (1689).
β) ss. nedsättande l. försmädlig beteckning för kvinna; ofta syftande på dumhet o. inskränkthet; jfr c. Blanche Teat. 2: 387 (1845). Kapten skall inte tro, att jag är någon afundsjuk höna, jag vet nog, att Carolina är vackrare än jag. Lilljebjörn Minn. 65 (1874). Den där hönan till mor med sina briljanter och sina fasoner af landthandlardotter. Söderhjelm Brytn. 132 (1901). Bergman LBrenn. 30 (1928). — jfr PANEL-HÖNA.
2) i utvidgad anv., om hona av vissa större fåglar, i sht av ordningen Galliformes (hönsfåglar) samt fågelarter som till utseendet likna hönsfåglarna; jfr HANE, sbst.1 2; förr äv. ss. ämnesnamn om maträtt; nästan bl. elliptiskt för ssgr. Calkoneske hanar och hönor. Schroderus Comenius 150 (1639; t.: hüner). (Ejder-)Hanarne flyttia här ifrå, så snart hönerna börja varma (dvs. ruva). Broman Glys. 3: 313 (c. 1730). Obetänksamme Jägare .. skjuta bort hela (orr-)flocken stort och smått, til och med hönan. Brummer 97 (1789). — jfr BRUS-, DJUNGEL-, FARAO-, FASAN-, FJÄDER-, GALL-, GUMP-, KALKON-, ORR-, RACKEL-, RAPP-, RIP-, RÖR-, SOT-, SUMP-, STÄPP-, TJÄDER-, VATTEN-, ÅKER-HÖNA m. fl.
3) om insekt; i ssgr samt i uttr. jungfru Marie höna o. d., se JUNGFRU MARIA. — jfr GULD-, ÅKER-HÖNA.
Ssgr (i allm. till 1): A: HÖN-FJÄDER. (hön- 1677. höne- 1690) (numera bl. tillf.) fjäder av en höna; hönsfjäder; äv. koll. Een hoop Hönfieder uthi een gammall säck. BoupptSthm 26/4 1677. Rålamb 13: 167 (1690). —
-KAM. (hön- 1918 osv. höne- 1685)
2) [jfr HÖNS-GRÄS 2] (†) växten Stellaria media (Lin.) Cyrill., våtarv. Rudbeck HortBot. 76 (1685). —
-KYCKLING. (hön- 1743 osv. höne- 1652—1892)
1) till 1: kyckling av honkön. Wollimhaus Ind. (1652). Där blef sju hönekycklingar och en tupp efter de nio äggen. Bondeson Glimm. 7 (1892).
2) till 2, om unge av honkön av sådana fåglar (t. ex. kalkon, rapphöns, tjäder) vilkas ungar kunna kallas ”kycklingar”. Nilsson Fauna II. 2. 1: 122 (1828; i fråga om rapphöns). Högdahl Jaktb. 250 (1913; i fråga om tjäder). —
-TARM. (hön- 1749. höne- 1640) [jfr t. hennendarm; jfr HÖNS-TARM] (†) = HÖNS-TARM 2 b. Linc. (1640; under alsine). Lind (1749; under hünerdarm).
B (†): HÖNE-BETT. [jfr mnt. hennebit, mnl. hennebete, t. hennenbiss, nylat. morsus gallinæ; jfr HÖNS-BETT 1] = HÖN-KAM 2. Rudbeck HortBot. 76 (1685). —
-FJÄDER, se A. —
-FLYKT.
2) om vinge av en höna; jfr FLYKT, sbst.2 2. Jag satt (vid ett kalas) och .. gnog på en höneflyckt. Düben Boileau Sat. 19 (1722). —
-FRED l. -FRID. (höne- 1542—1618. höno- 1587) [y. fsv. hönofridher; med syftning på hönsens korta nattvila?] kortare stillestånd l. vapenvila; äv. bildl. Att the icke för myckit fördriste sig opå then Dagtingen och hönefred som satt är med Smålenningerne. G1R 14: 347 (1542). AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 4 b (1587). Så snart fridzens Gudh haffuer oss hulpet til någhon liten hönefridh, så haffuer .. then gamble Draken och Fridzförstöraren .. icke hwijlat. LLaurentii Nyåhrspr. D 2 a (1618). —
-KAM, -KYCKLING, se A. —
-NÄSTE, se C. —
-TARM, se A. —
-UNGE. hönkyckling (se d. o. 1). Af långa (ägg) warda Hane kycklingar, men af the trinda höne-ungar. Broman Glys. 3: 171 (c. 1730). —
C (†): HÖNO-FRED, se B. —
-NÄSTE. (höne- 1642. höno- 1541—1739) hönsrede. Mijn hand haffuer funnet folcken, lijka som itt hönoneste. Jes. 10: 14 (Bib. 1541; Luther: Vogelnest; Vulg.: nidum; Bib. 1917: fågelnästen). Palmchron SundhSp. 100 (1642). Schenberg (1739).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content