SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IGEL i3gel2, förr äv. EGEL, m. l. r.; best. -n l. (numera bl. ngn gg) -glen (Ordspr. 30: 15 (Bib. 1541), Widegren (1788)) ((†) -gelen TJohannis Fästn. Cc 6 a (1604), Fischerström 1: 3 (1779)); pl. -glar ((†) -gler Berchelt PestBeg. B 1 b (1588)).
Ordformer
(eg(h)el 1623 (: Eghlar, pl.)—1659 (: Egelgräs). (i)ig(h)el 1538 osv. igell (jgell) c. 1580—1700. iggel (jggel) c. 1580. ygel 1588 (: ygler, pl.))
Etymologi
[fsv. igil (CodUps. C20 336), pl. ighlar (yglar), sv. dial. ījel, īl(e), egel, iggel, el, motsv. ä. d. egel, igel, ile, d. igle, nor. dial. igle (äv. i bet. 2), mnt. egel, ile, nt. ile (i ssgn blodile), il, fht. egala, egila, t. egel; av germ. eȝila-, antingen till roten egh- (se IGELKOTT) l. till en rot egh- ingående i gr. ἒχις, orm, ἒχιδνα, orm, ödla. — Jfr IL, sbst.4]
1) individ l. art av den till ringmaskarnas klass hörande avdelningen Hirudinea, vars arter kännetecknas av utdragen, cylindrisk l. ngt platt kropp, i bägge ändar försedd med sugskålar; särsk. om individ l. art av släktet Hirudo Lin. (Sanguisuga Sav.), vilken användes att i medicinskt syfte utsuga blod, blodigel. Sätta iglar (på ngn). VarRerV 53 (1538). Berchelt PestBeg. B 1 b (1588). Lät sättia Eghlar på Freszman (dvs. bölden), som Förgifftet vthdragha. L. Paulinus Gothus Pest. 92 a (1623). Koppning brukas ibland, ibland är bättre med iglar. Nicander GSann. 128 (1767). 1Brehm III. 2: 237 (1876). — jfr BLOD-, FISK-, HÄST-, PLATT-, VATTEN-IGEL m. fl. — särsk.
a) i jämförelser; särsk. för att beteckna ngn l. ngt ss. efterhängsen (efterhängset), ihärdig(t), envis(t) o. d. Han släpper inte taget, utan hänger i som en igel. Hjertats blod, som iglar, sögo / Jordens tunga vedermödor. Wallin Vitt. 2: 161 (c. 1835). Ihängsen som en igel. Granlund Ordspr. (c. 1880). Han låg i som en igel, pratade och gnodde. Hammenhög EoA 284 (1930).
b) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. om ngn l. ngt som (systematiskt) suger ut l. fördärvar ngn l. ngt; äv. om person som (envist) ”hänger sig på” en annan (för att utnyttja denne). Spegel Pass. 384 (c. 1680). Desse iglar och blodsugare. Hiärne 2Anl. 316 (1706; om snikna arrendatorer). Här sugs vårt blod af hvardagssläpets iglar. Forsslund Arb. 97 (1902). Det var en igel (att ligga i). Hemmer Kokko 85 (1920). Grimberg VärldH 4: 324 (1930).
2) (†) den till trematodernas avdelning hörande masken Fasciola (Distomum) hepatica Lin., som är försedd med sugvårtor (påminnande om blodigelns), levermask, ”leverflundra”; jfr IL, sbst.4 Alströmer Får. 45 (1727). VetAH 1767, s. 283. — jfr LEVER-IGEL.
3) (†) om vissa sniglar (till utseendet påminnande om iglar); särsk. om snigelarten Limax ater Lin., skogssnigel. Igelen aldrigh gåår ifrå sitt hws, vthan thet altijdh medh sigh bäär. TJohannis Fästn. Cc 6 a (1604). Rothof 454 (1762; om skogssnigeln).
Ssgr (i allm. till 1): A: IGEL-ASTER. bot. benämning på varietet av trädgårdsastern Callistephus sinensis Nees (Aster chinensis Lin.). HbTrädg. 6: 39 (1876). —
-BETT. (igel- 1838—1897. igla- c. 1645) IErici Colerus 1: 187 (c. 1645). Den .. efterblödning, hvilken kan åtfölja ett igelbett. Rosendahl Farm. 446 (1897). —
-BURK. burk för förvaring av iglar (för medicinskt ändamål). Hollander Ordl. (1895). —
-DAMM, r. l. m. (i sht i fackspr.) vattendamm avsedd för uppfödande av iglar. TLäk. 1834, s. 481. Rosendahl Farm. 446 (1897). —
-GRÄS, sbst.1 (sbst.2 se IGEL- ssgr). (igel- 1638—1659. igle- (i bet. 3) 1815—c. 1870)
1) (†) till 1: örten Veronica beccabunga Lin., bäckgröna. Franckenius Spec. A 3 a (1638).
2) (†) till 1: örten Lysimachia numularia Lin., pänningört. Franckenius Spec. C 3 b (1638). Därs. C 4 a (1659).
3) (i vissa trakter) till 2: örten Narthecium ossifragum (Lin.) Huds., myrlilja; jfr ILA-GRÄS. Landsm. 1909, s. 82 (c. 1775). SvBot. nr 489 (1815). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Västergötl.). —
(3) -HUS. (†) om snigels ”hus”. Tiderus GrLat. 63 (1626). —
-KUR; pl. -er. (i sht i fråga om ä. förh.) medicinsk behandlingsmetod vid vilken iglar användas. VetAH 1758, s. 101. Därs. 1760, s. 136. —
-NEJONÖGA~1020. [namnet föranledt av ifrågavarande djurs likhet med igeln] zool. nejonögonarten Petromyzon planeri Bloch, bäcknejonöga, lilla nejonögat. SvZool. nr 34, s. 38 (1806). Nilsson Fauna 4: 747 (1855). —
-NÄTTING. (i Norrl.) = -NEJONÖGA. SkandFisk. 120 (1840). Ekman NorrlJakt 395 (1910). —
(2) -SJUKA. veter. benämning på en av levermasken förorsakad leversjukdom hos får o. nötkreatur. TLäk. 1832, s. 170. Juhlin-Dannfelt (1886). 3NF 6: 898 (1927). —
-SÄTTARE, r. l. m. (i sht förr) instrument varmed igeln hålles, då den skall appliceras; jfr BLODIGEL-SÄTTARE. En s. k. igelsättare, liknande en vanlig spruta af glas, men utan spets. UpsLäkF 1865—66, s. 98. —
-SÄTTNING. (i sht förr) applicerande av iglar. Wistrand Husmed. 302 (1840).
B (†): IGLA-BETT, se A.
C (†): IGLE-GRÄS, se A.
Spoiler title
Spoiler content