SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INSPEKTÖR in1späktö4r l. -spek-, l. 4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet inspecteur (-tör))
Etymologi
[liksom t. inspekteur av fr. inspecteur (se INSPEKTOR, sbst.1). — Jfr INSPEKTRIS]
titel för tjänsteman i statens l. enskild tjänst som övar tillsyn o. kontroll över (l. inom) visst område (viss förvaltningsgren, visst truppslag, visst yrke, viss institution o. d.). Inspektör för försäkringsbolag, försäkringsinspektör. Inspektör för kavalleriet, för infanteriet, för artilleriet, för trängen (mil.). Inspektör för militärlärovärken (mil.). Inspektör för rikets fästningar (mil.). Inspektör för undervattensbåtsvapnet (sjömil.). IGenInsp. 10/11 1802, § 5. Hygienisk inspektion af inspektör utsänd af en central myndighet .. skulle utan tvifvel .. kunna verka mycket godt. Verd. 1890, s. 6. M. .. är sedan 1918 sekreterare i Mus. akad. och inspektör öfver de statsunderstödda orkestrarna. 2NF 37: 599 (1925). SFS 1926, s. 1087. — jfr BARNAVÅRDS-, BARNHUS-, BET-, BOSTADS-, BOSTÄLLS-, BRAND-, DISTRIKTS-, FABRIKS-, FATTIGVÅRDS-, FOLKHÖGSKOL(E)-, FOLKSKOL(E)-, FOSTERBARNS-, FÖRSÄKRINGS-, GRÄNS-, GYMNASTIK-, JUSTERINGS-, KOL-, MANUFAKTUR-, POLIS-, POST-, RESE-, SJUKHUS-, SJÖFARTS-, SKOL-, SLÖJD-, STATS-, SUNDHETS-, TORG-, TRAFIK-, TRUPPSLAGS-, VAPEN-INSPEKTÖR m. fl. — särsk.: (elliptiskt för) skolinspektör, i sht folkskolinspektör. För att bilda sig ett riktigt omdöme om skolan och gagna i sitt kall, måste inspektören besöka skolan på alltid obestämda tider. Dahm Skolm. 218 (1846). Rundgren i 3SAH 2: 60 (1887).
Ssgr: INSPEKTÖRS-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. om skolinspektörs arbete. FörhAFolkskLärM 1903, s. 225. —
-ASSISTENT. titel för biträdande inspektör. PT 1905, nr 198 A, s. 1. Sekreterare och inspektörsassistent (i socialstyrelsen). SFS 1921, s. 1225.
-BEFATTNING. Lundell (1893). SFS 1912, s. 12.
-BERÄTTELSE. särsk. om skolinspektörs ämbetsberättelse. Inspektörsberättelserna för åren 1861—3. UppgFolkskolev. 1867—68 26 (1870).
Avledn.: INSPEKTÖRSKAP, n. en inspektörs befattning l. värksamhetsområde. Inspektörskapet för k. dramatiska teatern. AB 1898, nr 118, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content