publicerad: 1935
KAPPE kap3e2, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (utom i Finl. numera bl. ngn gg i bet. 2) KAPPA kap3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. (numera bl. i vissa trakter, särsk. i Finl.) -or ((†) -er BtÅboH I. 1: 1 (1553)).
Ordformer
(capp 1553—1658. kap- (cap-) 1697 (: Capa, pl.)—c. 1800 (: kapar, pl.). kapp- (capp-) 1538 osv. -e 1538 osv. -a, nom. 1629—1859, 1916 (i Finl.; angivet ss. mera ovårdat). -a, oblik kasus 1614—1749 (: Råttkappan, best.), 1916 (i Finl.; angivet ss. mera ovårdat). -ar, pl. 1542 (: lendzmans kappar), 1638 osv. -or, pl. 1611—1846, 1916 (i Finl.; angivet ss. mera ovårdat). Anm. I fråga om formen kappa jfr: Kappe (ett visst mått och målkärl, skrifves ej sällan i räkne-tabeller kappa, men uttalas icke så). Rydqvist SSL 2: 319 (1857))
Etymologi
[fsv. cappi?, visst mått för järn; jfr sv. dial. kappe, liten bägare; sannol. av fin. kappa, kappe, kappmått, stånka, trästop, brunnskärl (se RSaxén o. FTamm i Landsm. XI. 3: 136 f. (1897)). Möjl. föreligger dock i bet. 1 ett inhemskt ord, besläktat med KAPA, v.2; se Friesen Mediagem. 54 (1897)]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) benämning på ett slags dryckeskärl, (liten) bägare; äv. om kärlet med dess innehåll. VarRerV 26 (1538). Swarffwedhe kapp[er]. TullbSthm 30/7 1571. Nu will iagh gå heem och i migh nappa / Thet iagh fick i mijn skåål och kappa. Rondeletius 19 (1614). Hämpta för osz öll och wijn / kopp och kappa / lät fult tappa. Visb. 3: 567 (c. 1650). Från Juleaftons rus var hufvudvärken qvar / Den smärtan geck dock bort när kappen tömder var. Livin Kyrk. 94 (1781). Sundén (1885). jfr: Utom dessa (mjölkhinkar) användes (i Dalarna) jämväl svarfvade ”silskålar” af al. De minsta af dessa kallades ”kappar”. Fatab. 1914, s. 23. — jfr BRÄNNVINS-, DRYCKES-, NYÅRS-, SILVER-KAPPE.
2) (i sht förr) beteckning för ett rymdmått för torra varor (officiellt avskaffat 1855) av för olika varor varierande storlek (jfr språkprovet nedan från 1855), i allm. utgörande 1/32 tunna l. 1 3/4 kanna (= omkr. 4,6 liter); äv. ss. beteckning för så stor mängd (av ngn vara) som i rymd utgör en kappe. BtÅboH I. 1: 1 (1553). En rätt Måhltunna skal hålla twå Spänn, fyra Halffspän, otta Fierdingar, 32 Vplandz Faat eller Finsche Kappar. Stiernman Riksd. 956 (1638). Een Kappa håller 1 3/4 Kanna. Dens. Com. 3: 312 (1665). 1 rågad kappa säd. SynodA 1: 474 (1769). Gamla måttet. S. k. struket mål .. 1 Kappe .. (motsvarar i) Nya måttet .. Kannor. 1. Kubiktum. 75 .. Gamla måttet. .. S. k. rågadt mål för Spanmål .. 1 Kappe .. (motsvarar i) Nya måttet .. Kannor. 1. Kubiktum 97. SFS 1855, nr 17, s. 6. En kappe potatis. Suneson GGrund 101 (1926). — särsk. ss. senare led i ssgr, övergående i bet.: naturaprestation (senare äv. ersatt av pänningar) som erlägges i skatt l. som gives ngn ss. löneförmån o. d.; jfr AVLÖNINGS-, DOMAR-, FOGDE-, FÅNG-, FÅNGVÅRDS-, KVARNTULLS-, LAGMANS-, LÄNSMANS-, PRÄST-, RANNSAKNINGS-, RÅTT-, SKALLFOGDE-, TINGSGÄSTNINGS-, TULL-KAPPE m. fl.
3) (i sht förr) målkärl (vanl. av trä) rymmande en kappe (i bet. 2); äv.: (trä)kärl som i storlek l. form erinrar om dylikt målkärl. Man låthe göra et kärl eller kappa .. så stor eller liten, som Stycken, som man wil probera synas fordra. Stiernhielm Arch. D 1 b (1644). Kolmodin QvSp. 1: 560 (1732). En vanlig kappe av den lådformiga typen. RedNordM 1928, s. 22. — jfr FYR-, MJÖL-, MÄT-, MÄTAR-, TRÄ-KAPPE.
4) (†) elliptiskt för: kappland. Ingen kappa åker fins till staden (Nådendal), ingen plats till planteringar. BtVLand 2: 138 (1760).
Ssgr (till 2): A: KAPP-LAND; pl. =. (kapp- 1739 osv. kappe- 1750—1905) (i sht förr) för uppmätning av jordområde användt ytmått, utgörande 1/32 tunnland l. 1750 kvadratfot (= 154,27 kvadratmeter). Hofcal. 1739, s. 43. SFS 1878, nr 49, s. 22. Larsson i by Logen 5455 262 (1916). —
-MÅL. (kapp- 1788—1807. kappa- 1650. kappe- 1689—1870)
1) (†) målkärl rymmande en kappe. Ambrosiani DokumPprsbr. 204 (i handl. fr. 1788). En låda om et kapmåls rymd med jord utij. Fatab. 1927, s. 2 (c. 1800).
2) (förr) mått om en kappe (l. flera kappar) som i vissa fall vid skatteuppbörd in natura o. d. tillades för varje tunna (l. annan måttsenhet). HSH 22: 74 (1650). LReg. 76 (1689). PH 5: 3319 (1752). Inom Skagershults socken utgjorde gamla kronotiondebeloppet .., efter afdrag af kappemålet eller vederlagsrågarna 2 kappar på tunnan, .. 26 tunnor 28 kappar. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 3. —
-MÅTT. (kapp- 1887 osv. kappe- 1885) (i sht förr) målkärl rymmande en kappe. Falkman Mått 2: 200 (1885; möjl. efter handl. fr. 1804). Västerb. 1924—25, s. 363. —
-TALS, adv. (kapp- 1824 osv. kappe- 1682)
1) (i sht förr) = -VIS. Föryttra och uthmångla sädh kan- och cappetals, ähr olåfligit. BtÅboH I. 10: 166 (1682). Schybergson FinlH 1: 538 (1887). Östergren (1929).
2) (föga br.) åtföljt av en av prep. av inledd bestämning, närmande sig bet. av ett sbst.: hela kappar (av ngt). Liksom i yrsel häfva .. (romarna under karnevalen) ner kapptals af mjöl och gips från fönstren och balkongerna på vagnar (osv.). Lundgren MålAnt. 3: 166 (1873). —
-VIS, adv.2 (adv.1 se KAPP, sbst.2 ssgr). (kapp- 1929. kappe- 1918) (i sht förr) efter kappmått, i delar av vilka var o. en utgör en kappe, i hela kappar; jfr -TALS 1. Plommon .. kostade 1—1: 50 litern (något billigare kappevis). SvD(A) 1918, nr 248 A, s. 9. Östergren (1929).
B (†): KAPPA-MÅL, se A.
C (numera bl. bygdemålsfärgat): KAPPE-LAND, -MÅL, -MÅTT, se A. —
-TAL. (†) antal kappar (av ngt). En .. lista, på .. spann- och kappetahlet af all den tijondhe .. (kyrkoherden) undfår. FörarbSvLag 4: 220 (1695). —
-TALS, -VIS, se A.
Spoiler title
Spoiler content