SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KOMPASS kompas4, r. l. m. ((†) n. Spegel GW 288 (1685), Rydberg Frib. 370 (1857, 1866; uppl. 1877 r. l. m.)); best. -en; pl. -er; förr äv. KOMPÅSS l. KOMPÅS, r. l. m.; best. -en; pl. -er (OxBr. 11: 697 (1637)) l. -ar (OxBr. 11: 697 (1637), Rudbeck Bref 379 (1700)).
Ordformer
(förr äv. skrivet com-. kampåss 1637. campåås 1620. compas 15791839. kompass (-pasz) 1538 osv. compos 16231700. kompås 15631749 (angivet ss. vulg.). compåss (-påsz) 16181641. compåås 16081648. kumpas 1553)
Etymologi
[fsv. kompaass; jfr d. kompas, isl. kompáss, kumpáss, cirkel, ring, holl. kompas, t. kompass, i ä. t. äv.: solur, eng. compass, fr. compas, mått, passare, cirkel, kompass; ytterst av it. compasso, passare, kompass (jfr it. compassare, avmäta), till lat. passus, steg (jfr PASS, trång väg)]
1) instrument för bestämmande av nordsydriktningen, antingen baserat på magnetnålens egenskap att, fritt upphängd, visa åt ett o. samma håll (magnetkompass) l. konstruerat enligt principerna för gyroskopet (gyroskop-, gyrokompass); jfr BUSSOL. Styra, gå efter kompass. Nautisk kompass. Kompenserad kompass. BtFinlH 3: 284 (1553). Dock håller han (dvs. sjömannen) then Cours Compassen teknar. Spegel GW 95 (1685). (Man) tager (vid kartläggning) .. sin Compas och effter honom sätter på Papperet Norrstreket. Rålamb 1: 87 (1690). Han (fastnade), till följd af kompassens missvisning, på ett sandref utanför Jutland. De Geer Minn. 1: 231 (1892). Ulff o. Naumann Nav. 271 (1926). — jfr ASIMUT-, DEKLINATIONS-, DIOPTER-, GRUV-, GYRO(SKOP)-, HÄNG-, INKLINATIONS-, LUFT-, MAGNET-, PEJLINGS-, SJÖ-, SKEPPS-, STYR-, VÄTSKE-KOMPASS m. fl. — särsk.
a) mer l. mindre oeg., med syftning på de olika väderstrecken som äro utmärkta på kompassen. I dag tycks vinden snurra kompassen runt. Östergren (1930). — särsk. (†) i vissa uttr. Skärgården, där man hela Compassen omsegla .. måste, innan man därifrån uthinner. HC11H 11: 122 (1697). (Jag) For .. rundt omkring Compassen. Runius (SVS) 2: 110 (1712).
b) i mer l. mindre bildl. anv.; vanl. om ngt som tjänar till rättesnöre o. d. Wij (hava) hafft Gudz ord til ledsagare och Compass. PErici Musæus 1: 111 b (1582). Rättskänslan var den aldrig missvisande kompass som ledde honom i hans handlingar. CAKullberg i 2SAH 41: 94 (1866). — särsk. (†) i uttr. förrycka kompassen för ngn o. d., störa l. rubba ngns planer. Denna Wänskapen (mellan K. X G. o. kurfursten) lärer fuller dhe Påfwiskes Compass mycket förryckia. NAv. 15/2 1656, s. 3. Bark Bref 1: 139 (1703).
2) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) solur; äv. om visaren på solur. VarRerV 48 (1538). Hamb. (1700).
Ssgr (till 1; i sht i fackspr.): KOMPASS-CIRKEL. (†) geogr. jfr CIRKEL I 2 a o. DISTANS-CIRKEL. Compass-Circlarna .. wijsa migh från Zenith eller mitt Rum under hwart Compas-strek andra (rum) äre belägne (på globen). Rålamb 4: 5 (1690).
-DOSA. den dosformiga metallbehållaren på en kompass; jfr -SKÅL. Rinman 2: 137 (1789). Smith 206 (1916).
-DRAG. bärgv. jfr DRAG I 15. Ställen .. der betydliga kompassdrag visa sig. JernkA 1844, 2: 25. Vid Salmivara .. är ett delvis starkt, c:a 1 km. långt kompassdrag. TT 1900, K. s. 50
-GÅNG. i sht idrott. gång till viss målpunkt med kompass som enda orienteringsmedel. SvD(A) 1928, nr 317, s. 12. DN(A) 1933, nr 330, s. 16.
-GÅNGARE. skogsv. vid skogstaxering: person som har att med tillhjälp av kompass gå i räta, parallella linjer gm skogen. VerdS 191: 31 (1913). SvSkog. 691 (1928).
-HUS. (föga br.) sjöt. nakterhus. Jungberg (1873). KatalIndUtstSthm 1897, s. 291.
-JUSTERARE. Lang FinlSjör. 131 (1932).
-JUSTERING. sjöt. nedbringande av deviationen hos en kompass till ett minimum o. uppmätande av den kvarvarande deviationen. Wrangel SvFlBok 307 (1898).
-KARTA. (förr) geogr. med hjälp av kompass utarbetad karta; i sht om visst slag av äldre sjökort; portolankarta. UB 7: 288 (1874). Ahlenius OMagnus 72 (1895). SvUppslB 15: 83 (1933).
-KURS. särsk. sjöt. o. flygv. om det gradtal på kompasskivan som skall hållas ens med styrstrecket l. farkostens långskeppsriktning för att farkosten skall gå den beräknade vägen; motsatt: rättvisande (sann) resp. magnetisk kurs. Björkman (1889). SvUppslB (1933).
-LILJA. (föga br.) lilja(n) som utmärker nordstrecket i en kompassros; förr äv. om kompassros. Rålamb 4: 80 (1690; om kompassros).
-LÄRA, r. l. f. fys. o. sjöt. lära(n) om kompassen; jfr DEVIATIONS-LÄRA. BtRiksdP 1890, 5Hufvudtit. s. 17.
-MAKARE. (förr) RARP 4: 622 (1651). 1MinnNordM X. 3: 5 (1885).
-NÅL. Rudbeck Bref 368 (1698). Moll Fys. 3: 2 (1899).
-PEJLING. Dahlgren Stanley 2: 433 (1890).
-PÅHÅLL~02, äv. ~20. bärgv. = -DRAG. NF 6: 63 (1882).
-PÅHÅLLNING~020. bärgv. = -PÅHÅLL. JernkA 1874, s. 184. Därs. 1898, s. 100.
-ROS. [jfr t. kompassrose, fr. rose du compas] sjöt. (på annan skiva fäst) rund skiva av papper, papp l. metall o. d. med gm streck gjord gradering i 32 lika delar, varmed magnetnålen i en nautisk kompass är förbunden; äv. om teckning av strecken på dylik skiva, vilken är inlagd på karta; äv. oeg., ss. sammanfattande benämning på väderstrecken; jfr VIND-ROS. Rålamb 4: 5 (1690). Lugnt och stilla hade flockarna spridt sig i kompassrosens alla riktningar. Hellström Kusk. 177 (1910). (På Blaeus världskarta äro) Talrika kompassrosor .. inritade i oceanerna. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 60.
-SKIVA, r. l. f. Serenius Qqq 3 b (1734). Kompassens viktigaste del är kompasskivan, vilken består av en stomme, varå rosen och magnetnålarna äro fästade. Ulff o. Naumann Nav. 272 (1926).
-STRECK. jfr -ROS. Rålamb 4: 80 (1690). I regel brukar ombord å fartyg riktningen (av vinden) angivas i varje kompasstreck, å land .. blott i varannat. Carell o. Edelstam 27 (1916).
-UPPHÄNGNING~020. kardansk upphängning (varmed kompassdosan på en nautisk kompass är upphängd). UB 5: 27 (1873).
-VÄXT. bot. växt som har bladskivorna ställda vertikalt i meridianplanet norr-söder (o. som därigm skyddas mot för stark solbestrålning), meridianväxt. BotN 1882, s. 30. Lindman NordFl. 3: 30 (1901).
Spoiler title
Spoiler content