publicerad: 1942
LÖSA lø3sa2, v. -er, -te, -t, -t ((†) pres. sg. -ar Schroderus Comenius 71 (1639; i bet. 7), Spegel GW 122 (1685; möjl. att hänföra till LOSSA, v.1)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -EN (se d. o.), -NING (se LÖSNING, sbst.2 I); -ARE, -ARINNA, se avledn.
Ordformer
(lö(ö)s- 1521 (: igen löst, p. pf.) osv. löss- (-sz-) 1526—1698. lööss (-sz), imper. sg. 1526)
Översikt
Översikt av betydelserna.
A. 1) löstaga, lösgöra, frigöra; lössläppa (a). 2) bildl.: göra fri l. obunden l. otvungen; bringa (ngt) att framträda (a); entlediga (b). 3) befria l. förlossa (från ngt tryckande). Härunder: lösa ngn från en ed, ett löfte (a); lösa ngn ur l. från hans bann o. d. (b). 4) friköpa. Härunder: friköpa (ngn) från fångenskap, straff o. d. (a); friköpa (liv, lem) (b); friköpa (sig l. ngn) från viss utgärd (c). 5) förvärva gm att erlägga betalning; inlösa (värdepapper, pant) (b); erlägga lösen för (handling, postförsändelse o. d.) (d); köpa (biljett) (e); orka med att betala, ha råd att köpa (f). 6) inkassera l. förtjäna (pänningar). 7) betala (sig), löna (sig). 8) hålla (ett löfte, en ed). B. 9) avfyra skott med (skjutvapen). 10) fälla (hår, tänder). 11) uttömma sina exkrementer. C. 12) sönderdela (ngt) i dess enkla beståndsdelar; upplösa (ett ämne i ett annat) (a); analysera (c); få (ngt) att förvandlas (till ngt) l. försvinna (d); få (sjukdom) att ge med sig (d α). D. 13) knyta upp (knut, band), knäppa l. spänna upp. Härunder: reda ut (härva) (a); lösa sin tunga(s band) (e); upphäva (dvala, förtrollning) (f). 14) befria ngn från skyldigheten att hålla (ed, löfte). 15) reda upp l. klara (ett problem), tyda (en gåta). 16) komma till rätta med l. övervinna (tvivel, motsägelse), göra slut på (tvist). 17) komma till rätta med (en praktisk uppgift). E. 18) få (ngt spänt) att lossna, lossa (på ngt). 19) göra (ngt) lösare l. mjukare till konsistensen.
A.
1) med avs. på ngt som är fäst l. sitter fast vid ngt annat l. gm band o. d. är hämmat i sin rörelsefrihet: löstaga (ngt) från dess fäste l. från det föremål varvid det sitter fast, befria (ngt) från hindrande band o. d., lösgöra, frigöra; jfr LÖS 1. Helsingius (1587). Zigenarns maka .. / .. befriade sin man och herre, / .. Fötterna allena löstes icke. Runeberg (SVS) 1: 192 (1833). Icke kunna barnen lära gå, förrän man löser dem ur lindorna. Bremer Hertha 84 (1856). Fiskarns lätta julle / Löste vi. Böttiger 2: 143 (1857). TT 1897, Allm. s. 290. — särsk.
a) med avs. på fängslad person l. bundet djur: befria (från bojor, band resp. tjuder, koppel o. d.), lössläppa; förr äv. oeg., i fråga om utsläppande ur fängelse. (I skolen finna) ena åsninno bundna, och folan när henne, löser them och ledher till mich. Mat. 21: 2 (NT 1526). Guntherberg skulle lösas uthur fengelsset. RP 8: 258 (1640). Var morgon skulle .. (tjänsteflickan) redan vid kl. 6 ha mjölkat och löst boskapen. Norrl. 14: 62 (1926).
b) i fråga om upphävandet av sammanhållningen inom en kollektiv enhet av föremål, ss. en bunt, en knippa, uppbundet hår o. d. (Det) war förbudet (för danskarna) .. sina Packor och godtz att lösa. VRP 1647, s. 206; jfr 13 b. Lösen ert hår. Adlerbeth Æn. 181 (1804). Snoilsky 2: 46 (1881).
2) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 3): göra fri l. obunden l. ohämmad l. otvungen o. d.; befria; förlossa; ss. refl. l. i pass. äv. övergående i intr. bet.: bli fri l. otvungen o. d.; ofta övergående i bet. 3; jfr LÖS 11. Iach arma menniskia hoo skall lösa migh j frå thenna dödzens kropp? Rom. 7: 24 (NT 1526; Bib. 1917: frälsa); jfr 3. Skulle vi förskräckas för den stund då vår ande skall lösas ur de jordiska banden? Hagberg Pred. 2: 96 (1815). Ej utan skäl anföres som det väsentliga för aktiebolaget, att företaget nästan fullständigt löses från företagarens person. EkonS 1: 238 (1891). Först sedan den ”officiella” delen (av kamratfesten) var undanstökad, löstes stämningen. Ramsay Barnaår 1: 133 (1904). — särsk.
a) (i vitter stil) övergående i bet.: bringa (ngt) att framträda l. framkomma (särsk. ur ngt), få fram, frambringa o. d.; äv. refl. med intr. bet.: framträda, komma fram o. d. Bara .. (trasten) öppnar sin näbb och löser en ton ur sin strupe. CVAStrandberg 1: 282 (1866). Öfver vattnet stod månsken, och långt i fjerran löste sig konturerna af en mörk ruin. Benedictsson Peng. 297 (1885). Ord som aldrig kommo fram, tårar som aldrig löstes. Larsson Stud. 9 (1891, 1899). En kvinna löste sig ur hopen. Väring Frost. 70 (1926).
b) (numera i sht i vitter stil) i fråga om befrielse från tjänst l. uppdrag o. d.: befria, entlediga; jfr LÖS 12. Alle Borgmästarena begära afträda och lösas ifrån sine kall. RP 8: 124 (1640). 3SAH 27: 61 (1915).
c) (mera tillf.) med avs. på pänningmedel: göra disponibel; jfr LÖS 6 a. Då Ostendekompaniet nedlades, löstes däruti placerade penningar. OoB 1931, s. 468.
d) (†) med konstruktionsväxling: taga bort l. rensa ut (ngt från ngt). Lösa allt hat från sitt hjerta. Afzelius Sag. 7: 293 (1853); jfr 3.
3) (utom i a i sht i religiöst spr. o. i vitter stil) bildl., i fråga om befrielse från förpliktelse l. från ngt som man önskar bli kvitt l. känner ss. ett obehag, ett tvång l. en börda o. d.: befria, göra kvitt; förlossa, rädda (från l. undan ngt); vanl. i uttr. lösa från l. ur, förr äv. av ngt; jfr LÖS 14. Löösz mich aff mina synder. OPetri MenFall N 4 a (1526). Hvarken Moses, eller alla människors helighet kan lösa någon ifrån döden. Borg Luther 2: 64 (1753). Lösta ur ett hopplöst tvång. Runeberg 5: 115 (1860). (†) J måghe lööste warda jfrå idhra fiendar. 4Mos. 10: 9 (Bib. 1541). När nu .. Herr Iacob hade lööst Muschou Stadh ifrån then långa belägringen (osv.). Widekindi KrijgH 164 (1671). — särsk.
a) (fullt br.) i fråga om befrielse från förpliktelse, åtagen förbindelse, givet löfte o. d.; jfr 14. Stiernman Riksd. 1431 (1664). (Om utnämningen bleve bekant i förtid) ansåg han sig löst från sitt åtagande (att bliva talman). De Geer Minn. 2: 203 (1892).
b) i uttr. lösa ngn ur l. från, förr äv. av hans bann l. förtrollning o. d., befria ngn från det bann l. den förtrollning som vilar över honom, upphäva bannlysningen mot ngn; jfr 13 f. Forsius Fosz 363 (1621: aff). (Den får icke gå till skriftermål) som bansatt är, och icke löst ifrån sin bann. KOF II. 2: 71 (c. 1655). Fastän pojken var så glad åt att vara löst ur förtrollningen (så osv.). Lagerlöf Holg. 2: 485 (1907).
d) (†) med obj.-växling, i uttr. lösa ngns kval l. vedermöda o. d., befria ngn från hans kval l. vedermöda osv. Lindra här en tärnas plågor, / Lös en qvinnas vedermöda. Collan Kalev. 1: 7 (1864). Det spirar en ört i Bethaniens dal, / .. Den läker mitt sår och den löser mitt qval. Wirsén Sång. 194 (1884); jfr 12 d.
4) (i sht i vitter stil o. i fackspr., utom i c nästan bl. i fråga om ä. förh.) befria l. rädda (ngn l. ngt från ngt) gm att erlägga ett visst pänningbelopp (l. på annat sätt lämna vederlag), friköpa.
a) på dylikt sätt befria (ngn) från fångenskap, träldom, straff o. d.; äv. oeg. l. bildl.; äv. refl. JönkTb. 114 (1526). Förmå han (som förbrutit sig) ey böta, tå löse sigh medh Gatulopp. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 28. At Påfwen hafwer resolverat, medh egen bekostnad at lösa dhe ännu uthi Turkiet warande Christne Fångne. OSPT 1687, nr 2, s. 2. De (företaga) sig allehanda slags gärningar och öfningar, för at därmed .. lösa sig ifrån samvetets oro och ångest. Nohrborg 211 (c. 1765). Larsson SvHFolksk. 11 (1898; refl.). särsk.
α) (†) med obj.-växling: på dylikt sätt friköpa sig l. ngn från (straff) l. godtgöra (förseelse). Konung Magnus (Eriksson) moste lösa sitt fängelse för tolff tusende lödhuga mark silff. OPetri Kr. 143 (c. 1540). Then fruchtar ingen illa göra, then som förtröstar sijn broth medh peningar lösa. SvOrds. C 5 a (1604). AOxenstierna 2: 7 (1607).
β) (i religiöst spr.) oeg., i fråga om människans befrielse från syndens o. dödens välde gm Kristus' försoningsgärning. När .. Christus .. medh sin dödh löst oss ifrå then ewiga dödhen. LPetri 1Post. E 1 a (1555).
b) på dylikt sätt rädda (liv, lem o. d.). Her Philpus aff Rwmby löste sitt lijff med alt sitt jordagodz. OPetri Kr. 92 (c. 1540). (Den som förbrutit sig) skal löpa Gatulop ena reso, eller lösa sin ryghud med 20 marker. Bergv. 1: 43 (1621). Per Jönson frijkiännes för Lifz Straffet men skall Lösa sin handh medh Femtijo daler silf(ver)my(n)t. VDAkt. 1671, nr 29.
c) i sht jur. o. kam. gm att lämna visst (vanl. kontant) vederlag göra sig l. ngn fri från skyldigheten att göra en utgärd l. fullgöra en naturaprestation o. d.; med obj. betecknande dels person, dels (vanl.) utgärden osv.; jfr 5. Somligha wtaff eder seghia sigh icke wilia wthgiöra edhers kyrkiotiendhe wthan wilia honum lösza för peninghar. G1R 3: 93 (1526). Thet först födda aff åsznanom skalt tu (icke offra, utan) lösa medh itt fåår. 2Mos. 13: 13 (Bib. 1541). Ådales boerna hafwa loff att löösa sijna vthlagor medh pertzeler. ÅngermDomb. 20/7 1646, fol. 1. Arrendet utgår med 600 kubikfot spanmål .. att lösas med penningar efter tio års medelmarkegångspris. PT 1882, nr 109 B, s. 2.
d) (†) i uttr. lösa sig ur skuld o. d., göra sig kvitt skuld; jfr 5 b. OxBr. 12: 188 (1618). Kolmodin QvSp. 1: 544 (1732).
5) förvärva, särsk. återvinna (ngt) gm att erlägga betalning (löseskilling, lösen) därför; urspr. (o., utom i a, b, c, d, e, f, g, numera nästan bl., i sht jur. o. kam.) med avs. på ngt vartill den förvärvande har viss företrädesrätt (lösningsrätt) l. i fråga om sådana fall där dylik företrädesrätt tidigare funnits, t. ex. vid försäljning av arvejord l. vid förvärv av l. från stat l. kommun. OPetri Tb. 7 (1524; uppl. 1929). Hoo som sälier bortt itt boninga hws innan stadzmuren, han haffuer itt heelt års frist til at lösa thet igen, Thet skal wara tijdhen innan huilken han thet lösa må. 3Mos. 25: 29 (Bib. 1541); jfr LÖSA IGEN 2. Nabo bör äga bättre rätt at lösa hus och tomt framför andre. Berch Hush. 121 (1747). Genom Kongl. Förordningen af den 19 Sept. 1723, lemnades Kronohemmans åboer tillstånd lösa sina hemman till Skatte. Rosenblad PVetA 1807, s. 13. Nödgas bolagsman afstå sin egendom för skuld, träder målseganden i hans ställe, så framt de öfriga ej vilja lösa hans andel. Smedman Kont. 5: 32 (1872). — jfr BÖRD-, SKATTE-LÖSA. — särsk.
a) folklor. i fråga om vissa i ä. tid förekommande handlingar varigm ett symboliskt friköpande (gm erläggande av en slant o. d.) ägde rum. En mansperson, som kommer in i ett rum, der ett ”hede” barn (dvs. odöpt barn) finnes, måste ”lösa mössan”. BtSödKultH 6: 98 (1886). ’Köpa' eller ’lösa tomten' (från de ”osynliga”) gick så till, att man, när husgrunden lades, lade en silverslant .. under ”solknuten”. Norrl. 14: 50 (1926).
b) med avs. på skuldförbindelse, växel, pant o. d.: inlösa (se d. o. 1); äv. (numera föga br.): erlägga överenskommen betalning för utfående av (hos säljaren innestående, obetalt gods); stundom i utvidgad anv.: betala (skuld, lån o. d.). OxBr. 5: 426 (1627). (Pigan hade begärt) twå mark penningar .. at lösa sin tröja af skreddaren. ConsAcAboP 2: 481 (1663). Lösa panterna. Wigström Folkd. 1: 309 (1880; rubrik; i fråga om pantlekar). Kan Isel lösa växeln — gott. Bergman Patr. 37 (1928).
c) (numera föga br.) utbetala det fastställda värdet av (mynt o. d.) mot utfående av detta, inlösa; förr äv.: växla till sig l. köpa (mynt). Een rätt och wichtigh Ducat (skall) lösas och anammas för etthundrade Öre Silfwermynt. Stiernman Com. 3: 188 (1664). Guldsand, hvarmed jag löste .. 300. Pund Sterling. DeFoë RobCr. 18 (1752).
d) erlägga fastställd avgift (lösen) för utfående av (officiell handling, postförsändelse, medlemskort o. d.), lösa ut. CivInstr. 508 (1704). Then böte fem daler, som ej löser utslag, thet han begiärdt hafver. RB 24: 5 (Lag 1734). Ryska och Finska öfver Grislehamn hitkommande Bref, löses af Emottagarne med 3 Skill. Alm(Sthm) 1821, s. 32. Lösa .. tillståndsbevis. SvD 10/7 1927, Söndagsbil. s. 7.
e) med avs. på biljett o. d.: köpa. Schulthess (1885). Biljetter till spexet Nero .. lösas å Akademiska Föreningens biljettkontor tisdag kl. 12 —14 (osv.). LD 1942, nr 96, s. 2.
f) i fråga om förvärvande av ngt i allmänna handeln: köpa, förvärva; särsk. (o. numera bl., vard.) i uttr. som angiva att ngn har resp. icke har råd att köpa ngt. RA I. 1: 642 (1559). Besvärar sig .. Allmogen theröfver, at Biblar, Postillor .. upstigit til ett så .. högt pris, .. at then fattige Allmogen icke mächtar them at lösa. Stiernman Riksd. 2606 (1727). Folket creverar för än de lösa dyra medicamenter i dessa usla penningetider. Hjelt Medicinalv. 2: 17 (i handl. fr. 1769).
g) (i vitter stil) bildl. Skulle j än stiela idher tijdh .., eller dyrt lösan (dvs. lösa den). PErici Musæus 2: 312 a (1582). Att med penningar lösa syndernas förlåtelse. 1SAH 2: 179 (1787, 1802).
6) [jfr motsv. anv. i t.] (†) ta in l. inkassera (pänningar vid försäljning av ngt), förtjäna (pänningar). HdlCollMed. 14/10 1696. Scherping Cober 1: 4 (1734). När narrar fara til marknad, då lösa de handlande pengar. Weise 1: 274 (1769).
7) [jfr motsv. anv. i fsv. o. sv. dial.] (†) med saksubj.: betala (se d. o. 2), vara värd; ge valuta för (ngt); äv. refl.: löna sig; äv. med personsubj.: få valuta för (ngt). Thet kan lösa omaket. G1R 10: 163 (1535). Almanach wore wel nyttigh Men tryckiaren sägher at slicht prent löser sigh icke. LPetri (1540) hos Thyselius HdlReform. 2: 241. (I goda spannmålsår) kommer .. (spannmålen) alldeeles i wanwyrdning genom (utförsel-)förbud, så att Almogen näpligen kan lösa sin omkostnad vtur sitt bruk. RARP 2: 119 (1634). Jolin Mjölnarfr. 66 (1865).
8) [jfr 5 b] (†) infria (ett löfte, en ed o. d.); göra vad som fordras för att vinna (ära) l. ha (äran) i behåll. Det heter at lösa sin ära som en Röfvarfurste. Rutström Schiller Röfvarb. 138 (1799). Jag svor att hämnas, och ämnar nu lösa min ed. Zeipel Set. 3—4: 257 (1847). Den nu varande ecklesiastikministern .. är en man att nu lösa sitt ord (dvs. infria sitt löfte). Thomander 2: 381 (1853). Runeberg 6: 43 (1862).
B.
9) (†) avfyra skott med (skjutvapen); jfr LÖS 5. VFl. 1927, s. 103 (1657). Vnder denna .. sång löstes på kyrckogården och slottet 40 stycken (dvs. kanoner). Annerstedt UUH Bih. 3: 16 (i handl. fr. 1698). Schultze Ordb. 2838 (c. 1755).
10) (†) fälla (hår, tänder); jfr LOSSA, v.1 I 9. Varande alle renar sådane som årligen om våren lösa håren. Broman Glys. 3: 234 (c. 1730). Då barnet löser tänder. Hembygden(Hfors) 1911, s. 144.
11) [jfr motsv. anv. i t.] (numera knappast br.) jäg. refl., om villebråd: uttömma sina exkrementer. Hahr HbJäg. 290 (1866).
C.
12) [jfr 1 b] sönderdela (ngt) i dess enkla beståndsdelar, upplösa.
a) få (ett ämne) att under påvärkan av ett annat ämne (lösningsmedel) bilda en fullständigt homogen blandning med detta (utan förändring av ämnenas kemiska sammansättning); utom i utpräglat fackspr. bl. i fråga om dylik blandning av ett fast ämne med ett flytande; med subj. betecknande person l. lösningsmedlet. Hiärne Förb. 18 (1706). Kungsvatten löser vida flere metaller än saltsyran. Almroth Kem. 305 (1834). Mellan vätskor förefinnes oftast så stark adhesion, att de lösa hvarandra i alla förhållanden. Rosenberg OorgKemi 29 (1887). Då (socker)-lösningen börjar koka, böra alla (socker-)stycken däri vara lösta. Grafström Kond. 31 (1892). TT 1896, K. s. 74. — jfr LÄTT-, SVÅR-, TRÖG-LÖST. — särsk. oeg., med avs. på slem; svårt att skilja från 1. VeckoskrLäk. 3: 45 (1782).
c) (†) bildl. l. oeg.: analysera; jfr LÖSNING, sbst.2 I 5. Till rætta .. synes hafva framkallat ett annat (uttryck): för eller inför rätta, hvilket ej kan strängt grammatiskt lösas. Rydqvist SSL 2: 53 (1857). — jfr: Är således .. (livet i gudsgemenskap) ett lif af lösande och söndrande tankar? Rydberg Ath. 395 (1866, 1876; uppl. 1859: analyserande).
d) (i vitter stil) bildl.: få (ngt) att förvandlas l. försvinna gm en fysisk l. psykisk process som liknar en upplösningsprocess; ofta för att beteckna att ngt som kännes som ett obehag, ett tvång l. en börda o. d. försvinner l. får ”utlösning”; vanl. i uttr. lösa till l. i ngt; oftast refl. l. i pass. med intr. bet.: övergå (till l. i ngt), gå upp (i ngt), försvinna o. d. Adlerbeth Buc. 54 (1807). Solen börjar skina, dimman löser sig. Wecksell SDikt. 227 (1861). Förtrytelsen och misstron / Uti mitt bröst till idel smärta lösas. Oscar II 2: 131 (1861, 1887). I tårar sig löste min själ. Nyblom VDikt. 203 (1876). Tills hvarje sorg och hvarje spörjsmål löser sig i drömmar. Rydberg RomD 129 (1877). En tragisk optimism, hvari pessimismen har löst sig. Böök SvStud. 426 (1913). — särsk.
α) (†) få (sjukdom, feber o. d.) att ge med sig l. upphöra (särsk. gm en jämförelsevis långsamt skeende tillfriskningsprocess, utan akut kris, gm ”lysis”); jfr FÖRDELA 4. VetAH 1744, s. 87. Febern löses med tillhjälp af kylande medicin. Löwegren Hippokr. 2: 42 (1910).
β) (†) i fråga om förvandlingen av en disharmoni till harmoni; äv. bildl. Fahlcrantz 2: 223 (1826, 1864). Den ädlaste stoicisms vishet räcker ej till .. att lösa tillvarelsens skärande missljud. Bremer Fad. 125 (1858).
D.
13) med avs. på knut, band, spänne, boja o. d., för att beteckna att den sammanfogning l. det hopfästande som åstadkommes gm knuten osv. upphäves: reda ut slingorna i l. knyta upp (en knut); knyta upp de(n) sammanhållande knuten resp. knutarna på (ett band); taga isär de olika delarna av (ett spänne, en boja o. d.), spänna l. knäppa upp; få (knut osv.) att gå upp, upplösa; motsatt: binda, knäppa, låsa o. d.; stundom ss. refl. l. i pass. med intr. bet.: lossna, gå upp o. d.; ofta i mer l. mindre utförd bild (jfr a, e); jfr LÖS 18. En hårdan knwt then man näpligha lösa kan. FörsprEbr. (NT 1526; i bild). Ingen weth huadh j secken är för än han löser bandet. SvOrds. B 3 a (1604). Mer och mer lösa sig länkarne mellan det förflutna, närvarande och kommande. Rydberg Dikt. 2: 55 (1891). Lösa kängsnörena. Enckell Tillbliv. 77 (1929). — särsk.
a) med avs. på härva o. d.: reda ut; ofta i mer l. mindre utförd bild; äv. refl. med intr. bet. BEMalmström 7: 408 (1845; bildl.). Den här härvan får lösa sig av sig själv. Hallström Händ. 249 (1927).
b) (numera bl. i vitter stil, i sht arkaiserande) med avs. på klädesplagg, säck, knyte, emballage o. d.: ta bort l. knyta upp band l. knäppa upp knappar l. spänne o. d. varmed plagget hålles samman l. säcken är tillsluten osv., knyta l. binda l. snöra upp, knäppa upp (skor o. d.); jfr 1. Då löste Hjalmar stilla sin hjelm. Runeberg 1: 415 (1844); jfr 1. Någon mina skor / må genast lösa. Risberg Aisch. 31 (1890). — särsk.
α) (numera knappast br.) med avs. på byxor. Gubben skulle gå på sidan ock lösa byxorna. Landsm. VII. 8: 9 (1889).
β) (†) veckla upp l. dyl. En Rulla fijnt Papper, / .. Jag tog iag löst' iag läst' it (dvs. läste i det). Lucidor (SVS) 180 (1672).
c) (numera bl. tillf.) med mer l. mindre abstr. obj. betecknande ngt som binder l. håller ngt samman l. håller ngn bunden l. fast, t. ex. fängelse, famntag. (Kyrksilvret) hvilade i konungens skattegömmor .., ända tills hans död löste dess fängsel. Forssell Hist. 1: 222 (1869). Lös detta famntag! VLitt. 3: 502 (1902).
d) oeg. l. bildl., med avs. på trolovning, äktenskap o. d. SynodA 1: 168 (1688). Att äktenskapet löses genom ena makens uppsägning. Kallenberg CivPr. 1: 901 (1924).
e) [jfr BAND, sbst.1 4 c anm.] (i vitter stil, ngt arkaiserande) i uttr. lösa sin l. ngns tungas band l. [elliptiskt härför l. med anslutning till 1] sin l. ngns tunga o. d., få resp. ge ngn talförmåga; börja resp. få ngn att tala (mera fritt). Strax öpnadhes hans ören och hans tungos band wort löst, och taladhe redeligha. Mark. 7: 35 (NT 1526). Nöd löser tungans band. Kolmodin QvSp. 1: 187 (1732). Drufvan .. hade löst den fåordige finnens tunga. Topelius Fält. 3: 182 (1858).
f) (i sht i vitter stil) med avs. på dvala, förtrollning, förbannelse o. d.: (upp)häva, göra slut på; jfr 3 b. Sagta löser harpans klang / Dvalan som mitt öga tvang. Stagnelius (SVS) 1: 319 (1815). Der måste hon stå tills presten löste förtrollningen. Wigström Folkd. 2: 190 (1881).
14) (numera bl. i vitter stil) med avs. på förpliktelse, löfte, ed o. d.: befria ngn från skyldigheten att uppfylla l. hålla (ngt); jfr 3 a. 4Mos. 30: 9 (Bib. 1541). Lesslie svarade, att, om Wallenstein kunde lösa deras ed till kejsaren, vore både han och hans landsmän färdiga följa Wallenstein. Fryxell Ber. 7: 79 (1838). Benedictsson Peng. 120 (1885).
15) med avs. på ett (teoretiskt) problem, en gåta, ett mysterium o. d.: finna (den rätta) förklaringen l. ”nyckeln” till (ngt), finna det rätta svaret på l. tyda (en gåta), komma till rätta med, reda upp, utreda, klara. Lösa en ekvation, finna värdet av den (l. de) obekanta storheten (resp. storheterna). Lösa ett korsord, en rebus, finna de rätta nyckelorden till korsordet resp. rebusen. Kempe Krigzpersp. 143 (1664). Hallström NNov. 9 (1912). TMatFysKemi 1917, s. 4. Försöken att lösa tillvarons gåta med bara logik. Siwertz JoDr. 66 (1928). Löst mysterium. SvD(A) 1934, nr 189, s. 4 (rubrik). — jfr LÄTT-, SVÅR-LÖST.
16) [jfr 12 d, 15] med avs. på motsägelse, tvivel, tvist, svårighet o. d.: komma till rätta med, klara upp, övervinna, göra slut på, bringa ur världen, undanröja, upphäva; äv. refl. l. i pass. med intr. bet.: ordna sig, reda upp sig o. d.; numera bl. med anslutning till 17, med tanke på de praktiska åtgärder som vidtagas för att göra slut på en tvist, kris o. d. (Då mannen omfattar det oändliga) då löses hans oroliga motsägelse, då känner han sig stämd i en himmelsk harmoni. Törneros Bref 2: 22 (c. 1823); jfr 12 d β. Guds ord .. löser tviflet och häfver betänkligheten. Wallin 1Pred. 1: 388 (c. 1830). Den .. anförda svårigheten löser sig med lätthet genom det antagandet, att (osv.). Melin JesuL 1: 158 (1842). Tvisten (mellan landstinget o. magistraten) i Västervik kan anses löst. SDS 1941, nr 282, s. 16.
17) med avs. på en praktisk uppgift o. d.: utfinna o. praktiskt genomföra en metod att komma till rätta med (ngt); ofta med tanke företrädesvis på det praktiska (slutgiltiga, lyckliga) genomförandet: reda upp, klara; gå i land med; äv. refl. med intr. bet.: ordna sig, reda upp sig o. d. SKN 1841, s. 90. (Boken) har på ett lyckligt sätt löst sin uppgift. GHT 1895, nr 221 B, s. 1. Kommunitetsfrågan löste sig af sig själf. Annerstedt UUH II. 1: 133 (1908). — jfr LÄTT-, SVÅR-LÖST.
E.
a) (†) i uttr. lösa på ngt, lossa på ngt; äv. bildl., särsk. i uttr. lösa på pungen, taskeremmen o. d., lossa på pungen (se LOSSA, v.1 I 3 a α). (Efter mässan) togh Prästen .. (bonden o. klockaren) medh sigh i en Gästgifwares Huus, ther skal man wetta, han löste på Taskeremman. Lindner Tijdhfördr. 92 (1641). Lösa på pungen. Fryxell Ber. 6: 167 (1833). Fröding ESkr. 2: 61 (1892).
b) (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) mer l. mindre oeg.: få (lem) att slappna; göra (spänd l. stram min o. d.) mindre spänd l. stram l. blidare o. d.; få (kramp) att ge med sig l. upphöra; äv. refl. l. i pass. med intr. bet.: slappna, mjukna, bli blidare o. d. Jag .. anordnade .. ett ljumt bad såsom det tjenligaste att lösa den allmänna krampen. VetAH 1806, s. 261. Innan död hans (dvs. björnens) lemmar löste / först sin fiende han klöste. Tegnér (WB) 9: 188 (c. 1840). Främlingens högdragna min löstes i ett tacksamt maliciöst leende. Bergman LBrenn. 223 (1928); jfr 12 d.
19) (numera föga br.; se dock slutet) göra lösare l. mjukare till konsistensen l. mera lucker o. d., luckra upp (jord); äv. refl. med intr. bet.: bliva lösare osv.; jfr LÖS 23. Rofvor .. öpna, lösa och giöda sielfva jorden. Serenius EngÅkerm. 225 (1727). En lättrörd sand behöfs att lerans hårdhet lösa. JGOxenstierna 2: 74 (1796, 1806). Adlerbeth Buc. 56 (1807). — särsk. (fullt br.) i fråga om laxerande medels invärkan på tarminnehållet; jfr 12 a. Then Romerske (laktuken) är bättre (än huvudlaktuken) til at lösa Lyfwet. Palmchron SundhSp. 42 (1642). Lösande medel. TLäk. 1833, s. 299. Lösande piller. Lindgren Läkem. (1891, 1902).
1) (numera bl. mera tillf., i sht arkaiserande) till 2 b: avlösa (se d. o. 5); äv. oeg., om sak. OxBr. 8: 403 (1643). Avant-Gardiet sättes kring Lägret til förwakter, och löses alla mornar af. ReglSwArmeen 1710, s. 15. Erikson hade löst af brodern vid årorna. Geijerstam FattFolk 1: 5 (1884). Tristessen löser av gracen och förfiningen. GHT 1937, nr 28, s. 3.
2) (†) till 3: befria från (ngt). Herren .., / Som löste Jordske tyngden af. Nordenflycht QT 1746—47, s. 106.
5) till 13.
a) (numera bl. tillf.) lösa o. borttaga (ngt) från (ngn l. ngt); förr äv. i uttr. lösa av ngt ngn. Motte man thå icke lösa aff thetta båndit på sabbatz daghen thenna Abrahams dotter huilka (osv.). Luk. 13: 16 (NT 1526). Melin Dikt. 2: 16 (1904).
b) (numera bl. i vitter stil, i sht arkaiserande) till 13 b, med avs. på klädesplagg, säck, emballage o. d.: lösa (knäppa l. snöra l. knyta upp) o. taga av sig l. taga bort från (ngt); äv. i uttr. lösa av sig ngt. Lööss thina skoo vtaff thina föter. Apg. 7: 33 (NT 1526). Wetterbergh SamhKärna 1: 12 (1857). —
LÖSA BORT10 4. (numera bl. tillf.) till 13: lösa upp o. taga bort (band o. d.). Warg 250 (1755). jfr bortlösa. —
LÖSA IFRÅN10 04, stundom FRÅN4. (numera bl. tillf.) äv. användt ss. förb. av verb och obetonad prep.; jfr frånlösa.
1) till 4 a; i uttr. lösa sig ifrån ngt, lösa ngt ifrån sig, friköpa sig från ngt. ConsAcAboP 3: 419 (1670). Schmedeman Just. 768 (1682).
2) till 5.
a) lösa till sig l. förvärva (ngt) från (ngn). OPetri Kr. 203 (c. 1540). Rääf Ydre 1: 348 (i handl. fr. 1595).
b) i uttr. lösa sig ifrån ngn, göra sig kvitt ngn gm att lösa ut honom. Wetterbergh Penning. 526 (1847). —
1) till 4 a.
a) (†) friköpa (ur fångenskap, från straff o. d.). Tempeus Messenius 29 (1612). BraheBrevväxl. II. 1: 220 (1662).
b) (i religiöst spr., numera föga br.) bildl.: befria (från syndens l. dödens välde o. d.), frälsa, återlösa. OPetri MenSkap. 71 (c. 1540). Lybecker 47 (c. 1715).
2) (numera bl. tillf.) till 5: återförvärva (ngt) gm att inlösa det; lösa in (skuldförbindelse o. d.), lösa ut (pantsatt gods o. d.). OPetri Tb. 5 (1524; uppl. 1929). 3Mos. 25: 29 (Bib. 1541; se under lösa 5). Ekelund 1FädH II. 1: 36 (1830). —
a) (utom i α, β numera bl. tillf.) = lösa 5. OPetri Kr. 124 (c. 1540). (Hon) hafver .. själf löst in gården Hageby af syskonen för penningar. Ekeblad Bref 1: 232 (1653). Runeberg 5: 125 (1863). särsk.
b) (numera bl. tillf.) köpa in (ngn på anstalt, stiftelse o. d.). Porthan BrSamt. 1: 80 (1783). Benedictsson Ber. 225 (1888). —
LÖSA TILL SIG10 4 0, förr äv. LÖSA SIG TILL. [fsv. lösa til sig (UpplLagmansdomb. 7)]
1) (†; se dock slutet) till 1: lösgöra l. löstaga gm att knyta upp band o. d. Holof. 15 (c. 1580). Runeberg 3: 186 (1830). särsk. (fullt br.) till 1 b, med avs. på bunt, knippa, hoptvinnat garn, uppbundet hår o. d. Jes. 47: 2 (Bib. 1541). Moberg Sedebetyg 435 (1935).
2) till 12.
b) (i sht i vitter stil) = lösa 12 b. Han ser .. (härens) slutna skaror lösas .. opp. Runeberg 5: 112 (1860). Lagerlöf HomOd. 18 (1908).
c) (†) = lösa 12 c. Thomander 3: 279 (1826). Om man försöker att lösa upp, hvad som menligt inverkar på skolungdomens helsotillstånd, .. så (osv.). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 351.
d) (i vitter stil) = lösa 12 d; vanl. i uttr. lösa upp till l. i ngt; oftast refl. l. i pass. med intr. bet. JGOxenstierna 4: 406 (1815). Harmen i ömhet löste sig opp. Runeberg 1: 180 (1836). Levertin Diktare 111 (1898).
3) = lösa 13. Schroderus Comenius 516 (1639). (Han) löste .. vp Knuten på repet. Lindner Tijdhfördr. 106 (1641). särsk.
a) = lösa 13 b. 1Mos. 43: 21 (Bib. 1541). Han löste .. sina kläder op. Asteropherus 36 (1609). Han löste upp sitt knyte. Blanche Våln. 439 (1847). Heidenstam Svensk. 2: 54 (1910). särsk. (†) med avs. på byxor. UpplDomb. 1: 58 (1626).
LÖSA UR. (†) till 5: lösa ut (ngn) med avs. på dennes rätt till (ngt). En broder ärfver sin del i fädernes jord, byter till sig en annan, och löser ett Syskon ur den tredje (delen). LBÄ 33—35: 59 (1800). —
1) till 1.
2) till 2 (delvis med anslutning till 12).
a) gm kemisk process o. d. frigöra l. frambringa (visst ämne) ur en massa o. d. TT 1927, Allm. s. 139. De hartshaltiga ämnen i trämasseveden, som lösts ut vid kokningen. SvSkog. 1132 (1928).
b) (i sht i vitter stil) frigöra (ngt mer l. mindre abstrakt); stundom: få (ngt) att framträda, få l. ”locka” fram (ngt); utan bestämd avgränsning från c. Larsson Stud. 53 (1899). At lösa ut skönhetskapital och glädjevärden ur sådant, där alla andra endast se trist hvardaglighet. SD(L) 1905, nr 116, s. 4. Märkvärdigt nog tycktes inte .. (redogörelsen för den löjliga scenen) förmå lösa ut pappa Filis stora homeriska löje. Essén Fob 124 (1919).
c) (i sht i vitter stil) ge ett befriande utlopp l. uttryck för (ngt), skaffa utlösning för (ngt); ofta refl. med intr. bet.: få utlösning; särsk. (vanl. i uttr. lösa ut ngt i ngt l. ngt löser ut sig i ngt) för att beteckna, att ngt som kännes ss. ett obehag, ett tvång l. en börda o. d. försvinner i o. med att det får ett uttryck i handling l. åtbörd o. d. Marcus GeijerL 7 (1909). (Tegnérs ”Krigssång för Landtvärnet”) börjar med nervös otålighet, som löser ut sig i eggande rop på en avgörande strid. Böök Tegnér 1: 118 (1917). En spöklik spänning i festsalen, som löser ut sig, när kungen räcker skalden bägarn att dricka. Blanck GeijerGötDiktn. 235 (1918).
3) (i sht i vitter stil o. hist., nästan bl. i fråga om ä. förh.) = lösa 4 a. Visb. 1: 129 (c. 1620). Hagberg Shaksp. 7: 8 (1849).
4) till 5.
a) (utom i α, β numera bl. tillf.) med avs. på sak, = lösa 5. Heidenstam Svensk. 1: 116 (1908). särsk.
α) (fullt br.) till 5 b, med avs. på pant, hos säljaren innestående obetalt gods o. d. Moberg Gr. 291 (1815). Runeberg 4: 279 (1836).
β) (fullt br.) = lösa 5 d. RP 16: 683 (1656). En oändelig hop med Resolutioner .. och dylikt som bör lösas ut (vid en process). Boding Mick. 36 (1741).
b) med avs. på person.
α) (i sht i fråga om ä. förh.) i uttr. lösa ut ngn (ur ngt), köpa ngns (särsk. medarvinges) andel l. (arve)lott o. d. i ngt (särsk. i gemensamt bo). OPetri Tb. 32 (1524; uppl. 1929). Då jorden, som fallit i arf, ej kan delas emellan arfvingarne, skall den eller de som fått största lotterna, lösa de andra ut med penningar. Schlyter JurAfh. 1: 198 (1836). särsk. oeg. l. bildl.: ge (ngn) betalt l. ersättning för gjorda utlägg, gjort arbete o. d. Warer så förtenckte att lösa migh redeliga vth här aff Rijket. Svart G1 128 (1561; yttrande tillagt G. I).
β) få (ngn) utsläppt l. utskriven från vårdanstalt o. d. gm att betala hans skuld till anstalten. SvD(A) 1934, nr 48, s. 6. —
LÖSA ÅTER10 40. [fsv. lösa ater] (numera bl. tillf.) till 5: återvinna (ngt) gm att inlösa det; återköpa; lösa ut (pant o. d.). HB 10: 2 (Lag 1734). 1NJA 1874, s. 61. jfr återlösa.
Ssgr: A (†): (5) LÖS-BREV, sbst.2 (sbst.1 se lös ssgr). brev som utgör bevis på att viss egendom är friköpt? BtFinlH 4: 3 (1561). —
-GÄLD, -MEDEL, se B.
(4) -GÄLD. (lös- 1830. löse- 1617—1830) [jfr t. lösegeld] (†) = -pänning; äv. bildl. Schroderus Kegel 185 (1617; bildl.). Runeberg 3: 245 (1830). —
(12 a) -MEDEL. (lös- 1846. löse- 1769—1887) [jfr t. lösemittel] (numera knappast br.) lösningsmedel. Bergman ÅmVetA 1769, s. 25. Sundén (1887). —
(3 c) -NYCKEL. [jfr t. löseschlüssel; se för övr. binde-nyckel] teol. om (nyckel l. bild av dylik som symboliserar den prästämbetet tillkommande) makten att giva absolution för synder; ofta i förb. med bindenyckel. Schroderus Os. III. 2: 16 (1635). HantvB I. 1: 449 (1934). särsk. bildl., i sht för att beteckna ngt som ger innehavaren den avgörande makten i visst avseende. Penningen är en god lösenyckel. Weste (1807). Löse- och bindenycklarna för den socialistiska arbetarrörelsens politik i vårt land ligga .. i Landsorganisationens hand. SvD(A) 1933, nr 314, s. 4. —
-ORD. [efter lösen(s)ord med anslutning till ssgr med lösa] (†) lösenord (se d. o. 2). BotN 1855, s. 17. Fallström VDikt. 2: 171 (1899). —
(4) -PÄNNING l. (bl. i pl.) -PÄNG. (löse- 1725 osv. löso- 1541) (i sht i vitter stil o. hist., nästan bl. i fråga om ä. förh.) i sg. o. pl., koll.: pänningbelopp som betalas ss. lösen för ngn l. ngt (varmed ngn befrias från fångenskap, särsk. krigsfångenskap, l. varmed ngn köpes fri från en utgärd l. ett straff o. d.). 4Mos. 3: 46 (Bib. 1541). (Vikingarna) hotade Paris, som dock för lösepenningar räddade sig undan skövlingen. Hedin Pol 2: 67 (1911). De atenare, som blivit tillfångatagna vid Keronea, återlämnade Filip utan lösepengar. Grimberg VärldH 3: 181 (1928). särsk. bildl.; särsk. dels (i religiöst spr.) om Kristus' försoningsgärning, dels om det ”pris” ngn får betala för att vinna ngt. Münchenberg Scriver Får. 185 (1725). För Frälsarens dyra lösepennings skull, som syndaren har kostat. Schartau Pred. 480 (1808). Sverige fick betala lösepenningen för Alexanders kortvariga vänskap med Napoleon. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 47 (1913). —
(5) -RÄTT, r. l. m. [jfr d. løseret] (†) lösningsrätt. Backman Hb. 249 (i handl. fr. 1817). Brunius Metr. 530 (1854). —
2) i sht jur. till 5: pänningbelopp som betalas vid inlösande av fastighet o. d. PH 8: 496 (1766). SFS 1917, s. 355. —
-SUMMA, r. l. f.
1) (i sht i vitter stil o. hist., företrädesvis i fråga om ä. förh.) till 4: pänningsumma som betalas ss. lösen för ngn l. ngt; jfr -pänning. Loenbom Stenbock 4: 173 (1765). Callerholm Stowe 519 (1852).
C (†): LÖSO-PÄNNING, se B.
Avledn.: LÖSAN, f. [fsv. lössan (SpecVirg. 65)] (†) till 5: inlösande, inlösen; äv. konkret: lösen. Elsborgz lösan. OxBr. 12: 165 (1614). Johansson Noraskog 3: 363 (i handl. fr. 1643). —
LÖSARE, m.||(ig.). [fsv. lösare, förlossare, återlösare; jfr d. løser, t. löser] person som löser ngn l. ngt; företrädesvis ss. senare ssgsled; särsk.
2) till 15. VeckoJ 1926, nr 11, s. 33 (i fråga om korsord). jfr korsords-, problem-, rebus-, uppgifts-lösare. —
LÖSARINNA1032, f. (mera tillf.) kvinnlig lösare; särsk. till 15. VeckoJ 1926, nr 11, s. 33 (i fråga om korsord). —
LÖSBAR, adj. [jfr t. lösbar]
1) (numera bl. tillf.) till 1: som kan lösgöras l. borttagas, löstagbar. TT 1873, s. 217. Lösbar klack- eller skoskolla med isbroddar. PT 1895, nr 123, s. 1.
2) (mera tillf.) till 5 (f): som med hänsyn till priset är möjlig att inlösa l. köpa. NordT 1926, s. 372.
3) till 12 a: som kan lösas, möjlig att lösa, löslig. Nordforss (1805). Denna svarta färg är icke lösbar i ättika. MeddSlöjdF 1898, 1: 11.
4) till 13, om knut, sammanfogning, koppling o. d.: som kan upplösas l. upphävas l. tagas bort o. d. JernkA 1868, s. 50. En lösbar förbindning. Elfving Starkstr. 209 (1909).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content