publicerad: 1944
MEKANISM mek1anis4m l. me1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. MEKANISMUS, r. l. m.
Ordformer
(mechan- 1727—1868. mekan- (-c-) 1785 osv. -ism 1798 osv. -isme 1785—1800. -ismen, sg. best. 1768 osv. -ismus 1727—1820)
Etymologi
[jfr t. mechanismus, eng. mechanism, fr. mécanisme, senlat. mechanisma, konstgrepp, nylat. mechanismus; till gr. μηχανή, värktyg (se MASKIN)]
1) (i sht i fackspr.) sammanfattande, om arbetsdelarna av en maskin l. en apparat o. d.; äv. om relativt självständig del av en maskin o. d.; särsk. mil. om den del av vissa handeldvapen l. artilleripjäser som tillsluter loppets bakre del o. tjänstgör vid laddningen, skottlossningen m. m. En sinnrik mekanism. Wulf Köppen 1: 72 (1799). Å (bärgborr-)maskinen (är) anbragt en sjelfreglerande mekanism, hvarigenom matningen sker i förhållande till borrens inträngande. TT 1871, s. 29. Hos hvarje eldvapen särskiljer man eldröret och mekanismen. UFlott. 3: 1 (1906). — jfr AVFYRINGS-, BAKLADDNINGS-, DETEKTIV-, FJÄDER-, HAMMAR-, IGÅNGSÄTTNINGS-, KIL-, KNÄ-, KOPPEL-, REPETER-, SKRUV-, SLAG-, SPÄRR-MEKANISM m. fl.
2) (i fackspr., †) förhållandet att ngt är underkastat l. fungerar i enlighet med mekanikens (se d. o. 2) lagar l. (de fysiska) naturlagarna. Man ville (i det atomistiska systemet) förklara alla tings ursprung och väsende genom blott mechanism. LittT 1795, s. 232. Hela verldsbyggnadens grundlag var (enl. Swedenborg) mechanism, grundad på rörelse. Ehrenheim Phys. 1: 194 (1822). På det organiska lifvets område är mekanismen nedsatt till ett tjenande medel. Borelius Metaf. 269 (1891).
3) filos. om filosofisk åskådning som anser att allt är beroende av mekaniska o. därmed principiellt likartade orsaker. Intagen af Mechanismus och Materialismus, hade .. (C. S. Jordan) afklädt sig alla den sanna Religionens principier. SvMerc. IV. 4: 110 (1759). Skillnaden mellan Gassendis mekanism och Stiernhielms .. platonskt och stoiskt orienterade natursyn. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 337.
4) i bildl. l. utvidgad anv. av 1 o. 2, om ngt som utgör en helhet som gm de olika delarnas sammanhang l. samvärkan med varandra erinrar om en maskin o. som fungerar i enlighet med mekanikens lagar o. (de fysiska) naturlagarna; äv. abstraktare, om det sätt varpå en dylik helhet är inrättad l. fungerar. Serenius EngÅkerm. 131 (1727). (Åsikten) att staten blott vore en yttre mekanism, ej en inre lefvande ordning. Geijer I. 1: 81 (1818). Den mathematiska analysen .. hade betraktadt hela naturen såsom en mechanism, hvilken hon ensam kunde förklara genom beräkning af massor och rörelser. Ehrenheim Phys. 1: 167 (1822). Rein Psyk. 1: 228 (1876; om själslivet). Vi (voro) i Genève med om att sätta i gång den kollektiva säkerhetens mekanism. SvD(A) 1935, nr 345, s. 8. jfr SAMFUNDS-MEKANISM. — särsk.
a) (i fackspr.) om organism l. organ l. det sätt varpå en organism l. ett organ fungerar; äv. om kemisk process. Afhandling Om Mechanismen Af Barna-Förlossningar. Schützercrantz Petit (1768; boktitel). Mechanismen vid bladens rörelse. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 452. Mellanörats mekanism. Holmgren ÖronSj. 67 (1925). Mekanismen för druvsockrets övergång i mjölksyra har man ännu ej fullt klart för sig. NoK 99: 31 (1931). Ni är skapta för att föda barn. Hela er mekanism är inställd på att föda. Lyttkens Syndaf. 59 (1942; sagt till kvinna). jfr FRÖSLUNGNINGS-, HOV-, MUSKEL-, REFLEX-, TAL-MEKANISM m. fl.
b) psykol. om psykisk process l. funktion betraktad ss. ett mer l. mindre mekaniskt sammanhang. Vanans och sedens eller böjelsens mekanism. Nyblæus Forskn. III. 1: 52 (1886; i referat från t.). Psykiatrisk-psykologiska studier till jagets mekanism. Svenson (1903; boktitel). Själslivets finare mekanismer. Wigert PsykSj. 2: 105 (1925). jfr HÄMNINGS-MEKANISM.
c) (†) metr. om versens rent tekniska byggnad, (vers)teknik. Bergklint MSam. 1: 239 (1781). För knappt är måttet, för konstig mechanismen (i sonetten). 2SAH 12: 340 (1827). jfr VERS-MEKANISM.
d) (†) om (den allmänna) strukturen av ett språk. Thorberg ÖsterlSpr. 38 (1785). De moderna språkens mechanism i afseende på meter och vers. Höijer 4: 490 (1798); jfr c.
5) (numera föga br.) förhållandet att ngt sker på ett maskinmässigt l. automatiskt sätt, hantvärksmässighet, rutinmässighet; jfr MEKANISK 3. JournSvL 1799, s. 173. Häradsprostarne .. ha ingalunda en blott administratif betydelse, hvilken så lätt öfvergår till mekanism. Tegnér (WB) 8: 171 (1836). (Till naturen o. människolivet) måste menskligheten återvända hvarje gång hon förvillat sig i förkonstling och mekanism. Verd. 1883, s. 18. PedT 1897, s. 106.
Ssg (till 1): MEKANISM-SKÖTARE. artill. artillerist som har till uppgift att sköta mekanismen på en kanon. Tingsten FormTakt. 47 (1889). StridslInf. 32 (1915).
Spoiler title
Spoiler content