publicerad: 1945
MÅL må4l, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(mål (-åh-, -åå-) 1536 osv. må(h)ll 1541—1635. mååll 1542—1623)
Etymologi
[fsv. mal, mått; jfr d. maal, nor. mål, isl. mál, eng. meal, mått; av germ. mēla-, till stammen i lat. metiri, mäta. — Jfr IMMENS, MÅL, sbst.4—5, MÅLA, v.3, MÅLE, sbst.2, MÄLA, v.1]
1) († utom i b, c) = MÅTT, sbst.4 1. Handla then ene medh then andra redhelighen vthan all flärd, swick och bedrägerij medh måll och mäling. Lælius Jungf. A 3 b (1591). Att ett Rett Måhl må stabilieras är allenast till Justicien, Ty vnder Bessman och Pyndare skeer stoort förtreet och skada. RARP 3: 44 (1638). Af dessa rymdemål användas foting (dvs. kubikfot) och mått (dvs. 10 kubiktum) för alla torra varors mål. SFS 1826, nr 46, Bih. s. 3. Almström Handelsv. 17 (1845). — jfr HAND-, IN-, KONUNGS-, KRONO-, KUBIK-, LIKAR(E)-, UT-MÅL m. fl. — särsk.
a) med tanke på längdmått; jfr MÅTT, sbst.4 1 a. Tå han fattadhe diwpen med sitt mål. Ordspr. 8: 27 (Bib. 1541). Eth stycke (kläde) .., som hölth 52 1/2 alen suenskt måål. SkrGbgJub. 6: 53 (1587). — jfr BAND-MÅL.
b) [jfr liknande anv. i ä. nor.; se Thulin Mant. 1: 70 (1890)] (i sht om förh. i Hälsingl. o. Medelpad, i fackspr.) i fråga om ytmått: enhet vid jordbeskattning; äv.: jordareal av viss storlek. Almquist CivLokalförv. 2: 314 (cit. fr. 1540). (I Medelpad) skattas årligan aff hwarth måll .. 4 pen(ninga)r, och är hwart måll szå storth szom eth spanneland. Thulin Mant. 1: 79 (i handl. fr. 1541). På ett måhl ängh kan man bekomma ett sommarlass höö. Därs. 72 (i handl. fr. 1559). Tu måll Jord. UpplDomb. 3: 135 (1586). (Han äger i) Hällsjö, Tuna s:n, Västernorrlands län .. 1 7/8 mål skatt (1 mål = 1/48 mtl). Petersson KexsundSl. 122 (1913). — jfr HÖ-, JORD-MÅL.
c) (utom i α, β, γ numera ngt ålderdomligt) med tanke på rymdmått; äv. konkret; jfr MÅTT, sbst.4 1 b. SynodA 2: 47 (1586). Samma dagh bleff afflysth detth nyia målith, både medh skipp[er], kannor och stopp. SkrGbgJub. 6: 135 (1589). (Biskoparna m. fl. skola få) fult måhl på all den Spanmåhl, som dem til löön .. tilslagen är. BraheBrevväxl. II. 1: 148 (1660). Enheten för våtvarumåttet eller Målet är kubikfoten à 10 kannor. Thomée IllSv. 38 (1866). (Tor) åt ensam upp en hel oxe .. och han sköljde ned .. (maten) med tre mål mjöd. Rydberg Gudas. 58 (1887). — jfr AVRADS-, GARNISONS-, KANNE-, KYRKO-, LADD-MÅL m. fl. — särsk.
α) i direkt motsättning till mått (ss. längdmått) l. vikt, förr äv. aln; numera företrädesvis i uttr. mått, mål och vikt o. d. CivInstr. 19 (1594). Mandat om Aln, Wigt och Måhl. Stiernman Com. 1: 492 (1605). Mått och mål äro i olika länder af olika benämning och förhållande till hvarandra. Almström KemTekn. 1: 14 (1844). 3Mos. 19: 35 (Bib. 1917).
β) (i vissa trakter) i uttr. gott l. rågat, struket mål, rågat resp. struket mått (se MÅTT, sbst.4 1 b β). Att tunnorne måtte rättas effter Struket måål. RARP 2: 162 (1635). Ge godt mål. Weste (1807). Bonsdorff Kam. 560 (1833). Östergren (1932). särsk. (†) oeg., med skämtsam överdrift, i fråga om dryckesvaror; i sådana uttr. som (ett glas) med rågat mål, dvs. fyllt till brädden. Bellman (BellmS) 2: 82 (c. 1767, 1791). Se här et glas med rågadt mål. Därs. 127 (c. 1784, 1791). Att i rågadt mål kredensa de bekanta aptits-suparne. ObjGästen 1829, nr 1, s. 1. Snoilsky 4: 74 (1887; i bild).
γ) (i sht i fackspr.) i uttr. löst mål, löst mått; jfr LÖS 25. VDAkt. 1690, nr 305. Salt .. skal .. mätas .. med löst mål. FörordnMåhlMåttVigt 29/5 1739, s. B 1 b. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 132.
d) (†) bildl.: mått. Det rätta målet .. (med avs. på patos o. känsla) har ingen funnit så som grekerna. Tegnér (WB) 4: 437 (1824). Nicander 2: 614 (1834).
e) [delvis möjl. utgående från MÅL, sbst.5 7] (†) bildl.: gräns; begränsning (jfr MÅTT, sbst.4 8, i sht 8 b, e, f); i sht i vissa uttr. som beteckna att ngn hindrar ngn l. ngt att fortgå l. utveckla sig l. göra sig gällande längre än till en viss punkt, l. att ngn l. ngt går utöver ramen för det berättigade l. det lämpliga o. d. Tå han satte haffuena sitt måål, och watnomen at the ikke gå skulle vthoffuer theres befalning. SalOrdspr. 8: 29 (öv. 1536; Bib. 1917: gräns). Vthi sådana fall giffua sigh föräldrarna offta mehr än them borde, och sörja öffuer thet rätta målet. Prytz MStenbock B 3 b (1633). Om Öfwerheten råkade öfwerskrijda sitt Embetes Måål. Schroderus Os. III. 1: 358 (1635). (Guds) Macht är utan Måål, Hans Wjshet utan Enda. Spegel GW 26 (1685). Lät tigren i sit fängsel ryta; / Han känner ej sin styrkas mål. Kellgren (SVS) 1: 198 (1777). Att snart sätta mål för krigets härjningar. Fryxell Ber. 8: 64 (1838). Detta (dvs. en faders vägran att ge sin dotter hemgift) går öfver alla mål. Andersson Plautus 32 (1901).
Anm. till 1. I fackspr. (i sht skogsv.) förekomma i adjektivisk funktion de elliptiska orden undermåls o. övermåls, om timmer: vars toppmått är 9 resp. 12 (l. däröver) (amsterdam)tum (bildade till resp. undermålstimmer o. övermålstimmer, om timmer med nämnda mått). Analogiskt härtill ha bildats måls, om timmer: vars toppmått utgör 10—12 (amsterdam)tum, resp. målstimmer, om timmer med nämnda mått. Priset utgår pr tolft prima 24 fots målstimmer (med 60 à 70 floriner). Ekman SkogstHb. 195 (1908). 2NF 11: 981 (1909). Edberg TräB 47 (1929).
a) = MÅTT, sbst.4 3 a. Stiernhielm Arch. B 4 b (1644). Tunnans rätta Måhl och stoorheet. PlacatMåttWicht 1665, s. A 3 a. Hwad .. i högden på Målet kan fattas (hos undersätsiga hästar). PH 1: 170 (1720). Tunnan håller ricktigt mål. Sahlstedt (1773). Nordforss (1805). — jfr BEVÄRINGS-, DRAGON-MÅL m. fl. — särsk.
α) i uttr. taga mål till ngt, ta mått till ngt (t. ex. till ett klädesplagg); jfr MÅTT, sbst.4 3 a α. Lindfors (1824).
β) i uttr. hålla, äv. stå målet, ha sin tillbörliga storlek; jfr MÅTT, sbst.4 3 a β. Hästen håller målet. Sahlstedt (1773). Cavallin (1876: stå). Beväringsskyldige, som icke hålla målet. Berndtson (1880). Auerbach (1911). särsk. bildl.: hålla måttet (se MÅTT, sbst.4 3 a β slutet). Det kan man kalla ett technologiskt institut, som håller målet! Geijer I. 3: 80 (1825). Benedictsson Ber. 89 (1885: stå). Lundegård Prins. 114 (1889).
γ) utan tanke på den exakta utsträckningen: storlek, dimensioner; jfr MÅTT, sbst.4 3 a γ. Liwset gifwer alle ting ordning, tijdh, måål och åtskildnat. Muræus Arndt 4: 8 (1648).
b) = MÅTT, sbst.4 3 b. Erich Monsson .. hade kiöptt nåkon sill aff .. (bönderna) och giffuett them för ringhe måll. SkrGbgJub. 6: 7 (1586). (De brottsliga) böthe, som lag förmäler, och giffue thett igenn, som rester på målitth. Därs. 30 (1587). Stiernhielm Arch. D 3 b (1644). — särsk.
α) [fsv. mal, avmätt jordstycke] om andel som efter gällande delningsgrund tillkom de olika gårdarna i en bys ägor; jfr MÅTT, sbst.4 3 b β. HammarkDomb. 6/5 1622. jfr BYA-, GÅRD-MÅL.
β) i fråga om livslängd; jfr MÅTT, sbst.4 3 b δ α', ävensom MÅL, sbst.5 7 a. Herre läär migh doch, at thet moste få en enda medh migh, och mitt lijff itt måål haffua, och iagh hädhan moste. Psalt. 39: 5 (Bib. 1541; öv. 1536: talet på mina daghar; Bib. 1917: mått).
γ) bildl., i uttr. i högsta l. rågat mål l. till fullaste mål, i högsta grad; i visst l. högre l. ringaste mål, i viss l. högre l. ringaste grad; jfr MÅTT, sbst.4 3 b δ β'. Runius (SVS) 2: 68 (1708: i wist måhl). Eneman Resa 2: 114 (1712: i högsta mål). Därs. 247 (: högre). På hennes (dvs. lyckans) högder / Är den ock onögder, / Som skördar dess frögder, / Til fullaste mål. Nordenflycht QT 1748—50, s. 88. Tessin Bref 2: 5 (1754: i rågadt mål). Då hon ej i ringaste mål fick njuta rätt och rättvisa till godo. KalmDP 1759, s. 125. BL 14: 16 (1847).
3) i fråga om (grupp av) språkljud (särsk. i vers): kvantitet; i ssgn MÅL-FYLLNING; jfr MÅTT, sbst.4 5.
Ssgr (jfr måla, v.3 ssgr): A: (2) MÅL-FYLLIG, adj.2 (adj.1 se under mål, sbst.1). som håller behöriga mått, fullmålig; numera bl. dels allmännare: välväxt, kraftig, dels bildl.: fullödig, gedigen. Tersmeden Mem. 5: 43 (1770; om hästar). Målfyllige Landtvärns-Soldater. KrigVAH 1818—21, s. 177. Målfyllig var han (dvs. Sven Duva), frisk och sund, allt annat sågs förbi. Runeberg 2: 50 (1846). Ett självständigt, målfylligt (bibliografiskt) verk. Östergren (1932). Målfylliga, friska och sunda, stora kraftiga pojkar. Göth Rall. 48 (1932).
Avledn.: målfyllighet, sbst.2, r. l. f. (sbst.1 se under mål, sbst.1). (numera bl. ngn gg bildl.) Weste (1807). Östergren (1932). —
(3) -FYLLNING. (†) stavelse (ord) vars funktion är att utgöra en utfyllning i texten (versraden) för att tillgodose rytmens krav; versfyllnad. SvLitTidn. 1819, sp. 695. Munch FsvFnoSpr. 111 (1849). —
(1 c) -SYSTEM. system av enheter av rymdmått; numera bl. (tillf.) i sådana uttr. l. ssgr som mått-, mål- och viktsystem (jfr mått-system anm.). Berzelius Kemi 3: 273 (1818). Almström KemTekn. 1: 14 (1844: mått- och målsystemer). Dens. Handelsv. 19 (1845). —
(2 a α) -TAGNING. (†) måttagning. Gynther Förf. 5: 682 (1858). Därs. 8: 524 (1863; efter handl. fr. 1836). —
(1 b) -TAL. (mål- 1860 osv. måle- 1543—1602) (i sht om förh. i Hälsingl. o. Medelpad) tal som anger antalet mål hos en jordegendom. NorrlS 1—6: 134 (1543). Och giorde ther aff peninge skatt efftter måletaledt 3 m(ar)ck 2 øre (etc.). AktsamlKungsådreinst. 52 (1552). Falkman Mått 1: 258 (1884).
B (†): MÅLE-TAL, se A.
Spoiler title
Spoiler content