publicerad: 1945
MÖRT mœr4t, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Arenius Fierdh. 72 (1717) osv.), äv. (numera bl. i Finl.) -er (Almquist CivLokalförv. 3: 175 (i handl. fr. 1544), Bergroth FinlSv. 65 (1916)) ((†) -e BtFinlH 4: 297 (1565)).
Etymologi
[fsv. myrt(er), anträffat bl. ss. tillnamn för person, sv. dial. mört, mort, murt; jfr d. mort, yngel av torskfiskar, i sht gråsej, nor. dial. murt, småfisk, yngel av gråsej, mört, isl. murtr, anträffat bl. ss. tillnamn för person, nyisl. murta, murti, murtr, liten forell, fiskyngel; möjl. sammanhörande med nyisl. murtr, adj., kort, nt. murt, ngt söndersmulat, mht. murz, kort, avskuret stycke, stump; till den ieur. roten mer, söndersmula; jfr MORTEL]
fisken Leuciscus rutilus Lin.; äv. koll. o. ss. ämnesnamn, särsk. om födoämne l. maträtt l. handelsvara o. d. Fiska mört. Stekt mört. HFinlH 1: 236 (1542). Vthj (vall-)grafwen är gäddor, abbor, mört och sutare. HTSkån. 1: 193 (1658). Kokt mört. Hagdahl Kok. 356 (1879). I sjön Stråken .. leker en del af mörten vid sjöns stränder. ArkZool. IX. 4: 7 (1914). FoFl. 1928, s. 2. — jfr GRYT-, IS-, KART-, LEK-, LÖV-MÖRT. — särsk.
a) i jämförelser; i sht i uttr. kry l. pigg l. rask l. vaken o. d. som en mört [jfr ELidén i MeijerbArk. 3: 104 (1941)], alldeles kry osv. Jag .. blef röd i synen, som en Mört. Knöppel Mannsschol. 31 (1741). Han är mehnlös, som mörten benlös. Lind (1749). Jag, som är rask som en mört. Carlén Skjutsg. 13 (1841). Julia är .. rödögd som en liten mört. Hallström Händ. 150 (1927). Han är 92 år gammal och pigg som en mört. SvD(A) 1935, nr 225, s. 10.
b) i utvidgad anv., om fisk av släktet Leuciscus Cuv.; särsk. ss. senare led i ssgr, om fiskar som likna l. stå nära mörten. Stuxberg Fisk. 139 (1894). jfr BRAXEN-, GRÅ-, ID-, LÅNG-, RUD-, STAM-MÖRT.
Ssgr: A: MÖRT-AGN. om mört använd ss. agn; jfr agn, sbst.1 1 a. (Gäddan) nappar bra på ståndkrok med mörtagn. TurÅ 1906, s. 230. —
-BLAD.
-FISKE.
2) motsv. fiske 3, 4. Cederström Fiskodl. 35 (1857). I Fågelsjön i Orsa finnmark finnes t. o. m. ett skattlagdt mörtfiske. Ekman NorrlJakt 435 (1910). —
-GRÄS, sbst.1 (sbst.2 se d. o.). (mört- 1773—1885. mörte- 1755)
1) växten Sedum album Lin., vit fetknopp, hälleknopp. Linné Fl. nr 402 (1755; fr. Gotl.). Fries Ordb. (c. 1870).
-LEK. (mört- 1723 osv. mörte- 1581—1741) jfr lek, sbst. 6. Brahe Oec. 93 (1581; uppl. 1920). Suneson GGrund 91 (1926). särsk. konkret; jfr lek, sbst. 6 c. När .. det strida plaskandet af mörtlekarna hade tystnat för alltid. Gellerstedt Gläntor 77 (1909). —
-STUGA. (bygdemålsfärgat) visst redskap för fångst av mört; jfr -mjärde. Arwidsson o. Ohlson 6 (1911). —
-STÅND. (i vissa trakter) ställe där mörten samlas i stora skaror under vintern. Lilljeborg Fisk. 3: 196 (1889). —
-ÖGD, p. adj. (vard., mindre br.) rödögd som en mört. WoJ (1891). En koppärrig, mörtögd, elak fiskare. Karlén Larin Kyösti Sann. 75 (1916).
B († utom i -värkel): MÖRTE-GRÄS, -LEK, -NÄT, se A. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content