publicerad: 1945
MÖRSARE mœr3sare2, förr äv. MYSARE l. MYSSARE l. MÖSARE l. MÖSSARE, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = (ArkliR 1535, avd. 1 (1540) osv.) ((†) -arer ArkliR 1560, avd. 5, KKD 7: 221 (1701)); förr äv. MYSER l. MÖRSER l. MÖSER l. MÖSSER, r. l. m.; pl. =.
Ordformer
(marsare 1687 (: Fyrmarsare). merszer 1558. moszer 1671 (: Fyrmoszer). mysare 1615 (: Fyremysare)—1715 (: fyrmysare). müser c. 1705. mysere c. 1630. myssa 1602 (: Fyrmyssor, pl.). myszer 1671 (: Fyrmyszer). mörsare (-sz-) 1685 osv. mörs(s)er 1556—1668. mörs(s)i(j)er 1555—1556. mösa 1668 (: Fyrmösa). mösare 1559—1706 (: fyrmösare). möser 1557—1691 (: Fyrmöser). mössa 1694 (: Fyrmössa). mössare 1563 (: Fyr werckz mössare)— 1657 (: fyrmössare). mösser 1540—1638 (: fürmösser). mössere 1562 (: krut mössere). mössla 1676 (: Fyrmössla). i ssgr. mossar- 1563 (: mossar lod). mosse- 1562 (: Mosse kopp(er)). möis(s)are- 1556 (: möissarelåda)—1557 (: möisare lodh). mörse- c. 1570 (: mörsestycken). mösera- 1566 (: Mösera stolar). mösere- 1567 (: Mösere fyrbolssecker). mösse- 1562 (: mösse kopp(er)). mössere- 1556 (: mössere lod))
Etymologi
[liksom d. mørser av t. mörser, mortel, artilleripjäs, av fht. morsari (jfr fsax. morsari), en med anslutning till t. dial. morsen, mürsen, stöta, krossa, gjord ombildning av lat. mortarium (se MORTEL). Formen mösare motsvarar y. fsv. möser, av mnt. moser, nt. möser]
2) mil. urspr.: kort artilleripjäs för kastning av projektiler i starkt krökta banor; numera ofta om kastpjäs i allm.; jfr HAUBITS 1, MORTEL 2. G1R 26: 726 (1556). Alle canoner och mörsare, som hädanefter vid styckebruken i riket gjutas. PH 8: 186 (1766). De Kruppska mörsarna. Bauer SvArmHäls. 126 (1924). — jfr BOMBARDER-, FYR-, FÄLT-, FÖLJE-, HAKE-, HAND-, HANDGRANAT-, JÄRN-, RAPPHÖNS-, SKYTTEGRAVS-, STORM-MÖRSARE m. fl. — särsk.
a) liten mörsare använd för provning av styrkan hos krut. VetAH 1755, s. 113. Krutets styrka pröfvas väl säkrast medelst kulors kastning genom små mörsare, hvartil inrättningar vid krutbruken finnas. Rinman 1: 1080 (1788). 3UB 8: 766 (1939). jfr PROV-, PÄNDEL-MÖRSARE.
b) bildl. Stolt mot himlen reser sig teleskopet, / Mörsaren, som beskjuter fästets vallar. Topelius NBlad 176 (1870).
Ssgr (i allm. till 2; i sht mil.): MÖRSAR- l. MÖRSARE-BARKASS. (förr) sjömil. jfr -fartyg. CAEhrensvärd Brev 1: 191 (1789). Hägg Segel 25 (1935). —
-BLOCK. (förr) underlag utan hjul för mörsare med fast o. hög elevation; jfr -lavett samt block 3 g. 2RA 3: 801 (1734). 3UB 5: 658 (1926). —
-FARTYG. (förr) sjömil. till skärgårdsflottan hörande örlogsfartyg, huvudsakligen bestyckat med en l. flera mörsare; jfr bomb-skepp. KrigVAH 1810, s. 100. 3UB 5: 651 (1926). —
-FYRBOLL. (†) avsedd att kastas medelst mörsare; jfr fyr-boll 1. ArkliR 1565, avd. 38. Därs. 1566, avd. 8.
Ssg: mörsarfyrbolls-säck. (†) påse av lärft o. d. som omslöt brandsatsen till en ”mörsarfyrboll”. ArkliR 1567, avd. 6. —
-KAMMARE. (förr) om den bakre, för laddningen avsedda delen av en mörsare; jfr kammare, sbst.2 6 c α. VetAH 1741, s. 108. Hazelius Artill. 125 (1833). —
-KAST, n. (numera knappast br.) jfr kast, sbst.4 I 1 a β; förr äv. konkret. Törngren Artill. 3: 9 (1795). Som Mörsare kasten äro mycket dyra och nogheten att träffa .. är af yttersta vigt, så (osv.). Därs. 31. —
-KVADRANT. (förr) vid mörsare använt instrument för bestämning av elevationen; jfr kvadrant b β. KrigVAT 1834, s. 6. —
(2 b) -PROV. provning av krut medelst skjutning ur en liten mörsare. Wetterdal Grufbr. 155 (1878). —
-SLUP. (förr) sjömil. jfr -fartyg. KrigVAH 1818—21, s. 140 (1809). KatalFlottUtst. 1897, Bih. s. 58.
-STOL. (förr) visst slags lavett för mörsare. ArkliR 1562, avd. 18. Holmberg Artill. 3: 192 (1883). —
-VÄRN. (numera mindre br.) batterivärn för bestyckning med mörsare. Hazelius Bef. 27 (1836). 3NF (1931).
Spoiler title
Spoiler content