REV re4v, sbst.6, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. rev, dörrpost, durk, smal list som spikas på bjälke för att uppbära trossbotten; möjl. bildl. användning av REV, sbst.4 (jfr i så fall med avs. på bet. RIBBA, sbst.1)]
(numera bl. i vissa trakter i folkligt spr.) om det stående timmer som utgör sidobegränsningen av en dörr- l. fönsteröppning i en träbyggnad; dörrpost; särsk. om dylikt timmer som infogas i ändarna av o. i deras rätta läge fasthåller de liggande kortbjälkarna (mellan en knut o. en dörr- l. fönsteröppning l. mellan två dörr- resp. fönsteröppningar l. mellan en dörr- o. en fönsteröppning), durk (se DURK, sbst.2 b), ”svärd”. VarRerV 24 a (1579). Brauner Bosk. 75 (1756). I öppningarne för fönster och dörrar inspåras mindre timmer s. k. svärd eller ref uti stockändarne för att hålla dem stadigt öfver hvarandra. Rothstein Byggn. 461 (1859). SAOB D 2387 (1923). — jfr DÖRRA-REV.
