publicerad: 2011
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(8 c) UPP-RECITERA, -ing. (†) läsa upp l. framsäga (ngt); jfr recitera upp. Bureus Suml. 30 (c. 1600). Blefwo .. kongl. May:tz och Storfurstens korta Titlar vpreciterade. Widekindi KrijgH 870 (1671). —
-REDA, v.1, -ning. [fsv. upredha]
1) (†) till 8 c: räkna upp (ngt); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning; jfr reda, v.1 17, o. -räkna 3. Vpredning eller syndatällning. Dijkman AntEccl. 342 (1678, 1703).
2) (†) till 10: göra (ngt) i ordning, iordningställa; jfr reda upp 1 (se reda, v.1 särsk. förb.). Adt ladugårdzhester meste parthen af Åkren hafwe the opp redd. UpplDomb. 3: 153 (1593). Then store Salen vpreed til Dans. Dalius Valet. A 3 b (1681). särsk. med avs. på säng: bädda (upp); ofta i p. pf. i adjektivisk anv. o. då stundom övergående i bet.: fullt utrustad; jfr -bädda 2 o. reda upp 1 (se reda, v.1 särsk. förb.). OPetri Tb. 93 (1525). Sängen med tillbehör kallades en uppredd säng. Hildebrand Medelt. 1: 433 (1884). Den tavernare, som höll rhenskt vin till utskänkning, skulle hafva ett godt och rymligt hus med tolf goda, uppredda sängar. Sthm 3: 262 (1897).
3) (†) till 10: åstadkomma ordning l. reda i (ngt, särsk. (fiske)garn l. trådar o. d.); jfr reda upp 2 (se reda, v.1 särsk. förb.). NoraskogArk. 4: 190 (1716; med avs. på ved). Våra fiskare bruka också blåsa efter den första svala, de se om våren, ty då få de så lätt för att uppreda sina fiskegarn. Landsm. VIII. 3: 428 (c. 1900).
4) [eg. mer l. mindre bildl. anv. av 3] (numera bl. tillf.): klara upp l. reda ut (situation l. förhållande o. d.); jfr reda upp 3 (se reda, v.1 särsk. förb.). Om .. förtröstan, förenad med kunnoghet och en enig kärlek, kunde i hvart och et bröst ingjutas, så skulle det traslade sammanhanget af besvärligheter, snart nog kunna upredas och botas. Fischerström Tal 31 (1769). Då fångstmännen samlades från fjärran orter, stadgades att alla förseelser skulle uppredas och sonas innan fiskeplatsen lämnades. Hasslöf SvVästkustf. 206 (1949).
5) (†) till 12: repa upp (tåg l. rep o. d.). ExFlott. § 49: 11 (c. 1740). Svabel .. (dvs.) qvast af gammalt, uppredt tågverk. UB 7: 359 (1874). —
(1 c) -REDA, v.2, -ning. (†) i uttr. uppreda (säd o. d.) på stör o. d., sätta upp (säd o. d.) på stör o. d. för torkning; jfr reda upp (se reda, v.2 särsk. förb.). Der Rior ej kunna åstadkommas, äro väl inrättade hässjor långt bättre, än både skylsättning och upredning på stör eller snes. Löwenhjelm PVetA 1751, s. 23. —
(8 e) -REGISTRERA, äv. -REGISTERA, -ing. (†) uppteckna l. införa (ngt l. ngn) i register l. förteckning o. d.; upprätta register l. förteckning över (ngt l. ngra); jfr registrera upp. G1R 4: 325 (1527). Alle hånda warur .. besynnerlige the som på thenne jnnelyckta Cedula vpregisterade Stå. G1R 9: 76 (1534). Konungen skulle låta uppregistrera allt det krigsfolk, han under den föregående tiden i sin tjenst antagit. Strinnholm Vas. 3: 537 (1823; i referat av handl. fr. 1544). —
-REGLA, äv. (i bet. 2) -RIGLA, -ing. numera i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
1) byggn. till 1 c, 10, dels med avs. på vägg: uppföra med reglar (se regel, sbst.2 1) ss. bärande ramverk, dels med avs. på golv: lägga med reglar ss. bärande underlag. Den nya väggen är uppreglad och klar för isolering. Ett 30-tal besiktningsmän med lång yrkeserfarenhet har svarat på frågor om de vanligaste felen. Över 90 procent uppger fuktproblem i villakällare, där golvet är uppreglat på betongplatta, som det vanligaste. DN 15/4 2001, s. D2.
2) till 3: regla l. låsa upp ((utrymme med) dörr l. port o. d.); jfr -låsa 1. Förfärande nyckel, som tilsluter bakom mig lifvets fängelse, och upreglar för mig den eviga frihetens hemvist. Rutström Schiller Röfvarb. 105 (1799). Hon uppreglar dörrarna för sina Nymfer, som inträda. Atterbom LÖ 2: 434 (1827). —
(7) -REKLAMERA, -ing. göra (överdriven) reklam för (ngt l. ngn); ge (ngt l. ngn) överdriven uppmärksamhet l. vikt o. d.; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.; jfr -haussa. Mot Stendhals alltför uppreklamerade storhet har Böök funnit sig föranlåten att reagera. SvD(A) 11/12 1930, s. 11. Operetten var väl uppreklamerad och gavs här nio gånger för utsålda hus. Henning HbgMinn. 1: 244 (1950). —
(10) -REMMA, -remning. (numera bl. ngn gg om ä. förh. (i sht i Finl.)) märka ut (farled l. grund o. d.) medelst remmare (se remmare, sbst.3). Månsson Siöb. A 4 b (1644). (I) instruktionen .. föreskrevs, att det skulle åligga .. (lotsofficeren) att .. plikta och uppremma skeppsleder, hamnar och sjökuster. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 104 (1944). —
(10) -RENSA, -ning. [fsv. uprensa] rensa upp (ngt); särsk. med avs. på vattendrag l. farled l. dike o. d.; äv. oeg. l. bildl., särsk. i fråga om utrensning av icke önskvärda personer i ett parti l. en institution l. en grupp o. d.; numera i sht ss. vbalsbst. -ning. Att för:de gruffue motte vprenszedt warde. G1R 7: 149 (1530). Marsken lät i största hast upränsa båtleden. Lagerbring 1Hist. 4: 151 (1783). För resten måste jag anmäla mitt missnöje med världssituationen. Vad säger du om upprensningen bland leninisterna i Ryssland? Laurin LivKonst 315 (1936). jfr mulbetes-, slum-upprensning.
Ssg: upprensnings-arbete. Det sedan flera år genom lotsverkets försorg bedrifna upprensningsarbetet i Flintrännan är under året afslutadt. SFS 1896, Bih. nr 8, s. 18. —
1) (†) till 7 (f), i fråga om att övervinna svaghetstillstånd l. fattigdom o. d., dels (o. i sht) refl.: repa sig l. hämta sig, dels tr.: komma (ngn l. ngt) att hämta sig; jfr repa, v.2 IV, o. repa upp 4. Elliest skulle K. M:tz vrede och onådhe dem altiidh tryckie, och de segh aldrigh opreppe igen. OxBr. 10: 312 (1631). Upreppa och sterckia rijket igen, medh folck, peninger och ammunition. HSH 25: 160 (1633). UrFinlH 272 (1742).
2) (†) till 8: redogöra för l. referera l. berätta om (ngt); räkna upp; jfr -repetera 2 o. repetera 10. SynodA 2: 45 (1586). Någre vthj Rettegångz ordinantiens 17 Puncht vprepade missgierningar ähro på denne orten vthj detta åhr icke hände. HSH 31: 186 (1664). Jag upprepar icke här, hvad sig sedan eder sednaste sammankomst tilldragit. Gustaf III 1: 74 (1771). Malmström Hist. 4: 152 (1874).
3) till 8: göra (ngt) om igen l. på nytt l. flera gånger, ta om (ngt); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., särsk. i pl., ss. bestämning till gånger l. tillfällen o. d.; äv. refl.; jfr repetera 1. Hyresgästen har vid upprepade tillfällen stört sina grannar. Kellgren (SVS) 5: 268 (1794). Hallucinationer, som i vaket tillstånd upprepa föreställningar, hvilka man haft i drömmen, äro ej .. sällsynta. Rydberg FilosFörel. 3: 236 (1878). Motivet upprepar sig trenne särskilda gånger med olika harmonisk belysning. Norman MusUpps. 175 (1884). Då en ny rörelse skall utföras, talar läraren först om hur det skall ske och visar därefter upprepade gånger det korrekta utförandet. Söderberg PrFlygl. 1: 54 (1935). Skojare kan vara svåra att känna igen, men de använder ofta vissa knep, som upprepas om och om igen. RådRön 1997, nr 4, s. 6. särsk. till 8 c, e, i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: säga l. skriva (ngt) om igen osv.; äv. dels refl., med personsubj., dels ss. anföringsverb; jfr repa upp 3, repetera 1 a. Efter ett antal böcker med samma tema började författaren upprepa sig. FörsprBib. a 4 a (1541). Et ofta uprepande af samma ord och uttryck kan öka styrkan och värman af talet, så ofta Talaren äger smak. Kellgren (SVS) 5: 456 (1790). ”Fan fan fan”, upprepade hon för sig själv som ett ondsint mantra. Ingemarsson SmåCitr. 267 (2004).
4) (numera bl. tillf.) till 12: repa upp (vävnad l. tågvirke o. d.); i sht i p. pf.; jfr -rispa o. repa upp 2. Upprepat Dref. LdVBl. 1820, nr 47, s. 3. Tofsar av upprepat silke. SörmlH 13: 125 (1947).
5) (†) till 12, med avs. på tvist l. rättegångssak o. d.: riva upp; ta upp på nytt; jfr repa, v.2 III 3, o. repetera 7. Then förlikning som honum och Claes Kyle emellan giord war .. huilken förlijkning the bådhe samfelleliga in for retten vpreppadhe. G1R 7: 351 (1531). Den som opräppar den Saak som i Embetett, är löönligenn aftaalat, och äre twänne wittnenn till som Honom öffuertyge, böte Fäm daler. Silfverstolpe BokbSthm 222 (i handl. fr. 1630). PH 2: 1564 (1739).
Avledn.: upprepning, r. l. f. särsk. till -repa 3: handlingen l. förhållandet att upprepa, särsk. till -repa 3 slutet, i fråga om muntlig l. skriftlig framställning; äv. konkretare, om enskilt tillfälle av upprepande. Linc. Rr 6 a (1640). Att den magiska verkan av en handling förstärkes genom upprepning, säger sig själv. Vanligen sker upprepningen tre gånger. FoF 1944, s. 101. Boken är styckevis tröttsam genom sina många upprepningar. Lychnos 1996, s. 293. jfr själv-upprepning.
Ssgr: upprepnings-mönster. (i fackspr., i sht vävn.) 1MinnNordM III. 2: 14 (1881). Ännu i slutet av 1500-talet var ett geometriskt upprepningsmönster karakteristiskt för ryorna. Budk(Brage) 1922, s. 70.
-tvång. psykol. jfr tvång I 3 d. Upprepningstvång: (dvs.) benägenhet att försätta sig i konfliktsituationer som symboliskt erinrar om olösta konflikter i personlighetens utveckling. Egidius ModPsyk. 42 (1977). —
(7, 10) -REPARERA, -ing. särsk. (numera bl. tillf.): (fullständigt l. nödtorftigt) reparera (ngt); jfr reparera upp. HC12H 1: 101 (c. 1734). Ett skiönt Kongl. Lust-Hus, .. hwilket .. Konung Friedrich .. hafwer låtit ifrån Grund vp-reparera. Rüdling Suppl. 667 (1740). Will man allenast med träwirke upreparera henne, (blir kostnaden) något ringare. VDAkt. 1751, nr 102. —
(8) -REPETERA, -ing, -ning. (†)
1) (†) upprepa l. repetera (se d. o. 1) (ngt); särsk. i fråga om muntlig l. skriftlig framställning (jfr -repa 3 slutet). G1R 23: 109 (1552). The gambla Rabiner (har) uthi theras skriffter .. uthlagdt the rum, ther Herrans nampn tree gånger uprepeteras. Rudbeckius KonReg. 451 (1619). Lange Norby 42 (1742).
2) (†) redogöra för l. referera l. berätta om (ngt); räkna upp (ngt); jfr -repa 2 o. repetera upp. Helsingius Kk 4 a (1587). Oprepeterades korteligen hvad i går passerade. RARP 9: 220 (1664). Noga vprepetering af alla synder. Swedberg Cat. 509 (1709). Serenius Bb 3 b (1734). —
(2) -RESA, r. l. f. resa (se resa, sbst. I 2) till l. mot en plats längre upp (i landet o. d.); jfr -färd. HSH 6: 162 (1658). Grefvinnan Stenbock, som julat i Westergöthland, visade mig .. artigheten att under uppresan till Stockholm besöka Falkby. Topelius Fält. 4: 337 (1864). —
(2) -RESA, v.1 (numera bl. tillf.) resa (se resa, v.1 1) l. färdas till l. mot en plats längre upp (i landet o. d.); jfr -fara 3 o. resa upp 1 (se resa, v.1 särsk. förb.). TbLödöse 528 (1619). Prof. Agardh är .. uprest til Stockholm. Florman BrRetzius 34 (1829). —
1) bringa (ngn l. ngt) i (mera) upprätt ställning.
a) (utom i slutet numera bl. tillf.) med avs. på person l. djur: resa l. hjälpa upp (från liggande l. sittande till stående ställning l. från liggande till sittande ställning); äv. refl.: resa sig upp; förr äv. dels: uppväcka (ngn) från de döda, dels: mana fram (ande o. d.); äv. med indirekt obj.; jfr resa upp I 1 a (se resa, v.2 särsk. förb.). At han vpreeste hennes son then ther dödher war. OPetri 3: 317 (1530). Spå migh genom spådoms anda, och rees migh vp then iagh sägher tigh .. Tå sadhe (spå)quinnan, Hwem skal iagh vpresa tigh? 1Sam. 28: 11 (Bib. 1541). Hofmännen upresa (den gamle) Telasko. Eurén Kotzebue Cora 83 (1794). Då prelaten inträdde, uppreste sig alla i stugan. Mellin Nov. 1: 150 (1865). särsk. herald. i p. pf. i adjektivisk anv., om djur (särsk. lejon l. björn): som är i upprätt ställning. Tempeus Messenius 104 (1612). Det uppresta lejon han förde i skölden angifver tydligt, att han var af den stora Folkunga-slägten. NF 2: 218 (1877).
b) med avs. på ngt sakligt: (åter) resa l. sätta l. ställa i (mera) upprätt ställning; äv. refl. (förr äv. i pass. närmande sig l. övergående i dep.): ställa sig upp l. upprätt (se särsk. α); jfr resa upp I 1 b (se resa, v.2 särsk. förb.). Wij wilie beröma oss aff tinne saligheet. och j wor gudz nampn vpresa baneret. Psalt. 20: 6 (öv. 1536). Upreste och klädde Maji stänger. KulturbVg. 3: 116 (1767). Man införer, sedan ugnen kallnat, tillredd torrved, som uppreses i lodräta skift och så tätt som möjligt. Rejmers Koln. 28 (1868). särsk.
α) med avs. på kroppsdel o. d., särsk. hår l. fjädrar l. kam o. d., numera bl. (tillf.) i p. pf., förr äv. dels refl., dels i pass. närmande sig l. övergående i dep.; jfr resa upp I 1 b α (se resa, v.2 särsk. förb.). Babyn låg på mage med upprest huvud. Hanan när han yfwes .. så vpreeser han sin hanekamb på Dyngehöghen. Schroderus Comenius 159 (1639). Mitt bröst genomtränger hemskt detta tal; Af skräck hvarje hårlock uppreses högt. Alexanderson Sept. 35 (1868). NF 4: 636 (1881; refl.). Wretlind Läk. 3: 100 (1895).
β) resa (se resa, v.2 I 1 b δ); särsk. med avs. på stod l. minnesvård l. trofé l. runsten o. d.; äv. dels med indirekt (äv. refl.) obj., dels bildl., med avs. på äreminne o. d.; jfr resa upp I 1 b β (se resa, v.2 särsk. förb.). Absalom hadhe sigh vpreest een stodh. 2Sam. 18: 18 (Bib. 1541). Äreminne öfver framl. Hr .. Grefve Eric von Stockenström, uprest uti et Tal för Kongl. Vetensk. Academien. Kellgren (SVS) 5: 460 (1790). Redan omkring 1330 upprestes de första råmärkena vid Finlands Ule träsk och älv för att markera riksgränsen mellan Sverige och Finland. Richter GeogrH 21 (1959).
γ) geol. i p. pf. i adjektivisk anv., om bergartslager o. d.: upprättstående. Hisinger Ant. 3: 102 (1823). Berggrunden .. utgörs av ordoviciska och siluriska lager, som är mer eller mindre brant uppresta och förskjutna. NE 4: 351 (1990).
2) (numera mindre br.) (åter) uppföra l. bygga upp (ngt, särsk. (del av) byggnad l. mur l. gärdsgård o. d.); äv. dels med avs. på tält: slå upp, dels i mer l. mindre bildl. anv., med avs. på ngt abstr., särsk. tankebyggnad l. institution l. välde o. d.; jfr resa upp I 2 (se resa, v.2 särsk. förb.). Joh. 2: 20 (NT 1526). Wij hafwe .. förnumitt hwadh förrådh i hafue på wircke, till thet Torn wij wele hafue vpreest. HB 1: 264 (1578). Stengärdesgårdar voro på några ställen upreste omkring åkrarna. Kalm VgBah. 8 (1746). (Gm överflyttning av domrätten) afskaffades .. konungens forna räfst eller landsting, och i dess ställe upprestes denna nya domstol .. uti staden Skara. Järta 1: 265 (1832). Då en hvirfvel .. slås, uppresas tälten på en gång och fästas. TjReglArm. 1858, 2: 248. Schück VittA 1: 31 (1932).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 b β); jfr resa upp I 3 (se resa, v.2 särsk. förb.). Mat. 22: 24 (NT 1526). Den upreste frågan. 2RARP 18: 269 (1752). Sedan Eders Kungl. Höghet upprest mig utur eländet. 3SAH LII. 2: 634 (1792). Uppresa hinder och motstånd. Flensburg KyrklT 177 (1874). särsk.
a) (mindre br.) få (ngn l. folk(grupp) l. land(sdel) l. trakt o. d.) att gripa till vapen l. att sätta sig upp (mot ngn l. ngt), uppvigla; äv.: uppbåda l. ställa upp (krigsfolk l. krigshär o. d.). SvTr. 4: 1 (1521). Sedhan .. (konung Göthil) hade uprättat .. enigheet, upreste han .. en ganska stoor häär emoot Estland. Schroderus JMCr. 43 (1620). Han for ut på landet, och gjorde sig all möda, at upresa almogen emot Konung Olof. Lagerbring 1Hist. 1: 234 (1769). Dacke .. drog i all fred omkring i häraderna och uppreste största delen af landet, så att han till slut var tio tusende man stark. Afzelius Sag. 6: 258 (1851). StSvFinOrdb. (1987).
b) refl., förr äv. i pass. närmande sig l. övergående i dep. (se särsk. α, γ); förr särsk. i uttr. uppresa sig till ngt, upphäva l. upphöja sig till ngt; jfr resa upp I 4 (se resa, v.2 särsk. förb.). Stiernman Riksd. 1823 (1680). Man kan ej heller finna, at någon särdeles owänskap uprest sig emellan .. (biskopen) och Konung Albrect innan år 1381. Lagerbring 1Hist. 3: 835 (1776). Med .. (ordbokens) ändamål följer icke att uppresa sig till domare öfver språket sjelf. Almqvist Föret. XVIII (1842). Tviflande frågor .. uppresa sig. Flensburg KyrklT 146 (1872). särsk.
α) ta till vapen l. sätta sig upp (mot ngn l. ngt); äv. oeg., särsk. om tanke l. känsla o. d.; förr äv. i pass. närmande sig l. övergående i dep.; jfr resa upp I 4 a (se resa, v.2 särsk. förb.). Nordberg C12 1: 429 (1740). Huru tappert uppreser sig ej det unga sinnet mot våld och förtryck! Tegnér (WB) 6: 304 (1830). Konsekvent upprestes de kristna stammarna mot sultanen, konsekvent underhölls splitet och oenigheten mellan dessa stammar själva. Hedin TalUngdemokr. 14 (1914). Folken uppreste sig och brukade våld mot sin lagliga överhet. Moberg Utvandr. 172 (1949).
β) (†) om byggnad l. stad o. d.: uppbyggas l. uppföras; äv. om rike l. välde o. d.: växa fram; jfr resa upp I 4 b (se resa, v.2 särsk. förb.). Mummius .. förstörde honom (dvs. staden Korint) j grund, på thet han aldrig skulle kunna upresa sigh .. igen. Schroderus Sleid. 43 (1610). På andra sidan om .. (Ungern) hade ett stort herravälde uprest sig. Svedelius Statsk. 3: 28 (1869).
γ) (†) om storm l. blåst o. d.: uppkomma l. börja blåsa; förr äv. i pass. närmande sig l. övergående i dep. Ther på vprestes en hastig storm, som ifrå alla wäder stötte på skepet, såsom en medelpunct. Swedberg Lefw. 345 (i handl. fr. 1717). Kort derefter upreste sig emot Apostelen ett häftigt owäder i Ephesus. Ödmann StrFörs. 1: 22 (1799).
4) (numera bl. tillf.) i fråga om att ngt (särsk. berg l. höjd l. byggnad o. d.) höjer sig (se höja 1 b β) över omgivningen.
a) (†) tr., om byggnad l. växt o. d.: höja (ngt) över omgivningen. När du ser, huru längst bort en liten hvit kyrka uppreser sin tornspira: minns då att hon heter Åsbo. Atterbom Minn. 3 (i senare bearbetat brev fr. 1817). På de magraste, moszlupna ställen .. uppreste Lyslummern .. sin lilla lifligt grönskande buske. Zetterstedt SvLappm. 1: 239 (1822).
b) refl.; jfr resa upp I 6 (se resa, v.2 särsk. förb.). BrinkmArch. 1: 263 (1784). Små snygga städer med sina blanka, hvita hus och kyrktorn uppresa sig liksom ur sjelfva vattnet. Geijer Minn. 149 (1825, 1834). Vid ån uppreste sig en kulle. Afzelius Sag. XI. 1: 135 (1868).
c) i p. pf.: som höjer sig l. sträcker sig i höjden. Lundberg Paulson Erasmus 14 (1728). Den högst upresta spetsen ligger i N.O. Hisinger Ant. 3: 58 (1823). —
-RESIG. [till -resa, v.2] (†) motsv. -resa, v.2 3 b α: som reser sig l. gör uppror o. d. Allenest felar them (dvs. bönderna) budh som Österbotns Skelmar skall göre them, Så skulle the med een hast ware wederrede och göre sig vpreesige. UrkFinlÖ I. 1: 123 (1597). —
-RESNING. [fsv. upresning; vbalsbst. till -resa, v.2, l. resa upp] särsk.
1) motsv. -resa, v.2 1: handlingen att resa upp ngn l. ngt l. att resa sig upp l. förhållandet att ngt reser sig; särsk. i fråga om omröstning o. d.; äv. dels konkretare, om enskild omgång av sådan uppresning, dels (motsv. -resa, v.2 3) i oeg. l. bildl. anv.; jfr resning, sbst.2 1. Lazari vpreesning. LPetri DialNattw. C 4 a (1562). Svåra uppresningar af spännstolar, tak m. m. Rothstein Byggn. 564 (1859). Nedbrytningar och uppresningar af troner och dynastier. Finland 92 (1893). Votering sker .. öppet genom uppresning. Kuylenstierna Statsmaskin. 97 (1926).
2) (numera mindre br.) motsv. -resa, v.2 2: handlingen att bygga upp l. uppföra ngt (jfr resning, sbst.2 1 e); förr äv. konkret, om stomme i byggnad o. d. (jfr resning, sbst.2 3). Huset til syn grvnd och opresning. OPetri Tb. 53 (1525). Uppresningen och behandlingen af milor är ej lika på alla orter. Rejmers Koln. 14 (1868).
3) motsv. -resa, v.2 3 b α: handlingen att resa sig upp mot ngn l. ngt; äv. (o. i sht) konkretare, om enskild omgång av sådan uppresning, uppror, revolt; förr särsk. i uttr. göra uppresning ((e)mot ngn); äv. i oeg. l. bildl. anv.; jfr resning, sbst.2 8. Then wpresningh j tydzlandt skeedt ær. G1R 2: 138 (1525). Då .. (Cyrus) giorde vpresning emot the Schyter. Schroderus Sleid. 15 (1610). Buller och inländske upresningar woro sällsynte. Lagerbring 1Hist. 2: 1 (1773). Plötsliga utbrott af vansinnig förstörelselusta vittna om atomernas uppresning mot det hela. 3SAH 8: 4 (1893). Det varsnades på ålderman i Brändebol att han blev förskräckt över att mord och uppresning var i görningen. Moberg Rid 119 (1941). —
1) (numera mindre br.) fysiologiskt påverka (organ l. organism o. d.) så att en viss verksamhet l. aktivitet l. reaktion hos organet osv. utlöses; jfr reta upp I 1. Upreeta .. tarmarna till att wthsettia skarnet. Forsius Phys. 221 (1611). Är munnens slemhinna mycket uppretad, röd och inflammerad, begagnas emollierande medel. Hygiea 1843, s. 418. På människan samt på en del djur verkar morfin bedövande, på andra djur åter uppretande. Bolin LevLivKem. 288 (1931).
2) (numera mindre br.) väcka l. stimulera l. stegra o. d. (känsla l. tillstånd o. d.); särsk. dels med avs. på lust l. längtan l. begär o. d., dels med avs. på sjukdom(stillstånd) o. d.: framkalla l. förvärra o. d.; jfr reta upp I 2. Ärtdskocker .. blifwa kokade medh Köttsoppa .. och för en delicatesz ätne til Köttsens Lusts Vpreetelse. Palmchron SundhSp. 52 (1642). Tull-Insp. Gråberg dödde hastigt af sin Gikt, som han med sin vårdslösa Diät upretat. Porthan BrCalonius 71 (1794). Uppreta icke afskyn i min själ, / Ty jag blir sjuk om blott jag ser på dig. Hagberg Shaksp. 1: 26 (1847). Ingenting .. är så föga egnadt att uppreta passionerna som nakenheten. Westermarck Äkt. 211 (1893).
3) reta (se reta, v.1 I 6) l. irritera l. förarga l. förtörna o. d. (ngn); äv. med obj. betecknande ngns sinne o. d.; förr äv. dels: göra (person l. (folk)grupp o. d.) fientligt l. upproriskt stämd, särsk. i uttr. uppreta ngn mot ngn, dels med avs. på ngt sakligt (ss. vatten l. storm l. eld): sätta i rörelse l. livligare verksamhet o. d.; äv. refl.: irritera l. förarga sig o. d.; numera i sht i p. pf. i adjektivisk anv., särsk. dels i uttr. vara uppretad på ngn l. ngt, dels i överförd anv., om röst o. d.: irriterad l. upprörd o. d.; jfr reta upp I 3. Apg. 17: 8 (NT 1526). Rätt som vatnet står helt stilla, börjar det nog hastigt gå i så stora vågor, såsom upretades det af en häftig storm. VetAH 1771, s. 57. (Coriolanus) upretade .. Volscerna emot Rom. Regnér Begr. 54 (1780). Lovisa Ulrikas häftiga sinne uppretades till den yttersta våldsamhet. Malmström Hist. 4: 171 (1874). Annerstedt UUH II. 1: 145 (1908; refl.). Har jag någonsin klagat över att resan till Igelfors skulle vara tröttsam? skrek hon med uppretad röst. Krusenstjerna Fatt. 4: 347 (1938). Nästan varenda bonde i socknen var uppretad på lymmeln från Kvarntorpet. Moberg Utvandr. 54 (1949).
4) (numera bl. tillf.) hetsa l. sporra l. egga l. uppmuntra (ngn); särsk. i uttr. uppreta ngn till ngt; förr äv. med sakobj. betecknande resultatet av hetsandet osv.; jfr reta upp I 4. G1R 7: 336 (1531). Något, som kunde upreta krig mot en Christen Makt. Dalin Hist. III. 2: 559 (1762). Först och sist ifrade och arbetade han att uppreta hertigen till våldsamheter. Fryxell Ber. 5: 25 (1831). —
(10) -REVA, v.1, -ning. (†) med hjälp av rev (se rev, sbst.2 1) mäta upp arealen av (landområde l. åker o. d.) l. längden hos (väg l. sträcka o. d.); äv. oeg. l. bildl.; jfr reva, v.3 1, o. -mäta 1. HFinLappm. 3: 384 (1650). Til Enångers prestbord är ingen skog. Jorden är ej eller uprefwad, att hon til tunneland kan upgifwas. SockenbeskrHäls. 173 (1790). (Lärdomshistoriens) pligt är at uprefva och affatta den omäteliga rymden af vårt slägtes vilfarelser och kunskaper. Ödmann ÅmVetA 1796, s. 8. —
(1 c) -REVA, v.2, -ning. (numera bl. tillf.) reva ((del av) segel); jfr reva, v.4 Råbandsknop begagnas i båt företrädesvis vid hopknopandet af refsejsingarne omkring den upprefvade delen af seglet. TIdr. 1882, s. 159.
Spoiler title
Spoiler content