publicerad: 1967
SIL si4l, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (GripshR 1595, s. 159, osv.), äv. (i bet. 4) -er (UB 7: 216 (1874)) ((†) -or Tiselius Vätter 1: 92 (1723: Sijlor, sannol. dock tryckfel för Sijlar)).
Ordformer
(sihl i ssgr 1675 (: Koppar Sihl) —1797 (: Sihlhål). sijl (sijhl) 1538—1746. sijll- i ssg 1679 (: Sijlldukar, pl.). sil (sjl) 1590 osv. sill 1590—1681. zyl 1874 (: zylerna, pl. best.; i bet. 4))
Etymologi
[fsv. sil; jfr nor. sil, nyisl. síll, mlt. sīl, sluss(port), avloppskanal (lt. o. t. siel), mnl. sijl, sluss(port), avloppskanal (holl. zijl), ffris. sīl (fris. syl), sluss(port), samt (det från germ. spr. lånade) fin. siivilä, sil; till roten i SIGA; med avs. på formen zyl jfr holl. zijl o. fris. syl, sluss(port). — Jfr SIA, sbst.1]
1) på olika sätt utformat redskap för filtrering l. rening av vätska o. d., verksamt gm den del av redskapet (silytan) som består av en mängd (små) gm perforering o. d. erhållna öppningar l. av mer l. mindre finmaskig väv l. duk (l. annat för filtrering lämpligt material), där grövre (vanl. icke önskvärda) beståndsdelar bli kvar, när vätskan osv. passerar igenom; äv. i inskränktare anv., dels om enbart själva silytan, dels (numera bl. mera tillf.) om enbart ram l. ställning l. hållare o. d. (med tillbehör) vari silytan är anbringad l. kan anbringas; äv. allmännare, om annan anordning nyttjad till filtrering l. rening av vätska o. d. (se särsk. slutet); äv. mer l. mindre bildl.; jfr DURKSLAG. Fin, grov sil. (Lat.) Colum (sv.) leckesäck eller sijl som sijlas igenom. VarRerV 25 (1538). Genom Sijlen och sijlszhåret sijlar (kocken). Schroderus Comenius 433 (1639). Heinrich (1814; om ram). Thomander 2: 19 (1829; i bild). Silarna (för silning av mjölk) böra vara af metall och försedda med silduk af lämpligt finmaskig metalltrådsväf. LB 3: 79 (1902). Roterande silar begagnas mest (i pappersmaskiner). De bestå av en cylindrisk bronsmantel med fina slitsar och öppna gavlar. SvSkog. 1150 (1928). jfr BLECK-, HÅR-, JÄST-, MJÖLK-, PASSER-, PUMP-, SAFT-, SAND-, TE-SIL m. fl. särsk. i dike: av (smärre) stenar konstruerad silanordning för rening av inkommande vatten, varigm dikets igenslamning l. tilltäppning hindras (l. fördröjes). 2NF 30: 728 (1920).
2) i utvidgad anv. av 1, om sak l. anordning o. d. som i fråga om funktion(ssätt) l. utseende överensstämmer med l. liknar en sil. Jag anser menniskian, såsom ett sammanhang af tuber och kiörtlar, eller med en bondaktigare ord-form: som ett knippe rör och sijlar häftade tilsammans med hwar andra. Kling Spect. Hh 3 a (1735; eng. orig.: strainers). JournManuf. 4: 33 (1834; om anordning för sortering av halmstrån). Martinson Klockrike 20 (1948; om ströanordning på ströburk). jfr SAND-, TUNN-SIL. särsk. om stril; utom i ssgn SIL-DUSCH numera bl. tillf. Meurman (1847).
3) [jfr SIL, sbst.4, o. SILA 3] (†) om källdrag i bottnen på en sjö, där vatten silar (l. tänkes sila) fram. Tiselius Vätter 1: 92 (1723; i Vättern).
4) [efter motsv. anv. i lt. o. holl.] (om förh. i Tyskl. o. Holl.) slussanordning i dammanläggning (vid nordsjökusten), gm vilken överloppsvatten ledes ut i havet samtidigt som havsvattnet (vid flod) hindras från att tränga in på marsken. UB 7: 216, 218 (1874).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. (ev. i viss bet.) hänföras till sila; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: SIL-ARTAD, p. adj. som (i fråga om funktionssätt l. utseende) överensstämmer med l. liknar en sil. 2NF 9: 778 (1908; om form på brännare i gaskamin). —
-BEN. [jfr t. siebbein, siebknochen, fr. os cribleux] (i fackspr., i sht anat.) i kranium: mellan ögonhålorna o. bakom näsbenen befintligt ben bestående dels av en övre del (silbensplattan) som hos människan o. de högre ryggradsdjuren ss. en sil är genomborrad av ett flertal små hål (genom vilka nerver löpa), dels av från denna platta utgående delar som gå ned i näshålornas sidoväggar o. skiljeväggen mellan näshålorna; stundom äv. med särskild tanke på l. enbart om silbensplattan. Rosenstein Comp. 46 (1736). Wretlind Läk. 2: 9 (1894; om silbensplattan).
Ssgr: silbens-cell. anat. om var o. en av de små, oregelbundet ordnade håligheter som äro inneslutna i silbenslabyrinterna. Florman Anat. 1: 142 (1823).
-håla. 1) (numera bl. tillf.) anat. sammanfattande benämning på silbenscellerna inom vardera silbenslabyrinten. FörhLäkS 1895, s. 186. 2) (föga br.) silbenscell. Broman Människokr. 1: 41 (1934).
-labyrint. anat. om den labyrintliknande hålighet som bildas av silbenscellerna i vardera av silbenets sidodelar (äv. sammanfattande, om båda dessa håligheter); äv. (o. numera vanl.) om vardera av silbenets sidodelar l. (sammanfattande) om båda dessa sidodelar. Thorell Zool. 1: 223 (1860; sammanfattande, om silbenets sidodelar). Müller LbAnat. 63 (1905; i pl., om håligheterna). Holmgren ÖronSj. 100 (1925; sammanfattande, om håligheterna). Wernstedt (1959; i pl., om silbenets sidodelar).
-platta. anat. om den horisontala platta som utgör silbenets övre del; jfr sil-blad, sil-lamell, sil-platta 1 a o. sil-skiva 1. Hammar HandlDiss. 1: 41 (1903).
-plåt. zool. hos störfisk med förbroskat kranium: löst sittande täckben beläget över kraniets näsdel; jfr plåt, sbst.1 5. Lilljeborg Fisk. 3: 492 (1890).
-svulst. veter. (i sht hos nötkreatur o. hästar förekommande) från silbenet utgående (smittosam) svulst. BonnierKL Suppl. 1530 (1929). —
-BOTTEN.
1) (löstagbar) botten (se d. o. I 1, 1 o α) i sil l. silanordning; äv. i utvidgad anv., om silartad botten (använd för avrinning l. ångning o. d.). Nordforss (1805). (Lutfisk) Upplägges, vid servering, på fiskfat med silbotten. Langlet Husm. 356 (1884).
-CYLINDER. tekn. cylinderformad sil; i sht förr äv. dels: cylinderformed anordning för avvattning av pappersmassa, sibcylinder, dels: presscylinder med silplåtar. TT 1890, s. 195 (i vattenledningsanläggning). 2UB 4: 545 (1899; om presscylinder för pressning av olja ur frön). PT 1904, nr 127 A, s. 1 (i pappmaskin). —
-DEL. [jfr t. siebteil] särsk. bot. hos växt: (del av) kärlsträng som huvudsakligen utgöres av silrör, floem; jfr -rörs-del. Rosendahl Farm. 376 (1896). —
-DUK. (sil- 1679 osv. sile- c. 1580) duk (se d. o. 2) använd i l. ss. sil (äv. om sådan duk av metalltråd); äv. om tyg o. d. varav sådana dukar tillverkas, särsk. (textil.) om tunt, fintrådigt tyg av linne (stundom äv. av bomull) som användes till saftsilar (men ofta äv. har annan anv.); jfr -klut, -kläde, -lapp, -tapp 1. VocLib. avd. 36 (c. 1580). LB 3: 79 (1902; av metalltråd). PrelTextilteknOrdl. (1957; om bomullstyg l. linnetyg). särsk. i utvidgad anv.
b) tekn. i pappers- l. pappmaskin: på valsar löpande duk (av metalltråd) varpå massan flyter ut för att avvattnas, vira. TT 1901, M. s. 47. —
(2 slutet) -DUSCH. duschapparat med stril; stril till duschapparat; äv. om dusch som kommer ur l. om dusch(bad) som tages under duschapparat med stril; särsk. (bergv.) om sådan dusch(apparat) för rening av masugnsgas. FinLäkSH 1853—56, s. 177 (om duschbad). JernkA 1875, s. 46 (om apparat). (Vid rening av masugnsgas) skulle silduschen, om den vore nog riklig, kunna göra samma nytta som (en kondensator). Därs. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 255 (om stril). —
-FORMIG. som har form av en sil l. till formen liknar en sil. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 288 (om könsöppning hos sjöstjärna). —
-GJUT ~jɯ2t, n.; best. -et; pl. =. [efterleden till gjuta, v.; jfr ingjute, ingöt o. t. siebeinguss] metall. i gjutform: ingjut (dvs. öppning för smältans ihällning i formen) som är försett med sil för att reglera smältans strömningshastighet (o. bl. a. ge medföljande slagg tid att frånskiljas). TNCPubl. 5: 27 (1944). —
-HÅR, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2337). (sile- 1845. sils- c. 1635—1850) [sv. dial. silshår; jfr nor. silhår; jfr äv. sileshår] (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) koll., om (nöt)hår l. tagel o. d. använt i l. ss. (mjölk)sil; äv. i utvidgad anv., om silduk tillverkad av hår, stundom äv. av annat material; jfr -klut, -kläde, -tapp 1. (Sv.) Sijlsåår (felaktigt för Sijlshåår). (T.) Seigenhaar. (Lat.) Cilicium. Schroderus Dict. 127 (c. 1635). Genom Sijlen och sijlszhåret sijlar (kocken). Dens. Comenius 433 (1639). (Det är viktigt) at silkluten och silshåret emellan hwar miölksilning twättas rena och torkas. Dahlman Reddej. 166 (1743). Dybeck Runa 1850, s. 17 (om silduk av hår l. tagel; från Västergötl.). —
-KRANS. (i sht i skildring av ä. förh., numera bl. tillf.) om kransformig silställning; jfr -båge. Karlin KultM 13 (1888). —
-LIK. som liknar en sil (i sht med tanke på den med hål försedda bottnen). BotN 1881, s. 119 (om silplatta i silrörscell). —
-LÅDA. [jfr eng. rosebox] sjöt. på fartyg: med silhål försedd lådformig anordning avsedd att avskilja orenlighet ur genomströmmande vatten; särsk. om sådan anordning kring ventil till länsrör, som förhindrar att detta täppes till. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(2) -MUNSTYCKE~020. tekn. munstycke (på vissa vattenkranar o. d.) försett med silliknande anordning för åstadkommande av lugn vattenutströmning. Ahlström Eldsl. 257 (1879; på strålrör i brandspruta). —
-MUSSLA. [jfr t. siebmuschel] zool. till släktet Aspergillum Lam. hörande mussla, som lever i ett kalkrör vars främre ända bildar en silliknande skiva; äv. om släktet. 1Brehm III. 2: 336 (1876; om släktet). 4Brehm 15: 141 (1931). —
-PARENKYM. bot. koll., om parenkymatiska celler som hos växt förekomma tillsammans med silrören i kärlsträngarnas sildel, undantagsvis äv. utanför denna, floemparenkym, bastparenkym. Areschoug Växtanat. 1: 19 (1867). —
-PLATTA. sbst.1 (sbst.2 se sp. 2334). [jfr t. siebplatte]
1) anat. om silartat genomborrad platta l. skiva av ben l. bindväv o. d.; särsk.
b) i ögats bakre del: av senhinnan bildad tunn platta med hål genom vilka synnervens trådar löpa. Löwegren Oftalm. 217 (1923).
2) bot. silliknande platta som bildar tvärgående vägg i ett silrör; äv. om liknande platta i längsgående vägg; jfr -botten 2, -membran, -skiva 2. Rosendahl Farm. 335 (1896). SvUppslB 24: 804 (1935). —
(4) -PORT. [jfr holl. zijlpoort] (om förh. i Tyskl. o. Holl.) i sil: port som av flodvattnet tillslutes (varvid översvämning av marsklandet hindras). UB 7: 218 (1874). —
-PRESS. tekn. för avskiljande av vätska avsedd press försedd med silanordning som underlättar l. effektiviserar avskiljandet; särsk. om sådan press använd vid oljeframställning; jfr silnings-press o. filter-press, filtrer-press. 2UB 4: 545 (1899; vid oljeframställning). —
-RÖR, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2334).
1) tekn. rör försett med sil(ar) l. silhål. Ramsten o. Stenfelt (1917). GbgTrädgFPrisuppg. 1923, s. 80 (i trädgårdsspruta).
2) [jfr t. siebrohr, nylat. tubi cribrosi, pl.] bot. om vart o. ett av de med silplattor försedda rörformiga element som ingå i ledningsvävnaden hos kärlväxter; jfr -kärl o. saft-gång 1. Areschoug LbBot. 48 (1863).
Ssgr (till -rör 2; bot.): silrörs-cell. om var o. en av de (medelst silplattor från varandra avgränsade) celler som ingå i ett silrör. BotN 1881, s. 120.
-SKIVA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2335).
-STEGE. (i skildring av ä., i sht utländska, förh.) jfr -trä. Rig 1931, s. 130 (om förh. på Färöarna). jfr LandsmFrågel. 1—2: 10 (1926). —
-STOL. (numera bl. tillf.) om stol som uppochnedvänd användes (vid saftning) ss. silställning (gm att silduk fästes vid de fyra benen); äv. om liknande, specialtillverkad silställning. BoupptVäxjö 1871. —
-STRÄNG. bot. av silrörsceller helt l. huvudsakligen uppbyggd stränglik bildning för ombesörjande av ämnestransport inom andra delar av en växt än kärlsträngarnas sildel; jfr -rör 2. Rosendahl Farm. 291 (1896). —
-STÄLLNING. ställning vari sil(yta) är anbringad l. kan anbringas; jfr -stege, -stol, -ställ, -trä. StKokb. 545 (1940). —
-TAPP.
1) (i skildring av ä. förh.) tapp av en- l. granris l. nöthår l. tagel o. d., använd ss. botten i (mjölk)sil; äv. om silduk tillverkad av nöthår l. tagel. Fatab. 1917, s. 71 (om silduk av tagel). 2SvUppslB 20: 27 (1951).
2) [papillernas spetsar äro försedda med en mängd små hål] (†) njurpapill. Acrel Chir. 401 (1775). —
-TRATT. tratt försedd med sil; äv.: trattformig sil. Fischerström 4: 176 (1792). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 152 (om trattformig sil). —
-TRUMMA. tekn. trumma som är försedd med sil(ar); äv.: (stomme i) silcylinder. SvSkog. 1164 (1928; för vattenrening i cellulosafabrik l. pappersbruk). SvPappersT 1956, nr 20, s. V. —
-TRÄ. (i skildring av ä. förh.) silställning av trä; särsk. om sådan silställning använd vid silning av mjölk, bestående av en med ett hål för silen försedd långsträckt träbit l. konstruerad i form av en stege där silen kan anbringas mellan tvenne tvärslåar (jfr -stege). SvLinnéSÅ 1925, s. 82. —
B (†): SILE-DUK, -HÅR, -KLÄDE, se A.
C (†): SILS-HÅR, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content