publicerad: 1960
RYKTE ryk3te2, n.; best. -et; pl. -en (HC11H 6: 145 (c. 1700) osv.) ((†) = (OPetri Kr. 7 (c. 1540), Schroderus Waldt 82 (1616)); -er Kalff HPedersson C 2 a (1644)).
Ordformer
(rijchte (-tte) 1549—1679. rocte 1597. rycht 1619 (i vers, framför ord börjande på vokal). rychte (-the, -tte) 1524—1759. rygt(h)e 1526—1855. rykte (rÿ-, ryc(k)-, -the, -tte) 1524 osv. röchte 1525—1711. rökte (röc(k)-) 1561—1694)
Etymologi
[fsv. rykte, rökte, motsv. fd. ryktæ, røktæ, ruktæ (d. rygte); jfr fsv. rykt, rökt, f. o. n., rop, skrik, rykte; av mlt. ruchte, rochte, n., rop, skrik, rykte (lt. ruchte; jfr det från (m)lt. lånade l. av (m)lt. påvärkade ä. t. rucht, f.), motsv. mnl. rucht(e), n., rop, rykte; jfr mlt. geruchte, gerochte, n., rop, skrik, rykte (varav ä. t. gerucht, t. gerücht, rykte), motsv. mnl. geruchte, n., rop, skrik, rykte (holl. gerucht, n., rop, rykte, buller, oväsen), fht. gehruafti, n., rop, skrik (mht. geruofte, gerüefte, ä. t. geruft(e)); avledn. av det ord som föreligger i fsax. uuāpanhrōht, rop på hjälp, fht. hruoft, m., rop (mht. ruoft), till stammen i ROPA. — Jfr BERYKTA, BERYKTAD, BERYKTIG, RYKTAS, RYKTBAR]
1) tal l. berättelse l. meddelande (om ngt nytt l. märkligt, ofta om ngt olyckligt l. ofördelaktigt o. d.) som går från man till man (utan att vara till sin riktighet bestyrkt); ngt som berättas från man till man (om ngt l. ngn); hörsaga, hörsägen; stundom närmande sig l. övergående i bet.: sladder, prat; stundom svårt att skilja från 2; jfr ROP 8. Sprida ut (förr äv. föra l. säga) ett rykte. Ryktet (l. ett rykte o. d.) går (förr äv. står) l. förmäler l. berättar l. säger l. uppger, att (osv.). Ryktet om (förr äv. av l. utav) ngt l. ngn, förr äv. ngts rykte, ryktet om ngt (jfr d). Vid ryktet om fiendens annalkande höll panik på att utbryta i staden. Lösa, tomma, falska, otroliga rykten. (Kring)-flygande, (kring)löpande, smygande rykten. Ett allmänt, gängse, vida spritt, säkert (i sht förr äv. stort l. starkt) rykte. Haffue vj oc sport .. atj bland eder skulle vara fört eth rykte at vj nogen ny sölff skatt skulle vilia lægge pa almogen. G1R 1: 197 (1524). När j få höra örligh och örligs rykte, waren icke bedröffwadhe. Mark. 13: 7 (NT 1526; Bib. 1917: rykten om krig). Huad rychte och skrij ther går i Dammarch vm wår nådigiste Herre. G1R 13: 83 (1540). BtFinlH 2: 77 (1549: sade). Wij höre intet annat än Krigzbuller, och ryckter aff Krijgh. Kalff HPedersson C 2 a (1644). KOF II. 2: 60 (c. 1655: stoort .. rychte). Dhet rychtet som står i stadhen, att hennas dotter Jngebohr Sväns dotter skulat stött och slagit sin modher. VRP 1671, s. 410. Lagerström Bunyan 1: 99 (1727: et starckt ryckte). Enligt ryktet påstods (Staaff) ha varit ohövlig mot majestätet. Hellström Malmros 42 (1931). Ryktet om min (dvs. ”Mark Twains”) död är betydligt överdrivet. Holm BevO 291 (1939). jfr (numera knappast br.): Gerröd befallte, att man ej finge göra ett stort rykte af, att man skilts åt så där ovänligt. Bååth NordmMyst. 33 (1898). — jfr BONDE-, BÖRS-, KRIGS-, LAND-, O-, OROS-, SKAM-, SKRÄCK-, SMYG-, SPÖK-, VAN-RYKTE m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Itt gott rychte gör benen feet. Ordspr. 15: 30 (Bib. 1541; Bib. 1917: ett gott budskap). Högt rychte troos intet strax. .. (Dvs.) Dhe tijdender som äre aff någon importance, blij intet så lätt trodde. Grubb 363 (1665); jfr HÖG, adj. 10 e α. Sällan rychte vthan root. Dens. 389. Ondt rychte blijr snarast trodt. Dens. 623. Rodna röyer rychte (dvs. om ryktet talar sant). .. (Dvs.) Offta rodnar dhen skyldige. Dens. 689. Rychtet wäxer mädhan dhet löper. Dens. 695. Snart råkar rychte. .. (Dvs.) Man kan aff ringa orsaak komma i folkz munn. Dens. 744. Falskt rychte lodar intet wedh. Dens. 841. Rycktet stadnar intet i första by. Rhodin Ordspr. 108 (1807). Ryktet dräper mannen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i vissa uttr.
α) [jfr fsv. lata ga til rykte at samt y. fsv. göra för rykte at, utsprida ryktet att (HBrask i G1R 3: 406 (1526))] (†) gå för l. i rykte(t) (jfr g), gå l. kringspridas ss. rykte, ryktas; särsk. låta (ngt) gå för rykte(t) l. i rykte, låta (ngt) ut- l. kringspridas ss. rykte, låta (ngt) ryktas, ut- l. kringsprida (ngt) ss. rykte, särsk. med obj. bestående av att-sats, särsk.: ut- l. kringsprida ryktet att (osv.). Laat gaa för ryckthe at wj ackta geffue oss ther ned j landit med vjc eller viijc hesther. G1R 2: 129 (1525). Her gaar för rykte at eder nade akther sig drage in i vestergylland. Därs. 3: 367 (1526). Brahe Kr. 41 (c. 1585: lett man .. gå för rychtedt, att). Om så i Saningh är som alrede förmijkit i rijchtet går .. att (osv.). UrkFinlÖ I. 2: 1 (1596). Och skall hans hanson ware waredt mz i denn hopen som the i Rijchtte gåå Lathe. Därs. 20 (1597). Wägen som lågh til Moschou, bljfwer medh starck Wacht hållen effter dhet gick i fult Rychte at tädan skulle komma mehra Folck. Widekindi KrijgH 192 (1671); jfr FULL, adj. 8 f.
β) (†) få ryktet av ngt l. få rykte att (osv.), höra ryktas om ngt resp. att (osv.), få nys om ngt resp. om att (osv.); ha rykte av ngt, ha hört ryktas om ngt, ha hum om ngt. Scheremetof .. hade fått ryckte, at några våra Regementer voro i an-marche. Nordberg C12 1: 128 (1740). Därs. 2: 83 (: fick .. rycktet af). Celsius G1 1: 52 (1746: hade der af något rykte).
γ) [jfr motsv. anv. i fsv. (i bet. β')] komma (ut)i rykte (jfr ε, 2 d, e, f β).
α') (†) om ngt sakligt: komma ut, ryktas; anträffat bl. i uttr. komma i ord och rykte; jfr ORD, sbst.2 7 d. VDAkt. 1689, nr 1001.
β') (†; jfr dock slutet) om person: bli föremål för spridande av rykte; (ryktesvis, särsk. gm rykte av förklenande l. nedsättande innebörd) bli (allmänt) omtalad (o. känd); särsk. i förb. med bestämning (bestående av att-sats l. ett av prep. för styrt substantiv) angivande vad ryktet går ut på (särsk. i fråga om rykte av förklenande l. nedsättande innebörd); äv. i uttr. komma (ut)i rop (l. skri) och rykte l. komma i alla människors rop och rykte l. i allmans rykte, ss. beteckning för att ngn blir allmänt omtalad (särsk. för ngt ofördelaktigt); stundom närmande sig l. övergående i 2 d, f β. UpplDomb. 7: 8 (1545). Att .. vi alle samen udi ett sådant skri och rycte komme motte, att vi Svenske platt ochrisne vare skulle. RA I. 1: 447 (1545); jfr 2 d. LPetri Sir. 42: 11 (1561: kommer .. j allmanz röckte). Then som kommer vdi vppenbartt rychte för hwad saack thet helsth ware kan. HH XIII. 1: 82 (1563). Samma Legat bleff medh een Skökia vptaghin, och kom ther öfwer i alle Menniskiors Roop och Rychte. Schroderus Os. 2: 644 (1635). RARP V. 1: 241 (1654). särsk. (numera bl. ngn gg ålderdomligt) i uttr. komma (ut)i rykte (förr äv. rop och rykte) för ngn, bli allmänt omtalad ss. stående i intimt l. otillbörligt förhållande till ngn (av motsatt kön); jfr BERYKTAD 1 d. Han var kommen uthi rychte för Konungens syster. LPetri Kr. 46 (1559). Sigridh persdott(er) huilken war komme(n) i Rycte för Jacop And(er)szon i Grubbe att han skulle haffua Belägrat henne. VästerbHandl. 1586, 6: 96 b. (Han) will hänna inthet taga til echta, effter som hoon för en vngh person i roop och rychte kommen är. ConsAcAboP 1: 133 (1644). (De få icke gifta sig med varandra) som medan then förra echta makan lefde äre komne i uppenbara roop och rychte för huar annan. KOF II. 1: 234 (1659). SAOB B 1354 (1904).
δ) vara, förr äv. (i bet. β') stå (ut)i rykte (jfr 2 d).
α') (†) om ngt sakligt: vara allmänt omtalad; anträffat bl. i uttr. vara i rop och rykte. Schroderus Os. III. 2: 336 (1635).
β') om person: vara föremål för spridande av rykte; (ryktesvis) vara (allmänt) omtalad; numera bl. (ngn gg arkaiserande) närmande sig 2 f β, ss. beteckning för att det går rykte(n) av förklenande l. nedsättande innebörd om ngn; förr äv. (stundom närmande sig l. övergående i 2 d) i förb. med bestämning (bestående av att-sats l. ett av prep. för styrt substantiv) angivande vad ryktet går ut på (särsk. i fråga om rykte av förklenande l. nedsättande innebörd; jfr dock slutet). Vij vele tig icke förholle om thänn handell, som Jachim Flemming haffver varith udi rychte före. G1R 28: 501 (1558). (Det) är .. beuissliget, att förnemde Elin hafur länge stådt vthj vppenbara röchte för troldom. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 451 (i handl. fr. 1618); jfr 2 d. Hon är i rychte at hon haffuer otrolighen och oährlighen sigh stält hoss Peter Kruuss. Hall KultInt. 100 (i handl. fr. 1641). Hon hade upptäckt att hon var i rykte. Moberg Rid 315 (1941). särsk. (†) i uttr. vara i stort rop och rykte, vara allmänt känd o. omtalad; anträffat bl. övergående i 2 d, f α: åtnjuta stor ryktbarhet. (Vid början av 300-talet) war Antonius, en Munk, i stort Roop och Rychte. Schroderus Os. 1: 283 (1635). Därs. 2: 28.
ε) (†) föra ngn uti rykte för ngn, sprida ut ryktet att ngn står i intimt l. otillbörligt förhållande till ngn (av motsatt kön); bringa ngn l. ngt i rop och rykte, övergående i 2 f β: sprida ut l. ge upphov till rykte av förklenande l. nedsättande innebörd om ngn l. ngt, åsamka ngn l. ngt dåligt rykte (i bet. 2); komma ngn uti rykte för ngt, med sakligt subj., övergående i 2 c β: åstadkomma att ngn blir (allmänt) omtalad för att ha gjort sig skyldig till ngt. Denna Iustandri attest hafwer kommit .. ståthållaren Schrowen uthi så stoor widhlöfftigheet och uppenbara rychte för tiufnad både uthi Liff- och Ingermanlandh, .. så att (osv.). BraheBrevväxl. II. 1: 220 (1662). Rudbeckius Luther Cat. 115 (1667: bringer). Att Hr Pehr och des hustro fördt M:r Eliam Wijsel uthj Ryckte för Stamplisebethan. VDAkt. 1682, nr 60 (1681). (Att) Rancken .. henne stoor skimpf tillfogat och dess (dvs. hennes) huus .. i roop och rychte bracht (gm att bråka o. slå sönder fönster m. m. i huset). ConsAcAboP 6: 304 (1688).
c) i prep.-uttr. som ange att ngns kännedom l. uppfattning l. tanke l. utsaga o. d. om ngt l. ngn grundar sig (enbart) på l. att ngt göres o. d. (enbart) på grundval av vad ett rykte berättar (l. rykten berätta); särsk. i sådana uttr. som känna ngt l. ngn l. (få) veta ngt genom (i sht förr äv. av) ryktet l. ett rykte (äv. genom, förr äv. av rykte), i sht förr äv. ha ngt av ryktet, ryktesvis känna ngt l. ngn l. (få) veta ngt resp. ryktesvis ha hört (l. fått kännedom om) ngt, stundom äv. älska ngn av ryktet, älska ngn (enbart) på grundval av vad ryktet berättar om honom, förr äv. vara av rykte bekant, vara ryktesvis känd, säga l. tro ngt på (löst) rykte, säga resp. tro ngt (enbart) på grundval av vad ryktet (resp. ett löst rykte) berättar. Svart G1 114 (1561). Stoora och folckerijke steder .. hafwa (under kriget med Polen) fäldt modet, allenest af rychtet uthaf wår ankombst. Gustaf II Adolf 300 (1627). H:r Hans Drake, som af ryckte hade fått wetta att (osv.). HärnösDP 1663, s. 41. Får husbonden hemligen eller genom ryckte veta, at (osv.). PH 5: 3411 (1752). Kamtschatka var redan 1690 af rykte bekant i Jakuzk. Bergman Jordkl. 18 (1766). Somlige säga General Sztaraij äfven död, somlige blesserad, .. men blott på rykte. EP 1792, nr 48, s. 1. Kellgren (SVS) 5: 268 (1793: tro). Jag vet det blott af ett rykte. Nordforss (1805). Jag har det af ryktet. Weste (1807). Blott af ryktet känna ngt. Cavallin (1876). Jag känner honom endast af ryktet. Rydberg Ath. 122 (1876). En som .. aldrig såg dig / På nära håll, men älskar dig af ryktet. Wulff Petrarcab. 299 (1905); jfr 2. Anklagad på ett löst rykte. Östergren (1937). — särsk. (numera bl. tillf.) närmande sig 2 (särsk. 2 f α), i uttr. känna ngn till ryktet, ryktesvis känna ngn, känna ngn par renommée. De känna honom till ryktet, som Göteborgsboerna vår Herre. Granlund Ordspr. (c. 1880). Björkman (1889).
d) närmande sig l. övergående i 2, särsk. 2 f α (jfr c slutet), om rykte (i sht av lovordande innehåll) som gör ngn l. ngt (allmänt) bekant o. omtalad (omtalat); särsk. i förb. med genitivattribut betecknande ngn l. ngt som gm ryktet blir (allmänt) bekant; numera nästan bl. (med mer l. mindre tydlig anslutning till 2, särsk. 2 f α) ss. beteckning för att kännedom om ngns egenskaper o. dyl. l. (vanl.) om ngns storhet l. framstående egenskaper o. d. sprides gm ryktet. Jesus .. botadhe allahanda siwkdom och kranckheet j folkit, och hans rykte gick offuer alt Syrie land. Mat. 4: 24 (NT 1526; Luther: seyn gerucht; Bib. 1917: ryktet om honom). Mardachaj war myndigh j Konungens hws, och hans rychte hördes j all land, huru han wexte til och wardt weldigh. Est. 9: 4 (Bib. 1541; Luther: sein gerüchte; Bib. 1917: hans rykte). Aff hennes (dvs. Israels syster Judas) horerijs rychte är landet orenat. Jer. 3: 9 (Därs.). Ändoch then onde swäfwar / I wälgång långan tijd, / .. Så döör han likväl bort, / Hans rychte blifwer kort. Ps. 1695, 58: 5. Derför går jag, trygg och lika, / huru ock mitt rykte ljudar. Tegnér (WB) 2: 145 (1813). Ryktet ju förkunnar / Hans lof, hans bragders pris, alltre'n med tusen munnar. Böttiger 1: 61 (1856). Ingen av hennes jämnåriga i dalens närgläntor hade reda på .. (hennes sångröst) så att ryktet kunde spridas. Aronson FjärdeVäg. 28 (1950). jfr (†): Flyktande invånare spridde ryktet af hans (dvs. Lennart Torstensons) namn kring Tyskland. Gustaf III 1: 41 (1786). — särsk. (numera bl. ngn gg i vitter stil) i pl., i uttr. ngns rykten, ryktena om ngn(s storhet l. framstående egenskaper o. d.); jfr 2 g. Väl formar den starke med svärdet sin verld, / väl flyga som örnar hans rykten. Tegnér (WB) 2: 25 (1810). Ingelman 188 (1843).
e) närmande sig l. övergående i 2 f β (jfr b γ β', δ β', ε), i vissa uttr.
α) (†) föra l. lägga l. komma ngn (ett ont) rykte (up)på, sprida ut (ett) rykte av förklenande l. nedsättande innebörd om ngn (o. därmed åsamka honom dåligt anseende); föra rop och rykte på ngn, sprida ut onda rykten om ngn o. därmed åsamka honom dåligt anseende; säga ngn fri från (ett visst) rykte, förklara att (ett visst) rykte om ngn är grundlöst. Ondha budtbærare som paa oss roop och rygthe föra wilia j blandt then menige man. G1R 3: 101 (1526). Th[et] rychte som matt[es] la- [re]nsons h[ustrv] påå førdt war [var] løgn .. matteses [hust[rv]] sad[es] frij for th[et] rychte. OPetri Tb. 160 (1527). 5Mos. 22: 14 (Bib. 1541: förer henne itt rychte vppå). Wij skole fruchta och elska Gudh, så at wij icke falskeligha beliwghe, förrådhe, baaktale wår nästa, och komme honom ondt rychte på. Cat. 1567, s. A 8 a. UpplDomb. 5: 147 (1598: ladhee).
β) (numera bl. tillf.) få rykte på sig att ha gjort ngt, bli föremål för spridning av rykten innebärande beskyllning för att ha gjort ngt (jfr 2 c α); i sht förr äv. hava något rykte om sig, ss. beteckning för att det går något rykte av förklenande l. nedsättande innebörd om ngn. Blef och thetta .. befalt, att the ingelunde tillåtas til sacramentet, the som hafue trätte sig emellan eller the som hafue något rychte om sigh. SynodA 1: 17 (1608). Magalhães fick rykte på sig att .. ha smusslat med bytet. Ymer 1921, s. 9.
f) i sg. best. l. i uttr. ryktet går, ss. beteckning för en lek varvid en av (de i en ring sittande) deltagarna viskar en mening l. dyl. till den nästsittande, varefter denne viskar det hörda (med l. utan egna tillägg) till den nästföljande osv., o. den siste högt omtalar vad han trott sig höra (vilket oftast i hög grad skiljer sig från vad den förste viskat). Hubendick FlickLek. 64 (1879). Östergren (1937).
g) (†) övergående i bet.: sägen l. muntlig tradition (om forna tiders händelser o. d.); äv. i uttr. gå i rykte (jfr b α), fortplantas gm muntlig tradition. The som först begynte scriffua Swenska och Danska Cröneker, (ha) taghit begynnelsen aff gammul rychte, wijser och andra sådana blomerade dichter som i landena gonget haffuer. OPetri Kr. 7 (c. 1540). (Man skall) låta dhe rudera, som nu ringa quar stå (av kloster o. kyrkor), blifwa efterkommanderne till ett tekn, at sådanne hafwa på dhe orter warit som Historierne eller folchetz sägn och rycktet i landet betyga. Schück VittA 1: 260 (i handl. fr. 1665). En Munkedicht och sägen, som sedan gåt i ryckte man ifrå man. VDAkt. 1748, nr 209.
2) om (förhållandet att vara föremål för) uttalanden (inom en viss krets l., vanl., bland allmänheten) som ge uttryck åt en (mer l. mindre allmänt hyst) åsikt l. uppfattning med hänsyn till vad vederbörande person l. sak är l. gör l. har o. d.; vad som (allmänt) anses (o. säges) om ngn l. ngt med hänsyn till vad han l. det är l. gör l. har o. d.; anseende (se d. o. III 2); renommé; värdesättning som kommer ngn l. ngt till del (i allmänna opinionen); ofta med bestämning angivande arten av anseende (ss. gott l. dåligt o. d.); ofta i uttr. namn och rykte; stundom svårt att skilja från 1; jfr NAMN 5. Åtnjuta, förvärva sig gott rykte. Ha(va) l. få gott (i sht förr äv., närmande sig f α, högsta), dåligt (äv. ont l. elakt) rykte (om sig); förr äv. få ett ont rykte på sig, få dåligt rykte om sig. (Försvara l. förklena) ngns goda namn och rykte (i sht förr äv. ngns namn och goda rykte). (Vara) bättre än sitt rykte [jfr motsv. uttr. i t., fr. o. lat.; se Holm BevO 43 (1939)]. Hoppas oss i sliike motte ey anners haffua oss æn ath wj iw ther med vel beholla moge en crestelige förstis rychthe. G1R 1: 233 (1524). Föör tigh icke j trätto med tin wen, Ty then thet gör, han får itt ondt röckte på sigh. LPetri Sir. 6: 1 (1561). Haffwa ondt rychte .. om sigh. Helsingius O 2 b (1587). Spordes wid tingett, huad rychte drengien hade, der som han hafuer tient. HellestadDomb. 10/11 1604. I sit lefwernes Beskrifning tilstår (H. Cardanus) at thenna Konsten (dvs. astrologien) .. warit honom .. skadelig til thes Namn och goda ryckte. Block Progn. 15 (1708). Lagerberg Dagb. 42 (1711: högsta röchte hafwa). Vi råda om vår dygd, men andra om vårt rykte. Bergklint Vitt. 96 (1766). (Drottning Kristinas) förakt för qvinnliga dygder har hämnat sig på hennes ryckte. Dock var hon bättre än sitt ryckte. Geijer SvFolkH 3: 482 (1836). Oss emellan sagt så är hans rykte inte det bästa. Johnson GrKrilon 478 (1941). (†) Han sadhe för theras fadher, huilkit ondt ryckte offuer them war. 1Mos. 37: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: vad ont som sades om dem). — jfr DANNEMANS-, FÄLTHERRE-, HELGON-, HJÄLTE-, HORE-, HÄRFÖRAR-, KONSTNÄRS-, KRIGAR-, MISS-, O-, SKAM-, SPÖK-, VAN-, ÄRE-RYKTE m. fl. — särsk.
a) i ordspr. (jfr f α slutet). Gott ryckte är kostelighare än stoor rikedom. SalOrdspr. 22: 1 (öv. 1536); jfr: Bättre är it got rychte än monge rijckedomar. SvOrds. A 3 b (1604) samt: Gott rykte är bättre än rikedom. Bergman Patr. 47 (1928); jfr äv.: Godt ryckte är bättre än guld. Kolmodin QvSp. 2: A 4 b (1750). Rychtet blijr effter döden. Grubb 696 (1665). Gott rychte är bästa arfwegodz. Törning 45 (1677); jfr: Godt ryckte är det andra arfvet. Rhodin Ordspr. 56 (1807).
b) i vissa numera obrukliga uttr. som ange att ngn kommer i åtnjutande av ett så l. så beskaffat rykte gm vad ngn säger l. sprider ut l. att ngn har så l. så beskaffat rykte l. anseende hos ngn l. att ngn åsamkar ngn dåligt anseende l. att ngn uttalar sig erkännande om ngn l. ger ngn gott vitsord o. d.; stundom svårt att skilja från 1; jfr d, e. (Timoteus) hadhe it gott rykte vtåff the brödher som woro vthi Lystris. Apg. 16: 2 (NT 1526; Luther: gut gerucht bey; Bib. 1917: hade gott vittnesbörd om sig). Att han ställer aff thett onde rychte han haffwer aff hwar man. G1R 16: 300 (1544). Intet annat them (dvs. svenskarna) så högt förtychte, / Som the måtte icke aff Danske itt erligit rychte. / Bekommet, för all sijn möde oc kost. Svart Gensw. I 4 b (1558). Hwilken som warder uti någre wärf eller ährender utsändt, och ställer sig uti resan otillbörligen, så att han lägger Konungen eller sin Husbonde ett ondt ryckte och nampn in, .. miste lifwet. Schmedeman Just. 102 (1590). Efther thet hans sochnemenn wore här thillstädes, goffuo the klockaren gott rychte, och wille frija honom för thet taal. UpplDomb. 5: 206 (1599).
c) i förb. med vissa bestämningar angivande vad som säges l. anses om ngn l. ngt l. den egenskap o. d. som ngn l. ngt anses äga; jfr d, f o. NAMN 5 b.
α) med bestämning bestående av en (stundom av prep. för, äv. om styrd) inf. l. av en att-sats; jfr d. (Judit) hadhe itt gott rychte när hwar man, at hon fruchtadhe Gudh. Judit 8: 8 (Bib. 1541). Han har det ryktet at han stjäl. Weste (1807). Mariestad njuter förtjent det ryktet, att vara en af Sveriges skönast belägna småstäder. Almqvist Går an 117 (1839). Han har hos folket rykte om att vara trollkarl. Meurman (1847). (Gubben) hade .. rykte om sig att ha en mejsel, hvilken han .. smidt sig af ångerstål i hins namn. Wigström Folkd. 2: 222 (1881). Komminister Hedin efterlämnade vid sin bortgång ryktet att ha varit en rättrådig, klok och hjälpsam man. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 17 (1947). jfr (†): The (som bespejat landet Kanaan) gåffuo landena itt ryckte, at thet war ondt. 4Mos. 14: 37 (Bib. 1541); jfr b.
β) i förb. med bestämning bestående av ett av prep. för (äv. om) styrt substantiv angivande ngt som ngn l. ngt är känd (känt) för att ha l. visa l. utmärkas av o. d., förr äv. (i förb. med prep. för) ngt som ngn anses vara; jfr d, f α. (Hon) haf[wer] .. rychted för en trulpacka. ÄARäfst 38 (1596). Det gamla Schweitziska ryktet för oöfvervinnerlighet .. upphörde .. efter slaget vid Marignano (1515). Geijer I. 1: 88 (1818). (Tidningen hade) blifvit omtyckt .. och vunnit ett stadgadt rykte för omutlig redbarhet. Söderberg MBirck 243 (1901). Det rykte om .. gnidighet de fått. Östergren (1937).
γ) i förb. med bestämning inledd av den komparativa konj. (så)som; jfr f α. Hon måste skaffa sig och vidmagthålla rykte som byns bästa arbeterska. Hedenstierna FruW 124 (1890). (Grävlingen) har .. ett stadgat rykte som oförbätterlig äggrövare och mordängel bland fågelungarna. Selander MarkMänn. 78 (1937).
d) (ngt ålderdomligt) i uttr. stå (förr äv. vara l. leva) i (i sht förr äv. uti) så l. så beskaffat rykte (för ngt), åtnjuta så l. så beskaffat rykte (för ngt); komma i rykte för ngt l. att vara o. d. ngt (jfr 1 b γ β'), få rykte om sig för ngt resp. att vara osv. ngt; jfr c α, β. Somblige .. sade honom wara ij elakt rychte. RARP V. 1: 232 (1654). BraheBrevväxl. II. 1: 210 (1662: lefwa uthi .. elackt rychte). Ware tit namn uti godt Ryckte til evärdelige tider! Ehrenadler Tel. 712 (1723). För sina nål- och messingsfabrikat står .. (Gusums bruk) i godt rykte. Höjer Sv. 2: 63 (1876). Sålunda kom .. (tavlan) i rykte att vara en undergörande tafla. Cederschiöld Riehl 2: 100 (1878). Mot Söderblom .. visade alltid Rudin en varm personlig välvilja, även då han kommit i rykte för kätteri. Andræ Söderblom 101 (1931). — särsk. (†) i förb. med att-sats, i uttr. vara uti (det) ryktet att (osv.), åtnjuta l. ha det ryktet att (osv.). Herren haffuer låtit tigh wara vthi thet rychtet, at tu äst såsom een offuergiffuin och aff hiertat bedröffuat quinna. Jes. 54: 6 (Bib. 1541; Luther: im geschrey sein, das). Wärden, som eljest war vti rycktet, intet som Elisabeth ofruchtsam, vtan at han här och ther, alt för fruchtbar wore. Weise 225 (1697; t. orig.: im Geschrey war .. dasz).
e) (†) i uttr. sätta l. bringa l. komma ngn (ut)i elakt l. ont o. d. rykte, åsamka ngn dåligt anseende l. skaffa ngn dåligt rykte gm att sprida ut ngt ofördelaktigt om honom; jfr 1 (b ε). Jngebor Kristiers dott[er], som haffuer komitt förnemde Laritz Kåck wthij jtth slimptt rycte, i så måtto ath hann skulle haffua henne wolthagith och beleg[r]att. TbLödöse 450 (1599). Nehrman PrCr. 78 (1759: bragt). Sätta någon i elakt rykte. Dalin (1855).
f) pregnant.
α) gott rykte l. anseende; särsk.: berömmelse, ära, namnkunnighet, ryktbarhet; äv. i sådana uttr. som åtnjuta l. ha (stort) rykte för sin fromhet l. (så)som talare o. d. (jfr c β, γ); jfr g o. NAMN 6. Vinna ära och rykte. Vinna odödligt rykte. Åtnjuta europeiskt rykte. HH XXXIII. 1: 155 (1561). Tit haer een Jomfru Ryktet mist, / Som welat wara först och sist / I Gäst-bod, Bröllop, Barsööl, Speel. Lucidor (SVS) 459 (1674). Hvem är det väl, som ej vinlägger sig at förvärfva namn och ryckte? Kellgren (SVS) 4: 247 (1781). Snart i rykte framom alla / I sqvadronen stodo de, / Ingen vågade sig kalla / Bättre, tapprare. Runeberg 2: 83 (1847). (De amerikanska symaskinsfabrikerna) glädja sig åt ett utomordentligt rykte. Wolter Symask. 16 (1866). Han har ett stort rykte ss. talare. Cavallin (1876). Scribes fall blir lika snabbt som hans rykte en gång var stort. Kihlman NordProf. 256 (1930, 1935). Atnjuta rykte för sin fromhet. Harlock (1944). jfr FÄLTHERRE-, HÄRFÖRAR-, KRIGAR-, PÖBEL-, RIKS-, VÄRLDS-RYKTE m. fl. särsk. i ordspr. Rychte är kostelighare än stoor rikedom. Ordspr. 22: 1 (Bib. 1541). Then rychte wil haffua han wari sådan som han will heeta. SvOrds. C 5 b (1604). Rychte wil haa sanning medh sigh .. (dvs.) Dhen som wil haa ett gott nampn och rychte, han måste och så wara, som han wil heeta. Grubb 696 (1665).
β) dåligt rykte l. anseende; numera bl. (föga br.) i uttr. ha rykte på sig, ha dåligt rykte om sig; förr äv. i uttr. komma i rykte (jfr d, 1 b γ), få dåligt rykte om sig. Ty wacta tigh well, / huem tu befaller titt tall, / att tu iche kommer ij ryckte eller något qual. Visb. 1: 69 (1573). De Feel, som Pigor mäst begå, / Hwaraf de Namn och Rykte få. Lucidor (SVS) 455 (1674). Mechtild är .. Holsteinska — och har efter (sin förra gemål) Abel (som ansågs ha mördat sin broder) lite rykte på sig. Strindberg Bjälb. 54 (1909).
g) (numera bl. ngn gg i vitter stil) i pl.; särsk. pregnant, motsv. f α. I Frankrike ha två store Prælaters rykten stigit til stiernorne. Dalin Arg. 1: 273 (1733, 1754). Man tanklöst andras rykten sårar, / Med qvickhet. Creutz Vitt. 42 (1795). JGOxenstierna 5: 296 (c. 1817).
3) (i sht i vitter stil) om rykte (i bet. 1 (o. 2 f α)) tänkt l. föreställt ss. ett levande väsen (l. med egenskaper som tillkomma ett levande väsen); särsk. dels personifierat, om (bild av) allegoriskt väsen l. [jfr lat. Fama] om (bild av) gudinna (i konsten framställd ss. en bevingad kvinnlig gestalt, ofta utrustad med basun l. trumpet), dels i mer l. mindre bildl. uttr., särsk. (flyga l. föras o. d. på) ryktets vingar; i sg. förr äv. behandlat ss. egennamn. Thet Roos, som Rychtes liud Kring heela Verlden bodar, / Är och Förgänglighet. Lagerlöf Vitt. 64 (1685). 2:ne Bilder af Rykten, som hade naturliga hår och wingar af Swanfjädrar. HC11H 6: 145 (c. 1700). Din hjältebragd är förd på Rygtets lätta vingar. Bellman (BellmS) 4: 152 (1771). På ljusa skyar föreställas oräkneliga härar i silfverharnesk, hvilkas särskilta divisioner manas och anföras af Rykten på vingade hästar. Gustaf III 2: 33 (c. 1785). Hvar (är) / det hjeltenamn, o Folk! som trötta Ryktet bar? Tegnér (WB) 2: 65 (1811). I hvarje svickel flyger ett Rykte med basun. 2VittAH 21: 213 (1853, 1857). Ryktets gudinna ell. Ryktet. Dalin (1855). VFl. 1933, s. 79 (: flugit på ryktets vingar över landet).
4) [jfr 2 f α] (†) om berömd person: berömdhet (se d. o. 2). Rydqvist Resa 209 (1838). Möjligheten att till Lunds Universitet eröfra Fäderneslandets största Jur(idiska) rykte. ConsMajLundP 27/11 1841, § 10.
Ssgr (i allm. till 1): A (†): (2 f α) RYKT-LÖS. som saknar anseende l. ryktbarhet. Är det ey bättre skatt, at ruttna vthi Mull, / Än Rychtlöös giömas bort i Silfwer och i Gull. Swebilius SGHelmfeldt S 2 a (1678).
B (numera föga br.): RYKTE-FÅNGEN, p. adj. (†) om person: beryktad (se d. o. 3), ökänd. (Sv.) Ryktefången (lat.) magnæ sed parum bonæ famæ vir. Pfeif DeHabitu 283 (1713). —
-GÅNGEN, p. adj. (†) spridd o. känd gm ryktet; jfr rykte 1 b α. Den saken är wida ryktegången. Pfeif DeHabitu 259 (1713). —
-VIS, se C.
C: (1, 2 f α) RYKTES-BASUNIST. (tillf.) särsk. till 2 f α: person som basunar ut ngns rykte l. berömmelse. ST 1899, nr 2218 A, s. 3. —
(2) -GOD. (i vitter stil, mera tillf.) som har gott rykte. Phronios' son, den ryktesgode Noemon. Johansson HomOd. 2: 386 (1844). —
(jfr 3) -GUDINNA. gudinna utgörande personifikation av ryktet. Lagerlöf HomOd. 298 (1908). SthmSlH 2: 121 (1940). —
(2 f α) -HUNGER. (mera tillf.) stark längtan l. åtrå efter anseende l. berömmelse; jfr hunger 2. Forsslund Storg. 61 (1900). —
-HYENA. (mera tillf.) bildl., om person som med njutning o. passion hänger sig åt att uppsnappa o. sprida rykten av nedsättande innebörd; jfr hyena 2. SvD(A) 1930, nr 268, s. 10. —
-KAMPANJ. kampanj (se kampanj, sbst.2 3, 3 a) som bedrives gm utspridande av rykten. Lindroth Gruvbrytn. 1: 218 (1955). —
-KORP. (mera tillf.) bildl., om person som överbringar l. sprider ut rykte(n), vanl. om ngt olyckligt l. ofördelaktigt o. d.; jfr korp, sbst.1 1 c, o. olycks-korp. Lindström Österhus 174 (1952). —
-KRÖNIKA. (mera tillf.) bildl., om sammanfattningen av innehållet i en mängd (på en plats o. d.) cirkulerande rykten. SvD(B) 1944, nr 209, s. 4. —
(2 f α) -KÄRLEK. (mera tillf.) kärlek (se d. o. 2) till anseende l. berömmelse; jfr -hunger. Blanck GeijerGötDiktn. 370 (1918). —
-POST. (mera tillf.) underrättelse om ngt gm ryktet; jfr post, sbst.3 8. Högberg Vred. 3: 162 (1906). —
-PROPAGANDA. (mera tillf.) propaganda bedriven gm spridning av rykte(n). Staf PolisvSthm 314 (1950). —
-SMEDJA. (mera tillf.) om plats där rykten hopsmidas l. varifrån rykte(n) utgår (utgå). SDS 1886, nr 290, s. 2. —
-SMIDARE. person som hopsmider o. sprider ut rykte(n), upphovsman till rykte(n); jfr -makare, -smed. LfF 1860, s. 188. —
-SMIDERI30~102 l. 10104. om handlingen l. värksamheten att hopsmida o. sprida ut rykte(n); äv. (i sht i pl.) konkretare, övergående i bet.: rykte(n); jfr -makeri. SD(L) 1900, nr 320, s. 2. HT 1934, s. 397 (i pl., konkretare). —
-TRUMPETARE. (tillf.) bildl.: person som basunar ut rykte(n); jfr -basunist. ST 1897, nr 2313 A, s. 2. —
-VIS, adv. (rykte- 1855—1927. ryktes- 1829 osv.) [jfr d. rygtevis, t. gerücht(s)weise] gm ryktet l. rykten; i form av l. ss. ett rykte l. rykten; äv.: enligt ryktet l. rykten. Hvad om de sålda skeppens destination ryktesvis kommer ut bland allmänheten, är ej egnadt att ingifva farhågor. MinnSvNH XII. 1: XCVII (1829). Det talas ryktesvis här om en närgången begäran från Ryska sidan att få .. i Skåne, upprätta ett läger. AnderssonBrevväxl. 2: 84 (1848). Jag känner honom endast ryktesvis. Rydberg Ath. 96 (1859). I pressen har .. uppgivits, att .. Sveriges sista handelsbrigg .. förlagts till utställningen (i Västervik), ryktesvis såsom dansbana. VFl. 1933, s. 92. —
-VÄG. särsk. i sg. best. i adverbiell anv., liktydigt med: gm ryktet, ryktesvis. Ahlgren Veckopr. 136 (1940). Didriksson .. tänkte att ungfolket skulle väl känna honom ryktesvägen. Fridegård Kvarnb. 123 (1944).
RYKTBAR, se d. o. —
RYKTIG, adj. [jfr mlt. ruchtich, ä. t. rüchtig] (†) till 1: (ryktesvis) bekant l. känd. Synes oss liikast vare atti på thet alle hemmeligaste .. haffue samme sack inne medt ider. Så hon icke motte bliffue ryctigh. HFinlH 1: 286 (1546). jfr land-ryktig.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content