publicerad: 1989
STEG ste4g, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr ä. d. steg (d. steg), nor. steg; i bet. 1 o. 2 sannol. av lt. steg, av mlt. stech, n., gångstig, smal väg, spång, etymologiskt identiskt med STEG, sbst.1, o. nära besläktat med nl. steg, m., fht. steg, stec, m., gångstig, spång (mht. stec, m., gångstig, spång, steg, t. steg, m., gångstig, spång, steg); i bet. 3—8 av t. steg (se ovan); genus n. i bet. 3—8 torde bero på inflytande från STEG, sbst.1 — Jfr BUNDSTEG]
1) (†) (gm upptrampning bildad) smal gångväg (i terräng), stig. (Grekernas befälhavare) twingade sitt krijgsfolck, at the igenom ojämpne och fahrlige wägar och steegh skulle löpa vp för (det av fienden besatta) berget. Schroderus JMCr. 376 (1620). Cellarius 22 (1729). — jfr FÄ-STEG.
2) (†) spång (se d. o. 1). Enär hon .. til een liten bäck kom, then hon intet öfwerspringa kunde, och intet steeg warit tilstädes, hafwer hon (osv.). NAv. 21/5 1657, nr 1, s. 4.
3) om tvärstycke som förenar l. sammanhåller flera vinkelrätt gående delar i en konstruktion; i fråga om moderna förh. numera bl. i a—c; utom i a—c numera i sht i vissa trakter. Stegen af miärden, som woro afklädde. NVedboDomb. Sommart. 1745, § 123. (Gummibandet) fastsys kring steget på det ena spännet. Freja 1874, s. 86. — särsk.
a) hippol. om var o. en av de två flata sidodelar som sammanhåller fram- o. bakbommen på en sadelbom (se d. o. 2). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 33 (1836).
b) snick. om det mittersta, med sågbladet o. spännsnöret parallella trästycke i en strängsåg (spännsåg) vilket sammanhåller o. är rörligt infäst i de vinkelrätt mot detta gående stycken i vilkas ändar sågbladet o. spännsnöret är fästa, bom (se BOM, sbst.1 2 g). Eneberg Karmarsch 1: 100 (1858). Handtv. 91 (1874). jfr TNCPubl. 43: 206 (1969).
c) (i fackspr.) i fråga om papperstillverkning, om var o. en av de tvärgående lister mellan kyparnas långsidor som avser att ge stadga åt kypens träram; äv. om var o. en av de två brädor som låg över kypen, den ena längs med o. den andra på tvären. Ambrosiani DokumPprsbr. 383 (1923).
4) [jfr 3] boktr. i form (se d. o. II 6): utfyllnad l. blindmaterial bestående av tvärs över formen gående stycken av bly l. annan metall l. konstharts o. d. (förr äv. av trä) med uppgift att utfylla större utrymme mellan textgrupper l. kolumner l. tryckark o. d.; förr äv. om linje (se d. o. 1 a ζ) tryckt med sådan typ. Holmberg 2: 614 (1795). Steg .. (dvs.) En sort styl hvarmed man trycker linjer; äfv. Därmed tryckt linje. Weste FörslSAOB (c. 1817). När Arket är utsatt .. slår Sättaren det tillhöriga formatet öfwer detsamma, sedan han förut har först rätt noga undersökt, om alla dertillhörande stegen äro rigtigt beskaffade. Täubel Boktr. 1: 137 (1823). Thon o. Kirsch 53 (1856; om nedre marginal i bok). Den större materielen kallas steg och användes för att utfylla större tomrum. Elge BoktrK 9 (1915). GrafUppslB (1951). — jfr BIND-, HÅL-, KAPITAL-, KIL-, RULL-, SKRUV-, SKÄR-, SLUT-, SNITT-, TRÄ-, ÄND-STEG m. fl.
5) bokb. på partiband (se d. o. 1): mellanrum mellan lösrygg o. kanten på den pappskiva som bildar ena sidan av bandet; i ssgn HEL-STEG äv. om mellanrum mellan frampärm o. bakpärm. GrafUppslB (1951). Därs. 766 (: helsteg).
6) mus. stall (se STALL, sbst.3 1, 1 slutet). VaruförtTulltaxa 1: 472 (1912). VaruHbTulltaxa 1: 380 (1952). jfr: Diskant- resp basstegen (i piano). 2SohlmanMusiklex. 5: 59 (1979).
7) om avsats (se d. o. 1 a) l. om avsatsliknande l. insvängd del av ngt, fläns l. dyl. JernkA 1898, s. 243 (på formflaskor). Kakelugnskakel har en tjocklek av c:a 1 cm och är vanligen glaserat på yttersidan av det s. k. bladet. Kring bladets innersida finnas flänsar, s. k. steg. HantvB I. 4: 209 (1936). — särsk.
b) sjöt. på vardera sidan i botten av sjöflygplan o. vissa båtar: tvärskepps gående avsats l. inåtbuktning som bildar en mera horisontell yta på vilken båten för att minska vattenmotståndet avses glida mot vattenytan. Östlund BokBåtar 142 (1924). SvUppslB 9: 855 (1932; på sjöflygplan). V-bottenbåt försedd med steg, vilken tack vare stegen besitter högre fart än en liknande båt utan steg. TT 1941, Skeppsb. s. 90.
c) (†) om den smala mittdel av en räl som förenar rälhuvud o. rälfot, rälsliv, liv (se d. o. II 5 b ε); äv. om den smala mittdelen hos I-formad balk. För tillverkning af jernvägsskenor användes i allmänhet det sämsta tackjernet, dock olika för foten, midtelstycket (steget) och öfre delen. JernkA 1860, s. 181. (Konstruktörer o. ingenjörer bör) vid toppflensar, bestående af steg och vinklar, låta steget med några mm. öfverskjuta vinklarne. TT 1895, Byggn. s. 109. Därs. 1898, Allm. s. 47.
Ssgr: (7 b) STEG-BÅT. (i sht förr) snabbgående motorbåt (glidbåt) med steg; äv. i utvidgad anv., om glidbåt med flera tvärgående bärande plan under skrovet, hydroplan (se d. o. 1), hydrofoil-båt, bärplansbåt. Nerén (1928). TT 1941, Skeppsb. s. 90 (om motortorpedbåtar). Stegbåt, (dvs.) motorbåt som planar på tvärgående bärande band i båtens botten. BonnierLex. (1966). Rydholm (1967). —
(4) -HYLLA. boktr. i sätteri l. tryckeri: hylla (se hylla, sbst. 1) för l. med steg. NordBoktrK 1911, s. 127. —
(8) -LAPP. (numera mindre br.) lapp (se lapp, sbst.3 1 a) använd l. avsedd ss. kil (i sht på l. till skjorta). Widegren (1788; på skjorta). Benkläder av kulört bomull med infällda steglappar. KatalNK 1925, Vår. s. 10. Varulex. Beklädn. 243 (1945; på skjortor). —
(7 b) -LIST. sjöt. på stegbåt: längsgående list (se list, sbst.2 3) fungerande liksom ett steg. Rydholm (1967). —
(5) -MÅTT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11338). bokb. Stegmått, (dvs.) hjälpmedel vid tillverkning av lösa pärmar bestående av en tjock papp- eller metallstrimla som lägges på överdragsmaterialet för att markera exakt avstånd mellan pärmarna med plats för lösryggen. GrafUppslB (1951). —
(6) -PINNE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11347). (†) på ä. luta: pinne tjänstgörande ss. stall. Lind 1: 290 (1749). —
Spoiler title
Spoiler content