publicerad: 1989
STOCKA stok3a2, v.1 -ade (pr. sg. -ar Lybecker 95 (c. 1715: förståckar) osv.; -er Bullernæsius Lögn. 67 (1619: förstöcker). — imper. -er Psalt. 95: 8 (Bib. 1541: förstocker). — p. pf. -ad Tideb. 45 (c. 1525: forstokkade, pl.) osv.; -t Lybecker 119 (c. 1715: förstockta, sg. best.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (ss. senare led i ssgn FÖR-STOCKELSE, se FÖRSTOCKA), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(stock- (-å-, -ch-, -kk-) c. 1525 (: forstokkade, p. pf. pl.), 1526 osv. ståk- 1628. stöck- 1619 (: förstöcker, pr. sg.). -a c. 1525 (: forstokkade, p. pf. pl.) osv. -ia 1684 (: Ståckias om))
Etymologi
[fsv. stokka (i bet. 3 e); motsv. fd. stokke (i bet. 3 c; d. stokke), nor. stokke (i bet. 3), fvn. stokka (i bet. 3 e; nor. dial. stokka, binda samman hästs fötter med fängsel), mlt. stōkken (i bet. 3 c, e), t. stocken, stōcken, eng. stock (i bet. 3 a, e); avledn. av STOCK, sbst.1 — Jfr BESTOCKA]
2) (†; se dock STOCKA IN) motsv. STOCK, sbst.1 1 (o. 2): innestänga (ngn) medelst stock(ar) l. bom(mar); utom ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb. anträffat bl. refl., i uttr. stocka sig inne, stänga sig inne (gm att sätta stock(ar) l. bom(mar) för dörren l. dörrarna). VRP 1628, s. 291. — jfr IN-, INNE-STOCKA.
3) motsv. STOCK, sbst.1 2: förse (ngt) med stock l. placera (ngn l. ngt) på l. i en stock l. bearbeta (ngt) med stock o. d.; utom i a—e i sht (sjöt.) motsv. STOCK, sbst.1 2 a: påsätta ankarstock på (ankare); ss. vbalsbst. -ning äv. (sjöt.) konkretare, om det varmed ankare är stockat; i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.) äv. (sjöt.) i utvidgad anv., om ankare: vilkets kätting är oklar (se d. o. 8). Leanens Anckare .. stockades. SkeppsgR 1544, s. 38 a. Befinnes vid Uptaklingens början at Ankarne ej äro ombord, stockade och rörade (osv.). Pihlström SkeppAflöpn. 1: 149 (1796). Stockningen på ett ankar. Weste FörslSAOB (c. 1817). Schulthess (1885; äv. med avs. på verktyg). Han kröp ner i vartenda hål (på jakt efter en silvergruva), stockade så gott han begrep med sitt sjuka förnuft, kände med sin käpp om berget var sönderfrätt. Koch GudVV 1: 280 (1916). Stockat ankare, (dvs.) skeppsankare med stocken påsatt. SohlmanSjölex. (1955). Med stockat ankare kan även avses att kättingen är oklar under stocken. Därs. — jfr O-STOCKAD. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) motsv. STOCK, sbst.1 2 d, med avs. på handeldvapen (i sht gevär l. pistol) l. pipa l. lås på l. till sådant: förse med stock; ofta i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.), om gevär osv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(a-re), dels om sätt varpå gevär är stockat, dels om stocken. Stiernflycht HuushAnn. Specif. 18/11 1665. Een Reffelbössa medh flinthlåhs, refflatt och ståckat af Sahl: Rikz Admiralen Gref G: Oxenstierna. Livrustk. 1943—45, s. 15 (1678). VetAH 1742, s. 59 (i p. pf.; om gevärspipor). Dessa pistoler äro stockade med el. i valnötträd. Weste FörslSAOB (c. 1817). Noga räknadt behöfver hvarje skytt en stockning som svarar emot hans kropps ställning — en lång eller kort hals, ett bredt eller smalt hufvud m. m. Svederus Jagt 23 (1831). Jonas Rundberg som .. 1775 blev gesäll och 1781 mästare, båda gångerna på att stocka en hagelbössa. SvVapSÅ 1926, s. 13. Utformningen av kolven, stockningen, som man säger, är av allra största vikt. Jakten 358 (1951). — jfr OM-STOCKA o. HALV-, HEL-, NY-, O-STOCKAD samt GEVÄRS-STOCKNING.
b) (i sht i fackspr.) motsv. STOCK, sbst.1 2 e: sätta (ngt) på en stock (o. forma l. behandla det därpå); i sht med avs. på hatt. ConsAcAboP 8: 426 (1704; med avs. på hatt). Så hjälpte mor och barn varandra att för hand trycka tyget till och stocka luvorna (till Delsbodräkten). SvSlöjdFT 1930, s. 50. Jag behövde få min gamla filthatt stockad och pressad. Östergren (1946). — jfr OM-, UPP-STOCKA.
c) biodl. motsv. STOCK, sbst.1 2 k, med avs. på svärmande bin l. bisvärm: infånga o. (preliminärt) placera i bistock l. (o. numera bl.) i bikupa; äv. refl., om svärmande bin: samlas i en stock osv. IErici Colerus 2: 98 (c. 1645). Triewald Bij 87 (1728; refl.). Hafwer biswerm satt sig i bärande och fridlyst trä; tå skal then stockas. BB 21: 1 (Lag 1734). Dahm Biet 94 (1878; i p. pf., om bisvärm). I bigården stockade han svärmen på vanligt sätt. Nilsson HistFärs 201 (1940). BraBöckLex. (1979; under stock). — jfr IN-STOCKA. — särsk. i ordspr. stocka flugorna och låta bina fara, ungefär liktydigt med: sila mygg och svälja kameler (se KAMEL 1 a). G1R 16: 242 (1544). Stocka flugor, och låta bien fara. Granlund Ordspr. (c. 1880).
d) (†) motsv. STOCK, sbst.1 2 k? l. l?, i uttr. stocka ord, samla ord l. lägga ord på minnet för att använda dem i klandrande syfte, märka ord (se MÄRKA 11 a). Cavallin (1876).
e) (i skildring av ä. förh.) motsv. STOCK, sbst.1 2 m: sätta (ngn) i straffstock (l. i fängsligt förvar); äv. bildl.; förr äv. i uttr. stocka och blocka ngn (äv. utan obj.; se BLOCKA 3). HSH 16: 13 (1526). (Synden, döden och djävulen) äro alla menniskiors dödz fiendar, som oss stocka, fiättra och binda. LPetri 2Post. 80 b (1555). Den som stockade någon så at fötterne ruttnade af honom, bötte (enl. Östgötalagen) 40 marker. Schröderheim PVetA 1787, s. 20. Nordström Samh. 2: 339 (1840).
4) (förr) motsv. STOCK, sbst.1 3, med avs. på trädtelning l. -planta: ympa in på rotstock; äv. utan obj.; äv. refl., om växt: skjuta (rikligt med) skott l. stänglar. At stocka eller vnder jorden ympa träd. Broocman Hush. 4: 47 (1736). Strålenhielm Ymp. 13 (1751; utan obj.). Genom dess busklika vext lämpar arren sig äfven till häckar. Inga uppvexa hastigare, inga tåla bättre klippning, inga stocka sig bättre. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 171 (1857).
5) byggn. motsv. STOCK, sbst.1 4 a, med avs. på putsad (se PUTSA, v.3) yta l. vägg o. d.: med putsbräda l. murarkäpp l. dyl. utjämna putsbruket på; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om putsbruk som (skall) stockas l. är stockat. UB 1: 450 (1898). Sedan grundningen (på den rörade träytan) vittorkat, utföres stockning och övrigt putsarbete. Bildmark Entrepr. 132 (1921). Stockning, d. v. s. ett första påslag av grövre putsbruk, som får torka innan den slutgiltiga putsen, finbruket, slås på. HantvB I. 4: 250 (1936). TNCPubl. 42: 102 (1969).
Särsk. förb.: STOCKA AV10 4. sjöt. till 3 f: fälla ner stocken på (ankare) o. lägga den utmed läggen. Stenfelt (1920). —
1) (numera föga br.) till 2: stänga l. bomma in (ngn, t. ex. gm att sätta stock l. bom för dörren l. dörrarna); förr äv. refl., i uttr. stocka sig in, (på sådant sätt) stänga in sig. (Han) slåår och hugger i wägger och dörar, så at alt huussfolket måste stocka sig in om lyckta dörer. VDAkt. 1677, nr 8. Svedenfors Gränsb. 1: 94 (1949).
2) (numera föga br.) till 3 c: ta l. föra in (bin l. bisvärm) i stock; äv. refl., om bisvärm: stocka sig. Palmblad Nov. 4: 75 (1851). Klint (1906). —
2) till 3 b. Weste (1807). Det är med hans wänskap som med fasonen på hans hatt; han stockar om den jemt och samt. Hagberg Shaksp. 2: 6 (1847). —
STOCKA OPP, se stocka upp. —
STOCKA SAMMAN10 32 l. 40. (mera tillf.) till 1: foga samman stockar till (ngt). Carlsson GlestGård. 176 (1943; med avs. på vindskydd). —
STOCKA UPP10 4, äv. OPP4. (i sht i fackspr.) till 3 b: fräscha upp l. förbättra (hatt o. d.) gm (om)-stockning. Sahlstedt (1773). jfr uppstocka. —
STOCKA UT10 4. (i sht i fackspr.) till 3 b: gm (om)stockning utvidga (hatt o. d.). Hallstén o. Lilius (1896). Skulle ni vilja stocka ut hatten lite åt mig! Östergren (1946).
Avledn.: STOCKARE, sbst.1, m.//ig. (i sht i fackspr.) till 3 b: person som yrkesmässigt stockar hattar o. d. YrkesförtArbFörmedl. 14 (1952). —
STOCKERSKA, f. [jfr stockare] (i sht i fackspr.) till 3 b: kvinnlig stockare. YrkesförtArbFörmedl. 20 (1936).
Spoiler title
Spoiler content