publicerad: 1998
SUP sɯ4p, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (VDAkt. 1705, nr 409 osv.) ((†) -er Hiorter Alm. 1745, s. 17).
Ordformer
(soupis 1758. sup (-uu-, -w-, -wu-) c. 1635 osv. suuper 1614)
1) motsv. SUPA, v. 3: så mycket av en vätska som man sväljer l. kan svälja på en gång, klunk; äv. om liten kvantitet vätska, slurk, sladd; äv. i utvidgad anv., om andedrag (jfr SUPA, v. 2); numera nästan bl. ss. senare led i ssgn KALL-SUP l. elliptiskt för detta ord. Schroderus Dict. 117 (c. 1635). Vtaff een longlig tienst, ther the (dvs. de som varit på sjön) mång kanna diuup / Haff willigt hulpit till, att tömma i een suup. CupVen. A 8 b (1669). Brunnen är så diup, / At Du med munnen ei kan taga någon sup. Kolmodin QvSp. 2: 72 (1750). Sup .. (dvs.) Så mycket brännvin eller likör som man njuter i en drick, med en sväljning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Ta stora supar. Dalin (1854). Hon gick ut för att titta på vädret; stod på trappan och insöp några supar frostluft. Martinson Nässl. 89 (1935). IllSvOrdb. (1955). — jfr SIL-, VATTEN-SUP.
2) (†) om den mängd vatten som en pump uppfordrar i ett pumpslag; jfr SUPA, v. 3. De som skryta af, att kunna göra värk som hefva åmtahls i huar dragning eller suup, förtijga gerna der hoos af huad högd det skier. Polhem ESkr. 3: 355 (c. 1720). Momentum af et pumpwärk, i grufwor eller annorstädes, der det drifs med watn, finnes, när hela watupelarens tyngd multipliceras med resten eller hela kolfgången i hwar sup. VetAH 1741, s. 165.
3) motsv. SUPA, v. 6—8, om den mängd brännvin (l. konjak o. d.) som hälls l. ryms i ett brännvinsglas l. dyl.; äv. övergående i anv. ss. måttsord. Ta (sig) en sup. Slå i l. upp en sup. Bita av supen. En sup på fisken. En sup på l. till maten. Hiärne Suurbr. 64 (1679). Tycker du at grafven är för djup, / Nå välan, så tag dig då en sup, / Tag dig sen dito en, dito två, dito tre, / Så dör du nöjdare. Bellman (BellmS) 2: 48 (c. 1770, 1791). Herrarna traktera hvarandra med ”Uddevalla”, en kopp kaffe med en sup bränvin i. Sturzen-Becker 2: 46 (1861). Välkomna / till smörgåsbordet och supen! Fröding Guit. 30 (1891). Vid försök har en sup (5 cl) brännvin eller 1 1⁄2 flaska pilsnerdricka förlängt tiden mellan varseblivning och handling (reaktionstiden) med c:a 1⁄5 sekund. Bolin VFöda 344 (1934). Ta en sup och var som en människa. Trenter AldrNäck. 88 (1953). I lördags var Inez och Ernst hemma hos Gullan och Emil på en sup och en smörgås. SDS 19⁄10 1967, s. 18. — jfr APTIT-, AVSKEDS-, BAD-, BORDS-, BRÄNNVINS-, FISK-, FÄRD-, GOD-NATT-, KRON-, KVÄLLS-, KYRK-, KÖP-, LOPP-, MALÖRTS-, MORGON-, MÅLTIDS-, NATT-, OST-, RES-, SLAKT-, VÄLKOMST-SUP m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksartade uttr. Han tar sig een suup för Giöken. Celsius Ordspr. 1: 766 (1708). Hvad gör icke Tysken för pengar! .. Hvad gör icke Svensken för en sup! NSamlSvAnekd. 91 (1840). Först tar kinesen supen; sen tar supen Kinesen. Hellström Malmros 218 (1931); jfr: Först tar mannen supen, sen tar supen mannen. Holm Ordspr. 316 (1964).
b) i vissa uttr. särsk.
α) [syftar på bruket att ta en sockerbit till en sup för att mildra smaken] vanka bit till sup, bildl., betecknande att ngn får ngt som mildrar verkan av ngt svårt l. obehagligt o. d. SvMerc. 1765, s. 262.
β) (†) en sup på fallrepet, sup drucken vid avsked l. i sista stund o. d.; jfr FALLREP 4. Serenius (1741). ÖoL (1852).
γ) lilla supen, ss. smeksam benämning på mindre (aptit)sup. Kl. 3 tages lilla Supen. Beskow (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 11. Frukosten, bestående af färsk strömming .. och potates, .. ”lilla supen” m. m. smått och godt, smakade oss förträffligt. Ekström Vandr. 81 (1871).
δ) ta supen, dricka ur supen; förr äv. ss. beteckning för att ngn överhuvudtaget dricker l. ”nyttjar” brännvin. Beskow (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 13. Man fick (från 15 års ålder) dricka kaffe och te och sockra på maten samt äta vid smörgåsbordet före middagen, dock ej taga supen. De Geer Minn. 1: 10 (1892).
Ssgr (jfr supa, v. ssgr): A: (till 3) SUP-MÅTT. (sup- 1914 osv. supes- 1843) (förr) mått (se mått, sbst.4 1 b) rymmande en sup (äv. använt ss. dryckeskärl). (Tvenne) Silfvertumlar eller Supesmått. BoupptVäxjö 1843. Elna packar i en korg bröd, .. ett stop brännvin och en ”tumlare” av koppar eller ett supmått av horn. Hörlén GSed. 115 (1914). —
(1 (o. 3)) -TALS. (numera föga br.) i supar, med en sup i taget; jfr -vis I. Dricka suptals eller smått. Lind 1: 1196 (1749). SC 1: 506 (1820). —
(1 (o. 3)) -VIS, adv. o. adj.
I. ss. adv. (numera bl. tillf.) i supar, med en sup i taget; jfr -tals. Utminutering af bränvin supvis bör rent förbjudas. Agardh BlSkr. 2: 158 (1854). (Den kloka gumman) förordnar, att den sjuke skall dels taga in supvis af bränvinet, dels ock smörjas dermed å särskilda delar af kroppen. SD(L) 16⁄5 1898, s. 2.
II. ss. adj. (föga br.) som sker l. göres o. d. supvis (i bet. I). Östergren (1950; angivet ss. sällsynt).
B (†): SUPES-MÅTT, se A.
Spoiler title
Spoiler content