publicerad: 2000
SYFTE syf3te2, sbst.1, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(förr äv. sÿf-, syff-)
Etymologi
1) (†) i uttr. få syfte på ngt, få sikte (se SIKTE, sbst.2 1) på ngt, få syn på ngt. Jag .. wre näsan hijt å dijt, til des ja feck syfte på några artiga åkerhöns. 2Saml. 13: 74 (c. 1690).
2) (†) sikte (se SIKTE, sbst.2 7); utom i ssgn ÖGNA-SYFTE, anträffat bl. bildl. i uttr. hålla ngn i syftet, hålla ögonen på ngn, hålla ngn under uppsikt l. i styr l. i schack (jfr SIKTE, sbst.2 7). Antingen skal Dn. Pastor tagan till sig och hållan sielf i sÿftett; eller skal han sättias hÿt nedföre till een Pastorem, som honom wäl skal kunna hantera. HärnösDP 1663, s. 52.
3) (†) sikte (se SIKTE, sbst.2 3); äv. i uttr. taga syfte på ngt, ta(ga) sikte på ngt (se SIKTE, sbst.2 3), sikta på ngt. Syfte .. (dvs.) Synhåll på något, hvaråt man riktar kast, skott o. s. v. Dalin (1854). Taga syfte på målet. Därs. Cavallin (1876).
4) (†) = SIKTE, sbst.2 5; i uttr. sätta ngt i syfte, placera ngt så att det utgör riktpunkt när man syftar (se SYFTA, v.1 3) mot en punkt i terräng o. d. Att uthstacka Rijtningen på Fältet .. Sätt Pijkar som Snören sträckias medh, och stoora, som sättias i Syffte. Rålamb 8: 26 (1691).
5) (†) i oeg. anv. av 1—4; särsk.
a) om riktning (se RIKTNING, sbst.2 3). Hans öga såg åt sidan stundom, / Höll sig ej med lugn i samma syfte. Runeberg (SVS) V. 1: 15 (1835).
b) om mål (se MÅL, sbst.5 3) för färd. Lyciens Gudasvar till Italien styra min kosa. / Der är mitt syfte, min fädernesbygd. Adlerbeth Æn. 91 (1811). Vår båt .. fortsatte .. färden till nära Commercial dock, dit vårt syfte var. Wallin Bref 297 (1849).
c) om objektet (se OBJEKT 3) l. föremålet för handling l. intresse. De stora handelsvägarna hade följande rigtningar .. Vesterut dels till Sicilien .. dels till .. det Adriatiska hafvets städer, hvilken handel väl hufvudsakligast hade bernsten och tenn till syfte. Palmblad Fornk. 2: 130 (1844).
6) (numera föga br.) konkret: sikte (se SIKTE, sbst.2 10); särsk. om sikte på skjutvapen; äv. om hela siktinrättningen (korn o. sikte). Schroderus Lex. 48 (1637). Räffelbyssa med iholligt syfte på pijpan. BoupptSthm 1677, s. 992 a. Dioptrerna göres af mäszing och kunna sättias wid kanten AB at syfften stå parallelt med samma linea. Elvius Qvadr. Föret. 5 (1697). Syfte .. på en boge eller bösza. Serenius (1741). Sundén (1891; betecknat ss. sällan förekommande). IllSvOrdb. (1955; betecknat ss. ålderdomligt). — jfr MÄSSINGS-SYFTE.
7) i bildl. anv. av 1—6, om ngt som man inriktar sin vilja på l. avser l. planerar att uppnå l. som man strävar mot l. syftar till (se SYFTA, v.1 6); särsk.: mål l. syftemål l. syftning (se SYFTA, v.1 6 g) l. mening (se MENING, sbst. 4) l. avsikt: äv.: bestämmelse (se d. o. 2 a), ändamål, uppgift. Göra ngt i politiskt (illvilligt) syfte. Vad är syftet med denna åtgärd? Höga, ädla, själviska, personliga syften. I (äv. med) syfte att åstadkomma nationell samling. Arbetet har till syfte att tjäna idrottens sak. Syftet för min strävan är familjens bästa. Åtgärden har fyllt sitt syfte. Lind 1: 69 (1749). Nu satt .. (sjökaptenens unga maka) ensam vid en öppen lucka i tornet, med .. blicken utan syfte irrande ut mot det ändlösa hafvet. Runeberg (SVS) 7: 81 (1836). Varsamhetsmåttet (att fastlåsa böckerna i väggen) hade ett tvåfaldigt syfte: att skydda .. verken mot tjufhänder, men ock att hindra munkarne .. läsa böcker utan priorns vetskap. Rydberg Sing. 16 (1876). Menniskornas ekonomiska syften. EkonS 1: 260 (1893). Det lack, som i skyddande syfte lägges över ytan (på vaxduken) bör vara av god beskaffenhet. Varulex. Beklädn. 284 (1945). Ska hon fråga henne om gråtens innersta syfte är att dottern ska offra hela sitt liv för att hålla .. (mamman) sällskap. Hedberg DockDans. 191 (1955). GbgP 18 ⁄ 5 1994, s. 13. — jfr BEVIS-, BI-, FÖRVÄRVS-, GRUND-, HUVUD-, KONTROLL-, PARTI-, PLUNDRINGS-, POPULARISERINGS-, PROFIT-, PROPAGANDA-, PRYDNADS-, PÅ-, REFORM-, REKLAM-, REKOGNOSERINGS-, REKREATIONS-, REPRESSALIE-, SAMMANSLUTNINGS-, SENSATIONS-, SIDO-, SKADE-, SKANDAL-, SKANDALISERINGS-, SKYDDS-, SLUT-, SNYGGHETS-, SPARSAMHETS-, SPEKULATIONS-, SPION-, SPIONAGE-, SPIONERI-, SPORT-, UPPLYSNINGS-, UTBILDNINGS-, Å-SYFTE m. fl.
8) (†) om preposition (se d. o. 1). Syfte är ett Småord, som sättes framför Namn eller Hjelpnamn, för att åt dess bemärkelse gifva en viss rigtning eller bestämmelse. Lyth SvSpr. 5 (1848). I alla bildade Språk fordrar hvart Syfte sitt eget Fall (dvs. kasus). Därs. 51.
Ssgr (till 7): A (†): SYFTE-LÖS, se B. —
-MÅL, se d. o. —
B: SYFTES-ENLIG. enlig (se d. o. 4) med syftet l. sitt syfte; motsatt: syftesvidrig. Kommittéen (tror) svenska juryn i tryckfrihetsmål förtjäna namnet af en syftesenlig och gagnelig institution. Warburg Richert 1: 233 (i handl. fr. 1832). Emedan Adlersparre var en person, som egde nog både förstånd och mod, att för sina afsigters befrämjande välja de syftesenligaste medel (osv.). MinnSvNH 5: 77 (1854). Nyman NVägPsyk. 50 (1949; om handling).
-LÖS. (syfte- 1876—1951. syftes- 1866 osv.) som saknar syfte; jfr syftemåls-lös. Dock denna syfteslösa suckan båtar ej. Spongberg Soph. 61 (1866). Dessa förgängliga företeelser, som en evig .. urkraft syftelöst framalstrar och tillintetgör. Rydberg FilosFörel. 1: 220 (1876). Östergren (1951).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content