publicerad: 2009
TUNN tun4, adj. -are (G1R 26: 505 (1556) osv.) ((†) komp. tyndre LPetri 2Post. 212 a (1555); superl. tunnest Hoorn Jordg. 2: 95 (1723); tÿnnesth 3SthmTb. 2: 69 (1596)); adv. TUNT.
Ordformer
(ton- i ssg 1538 (: tonkaka). tonn 1538–1587. tun 1534–1801 (: tunrå). tund 1696–1700 (: tundhet). tunn (th-, -w-) 1536 osv. tyn- i ssg 1572 (: tynklädnat). tynn (-ÿ-) 1544–c. 1670. tönna, pl. 1666)
Etymologi
[fsv. þunder, thyndir; motsv. fd. thunt, n. (d. tynd), fvn. þunnr, nor. nn. tynn, tunn, nyisl. þunnur, fär. tunnur, fsax. thunni, mlt. dünne, mnl. dunne (nl. dun), fht. dunni (t. dünn), feng. þynne (eng. thin); besläktat med TÄNJA. — Jfr FÖRTUNNA, TINNING, sbst.1, TUNNA, v.2]
A. i fråga om dimension l. form.
1) om tredimensionellt föremål med (mer l. mindre) flata ytor: som har relativt liten utsträckning i den minsta dimensionen; äv. om lager l. skal l. skikt o. d. med mer obestämd utbredning (l. längd l. bredd); motsatt: tjock l. djup. En tunn hinna. Tunn is. Tunna skivor. Ett tunt papper, skal, täcke. Tunna pannkakor med sylt. Skala potatisen och skiva tunt. VarRerV 9 (1538). På Städet smijder .. (smeden) järnet, klappar thet tunt, och breder thet vth vthi Bleck och plåtar. Schroderus Comenius 531 (1639). Tag et stycke af Asia vngefär så stort som et anck-ägg, men skala tunt af skalet. Warg 94 (1755). De af det finaste guldet uthamrade bladen äro så tunna, att 10,000 behöfva läggas ofvanpå hvarandra för att bilda ett lager af en millimeters (1/3 linies) tjocklek. NF 2: 649 (1878). (Linser) som är tunnast på mitten, kallas konkava linser eller spridningslinser. Bergholm Fys. 4: 24 (1957). Nu är det bara några sidor kvar i den tunna boken. Anderson Brev. 402 (2004). — jfr LÖV-, OBLAT-, PAPPERS-, SILKES-, SILKESPAPPERS-TUNN m. fl. — särsk.
a) om hud l. skinn o. d.; särsk. i uttr. tunn(a) hud(en), se HUD, sbst.1 1 b; särsk. bildl. i sådana uttr. som med tunn hud, känslig, ömtålig. En tunn och skrynkiog hud. CupVen. A 7 a (1669). Inte får man vara tunn i skinnet, inte, om man ska lefva som kolportör. Zilliacus Hågk. 96 (1899). Utmärkt skådespelerska, tyvärr med lite väl tunn hud vilket gör att hon är väldigt känslig för kritik. Expressen 26 ⁄ 4 2000, s. 28.
b) om tyg l. klädesplagg: tillverkad av tunn tråd l. dyl. (o. med gles vävnad); särsk. ss. adv. i uttr. klä sig tunt l. tunt klädd, klä sig resp. klädd i tunna l. (o. i sht, i utvidgad anv.) för väderleken inte tillräckligt varma kläder; förr äv. ngn gg (ss. predikativt attribut) pregnant: tunt klädd. (Lat.) Leuidensa vestis (sv.) tont och gleest weffuet clädhe. VarRerV 19 (1538). (En läkare bör) höra om den siuka .. warit tunt klädd. PH 6: 4428 (1756; läst i orig.). Helt tunn i en Nankins Tröja snörd, / Vår Ulla sitt Intåg höll. Bellman (BellmS) 1: 267 (1790). Kläd dig ej tunt på resan, ty det är mycket svalare att åka. Vasenius Top. 1: 329 (i handl. fr. 1829). Assessorskan har tunna silkesstrumpor och fryser om benen. Boye Ast. 34 (1931). — jfr FLORS-, SLÖJ-, SOMMAR-, SPINDELVÄVS-TUNN m. fl.
c) ss. adv. i uttr. med innebörden att ett (jämförelsevis) tunt lager (av ngt) bildas l. föreligger l. läggs på o. d.; särsk. (ngt vard.) i uttr. tunt med ngt (jfr 4 b). Gödzl utkiöres tiokt på lerjord, tundt och offte på sandjord. LfF 1899, s. 101 (1656). Man skal .. blöta Brödet, och höllia dhet tunt öfwer medh hackat Ost och det hackade kiötet. Salé 4 (1664). Skafsår på fötterna täckas med en tunt bestruken talglapp. Tingsten o. Hasselrot 55 (1902). Det var tunt med snö. Hallström NNov. 194 (1912).
d) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om trupps uppställning l. formation o. d.: som kännetecknas av att ett mindre antal man står bakom varandra; motsatt: djup (se DJUP, adj. 2 b) (jfr TJOCK 1 f); stundom svårt att skilja från 4. (Om fienden är talrikare) tå måste wi således förordna, at wåra troppar och krigsfolks ordningar blifwa tunnare. Peringskiöld Hkr. 1: 764 (1697). Den förödelse kanonkulan åstadkom i de tätt slutne infanteri-massorna, nödgade dem att antaga en tunnare uppställning. 2VittAH 17: 5 (1839, 1846).
2) om föremål med mer l. mindre cylindrisk form: som har relativt liten genomskärning l. diameter; äv. oeg. om streck, linje, fåra o. d.: fin, smal; motsatt: tjock l. grov; äv. mer l. mindre bildl. Tunna stammar, grenar. Plogar med långa åsar .. som på ett motlutande land göra tunna och vid medlutande tjocka fåror. LBÄ 44–50: 250 (1801). Från pylorus öfvergår magen i de så kallade tunna tarmarna. Berzelius Kemi 6: 168 (1830). Lika vådligt är för själens helsa författarens .. begär att visa, hur fin, hur tunn gränslinien är mellan förstånd och vanvett. PT 1903, nr 88 A, s. 3. I juni hängde hans liv åter på en tunn tråd, då han simmade ut i en stor vak. Blomberg Hjält. 136 (1932). (Studentkäppen) var tunn och smal och bar en liten violbukett under knoppen. Zetterström Dag 38 (1946). Brodera .. efter mönstret med ett tunt garn, det kan vara i silke, bomull, lin eller ett s k moulinégarn. DN 7 ⁄ 8 2005, Söndagsbil. s. 13. — jfr SILKES-, STJÄLK-, TRÅD-TUNN m. fl.
3) som är mager l. smal, särsk. om person l. djur l. kroppsdel; äv. om växtdel: mager, förtorkad; motsatt: fyllig, tjock. Siw tunn förwisen ax. 1Mos. 41: 6 (Bib. 1541). Hunger giör tunna Kindbeen .. Swalt lägger intet mycket på fläsket. Grubb 333 (1665). Hästen inwärtes Siuk är mager och Tun. GenMRulla 6 ⁄ 10 1711. Hon lade sin tunna, slitna hand på hans jackärm. Johnson DrömRosEld 290 (1949). Hon var ganska lång och tunn och hade en intensiv glöd i de mörka ögonen som genast drog uppmärksamheten till sig. Anderson Brev. 67 (2004).
B. i fråga om täthet l. konsistens.
4) om ngt som består av l. är sammansatt av flera olika delar l. om samling av saker l. personer o. d.: gles; motsatt: tät, tjock; ofta i fråga om växtlighet, särsk. i uttr. så tunt, se SÅ, v. 1 b, genom tjockt och tunt, se TJOCK 4 f; förr äv. (utan tanke på avstånd mellan delarna osv.): fåtalig. VarRerV 22 (1538). Så alztinges liten och tunn wardt Gudz Försambling, at vthi Noah tijd, icke flere funnos än blot otta hioon. LPetri 2Post. 280 a (1555). När Höken wachtar Kyklingar, så blijr Hönsehoopen tunn. Grubb 580 (1665). Emot Ungern äro Skogarne (i Schlesien) gode och täte, emedan man ej får så öda dem; men emot Polen är Skogen tunn och landet öppet. SvSaml. 6: 349 (1766). Utsädet var icke särdeles frött .. och den, som icke sådde tjockare än vanligt, fick tunn säd. QLm. 1: 70 (1833). Från Närdinghundra härad säges vete- och rågfälten antingen vara utgångna eller mycket tunna, beroende på att ingen tjäle funnits i vinter. SvD(A) 1931, nr 190, s. 4. — särsk.
a) om hår, skägg, ull o. d.: gles, stundom äv.: som består av tunna (i bet. 2) hårstrån, fin, ej kraftig. Om en man eller quinna warder skabbot på hoffuudhet eller på skegget, och Presten beseer sårnadhen, och finner at .. håret .. warder golachtugt och tunt, så (osv.). 3Mos. 13: 30 (Bib. 1541). Ullväxten (hos lammen) kan vara: ganska tunn, tunn, medelmåttig, tät eller ganska tät. QLm. 4: 54 (1833). Jag vaknade av att Benny satt på sängkanten och försökte fläta mitt raka, tunna hår. Mazetti GrabbGrav. 64 (2000). — jfr HÅR-TUNN.
b) (vard.) i det adverbiella uttr. tunt med (äv. om, förr äv. av l. på l. till) ngt (jfr 1 c), glest med l. ont om ngt; äv. (övergående i 8): klent med ngt. Effter ther är fast tunt till Oxer på landett. G1R 16: 579 (1544). Elliest war hela wägen mycket tunt på örter och gräs. NordT 1898, s. 489 (1696). Och ro får du på köpet, slyngel! ty jag ser, att här är tunnt om armar i dag. Nicander Hesp. 303 (1835). Och fogelsång, ack! deraf är här tunnt: Kanske en mås – och hvad är det för strunt! Sehlstedt 3: 78 (1867). Till och med fiskauktionen i hamnen hade haft det lite tunnt med folk på fredagsmorgonen. GT 3 ⁄ 1 2004, s. 16.
5) om flytande ämne l. smet l. massa o. d.: som har relativt lös konsistens l. innehåller relativt få (mycket) små delar l. partiklar; lättflytande; äv.: vattnig l. blaskig. Tunn pannkakssmet. Tunt mos. Bättre är tunt ööll än toom kaar. SvOrds. A 3 b (1604). Soppan, hwilken om han warder för tun, rör litet Miöl der vthi. Salé 10 (1664). (Det) åligger Gesällen (i Flanellstryckeriet), at i tid gifwa tilkänna, om färgen håller sig, antingen för tunn eller för tiåck, eljest böte 16 öre Kopparmynt. PH 5: 3541 (1753; rättat efter orig.). Skall det vara ett mått tjock och ett mått tunn grädde – som vanligt? NDA(C) 1927, nr 194, s. 5. Hon drack tunt kaffe utan socker. Lundkvist Hägerskog 161 (1959). Tunn eldningsolja .. (dvs.) lättflytande eldningsolja, bestående av petroleumdestillat. TNCPubl. 81: 23 (1984). — särsk.
a) om blod; särsk. (i sht förr) oeg., om tunt blod ss. tecken på brist på lidelse l. kraft o. d.; äv. i fråga om släktskap, se BLOD 1 p (jfr TJOCK 5 a). (Sv.) Altför tunn blod, (fr.) sang appauvri. Weste (1807). Diktaren är en personlighet med små mått, tunt blod och en fattig föreställningsvärld. Levertin 13: 412 (1908).
b) (†) i fråga om föda: flytande; motsatt: fast. UHiärne Suurbr. 29 (1679). Födan bör wara styrckande och lättsmält, mer tunn än fast. Westerdahl Häls. 465 (1768). En tunn diet hölls, som vanligen i sådana händelser (dvs. i samband med lavemang) nyttjas. VetAH 1809, s. 38.
6) om luft l. luftburen samling ss. moln l. dimma l. rök o. d.: som består av l. innehåller l. verkar innehålla relativt liten mängd mycket små vattendroppar l. partiklar o. d., lätt, luftig, skir; särsk. om (syrefattig) luft på hög höjd; äv. oeg., om ljus(sken): blek, svag, förr äv. om natt: ljus l. klar. SalWijsh. 2: 3 (öv. 1536). Tusend’ Englar, som i tunna Luften swäfwa, / Bland blanke Stiärnor. Dahlstierna (SVS) 139 (1698). Äfven på en klar dag löpa tunna moln då och då förbi solen, och bortskymma stundtals dess ljus. 1SAH 2: 235 (1787, 1802). Och fram gick tåget, och tunnare och klarare blef natten, nu sågo väl tusen ljus dit ned! Hallström Purpur 42 (1895). Nu skimrar allt som silverstoft / i gryningstimmens tunna ljus. Tegengren VäntVak. 71 (1925). Tunna, blåa rökar stiger över taken i den rena luften. Spong Sjövinkel 7 (1949). Eftersom vi inte ska använda oss av syrgas kommer den tunna luften att innebära problem (vid bergsklättringen). Expressen 22 ⁄ 7 2004, s. 6.
C. i oeg. l. bildl. anv. av 1–6 (jfr 1 a, 2, 6).
7) i fråga om ljud, särsk. om ton l. röst l. klang o. d.: som saknar fyllighet; om ton l. röst vanl. äv.: som ligger högt på tonskalan (o. är klar l. fin l. gäll); äv.: spröd l. svag; äv. närmande sig l. övergående i bet.: vass; särsk. om röst ss. tecken på tillfällig anspänning o. d.; äv. i överförd anv., om tonfall o. d. Skarp, skärande, klar, glänsande, tunn, mager och hård är tonen om .. blott en liten luftmassa försättes uti svängning. Drake Töpfer 101 (1850). Men så sjunger en mjuk, något tunn sopran en solostrof. Lundin NSthm 664 (1890). Hon hörde de tunna knallarna af revolvrarna. Lagerlöf Jerus. 1: 208 (1901). En tunn, tunn, silfverlikt dallrande drill. Hirn Hearn Exot. 2: 238 (1903). Jaså! – skrek han och för hvart ord blef stämman allt tunnare. – Är inspektorn västgöte? Heidenstam Skog. 161 (1904). Snälla lilla Gold, ditt resonemang är från gårdfarihandelns tid, sade han med en viss tunn skärpa i rösten. Siwertz Varuh. 60 (1926). (Har man börjat med beats) då låter all annan musik tunn efteråt. Det är ju beatsbaserad musiks styrka och svaghet, att den blir som en oändlig ljudmatta. DN 4 ⁄ 6 2008, s. A32. — särsk. i fråga om uttal av vissa (långt fram i munnen bildade) ljud, särsk. (o. i sht) om dentalt l-ljud (se L 2); förr äv. i fråga om h-ljud. Somlige föra ut den der blåsningen H helt tunt, at den föga höres framför en annan staf. Wettersten Forssa 7 (c. 1750). I har ett tunnare och spetsigare ljud än ö. Rydqvist SSL 1: 87 (1850). I gotl. .. där ban, gan, skan m. fl. motsvara former i rspr. med rn .. är detta n vårt vanliga tunna dentala n. Läffler Kons. 30 (1872). Efterhand har ”tunt l” blivit allenarådande i städerna. 4SAH 34: 28 (2004).
8) som är svag l. klen l. bräcklig; äv.: som saknar djup l. fyllighet l. värme o. d., ytlig (se särsk. b); äv.: som saknar bredd l. är av liten omfattning o. d., smal, stundom äv.: snäv; i sht (o. numera bl.) om ngt sakligt; ss. adv. äv.: snålt, särsk. i uttr. lova runt och hålla tunt, se RUNT, adv. I 7 a; jfr 4 b. Ett billigt vin med tunn smak. Men wij haffue endels en Tun loffue (dvs. tilltro) till the Bisper i Danmarck. G1R 9: 141 (1534). (Biskopen) giorde Inkomsten så tunn, at hon icke tilräckte på itt halfft Åhr. Schroderus Os. 2: 612 (1635). Fransöska kan jagh ock, fast then är något tunn. Runius (SVS) 2: 205 (1706). Salongen var som alltid i Ryssland hållen i en tunn, mager Louis XVI-stil, utan några konstverk. Ahrenberg Landsm. 90 (1897). Ogifta damer kallades de. Gamla fröknar var en för tunn benämning, den skulle inte täcka dem. Benecke Munro JupitMån. 7 (1985). Hon ler, det är ett sorgset och tunt litet leende. Sund LanthSon 393 (1997). — särsk.
a) (†) om hälsa l. tillstånd l. förhållande o. d.: klen, bräcklig, eländig; äv. om person i fråga om hälsa l. tillstånd. Lät snarliga tina barmhertigheet förmera sich offuer oss, ty wij äre fast tunne wordne. Psalt. 79: 8 (öv. 1536; Bib. 1703: eländige). Samma dag wille åtter lüneburgarne försökia sin lykka, men hon war tå som elliest altjdh ganska tun. Spegel Dagb. 94 (1680). Syszlan ä tung, och hälsan ä tunn. Runius (SVS) 1: 290 (1713). (Pastorn) hade sport, att sämjan war tunn mellan de båda grannarne. KronobgLT 1838, nr 11, s. 1. Följden (av feghet) måste bli, att .. samlifvet med Gud blir tunt, fattigt, dimmigt, afbrutet. Billing Betr. 164 (1906).
b) om (handling i) litterärt l. konstnärligt verk o. d.: ytlig l. torftig l. svag; mager. Brask Pufendorf Hist. 371 (1680). (Magiskt och känslofyllt) är den poëtiska sångens välde, när den verkeligen är sång .. icke blott rimade tankar och tunn prosa, gjuten i versformen. LBÄ 19–20: 9 (1799). Stycket visade sig vara en fars i den tyska stilen. Intrigen är tunn, hvilande på en omotiverad svartsjuka, och det hela är föga originelt. GHT 1896, nr 241 A, s. 3. Det är en dekorativ flykt i själva uppslaget (till målningarna) .. men genomförandet har blivit för tunt och antytt och det har blivit något kraftlöst över kämpagestalterna. BVT 1928, nr 10, s. 14.
c) om argument(ering) l. bevis(ning) l. motiv(ering) l. underlag (för beslut) o. d.: bristfällig, svag, bräcklig. Rätten ansåg att bevisningen var för tunn. (Ingen betvivlar) att talet om ”bristende subsistensmidler” .. endast var en .. ytterligt tunn och ohållbar förevändning, för att göra sig af med individer hvilka man .. önskade blifva qvitt. SDS 1889, nr 66, s. 1. Man ansåg, att kyrkorådets motivering för löneförhöjning vore skäligen tunn. SD(L) 1902, nr 548, s. 2. Beträffande det vi i flottan är intresserade av, nämligen i vad mån ni skulle vara en marin säkerhetsrisk, finner jag underlaget aningen tunt. Jersild 50Fräls. 83 (1984).
d) (i fackspr.) om handel med värdepapper o. d., särsk. [efter eng. thin market] i uttr. tunn handel, handel med få transaktioner; äv. om aktie: som omsätts i mycket liten omfattning. Premiemarknaden är f.n. ganska tunn. SvD 20 ⁄ 7 1979, s. 20. Börsledningens nu inledda jakt på tunna aktier, d v s aktieslag som sällan omsätts, är ännu ett bevis på den växande saneringsviljan på marknaden. GbgP 25 ⁄ 8 1985, s. 17. De ledande indexen på Stockholmsbörsen föll och steg marginellt under tunn handel på torsdagen. DN 29 ⁄ 12 2006, Ekonomi s. 9.
Ssgr: A: (1) TUNN-BARKIG. som har tunn bark. De tunnbarkiga arterna ha .. börjat sitt tillväxtarbete långt tidigare än de tjockbarkiga. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 55. —
(1) -BLADIG.
1) om växt: som har tunna blad; förr särsk. i uttr. tunnbladig mäll, växten Chenopodium polyspermum Lin., fiskmålla; jfr bladig 1 b. ÖoL (1852). Kindberg SvNamn 27 (1905).
2) om instrument l. redskap: som har tunt blad (se d. o. 3); jfr bladig 3. Sticksår kunna likna skurna sår, om de nemligen orsakats af mera tunnbladigt instrument. Hallin Hels. 2: 810 (1885).
3) i sht miner. som består av l. innehåller tunna blad (se d. o. 4); jfr bladig 4. (Man) har på chemiska vägen undersökt en grå, tunnbladig hornskiffer ifrån Pferdkopfe. Rinman 1: 806 (1788). —
(1, 3) -BRINGA. slakt. o. kok. styckningsdel av lammkött (mellan bog med bröst o. lår) l. kalvkött (mellan bringa o. lår); äv. om maträtt; jfr slaksida 1. SvD(A) 23 ⁄ 4 1959, s. 20. Tunnbringa av lamm blir sällsynt läckert. DN 27 ⁄ 6 1985, s. 26. —
(1) -BRÖD. ett slags (särsk. med Norrl. förknippat) ojäst bröd som kavla(t)s mycket tunt, urspr. bakat av korn (l. havre); äv. i allmännare anv., om tunt bröd. Hårt eller mjukt tunnbröd. Erich Oluffz dotter Sara haffuer i fäboderne nu i förledne somar tagit halfftredie kackor tun brödh ifrån, Erich Jonsons dotter. ÅngermDomb. 28 ⁄ 11 1636, fol. 120. I Nårrland naggas .. (med kråkpennor) groft tunn-bröd, spis bröd kallat. Rothof 261 (1762). Mandelpotatis, hackad lök, gräddfil och tunnbröd är klassiska tillbehör till surströmmingen. GbgP 11 ⁄ 8 2007, s. 13.
Ssgr: tunnbröds-, förr äv. tunnbröd-bak. bakning av tunnbröd; äv. konkretare, om omgång av sådan bakning. Jag .. gjorde mycket större tunnbrödsbak, än jag på länge brukat. Carlén Rosen 379 (1842). TurÅ 1954, s. 82.
-kaka. jfr kaka, sbst. 1. Det var en vanlig tunnbrödskaka av havremjöl. Celander NordJul 1: 26 (1928).
-rulle. (maträtt bestående av) hoprullat mjukt tunnbröd med fyllning. Tunnbrödsrullar med tunnskivad kassler. ICAKurir. 1986, nr 1–2, s. 31.
-smörgås. jfr smörgås 2. Rätter hos nybyggare: .. tunnbrödssmörgåsar med äggulor öfverstrukna. NorrlS 1–6: 93 (1794). —
(1) -FILM. (i fackspr.) om på särskilt substrat anlagd mycket tunn ytbeläggning med vissa egenskaper. Experimentell utveckling av metoder för framställning av tunnfilm för integrerade kretsar. SvD 10 ⁄ 11 1969, s. 6.
Ssg: tunnfilms-, äv. tunnfilm-teknik. om metoder för att åstadkomma tunnfilm. Den enorma expansionen inom fasta tillståndets elektronik, tunn-filmtekniken, modultekniken m.fl. områden. TT 1964, s. 612. —
(5) -FLUTEN, p. adj. (numera mindre br.) tunnflytande. Holmberg Artill. 3: Bih. 80 (1882). Fosforn (gör) järnet mera lättsmält och tunnflutet. 2NF 13: 385 (1910). —
(5) -FLYTANDE, p. adj. (tunn- 1789 osv. tunt- 1950–1963) som är tunn o. flyter lätt; lättflytande (se d. o. 2); jfr -fluten. En lätt, qvick och tunnflytande glasig slagg, hvaruti de reducerade fina metalliska kornen lätt kunna sjunka och samlas på botten. Rinman 2: 406 (1789). —
(1, 3–5) -GÖRA, -else, -ning. (†) göra (ngt) tunt l. tunnare, förtunna; äv.: glesa ut. Helsingius Ii 4 a (1587). Ty är wärmen Metallernes ypersta wärckare .. och tunngör, kokar, tempererer och förmänger alle materiernes delar. Forsius Phys. 176 (1611). Dalin (1855). —
(1) -HAMRA, -ing. (i sht i fackspr.) hamra (ngt) tunt. En lie måste vara tillräckligt hård .. men bör tillika äga så mycken seghet och tänjbarhet, att den kan tunnhamras .. på ett litet städ. Almroth Karmarsch 576 (1839). —
(1 a) -HUDAD. som har tunn hud; särsk. bildl.: känslig, ömtålig; jfr -skinnad. Tidén Bosk. 76 (1841). Siwertz Fribilj. 244 (1943; bildl.). —
(4 a) -HÅRIG. som har tunt hår; jfr -hårad. Linc. Qqq 5 b (1640). (Han) tog .. fram en liten fickkam, hvilken han ständigt bar på sig, emedan han redan var något tunnhårig och måste kamma håret från nacken framåt. Backman Reuter Lifv. 1: 18 (1870). —
(1) -KAKA. (numera i sht i vissa trakter, bygdemålfärgat) tunn (osyrad) kaka (se kaka, sbst. 1); jfr -bröd, -bröds-kaka. VarRerV 29 (1538). Osyradhe tunkakur smorda medh olio, aff hwete miöl skalt tu alt görat. 2Mos. 29: 2 (Bib. 1541). —
(1) -KLUVEN, p. adj. kluven i tunna delar o. d. (i sht om ved l. trä); äv.: som kan klyvas tunt. VetAH 1771, s. 276. Hälleflinte-S(kiffer är) .. mycket varaktig, men ej så tunnklufven (som lerskiffer). Juhlin-Dannfelt 354 (1886). —
(1 b) -KLÄDD, p. adj. (tunn- c. 1650 osv. tunt- 1740) [fsv. thunklädder] klädd i tunna l. för väderleken inte tillräckligt varma kläder; särsk. i uttr. gå tunnklädd, vara l. uppträda tunt klädd. Skogekär Bergbo Wen. 26 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). Jag är så frusen jämt, men här i Medugorje kan jag gå tunnklädd. DN 24 ⁄ 12 1993, s. A8. —
(3) -LÄPPAD. som har tunn(a) läpp(ar); särsk. (zool.) i uttr. tunnläppad multe, fisken Liza ramada Risso, art i familjen multefiskar. Björkman (1889). Tunnläppad multe. SvFiskelex. (1955). —
(5) -MÄSK. brygg. gm sedimentering avskild flytande o. (relativt) klar del av mäsk; jfr klar-, tjock-mäsk. Lindberg Ölbr. 45 (1885). —
(3) -NACKIG. arkeol. om (typ av) (flint)yxa: som har tunn nacke (se d. o. 4 b); jfr spets-, tjock-nackig. Förekomsten af nu behandlade typer – yxan med spetsoval genomskärning och den tunnackiga – kunna icke förklaras såsom frukten af en import. UpplFmT 26–28: 52 (1910). —
(5) -OLJA. (i sht i fackspr.) om tunnflytande olja, särsk. om eldningsolja, villaolja. Oljeeldning för tunn- och tjockolja. LD 5 ⁄ 2 1958, s. 2. —
(1) -PANNKAKA~020. tunn pannkaka. Mary stod vid spiseln och gräddade tunnpannkakor. Callerholm Stowe 168 (1852). —
(1) -PLÅT. (i sht i fackspr.) tunn (vanl. mindre än 3 mm tjock) plåt (se plåt, sbst.1 1); särsk. ss. ämnesnamn; jfr medium-plåt. Extra mjukt stål. Användning: vapen, bösspipor, tunnplåt (osv.). JernkA 1876, s. 156. Efterfrågan på SSAB:s kylda stål och extra höghållfasta tunnplåt var stor. DN 8 ⁄ 2 2007, s. C3.
Ssg: tunnplåt-slagare. person som yrkesmässigt tillverkar föremål l. detaljer i tunnplåt. ArbStat. A 3: 76 (1901). —
(1, 3) -REV. (förr) om styckningsdel av oxkött som bestod av en del av revstycket (mellan mellanreven o. njurstycket); jfr rev, sbst.4 3. 2UB 4: 358 (1899). —
(1) -RÅN l. -RÅ, förr äv. -RÅD. (i sht förr) tunt rån (se rån, sbst.2); jfr gorå, rull-rån. Gemena tun-Rån. Man tager til siu stop miölk fem stycken Ägg (osv.). Oec. 209 (1730). Det finnes olika arter af rån, såsom tunnrån, som också kunna rullas eller formas till strutar. 2NF 24: 27 (1916).
(5) -SAFT. särsk. (i sht i fackspr.) om saft (se d. o. 1 d) som genomgått rening (ss. led vid sockertillverkning) o. är färdig att inkokas l. indunstas; jfr tjock-saft. Den filtrerade betsaften, som kallas tunnsaft. Grönberger Hvitbet. 22 (1872). —
(1) -SKALAD. (†) tunnskalig. När then tunskaladhe Fruchten, som är Äppel, Perun, Plumer, Kirssbär ifrå Trän affalle (osv.). Berchelt PestOrs. B 7 b (1589). —
(1) -SKALIG. som har l. omsluts av tunt skal; jfr -skalad. Dähnert 261 (1746). (Försöken att framställa) ett extra starkt material .. hafva lyckats så väl, att .. (bruket) numera tillverkar tunnskaliga granatkartescher. TT 1894, Allm. s. 142. Det enklaste sättet att förekomma tunnskaliga ägg, är .. att låta hönsen gå fritt. HandtvLBl. 1905, s. 18. —
(1) -SKIFFRIG. jfr skiffrig 2 o. -skivig. När Brynstens arterne äro lättklufne och tunnskiffrige, äro de ganska tjenlige til taktäckning. Cronstedt Min. 225 (1758). —
(1) -SKIKTAD. särsk. om bergart l. lera l. sand o. d.: som består av tunna skikt; jfr -skivig. Vid Klefva på Mösseberg ligger ofvan den röda kalken en mörkgrå, i allmänhet tunnskiktad kalk. Linnarsson VgCambr. 44 (1869). —
(1 a) -SKINNAD. (tunn- 1805 osv. tunt- 1749) som har tunt skinn; särsk. bildl.: ömtålig, känslig; jfr -hudad. Lind 1: 564 (1749). Efterträdaren (till ordförandeposten) kan bli holländaren Ruud Lubbers, mera pragmatisk och marknadsorienterad, mindre tunnskinnad och explosiv. Expressen 19 ⁄ 1 1994, s. 16. —
(1) -SKIVAD, p. adj. skivad i tunna skivor. Tunnskivad kan man ha den (pudrade trattskivlingen) som ett gott smörgåspålägg. Cortin SvampHb. 89 (1951). —
(1) -SKIVIG. särsk. om berg(art) l. lera o. d.: som består av l. lätt kan klyvas i tunna skivor; jfr -skiffrig, -skiktad. Ett lager af tunnskifvig lera med ligniter. Lovén ÅrsbVetA 1840–42, s. 175. —
(1) -SKUREN, p. adj. (tunn- 1976 osv. tunt- 1690–1755) tunt skuren, särsk.: skuren i tunna skivor. Skaal af een half Citron tuntskurit. Rålamb 14: 135 (1690). Biffen ska vara tunnskuren. SDS 11 ⁄ 5 1976, s. 11. —
(1) -SLIP. (i fackspr.) gm slipning framställd mycket tunn (o. därmed genomlysbar) skiva av bergart l. mineral o. d. (för studium i mikroskop). Fornv. 1980, s. 67. —
(1) -SLIPA, -ning. slipa (ngt) tunt; särsk. (i sht i fackspr.) med avs. på dels bergart l. mineral o. d., dels (del av) verktyg l. redskap; ss. vbalsbst. -ning äv. (i sht förr) konkret: tunnslip. Af för mikroskopisk undersökning ämnade tunnslipningar af bergartsprof (troligen de första i Sverige) efterlemnade Erdmann en rik samling. NF 4: 634 (1881). En mikroskopisk undersökning af tunnslipade malmprof. TT 1901, K. s. 59. Vanligen äro stocksågarna tunnslipade i ryggen. HbSkogstekn. 225 (1922). —
(1, 4) -SLITEN, p. adj. som gm slitning l. nötning blivit tunn; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.: mycket sliten. 1 St. .. (handduk) tunsleten lappad. BoupptVäxjö 1744. ÅbKristHum. 1964, s. 113 (bildl.). —
(1) -SULAD. som har tunn sula; särsk. om sko; äv. i överförd anv. Tunnsulade lackskor. Utanför ljödo fruntimmernas mjuka steg, enerverande i sin tunnsulade blixtsnabbhet. Angered-Strandberg NVärld. 52 (1898). —
(4) -SÅDD, p. adj. som är tunt sådd; i sht bildl.: glest spridd, sparsamt förekommande, sällsynt; äv.: fåtalig (i sht förr äv. i överförd anv., om tillställning l. sammankomst o. d.: som har få besökare l. deltagare o. d.); särsk. i uttr. tunnsått med ngt, glest med l. ont om ngt (jfr tunn 4 b). Widegren (1788). Herr Hjertas soireer blefvo mer och mer tunnsådda .. sista gången syntes der ej mer än 5 notabla personer. Crusenstolpe Ställn. 11: 60 (1845). Kl. 4 var det ganska tunnsådt med röstande. GHT 1895, nr 244 A, s. 2. Nöjena på kvällarna äro rätt tunnsådda härute .. men föreningslivet blomstrar. SvD(B) 1944, nr 22, s. 5. —
(2) -TARM. anat. den smalare, övre delen av tarmkanalen som utgår från magsäcken o. utmynnar i tjocktarmen; äv. om tarmkanal hos djur; jfr små-tarm. Dahlbom Insekt. XVII (1837). I tunntarmen tas näringsämnen från den sönderdelade födan upp genom tarmväggen. PatFass 1990–91, s. 36.
(1) -VALSAD, p. adj. (i sht i fackspr.) om metall o. d.: som har gjorts tunn gm valsning. Tunnvalsadt tenn eller stanniol. Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 45. —
(1) -VÄGGIG. som har tunn(a) vägg(ar); i sht om cell, kärl, rör o. d.; äv. (mera tillf.) om hus, rum o. d.; jfr -väggad. Tunnväggiga celler. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 346. Vi måste ju vara många som plågas av (grammofon)skivan i detta tunnväggiga hus. Idun 1948, nr 47, s. 32.
B (†): TUNT-FLYTANDE, -KLÄDD, -SKINNAD, -SKUREN, se A.
Avledn.: TUNNHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tunn.
1) till 1, 2, 3. (Sv.) Tunnheet .. (lat.) Tenuitas. Schroderus Dict. 150 (c. 1635). I Uleåborg steg .. (kölden) till 36° och i Torneå öfver 40°, så att Qvicksilfver kunde hamras till Pappers tunnhet. BL 1: 334 (1835). Händerna hade inte fått den rätta tunnheten ännu. Johnson Slutsp. 164 (1937).
2) till 4. (Sv.) Tunnheet .. (lat.) Raritas. Schroderus Dict. 150 (c. 1635). Sädens tunnhet. Dalin (1855). Min herre borde låta oljechamponera håret .. och eftersom det kan märkas en viss tunnhet över hjässan är det nog skäl att se upp. Thorén Herre 83 (1942).
3) till 5. Wätskor; Hwilka för sin Tunheet skull löpa råå kringh Kroppen. Palmchron SundhSp. 59 (1642). Af Blodets tunnhet och skarphet inkommer .. en swärm af mycket ondt. Lindestolpe Frans. 50 (1713).
4) till 6. Lindestolpe Pest. 16 (1711). Att man .. (på de högsta bergen) för luftens tunnhet och köld omöjligen kan andas. 2SAH 11: 291 (1825).
5) till 7, 8. För små, tvivelaktiga ungdomliga upplevelser .. kan ge dikten ett drag av tunnhet. HågkLivsintr. 18: 294 (1937). Orkesterns dimensioner är ju inte precis La Scalas; i förstone hajar man kanske till inför klangens tunnhet. Expressen 29 ⁄ 10 1991, s. 4.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content