SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1984  
SPINDEL spin3del2, sbst.1, förr äv. SPINNEL (spi`n-nel Weste), sbst.1, m. l. r.; best. -n (TRudeen Vitt. 228 (1691) osv.), äv. (numera bl. ngn gg i poetiskt spr.) -elen (SalOrdspr. 30: 28 (öv. 1536), Östergren (1944; uppgivet ss. förekommande i dikt ngn gång)) ((†) -dlen TRudeen Vitt. 141 (1692), Browallius Holbg 18 (1744)); pl. -dlar (resp. -n(n)lar) (Forsius Phys. 286 (1611) osv.) ((†) spinneler Schroderus Dress. 277 (1610)).
Ordformer
(spindel 1558 osv. spinel 1717c. 1730. spinnel (-ell) 15361854 (angivet ss. föråldrat). spinnil 16421727)
Etymologi
[fsv. spinnil; jfr fd. spinel (d. dial., d. fackspr. spindel, d. spindel- (i ssgn spindelvæv)), nor. spindel; nomen agentis till SPINNA, v.1 (jfr med avs. på bildning RÄNNIL, SVÄNGEL m. fl.); ordets anv. i modern dan. o. nor. beror sannol. på påverkan från sv.]
1) entomol. leddjur tillhörande ordningen Araneida (av klassen spindeldjur) som kännetecknas av sin förmåga att spinna (se SPINNA, v.1 3) mycket fina trådar (för förfärdigande av kokonger, bon, fångstnät m. m.) o. av mycket långa, trådlika ben; äv. allmännare, om spindeldjur l. om djur som är besläktat med l. liknar spindlarna (i sht ss. senare led i ssgr); i pl. äv. dels om ordningen, dels om klassen; jfr DVÄRG II, LOCKE. Spinnelen hefftar sich med sina hender. SalOrdspr. 30: 28 (öv. 1536). Spinnelen i sijn Garn bestrickar spinkote Myggar. Stiernhielm Herc. 255 (1648, 1668). Fönster Spindel. Är den Allmenna Spindeln; när den spinner innanför fönstret, betyder det wanligt regn. Linné FörelDjurr. 279 (1751). Sundevall Zool. 112 (1835; i pl., om ordningen). Der fordomdags törnrosen brunnit, / Har spindelen dvergsnätet spunnit. CFDahlgren 2: 112 (1840). Rebau NatH 1: 579 (1879; i pl., om klassen). När spindeln sätter sitt nät nära fönstret, blir det tö. Heidenstam Skog. 35 (1904). Förutom till fabrikation av gömställen (kokonger) och fångstnät använder spindlarna sitt silke till s. k. ankar- och brotrådar samt för spridning av unga djur genom luften. DjurVärld 4: 103 (1963). Därs. 289 (: röda spindlar; om kvalster tillhörande familjen Trombidiidæ). — jfr ATLAS-, ETTER-, FÅGEL-, HAVS-, HJUL-, HOPP-, HUS-, HÖRN-, JAKT-, JORD-, KORS-, KRABB-, KRÄFT-, LED-, LOCKE-, LÖP-, MINER-, MURAR-, RÖR-, SAMMETS-, SILKES-, SJÖ-, SKORPION-, VATTEN-, VÄGG-, VÄXTHUS-SPINDEL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Spinnelen idoger är; men föga hans arbete gagnar. Nicander GSann. 154 (1767). Den flitige spindeln har ett stort nät. Granlund Ordspr. (c. 1880). Träd in i mitt förmak sade spindeln till flugan, mumlade jag. Renner Christie KonstHus. 95 (1950).
b) i jämförelser. Han bygger sitt hws såsom en spinnel. Job 27: 18 (Bib. 1541). Ingen (fågel har) större maga än den frossiga Spinnelen. Linné PVetA 1739, s. 6. Ben som en spindel. Björkman (1889). Midt i denna väv av lögner sitter Zachris som spindeln i nätet. Lamm i 3SAH LIII. 2: 252 (1942).
c) (†) i uttr. falsk spindel, skorpionspindel (se d. o. a). Stuxberg o. Floderus 2: 514 (1902).
d) bagagehållare för takräcke på bil, bestående av ett antal (vanl. fyra) i en gemensam fästpunkt förenade armar av töjbart material med krokar i ändarna.
e) mer l. mindre bildl.; särsk. om person (jfr SPINNA, v.1 4). Om någon af Lyckones Ynnest blomstras, som the härligste Keyser-Kronor, warder han likwähl ey mera skonter för Afwundens Spinlar, än the lägste Narcisser. Lacander Gyllenstierna 50 (1706). Hofvets smicker är en ecklig spindel, / Som spinner under solsken din ruin. CVAStrandberg 1: 178 (1859). Men en sådan spindel, som kommissarien derborta, hvilken glädje har han af de vises sten? Topelius Vint. I. 2: 293 (1860, 1880). Nordström Herr. 213 (1910).
2) (i fackspr.) konkret: broderi l. knypplad spets som bildar ett spindelliknande mönster. De stora hålen (i engelskt broderi) sys med bred languett eller kordoneras samt fyllas med spindlar. NJournD 1855, s. 167. DamBok 191 (1879; i gipyrarbete). Hålen (i engelskt broderi) bruka ofta fyllas med ”spindlar”, tyllbotten och andra sömnader, som gifva broderiet ett rikare utseende. Branting PrydnSöm 74 (1910). StSyHandarbB 149 (1972).
Ssgr (i allm. till 1): A: SPINDEL-APA. [jfr t. spinnenaffe, eng. spider monkey] zool. apa tillhörande underfamiljen Atelinæ av familjen Cebidæ (cebusliknande brednäsor) o. kännetecknad av spindelbensliknande, mycket långa extremiteter, klängapa; i sht om apa tillhörande släktet Ateles Geoffr.; i pl. äv. om undergruppen l. släktet. Lindström Bates 142 (1872). 1Brehm 1: 57 (1874; i pl., om släktet). En spindelapa med ändlösa långa lemmar. Ekelöf Prom. 40 (1941). De största cebusliknande brednäsorna är spindelaporna. DjurVärld 11: 489 (1960). Svarta spindelapan. Därs. (om apan Ateles paniscus Lin.).
-ARM. spindelbensliknande arm, mycket lång o. smal arm; äv. bildl. En gänglig pojke med spindelarmar. Lo-Johansson Stat. 2: 182 (1937). Berglönnarna grepo omkring sig .. med spinkiga, mörkt rovgiriga, undernärda spindelarmar. Enckell KlagVindÖ 241 (1937).
-ARMAD, p. adj. som har spindelarmar. TurÅ 1964, s. 265 (om ormstjärnor).
-ART. entomol. jfr art 8 a α. Afzelius Sag. 3: 105 (1841).
-ARTAD, p. adj. som påminner om l. liknar en spindel(s); i uttr. spindelartade djur i sht förr äv. om spindeldjurens klass. (Lat.) Arachnida. (Sv.) Spindelartade djur. Sundevall Zool. 112 (1835). IllSvOrdb. (1955; om ben).
-BEN. [delvis sannol. av. t. spindelbein, där förleden är t. spindel, slända m. m. (se spindel, sbst.2)] ben hos l. från spindel; ofta: ben liknande en spindels, mycket (långt o.) smalt ben. Crusenstolpe Mor. 2: 335 (1840; om ben hos person). Hjulekrarna (på älvadrottningens vagn) af spindelben ä' gjorda. Hagberg Shaksp. 10: 158 (1850). En liten mager pojkstackare, med spindelben och ett blekt ansikte. Tiselius Larsson LivNödtorft 365 (1934).
Ssg (mera tillf.): spindelbens-bord. bord med mycket smala ben. Östergren (1944).
-BENT, p. adj. som har mycket (långa o.) smala ben (spindelben). Tingsnotarien sikter Krankenhaus, spinkig och spindelbent. Topelius Vint. I. 2: 47 (1867, 1880). Rosén StackRack. 42 (1928; om bro). Edqvist Musik 76 (1946; om stolar). särsk. (numera föga br.) om häst l. nötkreatur: som har (smala o.) nedanför knäet inknipna skenben. Sjöstedt Husdj. 1: 69 (1859). LB V. 2: 168 (1909).
Avledn.: spindelbenthet, r. l. f. Östergren (1944).
-BETT. av spindel tillfogat bett (se d. o. 2). Nordenskjöld Oneir. 1: 52 (1783).
-BLOMMA. (numera mindre br.) spindelblomster. Krok o. Almquist Fl. 1: 178 (1900). 2SvUppslB (1953).
-BLOMSTER. [växten har mycket spinkig stam] bot. växten Listera cordata (Lin.) R. Br.; jfr -blomma. ArkBot. II. 1: 70 (1904). Väring Frost. 297 (1926).
-BO. jfr bo, sbst.1 8; äv. bildl. Palmblad Nov. 1: 176 (1840; bildl.). Taube BöljBlå 33 (1920).
-DJUR. [jfr t. spinnentiere, pl.] entomol. o. zool. leddjur tillhörande klassen Arachnoida (till vilken spindlarna hör); i pl. äv. om klassen. Berlin Lrb. 62 (1876). Spinnkvalster. På bladens undersida uppträder på en del växter mycket små, endast omkring en halv millimeter långa, rödgula spindeldjur. Ekbrant VVRumsväxt. 40 (1955). DjurVärld 4: 43 (1963; i pl., om klassen).
-FAUNA. entomol.
1) om sammanfattningen av de djurarter som tillhör spindlarna inom ett område; jfr fauna 1. Upplands spindelfauna är .. ganska rik. Uppl. 1: 152 (1901).
2) lärobok behandlande spindelfauna (i bet. 1); jfr fauna 2. Svensk spindelfauna. (1906; boktitel).
-FIN. fin (se fin, adj. II 2, 3) som en spindels (ben l.) tråd l. nät o. d. (jfr -vävs-fin); ofta mer l. mindre bildl.; äv. ss. adv. Tegnér FilosEstetSkr. 37 (c. 1803; ss. adv., bildl.). Hycklarn, full af onda funder .. / Drar med spindelfina nät / Tyngsta block i sina fjät. Hagberg Shaksp. 9: 159 (1850). Gula, spindelfina spetsar, med lukt af cederträ från gamla skåp och lådor. Fitinghoff Näs. 113 (1895).
-FINGER. mycket (långt o.) smalt finger; i pl. äv. (anat.) om sjukligt förlängda fingrar (o. tår). Atterbom FB 78 (1839). Lindskog o. Zetterberg (1981; i pl.).
-FINGRIGHET, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) anomali kännetecknad av mycket långa o. smala fingrar. Wernstedt (1959).
-FOTING. entomol. enkelfoting tillhörande överfamiljen Scutigeromorpha (vilken kännetecknas av mycket långa ben); i pl. äv. om överfamiljen. DjurVärld 2: 269 (1961; i pl., om överfamiljen). Därs. 270. —
-FÖRGIFTNING. förgiftning åstadkommen gm spindelbett. Hanström SådDjur. 114 (1935).
-GARN. (i sht i vitter stil) om spindelnät; i sht mer l. mindre bildl. PoetK 1818, 1: 15. En väf, som var hvitare än den hvitaste snö och finare än det finaste spindel-garn. SvFolks. 285 (1849). Från verldens glittergranna spindelgarn / Kom åter, barn! Wirsén Dikt. 199 (1876).
-GAST. (numera föga br.) ss. nedsättande personbenämning (använd till lång o. spinkig person); jfr spindel, sbst.1 1 d. Almqvist Amor. 38 (1822, 1839).
-GIFT. gift (hos l.) från spindel. Schultze Ordb. 1509 (c. 1755). Kruhs UndrV 364 (1884).
-GLES. (numera föga br.) gles som en spindelväv. Lenngren (SVS) 2: 250 (1809; om tyll). Tollin Dikt. 84 (1844; om tyll).
-GRÖPPA. bot. svampen Leucogyrophana mollusca (Fr.) Pouz. (vilkens sporlager har ett spindelvävsartat underlag). Krok o. Almquist Fl. 2: 269 (1907).
-HANE l. -HANNE. jfr hanne 1. Strindberg Blomst. 98 (1888).
-HINNA. (†) spindelvävshinna. Nordforss (1805). Meurman (1847).
-HONA. jfr hona 1. Ekblad 21 (1764).
-HÅR. spindeltråd; numera bl. (hos växt): spindelvävsfint hår. Then fridh och förbund mellan Riken war, / Hölt tå ey fastare än itt spindel håår. Svart Gensw. E 6 b (1558). Hålkfjäll med eller utan spindelhår. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 54 (1901).
-KRABBA. [jfr t. spinnenkrabbe, eng. spider-crab] zool. krabba tillhörande familjen Majidæ (som kännetecknas av långa, tunna ben); jfr -kräfta. ÖoL (1852). DjurVärld 2: 175 (1961).
-KROPP. spindels kropp; äv.: spindelliknande kropp. Någonting mera groteskt fult fick man leta efter. En spindelkropp med alltför långa armar och ben — ett huvud som liknade en grodas. DN 8/4 1928, Söndagsbil. s. 2.
-KRÄFTA. [jfr t. spinnenkrebs] (†) spindelkrabba. Landell Bligh 71 (1795). Holmström Ström NatLb. 4: 24 (1852).
-KRÄK. (†) spindeldjur. Scheutz NatH 193 (1843). Schulthess (1885: Spindelkrak; sannol. felaktigt för Spindelkräk).
-LIK. som liknar en spindel(s), spindelliknande; förr äv. i uttr. spindellika djur, om spindeldjuren. Rys ej, täcka kön! jag beder, / För en spindel-lik poet. Stenhammar 223 (c. 1795). Sundevall Zool. 10 (1864: Spindellika djur). De spindellika benen (hos kolibrierna). Pehrson Beebe KamSkrivbl. 153 (1928).
-LIKHET~02 l. ~20. [jfr -lik] likhet med en spindel(s). Östergren (1944).
-LIKNANDE, p. adj. jfr -lik. Östergren (1944; om insekter).
-LILJA. trädg. (om var o. en av vissa växter tillhörande) släktet Hymenocallis Salisb. (vilka har blommor i flockar som ansetts likna spindlar); särsk. om H. speciosa (Lin. fil.) Salisb. o. H. litoralis (Jacq.) Salisb. Fönsterrariteter: Spindellilja .. Hymenocallis occidentalis. SvD 3/7 1934, s. 8. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 213 (1946; om H. speciosa). Hylander PrydnV 50 (1948; om släktet).
-LÄTT. (mera tillf.) spindelvävslätt. NSvSkämtl. 141: 42 (1920; om tyg).
-MYGGA. (numera föga br.) harkrank tillhörande det spindelliknande släktet Chionea Dalm. 2NF 10: 1471 (1909). 3NF 9: 559 (1928).
-MÖNSTER. (i fackspr.) mönster (se mönster, sbst.3 5) innehållande (stiliserad) bild av spindel; i sht i fråga om orientalisk matta. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 51 (1929).
-NÄT. [fsv. spinnilanät, spinnilsnät] av spindel framställt nät (se nät, sbst. 2 c) av spindeltrådar (för fångst av byte o. d.), spindelväv (jfr -garn); äv. oeg. l. bildl.; jfr dvärgsnät. Roberg Benyon 105 (1697; använt i salva). Lagen är ett spindelnät: flugorna fastna deri, men brömsarne surra fritt igenom. Palmær Eldbr. 111 (1854). Här och där glänste spindelnät, bredande ut sig emellan bladen som finaste spetsverk. Krusenstjerna Pahlen 1: 72 (1930). Detta spindelnät av smala, smutsiga gränder. Wahlund KursJam. 175 (1938). Siwertz Tråd. 45 (1957).
Ssgr: spindelnäts-fin. fin (se fin, adj. II 1) som ett spindelnät. Söderlund Pekka 58 (1926; om slöjor).
-skör. skör som ett spindelnät; äv. bildl. Spindelnätssköra drömsyner. Östergren (1944).
-system. (-nät-) system av spindelnät; äv. oeg. l. bildl., särsk. om finmaskigt nät av skyttegravar. KrigVAT 1923, s. 207 (i fråga om skyttegravar).
-OLJA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9696). (förr) olja erhållen gm digestion (se d. o. 3) av spindlar med (växt)olja o. använd ss. läkemedel. Wallerius Hydrol. 94 (1748).
-ORDNING. entomol. o. zool. ordning (se d. o. 13 d) bland spindeldjuren. 2NF 37: 795 (1925).
-SILKE. silke (se d. o. 1 a) bestående (l. framställt) av spindeltråd(ar). KemT 1901, s. 3.
-SKAPNAD. (†) om spindelliknande yttre l. gestalt som ngn har; jfr skapnad 1 a. PoetK 1814, 1: 80.
-SKIVLING. bot. skivling tillhörande svampsläktet Cortinarius Fr. (vars unga exemplar kännetecknas av att hattens kant är förenad med foten medelst ett spindelvävsfint hölje); i pl. äv. om släktet; jfr -svamp o. spindling 2 samt -väv b. Fries Ant. 44 (1836). Krok o. Almquist Fl. 2: 187 (1898; i pl., om släktet). SvD 1972, nr 249, s. 10 (: mångkransad spindelskivling; om arten C. triumphans Fr.).
-SPOLE. (i vitter stil, föga br.) bildl., om spindels spinnorgan (med syftning på den spolformade sländan; se slända, sbst.2 1, o. jfr spindel, sbst.2 1). Ossiannilsson Ork. 45 (1907).
-STEKEL. entomol. stekel tillhörande familjen Mutillidæ (vars (vinglösa) honor till utseendet liknar myror o. förr ansetts likna spindlar); särsk. i uttr. europeiska spindelstekeln, stekeln Mutilla europæa Lin.; i pl. äv. om familjen. 2NF (1917). Sällsynt uppträder i s. Sverige europeiska spindelstekeln. DjurVärld 3: 498 (1963). Därs. (i pl., om familjen).
-STEN. [jfr t. spinnenstein, nylat. arachneolites] (†) fossil korall hos vilken polypernas kalkskelett liknar teckningarna på bakkroppen hos vissa spindlar. Wallerius Min. 346 (1747). Weste FörslSAOB (c. 1817).
-STYGN, förr äv. -STING. (numera föga br.) i (spets)broderi: stygn liknande en spindel i sitt nät; jfr spindel, sbst.1 2. JournD 1853, s. 16. Berg Handarb. 244 (1874).
-SVAMP. (†) = -skivling. Fries BotUtfl. 3: 342 (1864; i pl., om släktet). WoJ (1891). jfr kamfer-spindelsvamp.
-TRÅD. av spindel spunnen tråd bestående av spinnsekret; äv. oeg., dels om spindeltrådsfin (metall)tråd, dels om spindelhår på växt; äv. mer l. mindre bildl. VarRerV 54 b (1579). Sakta tynar jordekusten / Bort i töknar — han är brusten / Lifvets spindeltråd. Wallin (SVS) 1: 63 (1803). En i bränpunkten (av en astronomisk tub) insatt spindeltråd. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 73. Holmström Ström NatLb. 4: 56 (1852; i pl.; spunna av spindel). Qvinnans råd är spindeltråd, men den är en tok, som ej någongång aktar derpå. Granlund Ordspr. (c. 1880). Och våra ödens spindeltrådar spröda / du (dvs. Delila) spinner lekande på gyllne ten. / .. I dina händer hvila männens öden, / som Simsons lockar klippta af din sax. Gripenberg Dikt. 1: 45 (1903); jfr spinna, v.1 4 h. ArkBot. IV. 18: 10 (1905; på växt).
Ssgr: spindeltråds-, äv. spindeltråd-artad, p. adj. (-tråd-) som liknar l. påminner om en spindeltråd. Nyman VäxtNatH 1: 365 (1867; om hår på växt).
-fin. fin (se fin, adj. II 2) som en spindeltråd; äv. bildl. Böök SvStud. 292 (1913; bildl.). IllSvOrdb. (1955; om porslinsgaller).
-hårig. om växt(del): försedd med spindeltrådsfina hår. ArkBot. IV. 18:10 (1905; om blad).
-skör. skör som en spindeltråd; äv. bildl. Lamm i 3SAH LIII. 2: 189 (1942; bildl., om erotik).
-TRÅDIG. [till -tråd] som innehåller l. kännetecknas av spindeltrådar l. liknar en spindeltråd; äv. ss. adv. Spindeltrådigthårkantade .. blad. Nyman VäxtNatH 1: 394 (1867). Gamla hus och gamla ansikten, i hvilka .. (konstnärens) spindeltrådiga slingrande linje kan få spelrum. SvD(A) 1914, nr 269, s. 10.
-TUNN. [delvis möjl. av t. spindeldünn, där förleden är t. spindel, slända m. m. (se spindel, sbst.2)] tunn som en spindel(s); vanl.: spindelvävstunn; äv. mer l. mindre bildl. Den spindeltunna tråden av en rök. Ossiannilsson Lärk. 56 (1913). Ej ens filosofemernas mest spindeltunna spekulationsnät låta sig sönderrivas enbart av en axelryckning på avstånd. Hellström Malmros 163 (1931). Kjellgren Smar. 16 (1939; om ben).
-UNGE. Hoffman Förnöjs. 258 (1752).
-VÄG. i uttr. i spindelväg, i fråga om spindlar. Lagerlöf Länk. 301 (1894).
-VÄV. om den av en spindel (l. spindlar) förfärdigade väv av varandra (i varierande former) korsande spindeltrådar, varav kokonger, bon o. d. tillverkas l. vari byte fångas o. d., spindelnät. VocLib. avd. 10 (c. 1580). Fins damb och spinnelwäf på muren och hwalfwerna (i kyrkan), skal Klockaren bötha Kyrkian 10 m:r. KOF II. 2: 515 (1627). Tegenaria, husspindeln, är den spindel, som gifver upphof till de så förargliga spindelväfvarne i tak och vråar af boningsrum. Uppl. 1: 153 (1901). Det är i september och skogen glittrar av otaliga spindelvävar. Lundkvist Snapph. 193 (1968). särsk.
a) i jämförelser. (Danskarnas löfte) ey är fastere än een skäff / Och holler ey mere än en spinnel wäff. Svart Gensw. K 2 b (1558). Aftonklänningar helt och hållet av spetsar .., blekrosa och svarta spetsar, alla skira som spindelväv. Boye Ast. 129 (1931).
b) oeg., om vävliknande hölje av spindelhår på växt. Cortin SvampHb. 111 (1942; på spindelskivling).
c) mer l. mindre bildl.; i sht med syftning på dels spindelvävens finhet l. skörhet, dels dess invecklade byggnad, dels dess funktion ss. fångstnät. Achrelius Jos. D 4 b (1692; om falskhet). Si! Jesus wiste swara / Then Pharisaiske räf; / Och ther med war hans snara / En söndrig spinnelwäf. Runius (SVS) 1: 47 (c. 1710). (A. Rydelius) ställde filosofien, naken och ren ifrån den skolastiska spindelväfven, på en psychologisk ståndpunkt. Franzén Minnest. 2: 28 (1822). Fordom .. (brukade man) liksom inväfva (krut-)magasinet (på ett fartyg) i en konstig spinnelväf af irrgångar (ss. skydd i händelse av eld ombord). KrigVAT 1835, s. 215. Kyrkan var .. (för studenterna på 1890-talet) en gammal vind, fylld av skräp och spindelväv. HågkLivsintr. 15: 151 (1934). Gyllensten Grott. 136 (1973). särsk. (numera föga br.) vid knytning (se knyta, v. 5 f) använt mönster (se mönster, sbst.3 5) liknande en hjulspindels nät. Berg Handarb. 227 (1874).
Ssgr: spindelvävs-, äv. spindelväv-artad, p. adj. jfr arta V 3. Marklin Illiger 72 (1818).
-dräkt. (i vitter stil) om dräkt av spindelväv l. om spindelvävstunn dräkt. CFDahlgren 2: 77 (1839).
-fin. fin (se fin, adj. II 1) ss. en spindelväv l. fin (se fin, adj. II 2) ss. en spindeltråd i ett spindelnät (jfr spindeltråds-fin); äv. bildl. Zilliacus Soc. 48 (1895; om framtidsplaner). Grimberg VärldH 1: 51 (1926; om lintrådar). Hennes ansikte som redan hade det första, spindelvävsfina nätet av åldersrynkor. Bergman ClownJ 268 (1930).
-hinna. 1) (mera tillf.) spindelvävstunn hinna; särsk. bildl. DN 1980, nr 195, s. 4 (bildl.). 2) anat. mellan den hårda hjärnhinnan o. kärlhinnan belägen, mycket tunn o. genomskinlig hjärnhinna, bestående av nätformigt förenade bindvävssträngar. Sönnerberg Loder 303 (1799).
-hår. (mera tillf.) om tråd i spindelväv; äv. till -väv b: spindelhår ingående i spindelväv. Hahnsson (1899). ArkBot. XII. 2: 92 (1912).
-hårig. [jfr -vävs-hår] (mera tillf.) om växtdel: bevuxen med spindelvävshår. BotN 1854, s. 11 (om stjälk på växt).
-höljd, p. adj. Schildt Asm. 15 (1915; om buteljer).
-klädd, p. adj. (-väv- 1883) klädd (se kläda 4) med spindelväv(ar). Wetterhoff Skog 1: 178 (1883; om takmålningar).
-kors. (förr) i astronomisk kikare o. d.: hårkors av spindelväv. JernkA 1839, s. 195.
-lik. jfr -liknande; äv. (anat., mera tillf.) i uttr. spindelvävlika hjärnhinnan, om spindelvävshinnan (se -vävs-hinna 2). Hartman Naturk. 285 (1836: hjernhinnan). VäxtLiv 5: 240 (1940; om fruktkropp på svamp).
-liknande, p. adj. som liknar en spindelväv. Cortin SvampHb. 11 (1937).
-ludd. (numera bl. tillf.) till -väv b, c: ludd (se ludd, sbst.1 2) liknande spindelväv. Fries BotUtfl. 3: 362 (1864; bildat av snömögel). ArkBot. X. 11: 70 (1911; på växts blad).
-lätt. lätt som en spindelväv; äv. bildl. Lundegård Tit. 302 (1892; bildl.). Bolander MagBergm. 7 (1918; om slöjor).
-mönster. spindelvävsliknande mönster (se mönster, sbst.3 5); särsk. (numera föga br.): i femskaftad kypert förekommande sådant vävmönster; jfr spindel-väv c slutet. HantvB I. 8. 2: 45 (1940; om vävmönster). (Spegeln) är sönderslagen, glaset splittrat liksom i ett spindelvävsmönster. Lundkvist Snapph. 223 (1968).
-mönstrad, p. adj. [jfr -vävs-mönster] kännetecknad av spindelvävsmönster. Form 1958, s. 222 (om vävnad).
-omspunnen, p. adj. Munthe Skizz. 197 (1888; om vinflaska).
-slöja. slöja (se slöja, sbst.2 2 (b)) av spindelväv; äv.: spindelvävstunn slöja. Jag trasar din (dvs. enens) spindelvävsslöja / och fyller min hand med din frukt. Johansson Skepp. 103 (1915). Spindelvävslöjor på träd och buskar. Östergren (1944).
-socialisering. bildl., om socialisering införd gm ett nät av många socialiseringsåtgärder; jfr spindel-väv c. VästerbK 1963, nr 129, s. 4.
-spröd. jfr -tunn. Tegengren Dikt. 27 (1900; om glans från stjärnor, speglade i vatten).
-taklök. bot. taklöken Sempervivum arachnoideum Lin. (vars bladrosetter omges av ett spindelvävsliknande hölje). Laurell Växtn. 31 (1904). Hylander PrydnV 67 (1948).
-tistel. bot. (tistel tillhörande) släktet Rhaponticum Ludw. (vilket kännetecknas av spindelvävshårig stjälk). Svensson Kulturv. 586 (1893).
-tråd. spindeltråd ingående i spindelväv; äv. bildl. Hartman Naturk. 6 (1836). Lundegård Tit. 77 (1892; bildl.).
-tunn. tunn som (spindeltråden i) spindelväv; jfr -vävs-fin o. spindel-tunn. Santesson Nat. 123 (1880). SvD(A) 17/1 1933, s. 10 (om damstrumpa). Silfverstolpe Heml. 36 (1940; om skrivstil).
-VÄVD, p. adj. vävd av en spindel l. spindlar. Modin Dikt. 116 (1878; om tomtekappor). Den spindelvävda hylsa, som spindlarna använde till barnkammare. Rickson GVänn. 153 (1930).
-VÄVERI10104, äv. 30~002. bildl., om handlingen att framställa en spindelväv l. spindelvävar (se -väv c); äv. konkret(are): spindelväv (se d. o. c). (C. G. Cederhielm) förde .. (från gäldfängelset i Paris) en ofantlig diplomatisk korrespondens, som sannolikt var ett politiskt spindelväveri i den högre skolan. Levertin Gest. 184 (1903). VEkelund (1922) hos Werin Ekelund 2: 334 (konkretare).
-VÄVNAD. (numera föga br.) konkret: spindelväv; särsk. bildl. LPetri Jes. 59: 5 (1568). Crusenstolpe Tess. 4: 26 (1849).
-VÄXT, p. adj. (numera bl. tillf.) som har spindellik kroppsbyggnad. CFDahlgren 5: 82 (1833; om person).
-ÄGG. i sht entomol. Adlerz Grävstekl. 6 (1911).
-ÄGG-HUS. (†) om spindels äggkokong. CAlströmer (1764) hos Linné Bref I. 3: 75. —
-ÄTARE. djur (ngn gg äv. person) som äter spindlar. Bliberg Acerra 398 (1737; om person).
-ÖRT. (spindel- 1734 osv. spindels- 1757) [jfr t. spinnenkraut, eng. spiderwort (båda i bet. 1)]
1) (†) växten Anthericum ramosum Lin. (som gm sin rikt greniga blomställning ansetts likna en spindel), grenig sandlilja. Serenius (1734; under spiderwort). SvTyHlex. (1872).
2) bot. växten Thesium alpinum Lin. (förr äv. kallad axlik spindelört); förr äv. allmännare: växt tillhörande släktet Thesium Lin.; förr äv. i uttr. grenig spindelört, om växten Thesium linophyllum Lin.; jfr spindling 1. Liljeblad Fl. 94 (1792: Grenig). Därs. (: Axlik). Hartman ExcFl. 31 (1846; allmännare). Spindelörten .., som växer i sydöstra Sverige, är Nordens enda santalacé. VäxtLiv 2: 233 (1934). Weimarck SkånFl. 221 (1963).
Ssgr (föga br.): spindelört-släkte(t). om släktet Thesium Lin. ArkBot. II. 1: 66 (1904).
-växt. växt tillhörande familjen Santalaceæ (till vilken släktet Thesium Lin. hör); i pl. äv. om familjen. ArkBot. II. 1: 66 (1904; i pl., om familjen).
B (†): SPINDELS-ÖRT, se A.
Avledn. (till 1): SPINDELAKTIG, adj. som liknar l. påminner om en spindel(s), spindelartad l. spindelliknande o. d. En hel bunt brev med en underlig, spindelaktig stil. Krey-Lange Melba Liv 104 (1927).
SPINDLA, v.1 (i sht i vitter stil) röra sig l. bege sig (i väg) likt en spindel l. spindelben; äv.: bete sig likt en spindel (gm att spinna in sig i nät o. d.). De tunna, damaskinsydda benen (på hovmästaren) spindlade i väg uppför den höga stentrappan. Bergman HNådT 10 (1910). Nu sitter de (dvs. de kloka) där och spindlar så smått och så grått / och kritar för sina lador och hyllor. Ferlin Goggl. 37 (1938).
SPINDLING, r. l. m. (spindling 18961926. spinnling 1852)
1) (†) spindelört (se d. o. 2); särsk. om släktet Thesium Lin. ÖoL (1852). TrädgT 1896, nr 6, s. 2 (om släktet).
2) (numera föga br.) spindelskivling. 2NF 38: 448 (1926). jfr kamfer-spindling.
Spoiler title
Spoiler content