publicerad: 2010
TÅG tå4g, sbst.2, äv. (i bet. 1) TÖG tø4g, sbst.1, r. l. m. l. f. (Schroderus Comenius 114 (1639) osv.) ((†) n. Bennet Lin. A 4 b (1738: Lintåget), LAHT 1895, s. 118); best. -en; pl. (numera bl. i bet. 1) -ar (Schroderus Comenius 114 (1639) osv.) ((†) = Fatab. 1914, s. 200 (1681), LAHT 1895, s. 118).
Ordformer
(tag- i ssgr 1745 (: Tagbär)–1808 (: Tagbär). tog (-gh) 1638 (: Toghmåsse)–1828. tugh 1600 (: Långtugh Hampa). tåg 1551 (: Lintåg) osv. tög (-öö-, -gh) 1681 osv.)
Etymologi
[sv. dial. tåg, tög, f., rottåga, vidja m. m.; motsv. fvn. tág, f., nor. tåg, rottåga, fiber, liten sena; möjl. till den rot som äv. föreligger i TAGEL, sbst.1; bet. 2 har sin grund i att vissa tågarter (ss. veketåg o. knapptåg) i likhet med rottågor användes som material för flätning; det neutrala genus beror sannol. på att den kollektiva sg.-formen uppfattats ss. n. pl. — Jfr MORTÅG, TÅGA, sbst.3, TÅGIG, TÖG, sbst.3]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ss. material för flätning använd) rottåga l. vidja o. d.; i sht förr äv. om (för spånad använd) tåga (se TÅGA, sbst.3 1) av i sht lin l. hampa; särsk. i sg. med koll. bet.; förr äv. dels: stickling, dels (ss. senare led i ssgn KÖTT-TÅG) om muskelfiber (jfr TÅGA, sbst.3 1 a). Wijde giffwer Widior, (tåghar) aff hwilkas sam(m)anflätande blifwa Korgar och Skryndor. Schroderus Comenius 114 (1639). Ther humlen intet wil trifwas, ther är aldeles onödigt at anlägga något arbete, therföre är rådeligast försöka först rumet med 2. el. 3 tågar. Broman Glys. 3: 51 (c. 1730). När Linet skjuter sig, det är, när stjälken wäl skiljes ifrån Tågen eller Bastet, då är Rötningen lagom. Alm(Sthm) 1804, s. 44. Antingen lägger sig tögen på spillert (dvs. spindeln), eller slår hon sig i knorr. Carlström Spinnm. 6 (1832). En binge hasselrötter – tög – och halvflätade korgar från taket störtade ned. Lo-Johansson Stat. 1: 21 (1936). Redan tidigare hade man skaffat sig förråd av de nu till flätningar (tågningar) behövliga tallrötterna (tågarna). Levander DalBondek. 1: 94 (1943). — jfr BLÅN-, HUMLE-, LIN-, LÅNG-TÅG. — särsk. ss. förled l. senare led i ssgr, om växter l. växtarter med framträdande l. karakteristiska (o. för olika ändamål använda) rötter l. revor (jfr TÅGA, sbst.3 1 b). — jfr KVICK-, SVIN-TÅG.
2) om (individ l. art av) det till familjen Juncaceae hörande (gräsliknande o. vanl. på fuktig mark växande) släktet Juncus Lin.; särsk. dels koll., dels ss. senare led i ssgr; äv. (i sht ss. senare led i ssgr) dels om l. med inbegrepp av (det till samma familj hörande) släktet Luzula Dc., frylen, dels allmännare, om växt(art) som liknar l. erinrar om (vissa av) de ovanstående. Linné Fl. nr 278 (1745). Kon i vassen skylt sin kropp, / Snärd i våta tågen. Bellman (BellmS) 1: 157 (c. 1771, 1790). Arterna af slägtet Eleocharis likna i habituelt hänseende tågen (Juncus), från hvilka de dock väsentligt afvika i botaniska karakterer. LAHT 1895, s. 118. Redan efter en 6–7 år är svedjan överväxt med bräken, tåg, hallonris och skogsplantor. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 124. — jfr AX-, BLAD-, BRUN-, DY-, IL-, KLYNNE-, KNAPP-, KNÖPPLE-, KRYP-, LED-, MOSS-, MYR-, RYL-, STOR-, STRAND-, STUBB-, SVART-, SYL-, TORV-TÅG m. fl.
3) [i utvidgad anv. av 1 med anslutning till TÅGA, sbst.3 2] (†) i fråga om metall: tåga (se TÅGA, sbst.3 2); anträffat bl. i sg. med koll. bet. Kort och otienligt ämnesjern .. som wäl kan wara miukt, men äger ingen lång tåg. Rinman Jernförädl. 219 (1772). JernkA 1879, s. 261. — jfr PUDDEL-, SAMMETS-TÅG.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till tåga, sbst.3; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): (2) TÅG-ART. art (se d. o. 8 a α) tillhörande familjen Juncaceae; äv. (i sht bot.) speciellare, om art tillhörande tågsläktet. Zetterstedt SvLappm. 2: 19 (1822). De fem tågarter af slägtena Juncus Tourn och Luzula DC., som förelegat till undersökning, ega sin hufvudsakliga betydelse såsom betesväxter. LAHT 1896, s. 84. NE 8: 129 (1992; speciellare). —
(1 slutet) -BÄR. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om örten Rubus saxalitis Lin., stenbär (som bildar långa, förgrenade revor). Franckenius Spec. F 4 a (1638). —
(1) -KORG. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) korg flätad av vidjor l. (rot)tågor. Linné Ungd. 2: 196 (1732). (Man serverade) uppskuren limpa, som var upplagd i en tågkorg. UpplFmT 29: 55 (1913). —
(1 slutet) -MOSSA. (†) om (den långreviga) lummerväxten Lycopodium clavatum Lin., mattlummer. Franckenius Spec. D 1 b (1638). Lenæus Delsbo 150 (1736, 1764). —
(2) -SLÄKTE(T). bot. släktet Juncus Lin. Rebau NatH 2: 71 (1879). I fuktigare sänkor träder ljungen tillbaka för vissa gräs- och starrarter .. även arter av tågsläktet kan dominera. BokNat. Liv. 145 (1951). —
-STARR.
1) (†) till 1 slutet, om växten Carex chordorrhiza Lin. fil., strängstarr (som kännetecknas av en lång krypande jordstam). Carex chordorhiza (Togstarr) är tämeligen väl känd med sin långa i vatnet flytande stjelk. VetAH 1793, s. 72. Nyman VäxtNatH 2: 448 (1868).
2) [benämningen beror sannol. på att växten liknar vissa arter av tågsläktet] bot. till 2: växten Carex tenuiflora Wahlenb.; jfr slank-starr b. Krok o. Almquist Fl. 1: 221 (1903). —
(2) -VÄXT. särsk. bot. i pl., om familjen Juncaceae; stundom äv. speciellare, om tågsläktet. NormFört. 33 (1894; om familjen). Tågväxterna (Juncus), vilka .. varit kända och använda redan av de gamla Romarne, likna till sitt yttre gräsen eller starrgräsen, men närma sig i fråga om blombyggnaden liljeväxterna. LAHT 1923, s. 746.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content