TÄVLAN tä3vlan2, r. l. m. l. f.; i best. anv. utan slutartikel.
handlingen l. verksamheten att tävla, konkurrens l. kamp, äv.: rivalitet; särsk. i uttr. ta upp tävlan med, börja konkurrera med; äv. konkretare, om mer l. mindre organiserat tävlande, tävling (se d. o. 2); förr särsk.: tvist(ande) l. ordstrid; förr äv.: strävan l. ansträngning, äv.: iver. Serenius R 1 a (1734). General-Lieutenantens .. Memorial .. (förmäler) thet Krigsbefälet gerna skulle önska .. andraga, hvad som tyckes förqväfva theras hopp och täflan att göra sig värdige till the hedersställen, som för trogne .. tienster äro syftemål. 2RARP 15: 681 (1747). Om ceremonierna wid den H. Nattwardens utdelande, upwäxte i början af Reformation mycken täflan med de Påfwiska. Bælter Cerem. 476 (1760). Tvenne sjöar .. fägna .. ögat .. genom behagliga utsikter, dem målare med täflan välja till mönster för landskapstaflor. MoB 5: 109 (1784). Den egentliga orsaken till deras fiendeskap uppgifves vara täflan om min dotter. Rydberg Frib. 34 (1877). För dekoreringen av taket .. föreslogs, att man skulle göra en tävlan bland eleverna vid Konsthögskolan. Fatab. 1954, s. 158. En svensk expedition till Estland 1220 har uppenbarligen haft till syfte att ta upp tävlan med tyskar och danskar även söder om Finska viken. Carlsson o. Rosén SvH 1: 186 (1962). — jfr ATLET-, DISTRIKTS-, DRYCKES-, GISSNINGS-, KONST-, KOR-, MED-, PRIS-, RODD-, SCHACK-, SKOL-, SKÖNHETS-, SLÅTTER-, STAFETT-, SÅNG-, TIPPNINGS-TÄVLAN m. fl.
SAOB
