SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2014  
VALL val4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. Anm. Formen valle (urspr. dat. sg.) har liksom den sannol. hyperkorrekt bildade formen valla i ä. språk förekommit i adverbiella uttr. (se b).
Ordformer
(val (w-, -ah-) 1592 (: walbarn)1691 (: wahlhion). vald (w-, -dh) 16031744. vall (w-, -aa-) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. valder; motsv. fd., d. vold, nor. voll, fvn. vǫllr, ävensom (i bet.: skog) fsax., ffris., fht., t. wald, feng. weald (eng. wold); möjl. till den rot som äv. föreligger i kymr. gwellt, säd, o. hett. wellu, äng. — Jfr VALD, sbst.1, VALLA, v.1, 2]
om (obebyggd) mer l. mindre öppen o. jämn (gräsbevuxen) mark l. grund; särsk. (om ä. förh.) dels om öppen plats där (för by l. socken l. land o. d.) gemensamma angelägenheter kunde avhandlas, dels i uttr. hassla (en) vall (se HASSLA); äv. mer l. mindre bildl. (se c). (Vi har) wnth och tiilstadth .. ath ein ffrii marknadth om åreth må holles wppå then grwnd och wall, j gamble lödöse om mattesmesso tiidt om hösten. G1R 3: 83 (1526). Ath han .. togh henne och förde henne wr Suenughz gårdh .. och borth wtt på wallenn. TbLödöse 221 (1590). Wallen eller Marcken som stugun ståår vppå .. skulle sanferdigh wara deres Sochne Allmenningh. GullbgDomb. 25/2 1652. Dhet är så nödigt at höra på sielfwa skrifftningen som annan Gudz tienst, och bör grannerl. tillses, at ingen går ute el. står på wallen mädan dhen förrättas. HärnösDP 1694, s. 102. I enslig skog, der spillror hölja vallen, / Du slår, ”mer genomskinlig än kristallen”, / Ditt öga opp. Atterbom Minn. 483 (1818). Hon mötte här på vallen som sköldmö; hon slog mig, men jag drap henne; henne min maka, min dotters moder. Strindberg NSvÖ 1: 37 (1906). Vallens mjuka grönska ler. Ruin Drömsk. 29 (1951). — jfr GRÄS-, KYRK-, LEK-, PÖRTES-, SLAGS-, SOCKEN-, STRIDS-, TING-VALL m. fl. — särsk.
a) gräsbevuxen mark tjänlig l. använd för bete l. slåtter; särsk. om ((inhägnat) stycke av) sådan mark besådd med foderväxter (o. ingående ss. led i växtföljd); förr särsk. i fråga om utmark l. allmänning; förr äv. i uttr. ha sin vall, om djur: ha sitt bete. HammarkDomb. 9/5 1617. Den marken .. hwarest Swin och Får hafwa sin wall, skal utan lofs sökiande få rödjas. LandtmFörordn. 145 (1765). Ändtligen hör man skällklangen i närheten, korna komma på vallen och nu blir det lif och rörelse. Torpson Norden 243 (1887). Vanligen är jorden liggande i 6, 7 à 8 skiften, med öfvervägande sädesproduktion och med blott en eller tvåårig vall. Nathorst LandtbrSk. 14 (1896). I en sluttning mot öster, låg Nybränna, hvarest hela östra byn .. jämte prästen hade vallar. Modin GTåsjö 188 (1916). Foderväxtodlingen utgjorde .. en stor del av hela landets (jordbruk) med över 10 % av havren och över 11 % av de besådda vallarna. Ymer 1940, s. 186. — jfr BETES-, FÄBOD-, GRÄS-, JORD-, KLÖVER-, SLÅTTER-, SÄTER-VALL m. fl. — särsk.
α) (†) i speciellare anv., om dels jordmån, dels grässvål hos vall. Werma och Fruchtbarheet, hwilken .. frögdas i Wallen eller torfwen allenast en fierdels aln diupt. Risingh LandB 39 (1671). Vid gjorda undersökningar har man .. ärfarit at .. (grundläggningsarbetet) skett med tilhjelp af nedpålade stockar och ekplankor, uti den lösa och äfjefulla vallen. Sundelius NorrköpMinne 341 (1798). Man bör .. öfverfara det besådda fältet med en vals eller vällt, hvarigenom de unga gräsrötterna .. få en fastare vall. EconA 1807, dec. s. 69. — jfr MOSS-, TORR-VALL.
β) i utvidgad anv., om på vall växande gröda; äv. om avkastningen av sådan gröda (betraktad ss. handelsvara); äv. ss. senare led i ssgr ss. benämning på växt; förr äv. ss. beteckning för ytmått, i ssgrna LASS-, STACKE-VALL. Ej af rimfrost ängens vall försilfras. Adlerbeth HorOd. 13 (1817). (Familjejordbrukaren) har 20 hektar åker där han producerar färskpotatis, morötter, korn och vall. SDS 15/5 1987, s. 6. — jfr KO-, MJÖLK-VALL.
γ) i fråga om växelbruk, särsk. dels om förhållandet l. tillståndet att (ett stycke) åkermark används ss. vall, i sådana uttr. som ligga i vall (se LIGGA 17), lägga i vall (se LÄGGA, v. I 22 k), dels i uttr. plöja vall, plöja upp vall inför sådd. Alströmer Får. 64 (1727). Det berättas att .. (en kyrkoherde) en gång spände sig för en plog, som tre par oxar hade svårt att dra, och plöjde vall ett gott stycke. 2SvKulturb. 1–2: 59 (1934).
b) i förb. med rörelseverb, ss. (del av) adverbiell best.
α) i uttr. angivande att ngn vallar (se VALLA, v.1 1) boskap. särsk.
α') i uttr. gå i vall, förr äv. gå vall l. valle l. valla. Luk. 17: 7 (NT 1526). Heela wåren .. gick iagh walla medh booskapen. Gyllenius Diar. 13 (c. 1670). Ett qwinfolck, som gått walle med getter, mäst hela sin tijd. VDAkt. 1694, nr 170. När han som barn gick vall i skogen mottog han djupa intryck af den omgifvande naturen. NIllT 1883, s. 108. Hon gick i vall med korna på Söderåsarna för många, många år sedan. Erkelius SåsomEld 103 (1989).
β') med avs. på betesdjur, i sådana uttr. som driva (ett djur) (i) vall (se DRIVA, v.2 1 a), släppa (djur) (i) vall (se SLÄPPA, v.3 I 1 b), föra (djur) i vall, förr äv. köra (ett djur) vall (se KÖRA, v. 1 a). Wivallius Dikt. 105 (c. 1642). Nu wällan iagh föra skal / Mine Fåår alleen i Wall. Columbus (SVS) 2: 57 (1667). Och ängar sig breda / .. där herdarna leda / sin hjord i vall. Fröding Stänk 102 (1896). Korna som ska fösas i vall och hämtas och utfodras och mjölkas. Jörgensdotter BergDöttrar 22 (2009).
β) (†) i uttr. rida (en häst) vall, (mer l. mindre planlöst) rasta l. motionera en häst (på vall). Då iagh kom igen och hade Rijdit Per Hanssons häst walle, stodh Jon Nilsson vthe på gården sin. VRP 1663, s. 160. Det var ändå det allra roligaste af allting att rida vall i hagen. Beskow Greta 5 (1901).
γ) i uttr. angivande att djur befinner sig på l. släpps ut på bete på vall, särsk. i uttr. gå i vall, förr äv. gå vall l. valle, slippa vall (se SLIPPA, v.2 7 i ι). Och ey fåå mina hestar stå på stall, / och ey så min boskap gåå ij wall. Visb. 1: 68 (1573). Så länge Fåren gå walle, måste de altid räknas och efterses om de tilstädes äro. Dahlman Reddej. 76 (1743). Swin .. hwilka under blidare årstid få gå wall, hafwa alltid mera tillfälle att förtära Trichin-haltiga, djuriska födo-ämnen. Alm. 1866, s. 42.
c) i mer l. mindre bildl. anv.; förr särsk. i sådana uttr. som löpa l. fara vall, fara vilse, komma på avvägar. Ståhle VersVasat. 146 (cit. fr. 1658). Tilstäd tin tunga ey at nånsin löpa wall, / Ty mången kommit har för tungan sin på fall. JGHallman SellhRegl. 11 (1727). Två gånger sedan har vårdag grytt; / Och tredje gången han sågs på nytt, / Då gässen vall genom rymden foro. Hedborn 1: 227 (1840). Hör du ej bjällrorna, hör du hur sången / vallar och går och går vilse i vall? Fröding Guit. 24 (1891).
Ssgr (i allm. till a. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan möjl. äv. hänföras till valla, v.1; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): VALL-ANLÄGGNING~020. lant. abstrakt o. konkret. De mångåriga vallanläggningarne, hvilka bestå af flere varaktiga grässlag och balgväxter. LAHT 1891, s. 135. Vallanläggningen skulle sannolikt utföras på lämpligaste sätt genom att först grundgödsla med superfosfat. LAHT 1933, s. 265.
-AREAL. lant. Nära 36 % af all odlad jord är .. beväxt med vallväxter, och alla tecken tyda på, att vallarealen kommer att ytterligare ökas. LAHT 1910, s. 408.
-BALJVÄXT~02 l.~20. lant. baljväxt avsedd för l. använd vid vallodling. UtsädT 1908, s. 28.
-BESTÅND. lant. jfr bestånd, sbst.1 11 a. Försök i vallar .. utfördes på jordmåner af mycket växlande beskaffenhet samt i vallbestånd af olika sammansättning. LAHT 1905, Bih. s. 30.
(a β) -BLANDNING. lant. särsk. konkret, om blandning av gräs o. olika vallväxter för utsäde. Vi (har) bestämt oss för att i vallblandning vid sidan af klöfver medtaga .. engelskt rajgräs, timotej, hundäxing (osv.). UtsädT 1905, s. 121.
-BROTT. lant. om handlingen att (medelst plöjning) (inför sådd) bryta (se d. o. 10) vall; äv. konkret, om upplöjd vall. Vid vissa arbeten, till exempel .. vallbrott, stenköring m. m. fordras förspann af 2 à 3 par hästar eller oxar. Brisman SvarVetA 14 (1812). Snart är det dags att så raps på vallbrottet. TurÅ 1966, s. 79.
Ssg: vallbrotts-havre l. -havra. (numera bl. tillf.) havre odlad på vallbrott. Lundequist Landtbr. 219 (1840).
-DRIFT. särsk. (†): flock av (kringströvande) betesdjur; jfr drift 1 b. Perdén Kitunen 17 (1834). Råkar man rigtigt ut för en hel valldrift, finnes näppeligen något annat att göra än fly. Bergström HbJagtv. 28 (1872).
-FODER. lant. kreatursfoder som bärga(t)s på vall. Huvuddelen av vallfodret användes fortfarande som hö. LAHT 1955, s. 27.
(a β) -FRÖ. lant. frö av vallväxt(er) (för utsäde), i sht koll. Vallfröet behöfver .. liksom andra fröslag tillgång på en viss mängd fuktighet för att kunna gro. LAHT 1909, s. 491.
-FÖRSÖK. lant. odlingsförsök med gräs- l. vallväxter; jfr försök 1 b. LAHT 1905, Bih. s. 14.
-FÖRYNGRING. lant. jfr föryngra d. LAHT 1907, s. 37.
-GRÄS. särsk. lant. gräsart lämpad för l. använd vid vallodling. Timotejen och öfriga vallgräs. LAHT 1905, Bih. s. 32.
-GUD. (†) om (lägre) gudom som tänks uppehålla sig i skog o. mark l. beskydda boskapshjordar o. d., herdegud. Poëterne fingera om then Wallgudhen Pan, huru han hölt Echo eller Widerskallet kär. Palmchron SundhSp. 218 (1642). Bliberg Acerra 248 (1737).
-GÅNG, sbst.1 (sbst.2 se vall, sbst.2 ssgr). (förr) om handlingen att (mot viss ersättning) valla boskap; förr särsk. i uttr. hålla vallgång; äv. om boskapsdjurs betesgång. Ähre barnen så starke, att de kone tiäna bonden medh valgong eller annadt ringa arbete, då fåås uth till tiänst. AOxenstierna 1: 356 (1624). Odjuren hålla sig mäst på skogarne, därföre ock understundom måste hållas vallgång, men på Landsbygden icke. VetAH 1767, s. 286. Då som på Gotland de klimatiska förhållandena tillåta en ovanligt lång vallgång .. blir .. behovet av stora betesmarker .. starkare. Ymer 1939, s. 300.
-HÖ. lant. (av fodergräsarter bestående) hö som bärga(t)s från vall. SagSed 1954, s. 39 (1697). Han vet, att där står en häst bunden vid kärrhjulet och tuggar sitt vallhö i sömnen. Hülphers Timmer 51 (1906).
(a β) -INSÅDD~02 l.~20. lant. abstrakt o. konkret. Vallinsådd bland stråsäd tager vanligen ej någon skada av betydelse genom besprutningen. LAHT 1924, s. 898. I ett fall hade det vid vallinsådden tillförts 8390 ogräsfrön per kvadratmeter. De Geer SvNatRiked. 2: 61 (1950).
-KRASSE, äv. -KRASSA. (†) benämning på vissa korsblommiga växter, särsk. dels om Lepidium ruderale Lin., gatkrassing, dels om Teesdalia nudicaulis (Lin.) R. Br., sandkrassing. Franckenius Spec. E 4 a (1638; om L. ruderale Lin.). Det för Teesdalia vanligaste namnet vallkrasse måste enligt de antagna principerna anses olämpligt. NormFört. 59 (1894). Auerbach (1916).
-KULTUR. lant. sätt att odla l. bruka vall; jfr kultur 2. Bland rationelt åkerbruk idkande länder torde få finnas, der vallkulturen stelnat i så stereotypa former som hos oss. MosskT 1893, s. 321.
(a γ) -LÄGGNING. (numera bl. tillf.) handlingen l. verksamheten att lägga (åker)mark i vall. Gadd Landtsk. 2: 50 (1775). Bästa sättet för åkerjordens valläggning och för flerårig gräsodling till slåtter och bete m. m. SOU 32: 30 (1925).
-MARK. (numera bl. tillf.) jfr mark, sbst.1 3 c. När Lammet är 8. dagar gam(m)alt, kan det gå ute med modren i wallmarken. Hastfer Får 86 (1752).
(a (β)) -ODLING. lant. odling av gräs l. vall(balj)växter; särsk. med tanken riktad på att sådan odling sker på vall. LB 2: 575 (1902). Vid sidan av havreproduktionen är vallodlingen .. av dominerande betydelse. RisebergaB 14 (1931). Växelbruk, en förbättrad ängsskötsel eller vallodling med klöver och nya grässlag .. var de viktigaste av (reformerna). Lindroth SvLärdH 3: 110 (1978).
-OGRÄS~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) om ogräs som förekommer (bland foderväxter) på vall. Rudbeckia hirta angives som förvildad, ehuru den nog aldrig odlas, men väl uppträder som vallogräs. BotN 1914, s. 140.
-PLANTA. särsk. (numera bl. tillf.) om ung l. späd vallväxt. UtsädT 1899, s. 36.
-PLOG. (med långsträckt o. sluttande vändskiva försedd) plog avsedd l. använd för upplöjning av gräsvall. Engelsmännen (beskriver) sina så kallade Vall-plogar, som måste dragas af många dragare, ganska plumpa och tunga. VetAH 1759, s. 206.
-PLÖJNING. handlingen l. verksamheten att plöja vall; äv. konkret, om plöjd vall. SvT 1852, nr 202, s. 4. Bäst var att så (lin) på vallplöjning för undvikande av ogräs. Hälsingerun. 1975, s. 32 (1969).
-RÖTA, -ning. (†) jfr röta, v.3 1 a β α, o. land-röta. Arrhenius Jordbr. 2: 196 (1860). De torra (lin)stjälkarna .. bredas .. ut i tunna skikt på fälten (ängs-, dagg-, land- eller vallrötning). HantvB I. 8. 1: 57 (1939).
-SKOG. (förr) skog(strakt) där boskap (kan gå l.) går i vall. SockenbeskrHäls. 292 (1791). Inte aktades den pojke stort av kamrater, som inte tordes ge sig ut i vallskog. Bengts Vargt. 11 (1915).
(a (β)) -SKÖRD. lant. skörd (se skörd, sbst. 6) av vallväxter; äv. konkret (jfr skörd, sbst. 7). Vi skola .. söka utreda, vilket inflytande gödslingen har på vallskördarnas kemiska sammansättning. LAHT 1931, s. 415. Kurserna omfattade .. hela maskinsystem för .. såbäddsberedning, konstgödselhantering, vallskörd. Moberg JordbrMek. 236 (1989).
(a, b) -SLÄPPA, -ning. (förr) jfr släppa, v.3 I 1 b; särsk. ss. vbalsbst. -ning. (Djuren) böra ej tidigt wallsläppas om wåren, icke eller för länge få gå i betet om hösten. Alm(Sthm) 1803, s. 45. Eftersom risk förelåg att somliga bönder utvidgade sin djurbesättning före vallsläppningen, innehöll byordningen förbud mot detta. Fatab. 1967, s. 207.
-STIG. Möller (1790). Traditionen berättar att Gruddbo varit fäbod och .. vi (kunde) följa stigar som gamla män angivit som vallstigar. Gruddbo 66 (1938).
-TILTA. tilta i plöjd vall. Lundell (1893). Rullharf och tallriksharf .. brukas för att sönderdela grästorfvor, nyodlad torfjord och valltiltor. LB 1: 172 (1899).
-TISTEL. (†) om växt tillhörande släktet Eryngium Lin., martornar. Franckenius Spec. C 1 a (1638). Serenius Kkkk 3 b (1757).
-TRÄDA, äv. -TRÄDE. (†) form av halvträde med tidig bearbetning (o. gödsling) av vall inför samma år följande höstsådd. Juhlin-Dannfelt (1886). Efter ren träda saknades nematoder, efter vallträda förefunnos de i riklig mängd. UtsädT 1903, s. 195. Sonesson BöndB 471 (1955).
(a β) -UTSÄDE~020. lant. utsäde avsett för l. använt vid sådd av vall; jfr -frö. Det (var) fordom .. mycket vanligt, att man åtminstone åt den något sämre jorden icke bestod något vallutsäde alls, utan i stället öfverlämnade åt naturen att själf .. bilda vallen. UtsädT 1899, s. 24.
-VÄXT. om förhållandet att gröda växer på vall; äv. (o. numera bl.) konkret, om den på vall växande grödan, särsk. i pl., sammanfattande, om i blandbestånd odlade arter av gräs o. ärtväxter. LB 2: 576 (1902). En långt ut på höstarne gående betning bidrager ej .. att stärka vallväxten. LAHT 1907, s. 25. Äggviteproduktionen på gårdarna har ökat, främst genom ökad odling av vallväxter, såsom klöver, luzern och gräs. TT 1943, Allm. s. 224. jfr slåtter-vallväxt.
Ssgr (i sht lant.): vallväxt-frö. UtsädT 1908, s. 23.
-förädling. jfr förädla b. LAHT 1910, s. 410.
Spoiler title
Spoiler content