publicerad: 2017
VICKER vik4er, r. l. f. l. m.; best. -n; pl. =; förr äv. VICK, sbst.2, r. l. f. l. m.; pl. -er; l. VICKA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SAOL (1900), Cannelin (1939)) l. -er (äv. att hänföra till sg. vick l. (o. numera bl.) till sg. vicker, Månsson Ört. 262 (1628) osv.); l. VICKEN, r. l. f.; pl. =.
Ordformer
(veck 1906 (: örtbladsveck). vecka (w-) 1775–1777. vick (w-) 1538–1839 (: Vickblomma). vicka (w-) 1734 (: häst-wickor)–1939. vicke- (w-) i ssgr 1698 (: Häste-Wickefrö)–1824 (: wickeland). vicken (w-) 1628–1775. vicker (w-), sg. 1645 osv. vicker (w-), pl. 1628 osv. viker- i ssg 1752 (: wiker-ärter). wek 1709. wicke 1659 (: Hästewicke))
Etymologi
[jfr d., nor. vikke; av mlt. wicke l. lt. wick (av fsax. wikka) l. t. wicke; av lat. vicia, till den rot som äv. föreligger i VIKA, v.2; benämningen beror sannol. på vickerns böjlighet; formerna vicker o. vicken utgör urspr. pl.-former av vick resp. t. wicke]
om (individ l. art av) släktet Vicia Lin., tillhörande familjen Fabaceae (l. Leguminosae); äv. koll.; ibland (o. i sht ss. senare led i ssgr) äv. om (ärt- l. baljväxt av) annat släkte; jfr KVICK-ÄRTER, MUS-ÄRT, TRAN-ÄRT. Wicker giöra en skiön hudh. Månsson Ört. 344 (1628). Wicken eller mus-ärter .. gifwa ett godt foder för hästar, swin, höns och dufwor. Broocman Hush. 2: 221 (1736). Gula Wicker. HushJourn. 1784, s. 350. I Juni skördas linet, hvetet, rågen och vickern. Bergman VSmSkr. 46 (1855). Vicker odlas allmännast i blandning med hafre i synnerhet till grönfoder och har stort näringsvärde. 2NF 32: 231 (1921). Vicker .. 150 arter klängande eller nedliggande, parbladiga örter med klängen. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 504 (1947). — jfr FÅGELKLO-, LUKT-, SÖT-VICKA o. BLAD-, BÖN-, FODER-, FÅGEL-, GUL-, GÄRDES-, HÄST-, HÖG-, KAFFE-, KLO-, KORN-, KRÅK-, LUKT-, LUND-, RÅG-, SAND-, SKOGS-, SNÅR-, SPARV-, STYV-VICKER m. fl.
-ÄRT, se D.
B (†): VICKE-ART, -FODER, -HALM, -MJÖL, se D.
C (†): VICKEN-HALM, -ÄRT, se D.
D: VICKER-ART. (vicke- 1809. vicker- 1833 osv.) jfr art 8. (Ervum ervilia) anses mera födande än de andra Wickearter. Retzius FlVirg. 43 (1809). —
-FODER. (vicke- 1804. vicker- 1855 osv.) (förr) kreatursfoder som till stor del bestod av vicker. Wåhlin LbLandth. 72 (1804). —
-HALM. (vicke- 1804–1852. vicken- 1736–1758. vicker- 1807 osv.) (numera mindre br.) Kor och oxar äta wicken-halm gerna. Broocman Hush. 2: 222 (1736). SAOL (1950). —
-HAVRE. (i sht förr) korsning av vicker o. havre; jfr havre 1. UpsP 7/4 1860, s. 2. Grönfoderhö, berett av tidigt skördad vickerhavre .. har stor betydelse i nordliga landsdelar. Sonesson BöndB 815 (1955). —
-HÖ. (numera mindre br.) av vicker bestående hö. Klöfver- och vicker-hö .. gifves .. (boskapen) till vinterfoder. EconA 1807, dec. s. 34. LAHT 1932, s. 80. —
-MJÖL. (vicke- 1809. vicker- 1803 osv.) (förr) Alm(Ld) 1803, s. 39. Under Världskriget användes vickermjöl i st. f. mjöl af hvete .. till bakverk. 2NF 32: 231 (1921). —
-ÄRT, äv. -ÄRTA. (vick- 1638–1764. vicken- 1751. vicker- 1752 osv.) vicker; äv. om ärta l. frö av vicker; vanl. i pl. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Första året besåddes hela detta fältet med någon blansäd och wiker-ärter. Brauner Åker 131 (1752). Wicker .. (är) mindre farlig (för kreatur än ensam klöver) ända tills wicker-ärterna börja mogna. Alm(Ld) 1803, s. 45.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content