publicerad: 1935
KAMP kam4p, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. (numera nästan bl. i bet. 3) -er32 (OPetri Kr. 50 (c. 1540; i bet. 1), Jensen Aškerc SlovBall. 76 (1901; i bet. 2), DN(A) 1929, nr 336, s. 15 (: landskamper)) ((†) -ar Schroderus JMCr. 360 (1620), Phosph. 1810, s. 91 (: segerkampars, gen. pl.))
Etymologi
[fsv. kamper (tve)-kamp, liksom d. kamp, av fsax., mnt. kamp, för tvekamp inhägnad plats, (tve)kamp, strid, motsv. fht. kamph (varav t. kampf), feng. camp, (liksom fr. champ, fält, stridsplats, tvekamp) av lat. campus, fält, slagfält. — Jfr KAMP, sbst.3, KAMPA, v.1, KAMPAGNA, KAMPANJ, sbst.2, KAMPERA, KAPP]
1) (numera oftast med ngt vitter prägel) strid med vapen l. tillhyggen l. med hjälp bl. av lemmarna mellan två (l. flera) fientliga individer l. grupper; dels abstrakt: kämpande med vapen osv., dels konkretare: drabbning, dust, handgemäng, batalj; förr äv. i pl. En kamp på liv och död. VarRerV 35 (1538). Tu hafwer vthi alla Kampar och strijdher warit then fremste. Schroderus Liv. 183 (1626). Dhen ingen kamp wil wåga, han haar icke heller någon seger at wänta. Grubb 397 (1665). (Landtmännen hade) dragit ut till kamp .. vid morgonsolens sken. Runeberg 2: 44 (1848). Det var Finlands kamp han sjöng om, fosterlandets sista strid, / Våra segrars, våra sorgers och vår äras gyllne tid. Dens. 5: 13 (1860). Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar, / dignar i kamp för ditt land. Rydberg Dikt. 1: 34 (1874, 1882). En stormaktsflotta, i stånd att upptaga kampen med öfriga makter .. om herraväldet till sjös. IllMilRevy 1898, s. 38. Kampen den 18. augusti 1870 mellan tyskar och fransmän. Därs. 121. Kampen mot sina fiender brukade .. (kejsar Septimius Severus) ej gärna sluta, förrän han utrotat dem. Grimberg VärldH 5: 13 (1931). — jfr FRIHETS-, KNYTNÄVS-, LANS-, NÄR-, NÄV-, SJÄLVSTÄNDIGHETS-, SJÖ-, SPJUT-, SVÄRD-, VAGN-, VÄRLDS-KAMP m. fl. — särsk.: envig, duell; numera bl. ss. senare led i ssgr l. då bet. framgår ur sammanhanget l. situationen; förr äv. i pl. Effter thet här warder nw talat om kamper, kan ey wara onyttigt, at man .. setter her in then lagh som i kempande på then tijdh brukadhes. OPetri Kr. 50 (c. 1540). Genom Kamp förtogs fordomdags Krijgh. Fosz 557 (1621; kantrubrik). (Hjalmar o. Angantyr kämpade så häftigt) att ingen hade nogon tijd sedt hårdare kamp, än the hade. Verelius Herv. 69 (1672). jfr ENVIGES-, TVE-, TVÅ-KAMP. — särsk. i numera obrukliga uttr.; särsk. i uttr. slå en kamp om ngt, utkämpa tvekamp om ngt, utfordra ngn till kamp l. mana ngn till en kamp, utmana ngn till tvekamp l. envig. OPetri Kr. 50 (c. 1540). Svart G1 40 (1561). Uppenbare kamp, som twå kunna tillbiuda emot hwar annan .. ähr uti all Lagh förbudit. Lagförsl. 515 (c. 1606). Schultze Ordb. 2210 (c. 1755).
2) i mer l. mindre oeg. l. bildl. l. överförd anv.; särsk. ss. beteckning för ihärdig l. intensiv strävan att undanröja l. övervinna ett motstånd l. att få makt med ngt l. att vinna l. uppnå ngt l. att befrämja l. befordra ngt o. d.; ngn gg äv. i pl. Kampen mot nöden, fattigdomen. 1Tim. 6: 12 (NT 1526). Vår tid är .. en orons, en kampens tid. Tegnér (WB) 3: 161 (1817). Mången hård kamp med ödet har jag .. bestått. Carlén Repr. 90 (1839). Hård är den kamp, som vid stormvågors svall / Af seglaren kämpas på hafven. Oscar II I. 1: 2 (1858, 1885). Spår (i dikter) efter skaldens kamp med det obändiga språket. Ljunggren i 2SAH 41: 274 (1866). Det öppna fältet för meningarnas kamp var tillslutet. Svedelius Därs. 55: 377 (1878). Jensen Aškerc SlovBall. 76 (1901; pl.). Det .. mest spännande momentet i hela fisket: kampen mellan fisken och fiskaren. Hammarström Sportfiske 101 (1925). — jfr KLASS-, KONKURRENS-, KULTUR-, LÖNE-, NATIONALITETS-, ORD-, PARTI-, RAS-, RIKSDAGS-, VAL-, ÅSIKTS-KAMP m. fl. — särsk.
a) med bestämning inledd av prep. om, betecknande ngt som tvenne parter sträva att komma i besittning av, förr äv. föremålet för ngns bekymmer l. ängslan o. d. Så wil iagh at j weta skolen, hwilken kamp iagh haffuer om idher. Kol. 2: 1 (Bib. 1541; Luther: welch einen kampff ich habe vmb euch; Vulg.: qualem sollicitudinem habeam pro vobis; gr. ἡλίκον ἀγῶνα ἒχω περὶ ὑμῶν; NT 1526: vmsorg; Bib. 1917: vilken kamp jag har att utstå för eder). Then vnderligha kamp emellan Gudh och dieffuulen, om kyrkiona och thet andeliga regementet. PErici Musæus 1: 13 b (1582). Kampen om de höga ämbetena. Grimberg VärldH 4: 72 (1930).
b) med bestämning inledd av prep. för, betecknande dels föremålet för ngns befrämjande, omsorg o. d., dels föremålet för ngns strävan o. traktan. (J. Swedbergs) kamp för modersmålet. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 494. (Verbet) Gälda har länge fört en hård kamp för sin tillvaro. Dens. Därs. 507. De samhällslager, som gå upp i kampen för brödet och strävandet efter välstånd. BonnierLittH 4: 186 (1930). — särsk. [efter eng. the struggle for life (existence)] i uttr. kampen för tillvaron, individens l. gruppens o. d. strävan att uppehålla livet (o. fortplanta sig); eg. o. ofta i fråga om den av Charles Darwin framställda biologiska teorien om arternas uppkomst (se DARVINISM). NIllT 1865, s. 59. Sundström Rolle 131 (1870). Kampen för tillvaron gäller nationer i lika hög grad som individer. KrigVAH 1883, s. 304. Under kampen för tillvaron inbegripes allt det aktiva och passiva motstånd, som de lefvande varelserna göra mot de krafter, som hota att förinta dem. Wirén ZoolGr. 1: 194 (1897). BonnierKL 12: 266 (1928). jfr BIBEHÅLLELSE-KAMP.
c) om hos individen förekommande fysisk l. psykisk ansträngning l. påfrestning som till sin värkan är begränsad till individen själv; särsk. om själsstrid o. d. (strid mellan olika känslor l. tankar l. begär o. d. i människans sinne). Hennes kamp med gråten. En inre kamp. Hielp os, o Jesu, at wi genom tin blodiga kamp mågom öfwerwinna synden. Spegel Pass. 146 (c. 1680). I menniskobröst, der himlen och jorden / kämpa sin eviga kamp. Tegnér (WB) 8: 24 (1837). Sonen .. hann icke anlända förr än Döbeln hade kämpat ut sin sista kamp. Svedelius i 2SAH 60: 275 (1883). Under stor kamp med gäspning och sömn arbetade man sig igenom .. ”Trettioåriga krigets historia” af Schiller. Nyblom i 3SAH 16: 131 (1901). SvD(A) 1915, nr 334, s. 10. — jfr BOT-, BÄTTRINGS-, DÖDS-, SJÄLS-KAMP. — särsk. (†) i uttr. dödsens kamp, dödskamp. Cat. 1604, s. K 2 a. VDAkt. 1676, nr 290.
3) tävlan mellan enskilda personer l. mellan grupper av personer; utom i a numera bl. i fråga om idrott o. utom i ssgr bl. om tävlan varvid två (l. flera) individer l. lag samtidigt uppträda: ”match”. VarRerV 33 (1538). (Atalantas) Fader ville öfverlåta henne til Gemål åt den af hennes månge Frijare, som uti sådan kamp (dvs. kapplöpning) kunde henne öfvervinna. Ehrenadler Tel. 15 (1723). Hur Arachne Pallas manar, / Til at väfva kapp med sig; / Men för alt, jag ber, besinna / Hur den kampen slutas lär. Lalin Arachne 16 (1750). ”Akademisk Boldklub” .. bestämde kampen (med Halmstads bollklubb) till den 14 september (1890). TIdr. 1891, s. 252. (Boxaren) Harry Persson började kampen i exakt samma stil som (osv.). SvD(B) 1929, nr 54, s. 16. — jfr BOXNINGS-, BROTTNINGS-, DRAG-, FEM-, LANDS-, TÄVLINGS-KAMP m. fl. — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i uttr. springa, köra, ro, rida, äta, dricka o. d. kamp, äv. i kamp, springa osv. kapp, kappas i att springa osv. (De) begynte mane huar annen at Kiöre kamp. HammarkDomb. 6/6 1624. Springa kamp med kalfvar. Linné Skr. 5: 121 (1732). (En präst) vakar väl öfver Herrans dyrköpta hjord, då han .. i sällskaper super i kamp med sina arma Åhörare. Murbeck CatArb. 6: 40 (c. 1750; ironiskt). Mins Du när vi sutto en half eftermiddag hos mig och åto kamp äplen. 3Saml. 3: 29 (i handl. fr. 1806). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 464 (1868).
b) (†) bildl., i uttr. komma i kamp med ngt, gå upp emot ngt, mäta sig med ngt, tävla med ngt. Detta trä (dvs. oxel) .. kommer för sin hårdhet skuld i kamp med Buxbomen. Dahlman Humleg. 59 (1748).
Ssgr: A: (1, 2, 3) KAMP-ANDA. Edgren Kovalevsky 18 (1892). IdrBl. 1924, nr 15, s. 5. Jag vill ha .. kampanda i dem (dvs. skolbarnen). Åkerhielm Webster Fiende 116 (1927). —
(1) -BEREDD, p. adj. [jfr t. kampfbereit] (i sht i vitter stil) Runeberg 5: 192 (1863). En fiende, som var kampberedd. LagSvärd. 182 (1919). —
(2) -CELL. polit. var särskild av de lokala, smärre sammanslutningar av kommunister varifrån dessa bedriva sin propaganda, kommunistisk agitationshärd. GHT 1934, nr 105, s. 5. —
(2) -DAG. jfr -ÅR. SvD(A) 1919, nr 333 A, s. 7. Den röda dagen, .. bolsjevikernas stora kampdag. SvD(A) 1930, nr 206, s. 3. —
-DOMARE. [jfr t. kampfrichter] (i vitter stil, numera föga br.) till 3, förr äv. till 1: stridsdomare. Så mången kämpalek / I dubbellopp, som öfligt är, kampdomrarne / Utblåste; i dem alla segerpris han (dvs. Orestes) tog. Palmblad SophSorg. 169 (1812, 1839). Om öfvergången vid Düna yttrar samme höge kampdomare (dvs. Fredrik II), att (osv.). Beskow i 2SAH 40: 93 (1865). —
(1, 2) -DUGLIG. [jfr t. kampffähig, -tüchtig] SvD 1911, nr 243, s. 6. Dominikanernas var den inflytelserikaste och mest kampdugliga (av tiggarordnarna). Schück i 3SAH 27: 147 (1915). Ett kampdugligt slagskepp. SvD(A) 1920, nr 15, s. 3. —
(2) -FOND. polit. fond för bestridande av kostnader för kamp (propaganda, agitation o. d.). En jordbrukarnas kampfond i Kalmar län. SvD(A) 1930, nr 102, s. 12. En internationell kommunistisk kampfond. Därs. nr 353, s. 18. —
(1, 2) -FRONT. stridsfront. VFl. 1931, s. 67. Från den svenska kyrkans kampfront. SvD(A) 1934, nr 212, s. 5. —
(2) -FYLLD, p. adj. (i sht i vitter stil) Söderhjelm Upps. 60 (1906). Livet (är) hårt och kampfyllt. Ek Gräns. 319 (1918). —
(1, 2) -FÄRDIG. [jfr t. kampffertig] (i vitter stil, numera mindre br.) redo till l. inställd på kamp; äv. närmande sig bet.: stridbar. Bremer GVerld. 3: 62 (1861). Norges nutida mest kampfärdige skald. Levertin 13: 82 (1883). Hammarström Löns Vidu 167 (1920). —
(1, 2, 3) -GLAD. [jfr t. kampffroh] (i sht i vitter stil) glad inför l. under sin kamp; äv. i överförd anv., om sinnesstämning o. d. Bååth WagnerS 1: 52 (1903). SvD(A) 1931, nr 62, s. 6. SvRiksd. I. 1: 165 (1931). —
(1, 2, 3) -GLÄDJE. (i sht i vitter stil) Cederschiöld Sverre 148 (1901). IdrBl. 1924, nr 160, s. 4. —
(1) -HUVA. vapenhist. benämning på ett slags hjälm. Eth helt köriiss iiij (dvs. 4) kamphuffuor. G1R 7: 40 (1530). Storm- eller kamphufver. 2VittAH 3: 330 (i handl. fr. 1561). Alm BlVap. 227 (1932). —
-LEK.
1) (i sht i fråga om ä. förh. samt nutida primitiva kulturförh.) till 1: kamp med vapen ss. lek l. skådespel, stridslek; äv. (i vitter stil, mera tillf.) i överförd anv., om strid i krig, ”vapenlek”; jfr -SPEL 1. Atterbom Lyr. 2: 301 (1810). Att soldater, af tenn eller trä eller papper, åt blifvande krigare bjuda ett intryck af kamplekens spänning och berusning. Hirn Barnlek 19 (1916). De heliga platser (i Europa), där man .. uppförde kultbröllopet och de rituella kamplekarna. 2VittAH 35: 272 (1927).
2) till 3.
a) (†) = -SPEL 2. Lagerbring HistLit. 199 (1748). De fyra störste och högtidligaste kamplekar hos Grekerne voro: de Olympiske (osv.). Norrmann Eschenbg 2: 137 (1818).
b) pedag. idrottslek varvid tvenne l. flera personer l. tvenne lag tillsammans pröva sina krafter mot varandra. Af rena kamplekar märkas dragkamp, skjuta stång, säckslitning, fyrband m. fl. LD 1899, nr 192, s. 2. SFS 1919, s. 2687. IdrIArmén 1926, s. 58. —
(1, 2, 3) -LUST. [jfr t. kampf(es)lust] (i sht i vitter stil) Bremer Nina 489 (1835). IdrBl. 1924, nr 22, s. 4. Högerungdomens framträdande i det politiska livet har präglats av kamplust och ansvarskänsla. SvD(A) 1932, nr 186, s. 4. —
(1, 2) -LYSTEN, adj. [jfr t. kampflüstern] (i sht i vitter stil) äv. i överförd anv., om sinnesstämning, ansiktsuttryck o. d. Den kamplystna hären. Kolmodin Liv. 1: 202 (1831). (Han sade något) med ett kamplystet uttryck i ansiktet. Westermarck Ulr. 59 (1900). —
(jfr 3 a) -LÖPANDE, n. (†) kapplöpning. Sylvius Curtius 154 (1682). Kamp-löpande til häst. Chenon Heywood 1: 33 (1772). —
(1, 2) -MEDEL. Fahlbeck Stånd 107 (1892). Ett kampmedel mot tuberkulosen. AB 1897, nr 269, s. 3. 2NF 16: 950 (1911). VFl. 1925, s. 105. —
(2) -MINISTÄR. polit. ministär som intar kampställning emot riksdagens l. någondera kammarens dominerande parti l. partikonstellation. WoJ (1891). De Geer Minn. 2: 241 (1892). En socialistisk kampministär. GbgD 1920, nr 45, s. 4. —
(1, 2) -ODUGLIG~020. AQuennerstedt (1903) i KKD 2: X. Flottan (är) ännu i kampodugligt skick. SvD(A) 1920, nr 15, s. 3. —
(2) -ORGAN. särsk. polit. om organ för politisk kamp. Sylwan ModPress. 93 (1906). De tyska universitetens .. utveckling till direkta politiska kamporgan. DN(A) 1934, nr 93, s. 26. —
(1) -PLATS. [jfr t. kampfplatz] (i sht i vitter stil) plats där drabbning äger l. ägt rum, valplats; i sht bildl. Westhius Vitt. 22 (1676; bildl.). Hwar äro the som förr på jordens kampplatz lefwat? Fånge 43 (c. 1710). (Karl XII) tog kampplatsen (vid Lützen) i skärskådande. Beskow i 2SAH 40: 31 (1865). 2NF 2: 1341 (1904; bildl.). —
(2) -POLITIK. polit. Bildt i 3SAH 16: 341 (1902). Den primitiva socialistiska kamppolitiken. SvD(A) 1926, nr 34, s. 5. —
(3) -PRIS, n. [jfr t. kampfpreis] (i fråga om förh. under antiken) i idrottstävlan förvärvat pris. Johansson HomIl. 23: 259 (1848). Hellquist Hes. 19 (1924). —
(1) -RAPIR. (†) = KAMPS-VÄRJA. En Kamp Rappir, mett itt Lititt Sölffwer ordtbåndh. HH 2: 29 (1548). —
(1) -SIGNAL. i sht bildl., med anslutning till KAMP, sbst.2 2. NoK 56: 144 (1926; bildl.). (Catos) namn blev som en ny kampsignal för alla missnöjda. Grimberg VärldH 4: 170 (1930). —
(2) -SKRIFT. skrift varmed ngn l. ngt bekämpas l. varmed det kämpas för ngt l. ngn; jfr STRIDS-SKRIFT. (Geijers skrift ”Om falsk och sann upplysning”) var en kampskrift mot ”upplysningen”. (Schück o.) Warburg Huvuddr. 3: 98 (1918). NoK 51: 159 (1926). En kampskrift för rätten att bli gammal, en bok om åldrandets äventyr. SvD(A) 1934, nr 252, s. 12 (i annons). —
-SPEL. [jfr t. kampfspiel]
1) (i vitter stil, i sht i fråga om ä. förh.) till 1, = -LEK 1. Det kampspel mellan Vintern och Sommaren, hvarom Olaus Magnus berättar. Atterbom Minnest. 1: 142 (1847). Att .. se vilddjur och gladiatorer uppoffras tusentals i blodiga kampspel. Dens. PoesH 3: 38 (1848). 2VittAH 26: 3 (1864, 1869). Kriget och dess kampspel. Levertin 16: 237 (1902). VLitt. 2: 411 (1903).
2) (i fråga om förh. under antiken, ngt arkaiserande) till 3, om idrottstävling l. därvid övad idrott; jfr -LEK 2 a. Grekelands fyra ryktbara kampspel, det Olympiska, Pytiska, Nemeiska och Istmiska. Norrmann Eschenbg 1: 37 (1817). Ej nybörjare är jag ändå, som du menar, i kampspel (säger Ulysses till Euryalos). Lagerlöf HomOd. 89 (1908). jfr (†): Alexander (höll) hans Graföl .. med offenteligt Kamp-spel i Vin-drickande. 43 Sup-hjeltar stupade där på stället. Rabbe PVetA 1770, s. 62. —
(1, 2) -STÄLLNING. utgångsställning för kamp; äv. bildl.: stridsställning, fientlig inställning. En .. bärsärk .. med armarna i kampställning. Lundegård DrMarg. 2: 5 (1906). Den skarpa kampställning, som han intog gentemot all rationalism. SvTeolKv. 1932, s. 295. —
(2) -SÅNG. [jfr t. kampfgesang] sång som inom politiskt parti sjunges för att vidmakthålla l. stärka kampandan o. kampviljan. Ett antal ungdomar dröjde kvar på torget, sjöngo kommunistiska kampsånger. SvD(A) 1929, nr 207, s. 20. Nationalsocialisternas kampsång ”Vak upp vårt folk”. Värnlund Sång. 149 (1933). —
(3) -SÄD. (kamp- 1773—1899. kampa- 1752) [sv. dial. kampsä(d), kämpasä(d)] (†) råg o. havre som gm sådd av blandat utsäde växa tillsammans på en åker o. som enligt äldre folktro tävla i att växa högst. SvMerc. V. 3: 279 (i handl. fr. 1752; fr. Smål.). Barchæus LandthHall. 86 (1773). Grotenfelt JordbrMet. 357 (1899; i fråga om förh. på 1850-talet). —
(2) -TID. jfr -ÅR. Vetterlund StDikt. 10 (1901). Under religiösa och politiska kamptider. 2NF 34: Suppl. 940 (1923). —
(1, 2) -TRÖTT. [jfr t. kampf(es)müde] (i vitter stil) trött av att kämpa. Den kamptrötte jätten. Strindberg TjQvS 5: 108 (1886, 1909). —
-TULL. polit. tull avsedd att vara repressalier för l. att förebygga ovänliga handelspolitiska handlingar från främmande stat. Schauman o. Christierson Gide 312 (1897). 3NF 6: 51 (1926). —
(1) -TUMMEL. [jfr t. kampfgetümmel] (i vitter stil) äv. bildl., med anslutning till KAMP, sbst.2 2. Bremer GVerld. 6: 56 (1862). Midt i kamptumlet. Fröding Brev 253 (1895). —
(1, 2) -VILJA, r. l. f. Den sedliga kampviljan. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 166. Att arbetarna i hela Ådalen äro besjälade av en lugn och beslutsam kampvilja. DN(A) 1931, nr 133, s. 32. —
(2) -ÅR. 2NF 7: 737 (1907). Offer och segrar. Från Finlands kampår. Mörne (1918; boktitel). I liberalismens kampår. OoB 1928, s. 643. —
(2) -ÅTGÄRD~02. särsk. (i fackspr.): åtgärd för bekämpande av sjukdom, skadedjur o. d. LAHT 1907, s. 299. Därs. 1922, s. 605. —
(3) -ÖVNING. [jfr t. kampfübung]
1) (†) = -SPEL 2. Segervinnare i de Grekiske Kampöfningarne. Norrmann Eschenbg 1: 200 (1817). Atterbom Minn. 402 (1818).
2) (numera mindre br.) pedag. = -LEK 2 b. NF 6: 348 (1882). Bland kampöfningar är .. (dragkamp) en af de mest tilltalande. Balck Idr. 2: 516 (1887). NordIdrL 1903, s. 237. GymnIArmén 1925, s. 163.
B (†): KAMPA-SÄD, se A.
C (†): (1) KAMPE-SKO, m. till stridsrustning hörande sko? Hålskor, korcke- och kampeskor. L. Paulinus Gothus PræstigKumbl. E 1 a (1630). —
(1) -VÄRJA, f. [jfr t. kampfdegen] värja avsedd för strid l. fäktning; motsatt: paradvärja, ”galanterivärja”. Tegel E14 310 (i handl. fr. 1568).
Spoiler title
Spoiler content