publicerad: 1944
MIL mi4l, sbst.1, r. l. f. l. m., i vissa trakter äv. n. (HH XVIII. 4: 33 (1709), Östergren (1932)); best. -en, äv. -n; pl. = (Messenius Disa 4 (1611) osv.), äv. (i vissa trakter) ss. r. l. f. l. m. -ar (äv. att hänföra till MILE, sbst.1) (G1R 24: 553 (1554), Blomberg Landk. 112 (1922), Östergren (1932)) ((†) ss. f. l. m. -a (G1R 1: 275 (1524)) l. -er (äv. att hänföra till MILA, sbst.1 o. MILE, sbst.1) (2SthmTb. 1: 161 (1546), NorrlS 1—6: 79 (c. 1770))); förr äv. MILA, sbst.1, f.; pl. -or (G1R 3: 113 (1526), HovförtärSthm 1688 A, s. 2103) l. -er (se ovan); förr äv. MILE, sbst.1, f. l. m.?; pl. = (Tegel E14 194 (i handl. fr. 1565: fyretije mile wägz), Visb. 1: 10 (1572), Hildebrand MagNat. 172 (1650: någre Mile wägs)) l. -ar (se ovan) l. -er (se ovan). Anm. 1:o I G1R 26: 305 (1556) förekommer en pl.-form milere. 2:o I vilken mån sg.-formen mile är lån från mnt. mīle l. en gm försvagning uppkommen sidoform till MILA, sbst.1, är i allm. omöjligt att avgöra.
Ordformer
(mijll 1629. mil (-ii-, -ijh-, -j-) 1524 (: mila, pl.), 1573 osv. mila (-ii-, -ij-) 1526 (: milo, oblik form), 1538—1739. mile (-ij-) 1559—1650 (pl.). myl (-hl) 1611—1697. mylor, pl. c. 1540—1573)
Etymologi
[fsv. mil, mila, mile; jfr d. mil, senisl. mila, mnt. mīle, fht. mīla (t. meile), feng. mil (eng. mile); av lat. mil(l)ia (eg. i uttr. mil(l)ia passuum, tusen steg), pl. av mille, tusen (se MILLE)]
för mätande av längre (väg)sträckor använt längdmått av olika längd i olika länder, områden l. tidsperioder, i Sv. i ä. tid av olika längd i olika delar av landet, men fr. o. m. mitten av 1600-talet normaliserat till 36.000 fot (= 10.69 kilometer) o. efter metersystemets införande använt liktydigt med: nymil (= 10 kilometer). En mils resa. En marsch på två mil. Gå tre mil i sträck. På flera mils avstånd. På två mils omkrets, inom ett område med en radie av två mil. Det är en dryg mil dit. Det hördes en hel mil l. hela milen. Gå (osv.) flera mil, förr äv. till flera milar. Om någhor nödhgar tigh ena milo, så gack twå medh honom. Mat. 5: 41 (NT 1526; Luther: meyle; Vulg.: mille passus; gr. μίλιον; eg. om romersk mil). (Sten Sture o. hans folk) droghe .. fram til Erffua, en halff mila ifrå Stocholm. OPetri Kr. 271 (c. 1540). AOxenstierna 1: 591 (1644: ginge .. till någre mijlar). Såsom och Mijlarne uthi Landet intet äre öfwer alt lijka store (så osv.). FörordnPostw. 213 (1646). Låånter Häst och egna sporar, giör mijlen kortt. Grubb 480 (1665). Ej må .. invånare i städerna, utan lof och minne, hugga på andras skogar, som ligga ther omkring inom en och en half mihl. BB 10: 10 (Lag 1734). Ännu i natt han hinner / Väl några goda mil. Snoilsky 2: 58 (1881). 2 mil obygd, därav en myrtrakt nära milen lång. FrÅdalFjäll 1928, s. 56. — jfr AXEL-, BAN-, BANN-, CENTNER-, DISTANS-, FREDS-, FRIHETS-, HALV-, KUBIK-, KVADRAT-, KVART-, LAND-, LOKOMOTIV-, NY-, PERSON-, SJÖ-, TÅG-, VAGN-MIL m. fl. — särsk.
b) om engelsk mil; i fråga om sv. förh. numera bl. idrott. Holm NSv. 54 (1702). IdrBl. 1924, nr 80, s. 9.
c) i uttr. med attributiv bestämning ss. beteckning för visst slag av mil. — särsk.
α) om olika slag av mil med tanke på det land l. (fack)-område där de brukas. 20. Tyska milor. PErici Musæus 2: 176 a (1582). Högden (av bärget Tabor) är widh pass een Östgötisk mijl. .. Men öffuerst på kullan eller hiessan, är en ganska släät och rund plass, vthi widden een halff Wäsgötisk mijl. Phrygius HimLif. 12 (1615). 5 worst giöra ett ryskt mihl. HH XVIII. 4: 33 (1709). Lapska mil, hvilka vanligen äro betydligt kortare än våra. Düben Lappl. 89 (1873). jfr VÄSTGÖTA-, ÖLANDS-MIL. särsk. i vissa uttr.
β') geografisk mil, se GEOGRAFISK b. jfr: Efter en grad eller 60 minuter giffua migh 15 milor, så (osv.). Luth Astr. 66 (1584).
ε') (†) svensk mil, om den förr i Sv. brukliga normaliserade milen i motsats till de i utlandet använda. CivInstr. 277 (1688). VetAH 1772, s. 19.
ζ') [jfr fsv. valsk mila, mht. welschiu mīle] (†) välsk mil, romersk mil; äv., i sht i folkvisor, i vidsträcktare anv., om motsvarande äldre romanskt längdmått. VarRerV 46 (1538). The bore honom 15 walske mile. Visb. 1: 10 (1572). Schultze Ordb. 3099 (c. 1755).
β) i uttr. gammal mil, dels om äldre slag av mil i olika landsändar i motsats till den normaliserade milen, som därvid stundom benämnes ny mil, dels (numera alltid) om den normaliserade äldre sv. milen (motsatt: nymil). The som eij hafwa längre till kyrkian än 2 nya mÿler. HärnösDP 1663, s. 33. 18 gamble mÿhlar, som wäl giöra 10 nÿa. Därs. 1695, s. 442. Sundén (1887).
γ) i uttr. liten, förr äv. stor mil o. d., om vägsträcka som är ngt kortare resp. ngt längre än en vanlig mil. Wid 16 eller 18 stora milar in i Konge heradt. Brahe Kr. 33 (c. 1585). Een lijten mijl ifrå Landzcrona (ligger) .. Axel Vrups gård Bälteberg. HTSkån. 1: 194 (1658). VerSacr. 1902, s. 13. jfr (†): 60 små mil frå London. Wallenberg (SVS) 2: 134 (1769; om engelska mil).
d) i uttr. en, två osv. mils väg, förr äv. en mil(a) väg resp. två osv. mil (milar, milor) l. milars väg, förr äv. två (osv.) mil (mila, milar, mile) vägs. iij eller iiijm [3—4000] mila wägx. G1R 1: 275 (1524). Monge hwndrede milor weegh. Därs. 3: 113 (1526). Monge hundrade milars wägh. PJAngermannus Vthl. 47 (1623). En mijla eller halff mijla wäg. Bolinus Dagb. 13 (1666). Någre Mijhl Wäg. Amer. 21 (1675). En mils väg. Schulthess (1885).
e) bildl., i uttr. för stor längd l. stort avstånd. Steg sedan opp Herr von Troil, / .. han höll ett tal som höll en mil / om Kejsare och Påfvar. Tegnér (WB) 6: 35 (1829). Vi äro hundra mil aflägsna från kostymrealism. GHT 1898, nr 110 B, s. 1. — särsk. (†) i uttr. (icke) på hundra l. tusen l. otaliga mil (när(a)), icke på långt när (se LÅNG 1 k α β'), icke på långa vägar, icke alls. Den lilla nyttan .. är ike på otalige mijl när, at jämnföra med den skada som (osv.). VDAkt. 1730, nr 530. Jag har på tusend mil ei tänkt, thet skulle hända. Kolmodin QvSp. 1: 588 (1732). Att min sonat .. skulle förskaffa hårluggar åt någon annan än herr auktorn själf, det hade jag ej på hundra mil nära kunnat föreställa mig. Geijer (1801) i MoB 7: 20. Schulthess (1885).
Ssgr: A: MIL-HÅLL, se E. —
-HÄLLA, r. l. f. (†) = -häll; jfr hälla, sbst.1 3. Milhällor och fjerdingsstolpar af tackjern. Widmark Helsingl. 1: 412 (1860). —
-KONTOR. järnv. kontor i en järnvägsförvaltning som uträknar tillryggalagda väglängder o. d. för rullande materiel o. beräknar de ersättningar som skola utgå för dess användning på främmande banor m. m. Statens järnvägars milkontor (1863—1933). Enskilda järnvägarnas milkontor. Kongl. Trafik-Styrelsens milkontor i Stockholm. ReglSJBränsle 1865, s. 10. —
-KONTROLL. järnv. kontroll över den rullande materielens användning i trafik o. d.; särsk. (förr) om arbetet vid Statens järnvägars milkontor. BtRiksdP 1897, I. 2: nr 27, s. 128. —
-KONTROLLÖR. järnv. tjänsteman som utövar milkontroll; särsk. (förr) ss. titel för föreståndaren för Statens järnvägars milkontor. SFS 1875, nr 96, s. 9. —
-LOPP. idrott. tävlingslopp på en mil resp. en engelsk mil. IdrBl. 1924, nr 82, s. 2. Milloppet på cykel. SvD(A) 1928, nr 190, s. 12. —
-LÅNG, se E. —
-PÅLE. (mil- 1738—1872. mile- 1660—1737) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) milstolpe; äv. om kilometerstolpe. Västergötl. A 5: 78 (i handl. fr. 1660). Linné Vg. 34 (1747). TeknEkonBeskrStatJernvB 202 (1872; om kilometerstolpe). —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. järnv. extra ersättning till personal som tjänstgör på tåg i förhållande till den väglängd som var o. en har tillryggalagt under sådan tjänstgöring l. till det antal timmar han tjänstgjort i växlings- o. reservtjänst. Jungberg (1873). Första gången frågan om milpenningar .. förekommer i våra författningar är i trafikstyrelsens organisationsskrifvelse den 10 januari 1863. SJ 4: 558 (1906). —
-SKALA, r. l. f. på äldre kartor: skala graderad i mil. Hellant Alm. 1744, s. 37. 3SAH 12: 166 (1897). —
-STEN. (mil- 1710 osv. mile- 1649—1709. milo- 1713) (på postament l. röse av stenar anbragt) sten, järntavla o. d. som det enl. äldre bestämmelser ålåg de vägunderhållningsskyldiga att uppsätta invid allmän landsväg vid varje fjärdedels mil av denna, varvid avståndet, räknat från vägens utgångspunkt (i stad o. d.) o. därefter från början av varje hel mil, angavs efter ngt olika system i olika trakter gm inskription på stenen osv. (vanl. 1/4, 1/2, o. 1 mil l. med angivande av blott hel o. varje fjärdedels mil). Att .. Ingenieurerna rätta och iustera mijlethalet medh sijne wisse mijlesteenar. RARP 4: 265 (1649). Milstenen. Heidenstam NDikt. 27 (1915; titel på dikt). särsk. bildl.; jfr -stolpe slutet. Centerwall RomRuin. 13 (1889). En milsten i utvecklingen betecknade konung Erik Glippings handfästning av år 1282. SvRiksd. I. 1: 22 (1931). —
-STOCK. (mil- 1682—c. 1737. mile- 1682—1693) (†)
-STOLPE. (mil- 1734 osv. mile- 1713—1756) urspr.: vid allmän väg rest stolpe av trä för angivande av miltalet (på ungefär lika sätt som vid milstenarna); senare (i sht i vissa trakter) liktydigt med: milsten. Kullkastar (någon) milestolpar eller stenar; .. böte fyratijo daler. FörarbSvLag 5: 307 (1713). Milstolparne voro af huggen sten. Linné Vg. 56 (1747). särsk. bildl.; särsk. om ngt som angiver början av en ny epok o. d. Geijer I. 3: 82 (1825). Såsom svenskt språkmonument betecknar .. (översättningen av Nya testamentet) en milstolpe, och därmed börjar den nysvenska språkperioden. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 1: 73 (1917). Den första milstolpen på vägen till makt och upphöjelse passerade Timur (Lenk), då han år 1360 erhöll Samarkand i förläning. Grimberg VärldH 7: 205 (1936). —
-TAL. (mil- 1614 osv. mila- 1920. mile- 1584—1768)
1) tal som angiver avstånd i mil l. del av mil. Luth Astr. 16 (1584). Vid hvarje hel mihl å landsväge rätte Häradet up stolpar, eller stora stenar, och mindre vid hvarje half och fierdedels mihl, ther å mihletalet utmärkt är. BB 25: 3 (Lag 1734). Almqvist Går an 100 (1839).
2) i sådana uttr. som gå l. tillryggalägga o. d. miltal, om sträcka på många mil. Castrén Res. 1: 8 (1852). Trött! Jag kan gå miltal om jag vill det. Hammenhög EoA 85 (1930).
3) (†) det tal (antalet fot o. d.) som uttrycker längden av en mil. RARP 4: 190 (1649). (Öland har) fordom haft sit serskildte Miletal. Åhstrand Öl. 2 (1768). —
-TALS, adv. [utvecklat ur -tal 2] (en sträcka av) flera mil. Jöklarne nådde .. på sina ställen miltals ut i hafvet. NordT 1896, s. 10. särsk. i substantivisk anv. (Nunnefjärilens larver) kunna ödelägga miltals med skog. Lagerlöf Holg. 2: 27 (1907). —
-TAVLA. (förr) vid gästgivargård l. skjutsanstalt uppsatt tavla med gästgivargårdens resp. skjutsanstaltens namn samt avstånden i mil o. legorna till nästa skjutsombyten o. d. 2NF (1912). jfr: Det (är) nödigt .. det wid hwar Giästgifwaregård en tafla utsättes, som innehåller mijletalet til nästa Giästgifware gård, och derhos hwad hwar och en derföre bör gifwa. Stiernman Com. 3: 807 (1670). —
-VISARE, r. l. m. [jfr t. meilenzeiger] (mera tillf.) om milstolpe l. milsten. Atterbom Minn. 514 (1818). Wistrand NordMAllmog. 52 (1911). —
-VÄG. (mil- 1926 osv. mila- 1923) väg som utgör en mil; särsk. (i vissa trakter) i pl., allmännare: ”långa vägar”. SvNat. 1923, s. 79. Det var nästan milväg att åka, och det var en trög gammal häst. Spong Österg. 3 (1926). Han gick milvägar för att få dansa. Moberg Sedebetyg 324 (1935). —
-VÄGS, adv. (†) milsvitt. Sverige hafver stora och sköna klockor (i kyrkorna), som höras mihlvägs: men monge af them hafva inga kleppar. Swedberg Lefv. 508 (1729).
B (i vitter stil, mindre br.): MILA-BRED, -HÅLL, -LÅNG, se E. —
-TAL, se A. —
-VID, se E. —
-VÄG, se A.
C (†): MILE-PÅLE, -STEN, -STOCK, -STOLPE, -TAL, se A.
D (†): MILO-STEN, se A.
E: MILS-BRED. (mila- c. 1895. mils- 1813 osv.) jfr -lång. Tegnér (WB) 2: 117 (1813). Den milsbreda floden (dvs. Tajo). VFl. 1911, s. 106. —
-HÅLL. (mil- 1906. mila- 1911. mils- 1887 osv.) en l. flera mils håll (se håll, sbst.1 VII 2), avstånd l. distans av en l. flera mil; särsk. i uttr. på milshåll, på mils avstånd. Edgren Lyck. 23 (1887). (Elefanter) höra sina stamfränders läten på milshåll och förstå dem. Hedin Pol 1: 289 (1911). —
-LÅNG. (mil- c. 1755. mila- c. 1895—1918. mils- 1751 osv.) en l. flera mil lång; äv. (i sht bildl.): mycket lång. Denna milslånga betesmarken. Linné Sk. 236 (1751). (Schützes) naiva ungdomsskrifter, som ligga milslångt borta från Mallet. Blanck NordRenäss. 129 (1911). —
-VID, adj.; adv. -vitt. (mila- 1862—1896. mils- c. 1865 osv.) som sträcker sig en l. flera mil. TIdr. 1882, s. 105. Milsvida skogar. LbFolksk. 1: 158 (1890). särsk. ss. adv. (äv. i uttr. milsvitt omkring): många mil omkring, i en omkrets av många mil; äv.: på mils avstånd; ngn gg i uttr. milsvitt ifrån, många mil (bort) ifrån. Sturzen-Becker 4: 111 (1862). Det är den der karlen, .. hvars folk komma milsvidt ifrån för att tigga hos oss. Backman Reuter Lifv. 1: 8 (1870). Trakter, som äro milsvidt aflägsna. LbFolksk. 1: 148 (1890). Luften var höstklar, och man kunde skåda milsvitt omkring. Melin VikSaga 202 (1910). särsk. bildl. Han och du ser så milsvidt olika på många saker. Wägner Norrt. 179 (1908). Men han var milsvitt från att fundera på, hur han tog sig ut. Siwertz Vatt. 153 (1925).
Spoiler title
Spoiler content