publicerad: 1976
SKÖTE ʃø3te2, sbst.4, n.; best. -et; pl. -en; l. (numera bl. i vitter l. högre stil) SKÖT ʃø4t, sbst.5, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(sköt (schö-, skiö(ö)-, sköö-) 1526 osv. sköte (schö-, skiö-, skjö-) 1526 osv. skött (skiö-) 1604—1639)
Etymologi
[fsv. sköt, sköte, sv. dial. sköt, skört; jfr fd. skød, skøti (d. skød), fvn. skaut, nor. skjøt, nor. dial. skaut; jfr äv. got. skauts?, m.?, l. skaut?, n.? (anträffat bl. i dat. sg. skauta), mlt. schōt, m., mnl., holl. schoot, m. o. f., fht. scōȝ, m. (mht. schōȝ, m. o. f. o. n., t. schoss, m.), feng. scēat, m., hörn, flik, sköte (med avledn. scīete, duk, kläde, varav eng. sheet, lakan); i avljudsförh. till SKJUTA, v.1, o. med en urspr. bet.: framskjutande hörn; formen sköte är en (möjl. urspr. i senare led i ssgr hemmahörande) avledn. av sköt. — Jfr SKOT, sbst.2, SKÅT, SKÖT, sbst.2—4, SKÖTA, v.4—5, SKÖTE, sbst.5]
1) (numera nästan bl. i bibeln o. bibelpåverkat spr.) om flik l. veck på klädesplagg; i sht om det veck l. påsliknande utrymme som bildas ovanför gördeln på framsidan av (vid,) gördlad klädnad l. som bildas mellan benen hos en sittande person av framsidan av ett ned mot l. över knäna hängande klädesplagg (mantel l. rock l. klänning o. d.) l. som bildas då nedre delen av framsidan på ett sådant klädesplagg lyftes l. vikes upp (särsk. i fråga om lottdragning i ä. tid, varvid lotterna skakades i ett sådant utrymme; av modern språkkänsla stundom hänfört till 2); förr äv. om skört. Lutten warder kastat j skötet, men aff herranom kommer all hans doom. SalOrdspr. 16: 33 (öv. 1536; Bib. 1541: Lotten warder kastat j skötet, men han faller hwart Herren wil; äv. i Bib. 1917); jfr 2. Iagh skuddadhe mitt sköte vth. Neh. 5: 13 (Bib. 1541; Luther: Auch schuttelt ich meinen bosen aus; Bib. 1917: skakade jag fånget på min mantel). Diefwulen (som skapat en munk o. givit honom en alltför lång kåpa, tar) en Eekewidia, och vpskörtar honom, såsom medh en Gördel, och giorde honom altså rundt omkring itt öfwerhängiande sköte, och wijdha ärmar. Forsius Fosz 359 (1621). Komme alle öfwer ens thär om, at man skulle låttar i skiöt läggia, och kasta således lått emellan Grekerna och Wäringarna. Peringskiöld Hkr. 2: 58 (1697; isl. orig.: luti skylldi i skaut bera). (Fr.) Basque .. (sv.) skiötet på en tröja. Möller 1: 152 (1745).
2) (utom i b numera i sht i vitter l. högre stil) om den yttre del av kroppens framsida som (ligger kring könsorganen l.) bildas av underlivet o. låren hos en person (numera nästan bl. en kvinna); i sht om det kroppsparti som bildas av vinkeln mellan underlivet o. låren hos en sittande person, ofta ungefär liktydigt med: knä (se d. o. I 2); i sht förr äv. övergående i bet.: famn (se d. o. I 1) l. armar (se ARM, sbst. I 1 d); förr äv. om barm (se BARM, sbst.1 5) l. bröst (se d. o. 2) hos kvinna. Barnet sov i moderns sköte. Mijn böön wende sich vthi mitt sköte. Psalt. 35: 13 (öv. 1536; Vulg.: oratio mea in sinu meo convertetur; Bib. 1917: jag bad med nedsänkt huvud). Han (dvs. den rike) togh honom (dvs. hunden) offte vp i sköth, / Och gaffen äta thet bästa Brödh. Forsius Fosz 438 (1621). Förmärktes .. huru .. (ledamöterna av riddarhuset) icke annorledes än kärliga fäder hela riket (om möijeligit vore) i sitt skiöte gerna omarma ville. 2RARP 12: Bil. 15 (1741). JGOxenstierna 5: 101 (c. 1817; om kvinnobarm). (En kvinnokappa) af röd färg, som var kantad med guldfransar och räckte ned till skötet. Holmberg Nordb. 260 (1852). Maktlös hon hade slutits uti hans sköte, / känt hur den första, rusiga kyssen brann. Tavaststjerna NVers 49 (1885). (Han) tittade ner mot hennes lår och sköte. Johnson DrömRosEld 64 (1949). Hedberg DockDans. 51 (1955). jfr (oeg., i fråga om djur): (Varginnan) taar dhem (dvs. Romulus o. Remus) i sitt Skiööt, och til sitt näste föör. Achrelius Dan. E 2 b (c. 1690). — jfr FADERS-, MODERS-SKÖTE. — särsk.
a) i sådana uttr. som lägga händerna l. låta händerna sjunka i skötet, (sitta) med händerna i skötet, låta händerna vila i skötet, betecknande att ngn lägger l. håller l. sitter med händerna i skötet (knäet) l., bildl. (jfr b, 4), att ngn är l. blir sysslolös l. förhåller sig l. blir passiv o. d. Finna wij .., at wid närwarande .. fahrligheter (dvs. bl. a. Polens stämplingar mot Sv.), icke tiänar läggia händerne i skiötet, uthan mycket heller de medel tagas wid handen, som möta och förekomma skadan i tijdh. Stiernman Riksd. 1233 (1655). Paulus talade. .. Framför honom satt värdens dotter, andäktigt lyssnande, med händerna i skötet. Rydberg Sägn. 7 (1874). Siwertz Visd. 67 (1911: låter .. sjunka). Humanismens representanter hånade eller jämrade sig med händerna i skötet över kristendomens bankrutt (år 1914). Andræ Söderblom 276 (1931). Fru Beritta satte sig i Mårten Taggs höga stol och lade samman händerna i skötet. Edqvist Trolldr. 83 (1949). SvHandordb. (1966: vila).
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t. samt av eng. lap; jfr äv. motsv. anv. av t. busen, eng. bosom] (fullt br.) ss. förled i ssgr, oeg. l. bildl. (jfr a, 4), betecknande ngn l. ngt ss. stående ngn l. ngra (l. ngt) särskilt nära l. ss. särskilt älskad (älskat) l. omhuldad (omhuldat) l. gynnad (gynnat) av ngn l. ngra (l. ngt).
3) (numera i sht i vitter l. högre stil) om skötet (i bet. 2) hos en kvinna med tanke på dess funktion ss. säte för kvinnans könsorgan (slidan) l. med tanke på l. om (den innanför skötet befintliga) livmodern ss. det organ vari människofostret utvecklas o. varur det framfödes; äv. om motsv. kroppsdel hos hondjur; förr äv. allmännare, om det inre av underlivet l. buken. Mina niwrar äro vptärde vthi mino sköte. Job 19: 27 (Bib. 1541). Swarar Hustrun, til hwilken Barnmorskan kallat är, at .. Werkarna, som hon hafwer .. ey twinga nederåth på Skötet .. Så (osv.). Hoorn Jordg. 1: 100 (1697). Hartman Naturk. 141 (1836; i fråga om hondjur). (Jungfru Maria på en tavla av Murillo) med de stora svarta ögonen, i vilka man ser, hur hon känner undret fullbordat i sitt sköte. Lagergren Minn. 3: 334 (1924). Jag är flickan som vill. Kom då, ta mig. .. Jag antar att det är det männen drömmer om. Alltid öppna sköten och famntag. Husáhr Jeriko 195 (1958). — jfr MODERS-SKÖTE.
4) (i sht i vitter l. högre stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1—3 (jfr 2 a, b); företrädesvis dels med tanke på en mors l. fars sköte (i bet. 2) ss. en trygg l. skyddande l. tröstande tillflykt för ett barn, dels med tanke på en mors sköte (i bet. 3) ss. det organ ur vilket fostret framfödes, dels med tanke på livmodern (jfr 3) ss. den plats där fostret utvecklas; stundom liktydigt med dels: vård l. hägn l. (be)skydd o. d., dels: (ngts) inre l. innandöme o. d.; ofta (styrt av prep., i sht i l. ur, o.) föregånget av genitivbestämning l. följt av bestämning inledd av prep. av, betecknande den l. det hos vilken (vilket) ngn l. ngt befinner sig l. hamnar l. varifrån han l. det kommer (se särsk. k) o. dyl. o. i denna anv. i sht förr [jfr motsv. anv. i t. o. av fr. sein o. d.] övergående i anv. ss. rent formord (varvid i l. ur ngns l. ngts sköte blir liktydigt med: i l. hos l. ur ngn l. ngt). Dante nedsteg i avgrundens sköte. Psalt. 89: 51 (öv. 1536). Barnen (skola) sedan the i Modrens Skööt til en tijdh vpfostrade .. äre, antwardas vnder .. Scholemästernas Omwårdnad. Schroderus Modersch. 150 (1642). På himlen synas moln som svarta berg sig flocka, / Och med et häftigt sus sig öfver templet skocka. / Snart brista deras sköt och floder strömma ner. Creutz Vitt. 15 (1761). Suckar, suckar äro Elementet, / I hvars sköte Demiurgen andas. Stagnelius (SVS) 2: 439 (1821). En skogbevuxen kulle, .. der han tillbragt så mången ljuf stund i skötet af sina lyckliga drömmar. Sparre Frisegl. 1: 40 (1832). I dess (dvs. Skånes) sköte hade Victoria (Benedictsson) vuxit upp. Böök i 3SAH LX. 2: 295 (1949). — jfr GUDOMS-SKÖTE. — särsk.
a) i fråga om en religiös församling l. lära (i sht den kristna kyrkan) tänkt ss. en moder (jfr d. o. 5). The (av Roms manikéer) som bättrade sigh, och trädde åter til then reene Lärones Skiöt, them skulle man vptagha, så framt the gofwo sigh i Klöster. Schroderus Os. 1: 522 (1635). Många uptogos i Församlingens sköte, som ännu behöllo sina Judiska eller hedniska fördomar. Möller Kyrkoh. 79 (1774). (Judarna) äro förberedda deruppå, att frälsningen skall utgå ifrån dem, från skötet af deras församling. Melin JesuL 2: 170 (1843). KyrkohÅ 1961, s. 259.
b) i fråga om jorden (jfr d) l. marken l. naturen (jfr c) tänkt ss. en (livgivande l. uppehållande) moder (jfr d. o. 5 e), i sht med tanken riktad på åkerjords (sådd l.) äring l. på jordens osv. l. en gruvas inre ss. ett hålrum vari ngt finnes l. varur ngt framkommer l. hämtas; särsk. i prep.-uttr. inlett av prep. i l. ur. Jorden öpnade sit skiöte för den ristande Plogen. Ehrenadler Tel. 513 (1723). Otwifwelaktigt är, at .. (Sv:s gruvor) under Hedendomen .. utur sina diupa sköten riktat Sweriges Inbyggare med sina härliga skatter. Bergv. 1: Föret. 2 (1736). De minerala rikedomar, som bergen (i Närke) sluta i sitt sköte. Höjer Sv. 1: 240 (1873). (Vid mossodling) slösade man (gm bränning) gång på gång med det kapital, som doldes i mossens sköte. Olbers Mossm. 43 (1892). Det var ett gott tecken att jorden öppnade sitt sköte och tog emot öloffret. Fridegård Offerrök 90 (1949).
c) i fråga om naturen (jfr b) l. en plats l. ett område (särsk. landet l. landsbygden) l. om växtlighet l. växtplats o. d. med tanke på dess funktion ss. en trygg l. skyddad l. behaglig vistelseort för ngn l. ngt. I blomstrande ängiar uplåten E'rt skiöt'! Frese VerldslD 153 (1724, 1726). I skötet af en ny, tjenligare hamn (dvs. den av K. XI anlagda flottstationen Karlskrona) hvilar trygg den nybyggda, men talrika och väl rustade Flottan. SGSchyberg i 2SAH 12: 264 (1827). Ludwig XV .. kunde icke utan afund, från skötet af sin wällustiga serail, höra Fredriks (dvs. Fredrik II:s av Preussen) krigsära omtalas. Ekelund NAllmH II. 1: 80 (1838). Hvad det är skönt ändå / Här i naturens sköte! Wennerberg 2: 31 (1848, 1882). I det enkla lantlivets sköte. Carlsson Stockh. 113 (1915). — jfr BLOMSTER-SKÖTE.
d) i fråga om jorden (jfr b) ss. gravplats. (Människan) måste .. wandra vti Jordenes, then alles wår Moder är, trånga skiöt, at hwijlas i ett mörckt och lijtet lägre. Austrenius Reethz 19 (1681). Kellgren (SVS) 3: 373 (1792: ur grafvens sköt). Död, som mildt de söfda barn här smeker, / Måne, som med multna benen leker, / Kyrkogård! du moderliga sköte, / Eder helsar jag! Runeberg (SVS) 2: 97 (c. 1830). Människosonen (skall) tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte. Mat. 12: 40 (Bib. 1917; NT 1526: j iordhenne). SvHandordb. (1966).
e) (i religiöst spr.) i fråga om Gud (jfr f) l. Kristus; särsk. dels i fråga om Gud l. Kristus ss. en tillflyktsort i nödens stund o. d., dels i fråga om Gud ss. den varifrån Kristus utgått. Gudz Son allena, förde thenna konsten (dvs. att bli andligt pånyttfödd) medh sigh vthaff Gudz Faders skööt hijt nedher til oss på iordena. LPetri 2Post. 130 a (1555). Then rätta tijd omsider kommen war, / At werldens Frälsare sigh giorde vppenbar, / Samt thet fördolda rådh, som i Gudz skiöte legat. Spegel ÅPar. 4 (1711). Ty will jag Gud åkalla / Och till hans sköte fly, / När qwalens böljor swalla / Och olycksstormar gny. Ps. 1819, 240: 6.
f) (i sht i bibeln o. i religiöst spr.) i uttr. i l. till Abrahams l. i Guds l. faderns sköte o. d., i l. till de saligas hemvist l. paradiset l. hos l. till Abraham l. hos Gud o. d. (jfr e, h); ngn gg äv. dels i uttr. ställas inför fader Abrahams sköte, komma till det himmelska paradiset o. d., dels i utvidgad anv., i fråga om asatron, i uttr. uti allfaders sköte, till Valhall l. dyl. Så hende thet sigh ath then fatighe (dvs. Lasarus) bleeff dödh, och wart fördher vthaff englana vthi Abrahams skööt. Luk. 16: 22 (NT 1526; Bib. 1917: till Abrahams sköte). De dagarne ni (dvs. J. T. Sergel med sällskap) skulle öfver sundet blåste här (dvs. i Laholm) en storm och kanskje sitta mina vänner i Abrahams skjöte sig tilbytt för Kjöpenhamn. CAEhrensvärd Brev 2: 125 (1796). Den stora dagens möte, / Då själen, öfwer jorden höjd, / Får swinga sig, med helig fröjd, / I Himlafadrens sköte. Ps. 1819, 484: 1. Tegnér (WB) 5: 50 (1824: Allfaders). Christiernsson Mack. 123 (1915: ställdes). jfr: (Den gamle) bad tyst den Gud, i hvars sköte han snart hoppades få hvila, om nåd för allt hvad han brutit. Knorring Cous. 3: 80 (1834).
g) (i bibeln) i förb. med giva l. vedergälla l. mäta l. betala, i uttr. betecknande att ngn ger ngn en (personligen mottagen) gåva resp. att ngn ger ngn en (personligen kännbar) vedergällning för ngt. Giffuen och så wardher idher giffuit jt gott mååt fulttryst och stoppat, och öffuerflödat warder man geffuandes vthi idhert skööt, för ty medh samma måttet som j mäten, skulo andra mäta idher. Luk. 6: 38 (NT 1526; Bib. 1917: skall man giva eder i skötet). Jagh wil icke tiya, vthan betala, Ja, Jagh wil betala them (dvs. de otrogna) j theras sköte. Jes. 65: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: ja, vedergällning i deras sköte). The som på berghen röökt, och migh på höghanar försmädhat haffua, Jagh skal mäta them theras förra wesende vthi theras skööt. Därs. 7 (Därs.; Bib. 1917: först skall jag mäta upp lönen åt dem i deras sköte). Tu som mongom tusendom welgör, och wedhergeller fädhernars misgerningar vthi theras barnas sköte effter them, Tu store och starke, Herre Zebaoth är titt nampn. Jer. 32: 18 (Därs.; äv. i Bib. 1917).
h) (numera bl. tillf.) i uttr. betecknande att ngn gynnas av stor lycka l. medgång (i sht förr särsk. i uttr. (sitta l. vara) i lyckans sköte, sitta l. ligga lyckan i skötet, sitta mitt i Guds sköte, fägna sig i medgångens sköte); äv. i uttr. lyckans sköte, om lyckan. Hwad kan högheet, rijkedom och annat sådant båta then som hafwer en osundh Kropp? om än lyckan vhr ett fullt Sköte alla sina Håfwor mildeligen på honom vthströdde. Palmchron SundhSp. C 4 a (1642). Kryger ÅmVetA 1759, s. 10 (: suto lyckan i skötet). (J. P. De la Gardies) soldater kunde (sedan Novgorod intagits år 1611) fägna sig i medgångens skiöte. Dalin Hist. III. 2: 640 (1762). SvMag. 1766, s. 598 (: legat). Alt folk ropade åt osz (dvs. ett ungt, välbeställt par), då wi gingo til Kyrkan: .. Den som dock fick njuta hälften af sådan lycksalighet! Ack, detta folket måtte wiszerligen sitta midt i Guds sköte! Weise 2: 100 (1771). Det medel wi utwalt til wår sällhet, och tro omedelbart föra osz i lyckans sköte, blir just en ordsak til wår olycka. Ullman Frök. 24 (1780). Lindfors (1824: wara). Schulthess (1885: sitta i lyckans sköte). Lyckans drömda, kärleksrika sköte / genom brott han (dvs. fången) velat gå till möte. Lybeck Dikt. 1: 172 (1890).
i) i uttr. i ngts l. ngras sköte, i skötet av ngt, betecknande att ngn l. ngra befinner (befinna) sig l. hamnar (hamna) mittibland l. i kretsen av ngt l. ngra l. i ngts centrum l. återvänder (återvända) till (kretsen av) ngt l. ngra o. d. (i sht i uttr. i familjens sköte o. d.); förr äv. i uttr. sitta ngra mitt uti skötet, sitta mittibland ngra. (Till lärda samfunds olägenheter hör bl. a.) deras förakt och ofta förföljelser mot alla talanger som ej äro uptagna i deras sköte. Kellgren (SVS) 4: 297 (1782). CCGjörwell (1796) i MoB 2: 129 (: midt uti skötet). Mjölnardrängen hoppade .. ned af kärran midt i skötet af den omgifvande skaran goda vänner och bekanta. Almqvist Skälln. 78 (1838). Wetterbergh Altart. 38 (1848: i skötet af sin familj). I Central Park, således midt i skötet af den nya verldens folkvimlande hufvudstad, står (osv.). Kruhs UndrV 522 (1884). Glädjefesten, då en ny världsmedborgare .. skall upptagas i familjens och samhällets sköte. Nilsson FestdVard. 105 (1925). Lewenhaupt MinnV 188 (1936: återvände i familjens sköte).
j) i fråga om vad framtiden medför l. innebär l. kommer l. kan komma att medföra osv. l. i fråga om vad ngt i framtiden kommer att medföra osv.; i sht i uttr. bära (l. ha) ngt i sitt sköte, om framtid o. d. Än ett år uti sitt sköte / Osz en mängd af dagar bär. Hedborn Ps. 1: 17 (1812); jfr Ps. 1819, 407: 1. Fruktan för vad den närmaste framtiden skulle ha i sitt sköte. Leffler Smith PollJuv. 53 (1930). Restriktioner, mattvång, obönhörligt genomförd stängningstid vilade ännu (år 1897) ofödda i framtidens sköte. Klinckowström Minn. 1: 206 (1933). Vi står inför en fullständigt revolutionerande upptäckt, som i sitt sköte bär stora, kanske oanade möjligheter även på det fredliga livets områden. Ahlgren Atomkrig 72 (1946).
k) i uttr. vari ngt l. ngn l. ngra betecknas ss. det l. den resp. den krets varur ngn l. ngt framkommer l. har framkommit l. varifrån ngt osv. kommer l. leder sitt ursprung l. sin uppkomst o. d.; i sht i prep.-uttr. inlett av prep. ur (l. ifrån) o. med bestämning (ofta med koll. l. plural innebörd) i gen. l. styrd av prep. av; jfr b. Hwadh står vthi brefwet för ord, / Som Paradijs Foglen har fördt / Osz hijt ifrån Sanct Mårtens sköt? Sigfridi C 7 a (1619). Dessa Skrifter (dvs. Fredmans epistlar) af egit slag, .. foster af sann ingifvelse, som, om jag så får säga, helgutne frambrustit ur en lågande bildnings sköte — har man väl rätt .. at pröfva dem efter Verskonstens allmänna lagar? Kellgren (SVS) 5: 245 (1790). (Sachsen) war Lutherska Kyrkans sköte. Nordforss (1805). Ifrån de fribornes lägsta klasser vilja vi nu vända vår uppmärksamhet på de högste, och taga i betraktande, huru ur Odalmännens sköte Adelns Stånd utgår. Nordström Samh. 1: 131 (1839). (Våra folkvisor) utgå ur skötet af .. ett folk, hvars (osv.). Oscar II IV. 1: 65 (1864, 1890). Som så många andra folk och stammar kvällde också magyarerna fram ur Asiens, den stora folkmoderns sköte. Langlet Ung. 172 (1934).
l) i uttr. inom ngts (l. ngras) sköte, inom skötet, inom skötet av ngt, betecknande att ngt finnes inom l. inuti ngt (l. ibland ngra) o. d.; äv. med tanken delvis fäst vid det som utåt begränsar ngt (t. ex. ett kärl), närmande sig bet.: inom ngts l. sina gränser l. väggar o. d. Mellan stånden råder samma oenighet som inom deras sköte. MinnSvNH Bih. 2: 129 (1809). Herrligaste vin sig perlar / I en kalk, som spegelklar / Delar ut, hvad han välsignad / Inom blanka skötet har. Zeipel 82 (1822). Emedan saligheten skulle utgå af Zion, så borde frälsningen grundläggas inom skötet af det folk, som fått sig de gudomliga löftena anförtrodda. Melin Pred. 1: 57 (1844). Ljusa hem, / Ack, vet du hvem / Du inom ditt sköte sluter? Wennerberg 4: 54 (1851, 1885).
m) (†) om bröstet ss. säte för känslolivet; jfr BRÖST 3 c. Se'n på stridens bana / Steg för steg han (dvs. Napoleon) väg sig bröt, / Ingen kunde ana / Hvad som bodde i hans sköt. Nicander 2: 75 (1838). Sänd nu den jägar'n till mitt tysta möte, / Som tryckt sin pil uti mitt ömma sköte. Börjesson Solen 54 (1856).
n) [jfr nyisl. falla í skaut einhverjum, t. jemandem in den schoss fallen] (numera bl. tillf.) i uttr. falla ngn i skötet, komma ngn till del, tillfalla ngn; förr äv. [möjl. med anslutning till Ordspr. 16: 33 (1541; se under 1)] i uttr. falla i skötet, om lott: utfalla med vinst(en). VexiöBl. 1816, nr 47, s. 1 (: föllt i skötet; i fråga om vinst). De gamla fjordboarna blevo snart förmöget folk. Dem föll så mången vinst i skötet. Nordenstreng Magnússon Borg. 35 (1921).
o) (†) i uttr. föra i skötet ett sken till ngt, ge sig sken av att medföra l. innebära ngt. Isogæus Segersk. 1080 (c. 1700).
p) [utgående från 1] (†) i uttr. en skänk i skötet, en hemlig l. lönnlig skänk (eg.: gömd i ett veck av klädedräkten). En hemlig gåffua stillar wredhe, och en skenck j skötit aller största ogunst. SalOrdspr. 21: 14 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1861; Bib. 1917: i lönndom).
q) (i bibeln) i uttr. föda barn i (förr äv. på) ngns sköte, förr äv. föda i ngns sköt, betecknande att ngn föder l. får barn som sedan räknas ss. l. anses för ngn annans eget barn; jfr SKÖT-SÄTTNING. (Rakel) sadhe (till Jakob), Sij, ther är mijn tienistepigha Bilha, lägg tigh när henne, at hon må födha j mitt skööt. 1Mos. 30: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: i mitt sköte). Föddes ock så barn på Josephs sköte, vthaff Machirs barnom, huilkin Manasses son war. Därs. 50: 23 (Därs.; Bib. 1917: föddes barn i Josefs sköte).
r) (numera föga br.) i uttr. betecknande att ngt hänskjutes till ngn för avgörande l. att ngn l. ngt överlämnas l. befinner sig i ngns vård l. händer o. d.; särsk. i uttr. (ned)lägga l. överlämna (förr äv. kasta l. skjuta l. ställa) ngt i ngns l. ngras sköte, överlämna sig i ngras sköte. AOxenstierna 2: 51 (1612; skuttit i E. M:tts egett sköte). RP 7: 392 (1639: kasta). Dedication (till en skrift) ställes uthi D(omi)n(i) M(agistri) Michaëlis Wexion(ii) skööt. ConsAcAboP 1: 339 (1648). Wåre Privilegier skatte wij (dvs. ridderskapet o. adeln) i inthet sköthe säkrare wara, än i wår allernådigste Drottnings. HSH 23: 103 (1650). (Ständerna) lägga i deras (dvs. riksrådens) skiöte och wårdnad alt bekymmer om Rikets hägn och wälfärd. PH 1: 523 (1723). VDAkt. 1737, nr 323 (1736: sine dyrkiöpte siälars .. wård .. öfwerlämna). (Olaus o. Laurentius Petri) begåfwo sig .. til Wittenberg, hörde der Luthers samt Melanthons föreläsningar, öfwertygades om den lärans falska grund, uti hwilken de födde woro, och öfwerlemnade sig aldeles uti desze Läromästares sköt. Celsius G1 1: 183 (1746). HH XXXII. 2: 225 (1783: nedlägga).
s) (numera bl. mera tillf.) i uttr. betecknande att ngn anförtror sig åt ngn. Jag försökt, at lätta af min börda / I trogna wännens sköt, som lindrade mit qwal. Nordenflycht (SVS) 1: 121 (1743). Förlåt, allernådigste Konung! ett utbrott af ett beklämdt hjärta uti skötet af en Konung, som tillika behagat vara min fader. Schröderheim Skr. 296 (1789). Så ljuft det är / Att sig till honom (dvs. Gud) sluta, / Att i hans sköt de qväfda suckar gjuta. Böttiger 2: 256 (1830, 1857).
t) [jfr 3] om blomkalk med tanke på dess funktion ss. säte för befruktningsorganen; förr äv. om den öppning som bildas mellan två blad o. vari en blomma sitter. Stielken (hos en viss viol) .. slutar med 2ne blad, hållandes i sitt skiöte et trekantigt tilslutit blomfoder, som består af fem blad. Linné Öl. 81 (1745). Se blomman längtande öppna sitt sköte mot den eviga solen. Geijer I. 2: 30 (1803). Wulff Rytm. 83 (1915).
Ssgr: A: SKÖT-BARN, -BRODER, se B. —
(2) -FÄLL. (sköt- 1676. skötes- 1669) [jfr mlt. schōtvel, lt. schootfell, t. schossfell] (†) om förskinn; jfr fäll, sbst.1 6, o. -skinn. BoupptSthm 1669, s. 1667 (efter klensmed). Därs. 1676, s. 1424 b, Bil. (efter guldsmed). —
(2) -HUND. (sköt- 1834. skötes- 1760) [jfr d. skødehund; sannol. efter t. schosshund; jfr äv. eng. lap-dog] (†) knähund. Dalin Vitt. 6: 234 (1760). Florman Hushållsdj. 87 (1834). —
(2) -SKINN. [sv. dial. (Gotl.) skötskinn; jfr d. skødskind] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) förskinn; jfr -fäll. Rig 1951, s. 80 (från Gotl.). —
-SYND, se B. —
(2) -SÄTTNING, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6201). (om medeltida förh.) om handlingen att ss. symbol för adoption taga ett barn i sitt sköte; jfr knä-sätta. Nordström Samh. 2: 205 (1840). —
-VÄN, se B.
B: (2) SKÖTE-BARN. (sköt- 1811—1866. sköte- 1773 osv. skötes- 1763) [liksom d. skødebarn sannol. efter t. schosskind; jfr äv. t. busenkind, eng. bosom child, lap-child] eg.: barn som är så litet att det måste hållas i skötet; dibarn, spädbarn, baby; företrädesvis (o. numera nästan bl.) oeg. l. bildl., särsk. dels om person: älsklingsbarn l., i utvidgad anv., älskling l. gunstling l. favorit l. ”kelgris” o. d., dels om (djur l.) ngt sakligt som i särskilt hög grad älskas l. omhuldas l. gynnas av ngn l. ngt (särsk. av lyckan; jfr sköte, sbst.4 2 b); äv. om ngn l. ngt som ngn tar sig an o. skyddar l. hjälper: skyddsling l. protegé l. dyl.; jfr -dägg, skötling. Si jag (dvs. fjärilen) och flera mina likar, / Wi äro Lyckans, skötes-barn. Strand Tidsfördr. 2: 49 (1763). Erato, den sköna, var min Moder, / .. Re'n som skötbarn blickade jag gerna / Hvarje afton uppåt himlens hvalf. Phosph. 1811, s. 475. Männerne voro ättens värn och stöd och de företrädde henne i alla dess angelägenheter: qvinnorne voro omyndige och ättens skötebarn. Nordström Samh. 2: 10 (1840). Rådman Tessin har varit ett hofvets skötebarn från första stunden, han beträdde svenska jorden. Crusenstolpe Tess. 1: 8 (1847). Fastän .. (barnsköterskan) vårdat .. alla tre (syskonen), från det de voro nyfödda, var Tanja .. hennes skötebarn. Hedberg Kovalevsky 8 (1889). Lokalavdelningen i Varberg (av Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet) har till sitt ”skötebarn” — Svenska skolan i Kiel — öfversänt en låda böcker. AllsvSaml. 1926, nr 1, s. 2. Silverbruket blev (på 1500-talet) liksom tidigare kopparbruket kungamaktens skötebarn helt enkelt därför att det gav reda mynt. Norberg600År 262 (1958). —
(2) -BARNS-AKTIG. [till -barn] (mera tillf.) som liknar l. påminner om (ngt som rör) ett skötebarn. BonnierLM 1954, s. 806 (1913; ss. adv.). —
(2 b) -BRODER. (sköt- 1848. sköte- 1891) (numera bl. tillf.) skötevän; jfr broder 7. Tiden 1848, nr 284, s. 2. —
(2 b) -FÅGEL. [jfr -barn] (tillf.) särsk. i uttr. de fria vattnens skötefågel, om fågel som i särskilt hög grad älskar (o. gynnas av) de fria vattnen. Fries FärdFågl. 26 (1925; om lommen). —
(2 b) -GALENSKAP~102, äv. ~200. [jfr -synd] (tillf.) om särskilt älskad l. omhuldad galenskap. NDA 1914, nr 147, s. 1. —
(2) -HUSTRU. (†) gift kvinna som, sittande på en stol, lät en barnaföderska föda sittande i hennes knä; jfr -gumma. Hoorn Jordg. 1: 138 (1697); jfr Cederschiöld Ordl. (c. 1847). —
(2 b) -LAST. (sköte- 1925 osv. skötes- 1899) [jfr d. skødelast] (numera bl. mera tillf.) jfr last, sbst.1 4, o. -synd. (Lars Levi Læstadius) gisslade befolkningens sköteslaster: superiet och det lättfärdiga lefvernet. Samzelius Fänr. 169 (1899). —
(2 b) -SYND. (sköt- 1853. sköte- 1766 osv. skötes- 1851—1872) [jfr d. skødesynd; efter t. schossünde; jfr äv. t. busensünde, eng. bosomsin, fr. péché mignon] om synd l., allmännare, last l. dålig egenskap l. ”svaghet” l. ”dålig sida” som är särskilt älskad l. omhuldad l. ofta utövad av ngn l. som är särskilt framträdande hos ngn l. ngt. Rydén Pontoppidan 550 (1766; d. orig.: Skiøde-Synd). Vårt språks skötesynd, de utländska lånorden. SkrModLärF 20: 97 (1922). Den sorts intellektualistiska överkritiskhet, som kanske är att betrakta som en akademisk skötesynd. Upsala(A) 1930, nr 299, s. 1. SvD(B) 1938, nr 64, s. 10. —
(2 b) -VÄN. (sköt- 1794—1848. sköte- 1772 osv. skötes- 1819—1941) [jfr t. busenfreund, eng. bosom friend] om särskilt god l. förtrogen l. nära vän; äv. oeg. l. bildl., om ngt sakligt; jfr -broder o. hjärte-vän. Den undgår gärna andras dom, som visligt sjelf sig dömer. / Men du vid denna domstol har en farlig Advocat, / .. Sjelf-kärlek är Juristens namn. Naturen honom ärna', / At vara oss en sköte-vän, at varna oss och värna; / Men (osv.). Liljestråle Fid. 14 (1772). De förnämsta proselyterna (för mysticismen) voro hertig Carl och hans skötevän Reuterholm. BEMalmström 2: 349 (c. 1860). Ashton-Wolfe Storstadsförbr. 171 (1928).
C (numera bl. tillf.): SKÖTES-BARN, se B. —
-FÄLL, se A. —
-HUND, se A. —
-LAST, -SYND, -VÄN, se B.
Avledn.: SKÖTLING, m.||ig. [jfr t. schössling, skötebarn] (†) till 2: spädbarn, dibarn, baby; jfr sköte-barn. Celsius 2Kyrkoh. 133 (1792).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content