publicerad: 2008
TRÅNG troŋ4, adj. trängre träŋ4re (Hes. 42: 5 (Bib. 1541) osv.), äv. -are (BOlavi 40 b (1578) osv.) ((†) trångar TRudeen Vitt. 260 (1687), tränger RF 1634, § 9), trängst träŋ4st (TRudeen FägneSång. C 1 b (1702) osv.), äv. trångast (Kiöping Resa 15 (1667) osv.) ((†) trångst Broman Glys. 3: 641 (c. 1740)). adv. -T.
Ordformer
(trang 1526. trång (tro-, -gh) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. þranger; ä. d. thrang (d. trang), nor. bm. trang, fvn. þrǫngr (isl. þröngur, nor. nn. trong); till ett verb motsv. fvn. þryngva, tränga (sig) (se TRÅNG, sbst.). — Jfr TRÅNGA, TRÄNGE]
1) som på grund av bristande rymlighet l. vidd l. bredd o. d. ger knappt utrymme åt ngn l. ngt; äv. närmande sig l. övergående i bet.: knappt tilltagen l. förhållandevis liten l. smal; särsk. i det bildl. uttr. (det är) trångt om saligheten, se SALIGHET 5 e; äv.: som har l. innesluter så stor ansamling av föremål l. personer att deras svängrum l. mellanrummen mellan dem blir otillräckliga; äv. om samling av personer l. föremål: sammanträngd l. tät (i sht ss. adv.). En trång hall. De bodde trångt i en liten enrummare. Sitta (jfr 2 e), ligga, stå (jfr c) trångt. Det är trångt om benen i baksätet. Trångt som i en sardinburk. VarRerV 58 (1538). Konung Erich loth .. gripe sin eghen brodher .. hållendes honom och hans förstinne i trångt fängelse i fem år. RA I. 3: 380 (1594). Nu seger Christ(er) Simonson, att derass hust(rurs) bänck är trånger. ConsEcclAboP 231 (1658). See grant till att dit hus eij trångt af meubler blifwer. ÖB 20 (1712). Han såg .. huru trångt de efter antiken i gips afgjutna bilderna stodo uppställda. 3SAH 5: 184 (1890). Kvinnorna makade sig trängre tillsammans, de viskade och sneglade bakom sig. Almquist Lorents ErinFackl. 25 (1925). På dansgolvet blev det trängre och trängre. Hedberg VackrTänd. 15 (1943). Lägg skivorna trångt i gryta och slå på vinet. ICAKurir. 1992, nr 44, s. 25. — jfr STORSTADS-TRÅNG. — särsk.
a) om passage l. öppning l. gång o. d., i sht port l. dalgång l. gata: av så ringa bredd l. vidd att passerandet hindras l. försvåras; särsk. i förb. trång mensur, se MENSUR 4, (det är) trångt mellan ngra o. d., betecknande att mellanrummet l. utrymmet mellan ngra osv. är mycket l. alltför smalt l. litet. Dörröppningen är trång. Trånga slingrande gränder. Det är trångt mellan borden på uteserveringen. Th(e)n tranga gatuna widh swartmu(n)ka. OPetri Tb. 105 (1526). Ju trongare pipan ofvanföre kan giöras .. ju starckare smeltning. NoraskogArk. 4: 204 (1719). Vägen fortsätter till Fläskjum, genom en i början trång dal, men som småningom vidgas. Hisinger Ant. 5: 71 (1831). Helsingborg ligger vid trängsta delen af Öresund. Torpson Norden 20 (1887). Den plats, där föremål oftast fastna, är övergången mellan svalget och matstrupen .. emedan passagen här är särskilt trång. Svartz MatsmältnSj. 16 (1932); jfr b. Den mer än 200 meter långa och trånga korridor i La Mouthegrottan. Kulturen 1948, s. 48.
b) om kroppsdel l. organ: av jämförelsevis ringa storlek l. vidd, liten l. smal; särsk. i förb. trånga ganascher, se GANASCH; äv. oeg. (jfr 2), i förb. trång puls, se PULS, sbst.1 a slutet; förr äv. i sådana uttr. som (ha) trångt bröst (jfr 2 c) l. (oeg.) trång anda, (ha) nedsatt andningsförmåga (orsakad av förträngning av andningsorganen). När han ligger stupo eller på buken, tå bliffuer hans ande trångare. BOlavi 40 b (1578). (Medicin) för trångt och swårt Bröst, Hosta .. och Lungsot. Bruno Gumm. 124 (1762). När Hufvudets storlek, vid et trångt bäcken, skjuter blåshalsen för sig fram. Schützercrantz 1Förlossn. 49 (1785). (Bardvalen äter) små wattendjur, emedan hans trånga swalg icke tillåter honom att swälja större djur. Holmström Ström NatLb. 1: 64 (1851). (Öronpropparna) kan passa trånga hörselgångar. DN 28 ⁄ 6 1999, s. A18. — jfr BRÖST-TRÅNG.
c) om djurs ben: som står l. vid gång rörs alltför nära varandra; äv. om djurets ställning l. gång; särsk. i uttr. trånga hasor (se HAS, sbst.1 1), trång hasställning (se HAS-STÄLLNING), stå trångt (se STÅ, v. I 1 f). Ehrengranat Ridsk. I. 1: 20 (1836; om hästs rörelse). (Hästen) tycktes vara ett präktigt djur men något trång i gången. SD(L) 21 ⁄ 4 1895, s. 5. Labradoren får vare sig fram eller bak röra sig för trångt eller för brett. JägUppslB 413 (1989).
d) i överförd anv., om gräns(er) l. vägg(ar) o. d. som omger l. begränsar ett trångt utrymme; jfr SNÄV, adj. 1 c. Schück VittA 2: 72 (i handl. fr. 1674; om murar). Låta .. (den fängslade) varje dag begrunda .. sitt nya liv inom fyra trånga väggar. Expressen 27 ⁄ 12 2006, s. 9.
e) om plagg l. sko o. d.: som inte är tillräckligt stor l. rymlig l. vid för att (lätt) kunna tas på (l. av) l. för att sitta bra l. bekvämt, (alltför) hårt åtsittande, snäv. Skjortan känns trång i halsen. Kavajen satt trångt över axlarna. Kläder bruka .. (samerna) trånga, och hårdt åth kroppen fäste, att thee af them vthi arbetande icke måge blifua förhindrade. Tempeus Messenius 112 (1612). De granna klutar, / Som fordom med Ducriner, / Knäptes trångt igen. Bellman (BellmS) 1: 264 (c. 1785, 1790). Han stod der så stel, så spänd och rak / I den trånga blåa fracken. Snoilsky 4: 78 (1887). Hennes fötter brände ännu efter det myckna dansandet i trånga skor. Stiernstedt Bank. 171 (1947).
f) (†) i överförd anv., om språkljud.
α) om vokal: sluten (se d. o. 11 b). Sweet anser i(-ljudet) .. ”trångt” öfver alt i Söd(er)m(anland), ock öfver hufvud i Mälarprovinsernas språk. Landsm. 1: 156 (1879). Danell SvLjudl. 32 (1911).
β) om konsonant: klusil (se d. o. I); äv. allmännare: tonlös. Trånga eller klanglösa, vida eller klingande (af klang åtföljda) konsonanter. Svahn Språklj. 31 (1882). Konsonanterna (indelas) i trånga, då muskelspänning och utandning äro starka, såsom vid p och t, samt vida .. såsom .. b och d. Svahn LbMuntlFöredr. 37 (1903).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1, 1 b). Ty en skökia är en diwp graff, och een fre(m)mande är en trong grop. SalOrdspr. 23: 27 (öv. 1536). (Vikten av lokalbefolkningens) trängsta förening med det för alla sanna undersåtar gemensamma fäderneslandet. Estlander 11Årt. 3: 4 (cit. fr. 1898). — särsk.
a) i uttr. betecknande att ngns vistelseort l. verksamhetsfält o. d. begränsar l. inskränker hans (möjlighet till) utveckling (jfr uttr. stugan blir ngn trång o. d. (se STUGA 2 d)); äv. (numera föga br.) i uttr. världen förefaller ngn trång o. d., det finns inget som förmår tillfredsställa hans ambitioner l. önskemål l. stilla hans oro, äv.: han är för stor för denna världen (jfr STOR, adj. I 5 k). Ett ondt Samweet (uppväcker) mycken stanck och oroo i Hiertadt, at man dher ingen freed kan niutha; Uthan tycker offta at heela Werlden wil falla honom för trång. Grubb 639 (1665). Ingen betänker, at det är wår girighet och egennytta, som gör osz werlden så trång. Hoffman Förnöjs. 30 (1752). Det finnes hos Nationerna, så väl som hos menniskan, en Ynglinga-ålder .. Det blir dem då för trångt hemma i Fädernebygden. 2SAH 7: 267 (1815). Förståelse för ett ungt, religiöst sinne, som funnit stugan för trång. HågkLivsintr. 15: 166 (1934). Mats växte upp .. i en baptistisk frikyrkomiljö. För den unge sonen blev den i längden i trängsta laget. DN 27 ⁄ 1 1998, s. B6.
b) motsv. 1 a. Ty ett ondt samwett tycker iw alla wägar war thy tronga och fulla medh försått. Svart G1 170 (1561). — särsk. i vissa uttr.
α) (numera föga br.) den trånga porten, se PORT, sbst.1 5 a α, den trånga stigen o. d. (jfr STIG, sbst.5 1 c β), den smala vägen osv. Dygdenes stijg synes trång, och mörk, dem latom och blindom. Stiernhielm Herc. 382 (1658, 1668). Olzon Földes FiskKattG 257 (1936).
β) (†) göra ngn dörren (se DÖRR 3 a δ) l. vägen l. resan trång o. d., hindra ngn(s tillträde ngnstädes), bereda ngn svårigheter. (Kung Kristians folk) droge så tilbake ååt Stockholm doch icke osnappade, ty Her Götstaff hade tänckt till att göra them wägen sommestedz trong. Svart G1 47 (1561). Skulle man ej finna rådeligt, at aldeles förbjuda Swenska Gesäller utrikes resor; så borde utresan åtminstone göras dem trångare. SvSaml. 5: 202 (1765). Loenbom Stenbock 4: 248 (1765).
c) motsv. 1 b i fråga om att ngn (plötsligt) övermannas av viss känsla, i sht sorg l. vemod o. d., som mer l. mindre påtagligt tar sig fysiskt uttryck, särsk. (i vitter stil) i uttr. (känna det o. d.) trångt i bröstet l. halsen o. d. Det lilla hjertat slog / Trångt af lust och qval. Atterbom SDikt. 2: 176 (1814). Då blir det så trångt i hans bröst på en gång; / Hans hjerta vill brista af qval. Sätherberg Blomsterk. 69 (1879). Då Martin hörde ordet skolan .. kände (han) det så trångt i halsen som om han måste gråta. Söderberg MBirck 59 (1901).
d) begränsad l. inskränkt; snäv; ringa l. obetydlig (se ε). Egenkärleken ersätter ofta hvad som fattas i den trånga kunnskaps-Cirkel, som blifwit människornes lott. Posten 1769, s. 822. Wilhelms repertoar som sångare blev emellertid trängre än han själv hade önskat. Dahlbäck Åb. 96 (1914). — särsk.
α) om person (l. grupp av personer (jfr γ) l. samhälle o. d.) l. ngns synsätt o. d.: inskränkt l. ensidig l. ofördragsam (jfr TRÅNG-SYNT); om ngns förstånd äv.: ringa l. klen (jfr β). At wij haffue alment så swagh och trång hierta, at the .. icke förmå tilbörliga achta och wyrda thenna sanskylliga och ewiga frögdena. LPetri 1Post. G 3 b (1555); jfr c. Hur vill ert trånga vett om språk och snille dömma! Bergklint Vitt. 35 (1772). Utläggningar, hvilka i vissa stycken läto honom framstå som en trång dogmatiker. Söderhjelm Runebg 2: 204 (1906). Du är en förbenad teoretiker. Och när du gör dina trånga synpunkter till högsta norm är det en förhävelse utan like. Kihlman Idyll 162 (1936).
β) (vard.) om ngns hjärna l. huvud o. d., i uttr. betecknande att ngn är dum l. enfaldig (jfr d α); särsk. i uttr. vara trång om pannan l. i skallen o. d. Förstode jag ej än, då vore hjernan trång. Thomander 3: 184 (1826). (G. IV A.) var sanningskär, sparsam och enkel, men trång om pannan. Heidenstam Svensk. 2: 335 (1910). Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 265 (1930; i skallen).
γ) om grupp l. krets o. d. (jfr α): (tämligen) liten l. snäv l. sluten; äv.: som utgörs av de närmaste familjemedlemmarna l. vännerna o. d.; särsk. i uttr. den trängre kretsen o. d., den inre kretsen (se INRE, adj. 1 e); äv. (numera föga br.) om allians o. d.: som omfattar (alltför) få medlemsstater l. som i (alltför) hög grad inskränker en l. flera medlemmars handlingsfrihet. AOxenstierna 1: 548 (1633). För en sådan man var det obetydliga Holsteinska Cabinettet för trångt. HSH 7: 231 (c. 1800). Den trängre vänkretsen. Ödman Hemma 243 (1896). Förslaget innebar dels en trängre allians mellan Sverige och hansestäderna, dels en större, i hvilken äfven de angränsande furstarne borde ingå. HT 1917, s. 254. Åren kring 1890 författade Anton Tjechov en rad komiska enaktare, ofta skrivna direkt för en trängre krets skådespelare i Moskva. KvällsP 5 ⁄ 4 2000, s. 4.
δ) om tolkning l. definition: snäv (se d. o. 3); äv. om betydelse o. d.: inskränkt (se d. o. 2 d) l. egentlig l. bokstavlig, särsk. i uttr. i trängre mening l. bemärkelse o. d. Stycket .. som kallas Oeconomie wetenskapen, och det uti en trängre och mera inskränkt bemärkelse. Berch Hush. 13 (1747). För trång säges definitionen vara, om från omfånget af definiendum skulle komma att uteslutas sådant, som rätteligen hör derunder. Rein Log. 60 (1882). En alltför trång tolkning av innebörden i denna teori. Höglund Branting 1: 193 (1928). Den estetiska 90-talsrörelsen i trängre mening .. var i själva verket .. en oppositionsrörelse. Björck HeidenstSek. 10 (1946).
ε) ringa l. knapp l. otillräcklig; särsk. om ekonomiska medel o. d.; numera bl. i uttr. (ha l. vara o. d.) trångt om (förr äv. efter) ngt, (ha l. vara osv.) ont om ngt. Hans håffuors tilgångar skola warda trånga, och hans anslagh skal feela honom. Job 18: 7 (Bib. 1541). Siälen hafwer trångt nog effter sin födo. Swedberg SabbRo 844 (1689, 1710). Trångt fiske öfwer alt. Broman Glys. 1: 389 (1723). Kurserna är stora och det är trångt om tid. SDS 22 ⁄ 12 1995, s. B1.
e) om ngns belägenhet l. tillstånd l. omständigheter: besvärlig(a) l. svår(a); särsk. om ekonomiska förhållanden l. villkor; särsk. i uttr. sitta l. bo (jfr 1) trångt, se SITTA, v. 3 j, resp. BO, v.1 1 f slutet, ha det trångt, ha det (ekonomiskt) svårt l. illa ställt, vara i (ekonomiska) trångmål. Schroderus Sleid. 82 (1610: läghenheet). Mina trånga omständigheter förbjuda mig at deltaga uti denna handel. Agrell Maroco 1: 202 (1790, 1796). Det började se trångt ut för svenskarna under vintern 1708-09. KKD 3: XXXII (1907). Att de svenska skönlitterära författarna i det stora hela ha det rätt trångt. DN(A) 1930, nr 291, s. 1. Liksom så många franska vetenskapsmän tyngdes Marillier av trånga ekonomiska villkor. Andræ Söderblom 196 (1931).
f) (†) om samvete: öm l. känslig; motsatt: rymlig (se RYMLIG, adj.2 1 b α). J gören me(n)niskiomen it trångt samwet vthi the ringa stycken, och the stoora acte(n) j intit. GlMat. 23: 24 (NT 1526). Heinrich (1814). — jfr SAMVETS-TRÅNG.
Ssgr: (1) TRÅNG-BODD. om person l. företag o. d.: som bor trångt resp. som lider brist på utrymme; äv. i överförd anv., om bostad l. ort o. d.: bebodd av många personer, tättbefolkad; äv. bildl. Serdeles som han voro trångbodd och behöfde utrymme. 2RARP 8: 214 (1734). Människor, hvilkas trångbodda själ .. knappast förmår sätta tankarna i rörelse. Kryger ÅmVetA 1761, s. 4. Den fordom trångbodda, sednast afbrända delen af staden. 3SAH LXI. 3: 142 (1851). Vennerström i Nya Norrland (s.) tycker .. att de kristliga socialdemokraterna icke varit trångbodda inom det socialdemokratiska partiet. DN(A) 1929, nr 224, s. 3.
(1 a) -BORRA. (i fackspr.) borra gevärspipa på ett sådant sätt att främre delen blir trängre (i syfte att vid skjutning minska haglens spridning). TIdr. 1882, s. 29. (Gevärs)pipor: Av svenskt specialstål, höger pipa svagt, vänster pipa starkt trångborrad. VästerbK 8 ⁄ 8 1959, s. 16. —
(1 b) -BRÖSTAD. [fsv. þrangbrystadher] som har trångt bröst l. trång bröstkorg; äv. (o. i sht): som har svårt att andas, andtäppt (jfr -bröstig); äv. bildl.: inskränkt (jfr trång, adj. 2 d α); jfr -synt. BOlavi 13 a (1578). För att motverka denna .. benägenhet för att .. blifva trångbröstade bör man se till, att ungdjuren uppfödas på ett sådant sätt, att bröstkorgen hos dem blir tillräckligt väl utvecklad. LB V. 2: 108 (1908). Farfar var inte så trångbröstad, han torde i religiöst avseende närmast kunna kallas gammallutheran. Järnbruksminn. 63 (1952). —
(1 b) -BRÖSTENHET. [till -bröstad efter mönster av sådana ord som beskaffenhet] (†) egenskapen l. förhållandet att ha svårt att andas; äv. (o. i sht) bildl.: inskränkthet; jfr trångsynthet. (Sv.) Trångbröstenhet .. (lat.) Continua respirandi difficultas. Haartman SciagrMorb. 334 (1781). Någon överspändhet eller trångbröstenhet framträder icke. Heikel MinnBarnd. 16 (1945). —
(1 b) -BRÖSTIG. (†) som har svårt att andas, andtäppt, trångbröstad. Them trångbrystigom, som haffwa en kort och swår andedrächt, måste man .. (snarkande) tillgiffwa. Hambræus Erasmus A 6 a (1620). Hästar, som hafwa lätt andedrägt, tåla at röras häftigare och fortare än de trångbröstige. Florman HästKänned. 36 (1794).
Avledn. (†): trångbröstighet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara trångbröstad; äv. bildl.: inskränkthet (jfr trång, adj. 2 d α, trångsynthet). Hosta och Trångbrystigheet. IErici Colerus 1: 192 (c. 1645). Sakta smyger sig nog en och annan själffullkomlighetens och trångbröstighetens strömning in ibland våra leder. GHT 1896, nr 267 B, s. 2. —
(1) -BYGGD, p. adj. (numera bl. tillf.) om hus: som är trång l. som står trångt l. inklämt; äv. om gata l. stad o. d.: (alltför) tättbebyggd. Alle låghe hws .. oc trånga gatur, och elliest myket trångbygdt .. skal man vndfly. BOlavi 101 b (1578). Det .. temligen trångbygda slottet. Kullberg Portf. 191 (1847). En trångbygd stadsdel på sidorna af allmänna vägen österut. Ramsay VägvFinl. 243 (1896). —
(1, 1 a, b) -HALSAD. som har trång l. smal hals. Wollimhaus Ind. (1652; om glas). En trång-halsad häst, som flåsar starkt. Lind 1: 1001 (1749). Trånghalsad klänning. IllSvOrdb. (1955). —
(2, 2 d α) -HJÄRTAD. (numera föga br.) hårdhjärtad l. hjärtlös; äv.: inskränkt; jfr -synt. Om .. (Frankrikes regering) af en trånghjärtad politik föres till den svagheten att upoffra det allmännas fördel åt ett partis; så (osv.). SC 2: 379 (1822). En icke trånghjärtad och exklusiv, utan allmän och världsmedborgerlig anda. Sköld Fichte 111 (1914). —
(1 b) -HOV. Trånghof, det wil säja at wäggarna eller sidorna af hofwen i synnerhet baktil mot trackterna stå för nära tilsamman. Florman HästKänned. 102 (1794). —
(2 d α, β) -HUVAD. som har klent förstånd, dum; äv. (o. i sht): inskränkt, trångsynt; jfr -skallig. En dag kommer, då de illa tänkande varelser och trånghufvade bestar, som äro emot .. (införandet av allmän värnplikt i Finl.) skola med tårar af blod begråta det onda, de gjort. GMArmfelt hos Tegnér Armfelt 3: 344 (1812). Mot de okunnige var han obevekligt sträng, och de trånghuvade behandlade han med en mördande satir. Lilljebjörn Skolm. 34 (1924). —
(1) -KULA. (förr) till bakladdat gevär använd blykula med större vidd än pipans lopp o. som vid skjutning pressades ut i pipans räfflor. SFS 1830, s. 816. —
-MÅL, se d. o. —
(2 d α) -SINNAD. (numera mindre br.) inskränkt, trångsynt. Uppfatten icke alltför inskränkt, alltför trångsinnadt Er kallelse. Tegnér (WB) 8: 60 (1836). SAOL (1986). —
(2 d α) -SINNE. inskränkthet, trångsynthet. (Kultur)Arbetaren är sin lön värd, men trångsinne och småaktiga bestämmelser verka endast till skada, både för arbetaren och arbetet. Samtiden 1873, s. 390. —
(2 d α) -SINT. inskränkt, trångsynt; jfr -sinnad. Så skulle jag swinga mig up, och ej bry mig om, hwad en hop folk ropade, som äro så trångsinta och ha spikbölder i samwetet. Stagnell Banquer. 108 (1753).
(2 d α, β) -SKALLE. (numera mindre br., vard.) enfaldig person, dumskalle. Edgren AmerSkönlit. 163 (1879). Östergren (1962). —
(2 d α, β) -SKALLIG. (vard.) trånghuvad. Wennerberg Bref 1: 202 (1849). Människornas dåraktiga påfund och trångskalliga institutioner. Alving France Gåsf. 19 (1928). —
(1) -SKUREN, p. adj. om plagg: trångt l. snävt tillskuren. Underkläderna af finaste blått kläde, och trångskurna efter modet. Zedritz TurkMus. 69 (1835). —
(1) -STADD, p. adj. (†) som befinner sig i en besvärlig l. svår belägenhet l. i trångmål l. knipa; särsk. i uttr. vara trångstadd om l. på ngt. VDAkt. 1654, nr 153. Så haar .. en trångstadd Menniskia hiälp och vndsättning behooff i nödenne. Grubb 425 (1665). Således höres detta folket til större delen wara trångstadde om Spannemål. Åhstrand Öl. 83 (1768). Bæijer BeskrYstad 78 (i handl. fr. 1777: på). —
(2 d α) -SYN. trångsynthet. Hedberg Skära 64 (1931). Schück .. var en självständig natur, lyckligt fri från dogmbundenhet och trångsyn. 3SAH LIX. 1: 43 (1948). —
(2 d α) -SYNT. som har begränsade vyer, inskränkt l. intolerant; jfr -bröstad, -hjärtad, -huvad, -sinnad, -sint, -skallig, -tänkt. Möller (1807). De kristendoms- och överhuvud religionsfientliga agitatorer som enligt hans (dvs. V. Rydbergs) mening var lika ytliga och själviskt trångsynta i sin uppfattning om tolerans. SvLittTidskr. 1961, s. 124.
Avledn.: trångsynthet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara trångsynt; jfr trång-bröstenhet, trång-sinne, trång-syn. GHT 2 ⁄ 10 1896, s. 2. (Deras) oförmåga att se förbi den egna omgivningen, trångsyntheten. Expressen 28 ⁄ 2 2001, s. 3. —
(1) -SÖKT, p. adj. om jakthund: kortsökt. Somlige (hundar) äro vidsökta, andra trångsökta. Bergström HbJagtv. 1: 144 (1872). —
(2 d α) -TÄNKT, p. adj. (numera bl. tillf.) inskränkt; jfr -synt; äv.: trögtänkt l. enfaldig. SvMerc. IV. 2: 103 (1758). (Han) var ingen vidskeplig eller trångtänkt man, utan en fri lärd som sökte sanningen. 2NF 24: 996 (1787). Han var en god, men något trög och liksom trångtänkt gosse. Bremer Brev 2: 90 (1840).
Avledn.: TRÅNGHET, r. l. f. [fsv. þranghet]
1) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara trång; jfr trångmål 2, trångsel. The (svenska soldaterna) bruka .. sällan långa Spiut eller Spessar för Skoghars mykinheet och trångheet skull. Tempeus Messenius 26 (1612). Kolikanfallet kan räcka i minuter, timmar eller dagar, beroende på (gall)stenens storlek och vägarnas trånghet. NF 5: 827 (1882).
2) till 2. Hon inskränkte bildning till ”esprit” och ”raisonnement” allenast; och på grund af denna trånghet i definitionen var det, som (osv.). Almqvist AmH 2: 75 (1840); jfr trång, adj. 2 d δ. särsk.
a) till 2 d α: inskränkthet l. ensidighet o. d., trångsynthet. Liksom hos Carl Gustaf var snille utan trånghet, så var hos Hedvig Eleonora trånghet utan snille. Atterbom C12 12 (1845). De moderna ateisterna, som i intolerans och trånghet liknar den lutherska 1600-talsortodoxien. ÅbKristHum. 1964, s. 102.
b) (†) till 2 e: trångmål. Dok hafver jag nu för trånghet skul ingen utväg med honom. OxBr. 12: 225 (1624). KulturbVg. 2: 14 (1766).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content